Arkiv oktober 2011

Foto: Emma von Corswant/UNICEF

En vecka har gått sedan vi drog i gång vårt eget ”realtidsgräv” om undanflykter. Det är lätt att känna hopplöshet inför alla rapporter vi nås av om barn som far illa, där de som borde ta ansvar inte gjort det utan kommer med undanflykter och bortförklaringar. Man reagerar med ilska och sorg över att så många barn i Sverige lever utan skydd och stöd från den vuxna omgivningen. Alla de berättelser som vittnar om utsatta barns verklighet – om våld, övergrepp och kränkningar – måste lyftas fram. De är viktiga för att vi ska förstå att det rör sig om verkliga och aktuella problem. Men vi får inte glömma alla de exempel som visar på en stark vilja och handlingskraft när det gäller att prioritera barns behov och rättigheter. Det finns flera sådana exempel. Dagens undanflykt är därför inte en undanflykt. Här kommer ett bra exempel från Älvkarleby kommun. Vi hoppas att fler kommuner tar efter:

”Barn som omhändertas för samhällsvård ska få stärkta rättigheter i Älvkarleby kommun” uppger Arbetarbladet den 27 oktober.

Enligt artikeln ska de barn som placeras i familjehem eller på behandlingshem i Älvkarleby kommun ska få rätt till en egen socialsekreterare, en hälsoundersökning och en plan för att kunna lyckas med studierna i skolan. Man ska också hitta rutiner för att bli bättre på att upptäcka missförhållanden i tid. Dessutom ska alla familjer som tar emot barn få utbildning och stöd. Det här förslaget röstades fram av ett enigt kommunfullmäktige den 26 oktober. Ordföranden för utbildnings- och omsorgsnämnden, som ansvarar för de här frågorna, uppger att kommunen redan till stor del arbetar på det här sättet vilket har gjort det lätt att ställa sig bakom förslaget. Politikern Ann-Cathrin Larsson, som har skrivit förslaget, uppger att hon är väldigt glad över bifallet: ”Vi är en av få kommuner som kommer att gå så här långt för barnens rättigheter”.

Tack till alla ni bloggare som engagerat er i kampanjen hittills, bland andra:

Erik Laakso, läs hans tänkvärda bloggpost: Vilken #undanflykt gömmer du dig bakom?
Helena Bargholtz, Man skall inte skylla ifrån sig
Naimiez, Tag ställning du också!
Hanna och Lina, Jag gillar inta att man skyller ifrån sig!
Cattnoslin, There is nothing more tragic in this world than to know right and not to do it

Och här är en lista på alla bloggare, tack alla!

Fler som engagerar sig behövs. Dela gärna vår film vidare, tipsa dina vänner om att skriva under vår protestlista på Facebook eller var med oss och blogga mot undanflykter.

Ps. Glöm inte att gilla bloggposten!

”Jag tror att lärarna misstänkte vad som pågick, men ingen gjorde någonting. När de hörde av sig var det för att tala om att jag skolkade från idrotten. Då fick far verkligen anledning att slå mig, och det här var alltid de värsta gångerna. Efter sådana tillfällen brukade han ringa skolan och säga att jag skulle vara ledig i några dagar. Jag vet inte vad han angav för orsak, men sanningen var att jag var så slagen att jag inte kunde visa mig ute”.

” Under sina föreläsningar möter han ganska ofta attityder som skrämmer honom. Det kan vara lärare, åklagare eller andra vuxna som under småprat efter föreläsningarna låter ana att ”en örfil någon enstaka gång skadar ändå inte …”.

