Foto: CC cwastenson
Idag avgör slumpen om barn som är offer för människohandel i Sverige får hjälp eller ej. Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät.
Men barnen finns där fast vi många gånger inte ser dem, eller väljer att inte se dem. Det är barn som tvingas spela dragspel utanför Systembolaget flera timmar varje dag, barn som dagligen tvingas att stjäla kött i matbutiker och barn som tvingas sälja sex. Eller barn till föräldrar som själva kan vara utsatta för människohandel, som till exempel bärplockare.
Dessa barn behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas cyniskt och hänsynslöst. Ingen vet hur många barn det handlar om och det är svårt att få fram sådana uppgifter, eftersom det är en organiserad brottslighet med internationella förgreningar. Barnen kommer från fattiga förhållanden med svåra sociala livsvillkor. De har ofta levt i omgivningar med våld och förtryck. De som utnyttjar barnen tjänar stora pengar, och risken att upptäckas och straffas är liten.
Barnen i människohandeln kan vara svåra att upptäcka. Det handlar om flickor och pojkar som är beroende av den person som för tillfället ger dem mat och husrum, trots att barnet samtidigt tvingas stjäla, tigga eller sälja sin kropp. Barnen ser sig inte själva som offer, och kommer därför inte att söka hjälp eller ens vilja prata med någon som försöker hjälpa till. Inte heller alla svenska myndighetspersoner som möter barnen ser dem som offer. Snarare behandlas de som ungdomsbrottslingar eller barn som vistas här tillfälligt och snart åker vidare till annan plats.
Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät. Men även rena ekonomiska kalkyler gör att myndigheter drar sig för att agera, eftersom utredningar och omhändertaganden av dessa barn både är tids- och resurskrävande.
Vi vet att det finns eldsjälar som verkligen utgår från det enskilda barnets bästa, men vi har också träffat tjänstemän som inte förmår att se och ta sitt ansvar för dessa barn.
Det är oacceptabelt att barn som kan vara utsatta för människohandel får olika stöd och bemötande beroende på i vilken kommun de hamnar eller vilken tjänsteman de möter. Det får inte vara slumpen som avgör om ett barn får sina rättigheter respekterade.
Vi vill uppmana våra politiker och myndighetschefer att fortsätta kampen mot människohandel, och utöka den till att gälla alla former av exploatering, inte enbart sexuella.
UNICEF Sverige kräver omfattande insatser för att förebygga människohandeln med barn och för att upptäcka och hjälpa de barn som drabbats.
- Det krävs en nationell handlingsplan mot människohandel för alla ändamål - inte endast sexuella. Barn under 18 år måste ha ett absolut skydd mot övergrepp, kränkningar och diskriminering.
- Det krävs en nationell aktör som har ett övergripande samordningsansvar för frågan om människohandel med barn i Sverige. Denna aktör skulle samordna information om människohandel i Sverige, kompetenshöjande insatser, och erbjuda resurser för rådgivning i enskilda ärenden.
- Det krävs att FN:s konvention om barnets rättigheter inkorporeras i svensk rätt och görs till svensk lag så att den tas på allvar i varje enskilt fall.
/Christina Heilborn, Chef Opinion och påverkan, UNICEF Sverige