Läs mer om Jens berättelse i Dagens Nyheter idag: Den som blir slagen förlorar sin barndom

Det finns inga undanflykter för att slå ett barn. Att som vuxen känna sig stressad, trött, frustrerad eller provocerad kan aldrig försvara våld mot eller kränkningar av ett barn. Det är alltid den vuxnes ansvar att hitta lösningar i en konfliktsituation med ett barn och att respektera barnet som individ med egna rättigheter. En ny rapport från BRÅ: Den polisanmälda barnmisshandeln visar att anmälningar om misstänkt barnmisshandel ökat och att det framför allt är personal inom förskola och skola som uppmärksammar barnens berättelser mer. Däremot är fortfarande anmälningar från sjukvården inte lika vanligt. Det krävs att alla myndigheter tar sitt ansvar och tar barns rättigheter på allvar och anmäler misstanke om misshandel eller vanvård till socialtjänsten. Även vi andra, som inte arbetar på myndigheter, måste känna ansvar och se barn som behöver hjälp och kontakta socialtjänsten.

Visa att du inte accepterar att  vuxna skyller ifrån sig då barn far illa. Detta gör du genom att ”gilla” denna bloggpost och ta ställning mot undanflykter på Facebook – skriv under med din profilbild!

CC/Ernst Vikne Obs. flickan på bilden har inget med fallet att göra

Ett föräldrapar har av Jönköpings tingsrätt åtalats för grov våldtäkt mot sina tre barn födda 2000, 2003 och 2006 (Tingsrättens målnr. B 3067-11). Det äldsta barnet har i polisförhör berättat om föräldrarnas grova sexuella övergrepp mot dem. Barnen har omhändertagits och placerats i ett familjehem. Tingsrätten har nu friat föräldrarna från våldtäktsanklagelserna. Tingsrätten har uppgett att det är märkligt att förhörssituationen inte har framstått som mer besvärande för flickan, utan snarare som något spännande. Flickan har visserligen i polisförhör berättat att hon och syskonen har borstat tänderna och tvättat händerna efter de sexuella handlingarna, samt att hon har känt vanmakt eftersom hon inte har kunnat komma undan. Enligt tingsrätten har dessa uppgifter talat för att flickan har utsatts för sexuella handlingar. Domstolen har också uppgett att barnen har uppvisat ett beteende som kan anses vara sexualiserat och utmanande och att den äldsta flickan har haft kännedom om sådant som en tioåring normalt inte förväntas ha. Porrfilmer i mammans bostad kan möjligtvis ha utgjort en förklaring till detta beteende.

Tingsrätten har ifrågasatt riktigheten av flera uppgifter, vilket inte kan bortses från vid bedömningen av flickans trovärdighet. Bland annat har flickan uppgett att hon har utsatts för sexuella handlingar när hon har haft en kompis hemma, vilket har framstått som överdrivet och osannolikt. Enligt tingsrättens bedömning kan det vara så att flickan har lämnat uppgifter om sexuella övergrepp för att få uppmärksamhet eller skada föräldrarna.

Fallet är ett av många som visar hur barns rättigheter kränks när det saknas ett barnperspektiv inom domstolars verksamhet. Barnkonventionen är tydlig: barn har rätt till skydd mot våld och övergrepp, de har rätt att bli lyssnade på och respekterade för det de uttrycker. Att barn måste få ett bättre skydd mot våld är något som också flera barnläkare lyfter på SvD Brännpunkt idag.

Det är inte acceptabelt att myndigheter bortförklarar ett barns berättelse om sexuella övergrepp som osannolik och överdriven, eller kommer med undanflykter om att barnet skulle vara sexualiserat, utmanande och beräknande. Sverige borde ha kommit längre än så när det gäller synen på barn och vad barn har för rättigheter.

Visa att du inte accepterar att  vuxna skyller ifrån sig då barn far illa. Detta gör du genom att ”gilla” denna bloggpost och ta ställning mot undanflykter på Facebook (skriv under med din profilbild)!

CC/Treehouse1977

Ur: ”Dagispersonal slog inte larm trots misstankar om misshandel mot en 2-årig pojke”: /Mitt i Bromma tisdag 23 augusti 2011

”En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare”.

Barn har rätt till skydd mot våld och vanvård. Dagispersonal – alla myndigheter vars verksamhet berör barn – har alltid en skyldighet att anmäla misstankar om detta till socialtjänsten. Ett barn som uppvisar blåmärken och tecken på vanvård är beroende av vuxna som ser och dessutom agerar till skydd för det. Det finns inte tid för bortförklaringar och undanflykter. Att blunda för tecken på misshandel och vanvård är att kränka det enskilda barnet och dess rättigheter.

Fall som ovan visar att det inom svensk myndighetsutövning finns akuta behov av ett uppdaterat synsätt på vad barn är, behöver och har rätt till. Barnkonventionen står för en sådan uppdaterad syn. Vore barnkonventionen svensk lag skulle myndigheter tvingas uppdatera sina kunskaper – de skulle tvingas ta barns rättigheter och behov på större allvar.

Det här var bara ett av flera exempel på undanflykter. Fler hittar du i vår film: ”UNICEF accepterar inte att man skyller ifrån sig”.

Läs mer här om kampanjen, var med oss och jaga undanflykter och gilla ”att man inte skyller ifrån sig” genom att gilla bloggposten.

UNICEF/Roger Le Moyne

Varje år far barn i Sverige illa på grund av okunskap, rädsla, lathet eller att personer som borde ta ansvar inte gör det. Bara ett av flera exempel diskuterades i SVTs Gomorron Sverige i morse om Lex Bobby. Varför är det så? Det ska vi ta reda på. Det handlar om att inte skylla ifrån sig. Det finns ingen #undanflykt. Barns rättigheter kränks dagligen i Sverige. Det ska vi ge exempel på från och med måndag då vi drar vi igång vår realtidskampanj, ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Vi behöver vi din hjälp med innehållet i kampanjen redan nu. Har du exempel på en bortförklaring eller #undanflykt där barns rättigheter kränks? Mejla oss redan nu på undanflykt@unicef.se eller märk din tweet med #undanflykt.

Vad vi menar med en undanflykt?

Det handlar om bortförklaringar runt situationer, händelser, beslut och problem som kränker barns rättigheter och inte tar barnen på allvar. Till exempel när:

• det skylls på andra personer, rådande normer, policys, lagar eller resurser
• barnrättsperspektivet inte lyfts fram och tas  på tillräckligt stort allvar i diskussioner och debatter som påverkar barn
• barn som  är i en svår situation eller i underläge ifrågasätts och nekas hjälp
• utredningar och handlingsplaner tillsätts utan att barnrättsperspektivet lyfts fram
• barn marginaliseras och generaliseras utifrån förutfattade meningar om vad barn är och inte är, dvs. inte respekteras och bemöts som unika individer med olika förutsättningar
• barnet glöms bort i konflikter mellan vuxna

Det handlar om flykten från att ta sitt ansvar för barnens rättigheter. Exempel:

1)    En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare. (Fallet är hämtat från en tidningsartikel i ”Mitt i Bromma”, 23 augusti 2011).

2)    En kvinna misshandlades och våldtogs av sitt barns far som var narkotikamissbrukare. Barnet var i förskoleåldern. När informationen kom in till socialtjänsten gjordes en första bedömning att mamman och barnet behövde flytta till ett skyddat boende. Socialtjänsten samtalade med mamman två gånger, därefter bestämde de att ärendet skulle avskrivas för att mamman ansågs vara kapabel att ordna upp situationen själv. Några kontakter eller särskilda stödåtgärder mot pojken mobiliserades inte. Socialsekreteraren bedömde att pojken var för liten för att kunna bli påverkad av händelsen och ändå sov medan det hände. (Fallet är hämtat ur en forskningsrapport över socialtjänsten).

Håll utkik på måndag den 24 oktober på Facebook, Twitter och här i bloggen! Då drar vi igång på riktigt.

/Petra Hallebrant, informationschef