Arkiv november 2011

« Older Entries

Hur många trauman ska barn behöva gå igenom? 30 november 2011

Under den senaste tiden har vi kunnat läsa i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om de föräldralösa syskonen, tre och fem år gamla, som riskerar utvisning till Italien

Syskonen hittades övergivna i en lägenhet i Sverige för ett år sedan och har sedan dess varit placerade i ett familjehem. Innan barnen kom till Sverige med sin mamma vistades de i ett flyktingläger i Italien. Enligt Dublinförordningens princip om första asylland ska prövningen av barnens uppehållstillstånd därför ske mot Italien och barnen ska utvisas dit. Migrationsverket har i dagarna tillfälligt stoppat utvisningen för ytterligare bedömning av ärendet.

Fallet med de två syskonen är ännu ett exempel på den problematik som vi tidigare har lyft fram barn som samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd. Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering.

Vi har i ett brev till barnminister Maria Larsson, migrationsminister Tobias Billström, Riksdagens tvärpolitiska barngrupp och Socialförsäkringsutskottet lagt fram två akuta krav vad gäller barn som samhällsvårdas och söker uppehållstillstånd:

  • Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård.
  • Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor, vilket måste framgå av lagen.

Man får inte glömma att det i de här fallen handlar om barn som redan bär med sig erfarenheter av tidigare trauman: övergivenhet, våld, vanvård, omsorgsbrister och flykt. Frågan vi ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda?

Emma von Corswant, barnrättsjurist UNICEF Sverige

Tags: , ,
Kategori: Opinionsbildning | 3 kommentarer

5000 namnunderskrifter för barnkonventionen som lag 29 november 2011

Isabel Jansson från Peace & Love Foundation lämnar över underskrifterna till Veronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Söndagen 20 november var det barnkonventionens dag och vi fick besök av Peace & Love Foundation som lämnade över 5076 namnunderskrifterna för barnkonventionen som lag. Underskrifterna samlades in av funktionärer under festivalen. UNICEF är en av Peace & Love Foundations budskapspartners och under festivalen samarbetar man sida vid sida. Peace & Love Foundations ambition är att försöka hjälpa till i arbetet för barnkonventionen och i somras togs hjälp av den arena som Peace & Love är med sina 50.000 besökare.

–Det är otroligt bra att det blev så många namnteckningar! Vi ser att allt fler ansluter sig till vårt krav. Vi vill göra barnkonventionen till lag därför att vi vet att det stärker barnrättigheter. Barn har rättigheter och lagar fastställer våra rättigheter. Därför skall barnkonventionen bli lag, säger Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF.

Barnkonventionen är FNs konvention om barnets rättigheter och innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Det är UNICEFs uppgift att kämpa för att barnkonventionen efterlevs.

Vill du också skriva under för barnkonventionen som lag kan du göra det här!

Kategori: Peace&Love, Samarbetspartners | En kommentar

Mark Levengood och Amelia Adamo besöker Etiopien 28 november 2011

Igår sprang UNICEF-ambassadören Mark Levengood Great Ethiopian Run tillsammas med Lena Tallberg, M-Magasin och UNICEF Sveriges informationschef Petra Hallebrant. Vi ska sedan vidare på en reportageresa med M-Magasin för att besöka UNICEFs verksamhet. 1 krona av varje sålt nummer av tidningen M-Magasin går till UNICEFs verksamhet i Etiopien.

Mark Levengood i Etiopien Foto: Amelia Adamo

Great Ethiopian Run firar i år 10 års jubileum. Totalt är det 36 000 människor som springer, varav 300 ”västerlänningar”. FN och bland annat UNICEF har varit en av initiativtagarna. Syftet med loppet är att lyfta FNs millenniemål. I anslutning till loppet ordnas även ”I’m running for a child”-kampanjen, där man som löpare eller organisation/företag kan vara med och bidra med pengar. I år går pengarna till två organisationer som driver barnhem i Addis, som även UNICEF stödjer. Vi var med och besökte ett av dessa hem i fredags. Igår var det ”Children’s race” och pasta-party med storstjärnan Haile Gebrselassie.

Det här är en stor folkfest och en fantastisk möjlighet att samtidigt få se Addis och och ta del av projekt som stödjer barn. Våra förväntningar var inte så stora när det handlade om en bra tid. Addis ligger ju på 2300 m höjd, vilket gör det lite svårare att anstränga sig.

”Det var en otrolig upplevelse. Aldrig har det gått långsammare och aldrig har det varit roligare”, säger Mark Levengood efter loppet.

”Att springa i en nedförsbacke här är som att springa i en uppförsbacke hemma på grund av den höga höjden och den dåliga syretillförseln, men det var det värt. Det var en fest hela vägen”, säger Lena Tallberg, från M Magasin.

Läs även Amelias blogg från resan.

UNICEF-ambassadören Mark Levengood Petra Hallebrant, informationschef UNICEF Sverige Lena Tallberg, redaktör M-Magasin Foto: Amelia Adamo

Mar Levengood besöker ett barnhem i Etiopien. Foto: Håkan Elofsson

Kategori: För varenda unge, Samarbetspartners, UNICEF-ambassadörer | Inga kommentarer

Dagens undanflykt: ”Varje familj tvättar sin egen smutsbyk” 24 november 2011

Mark Levengood

Idag är det sista dagen på ”månaden då man inte får skylla ifrån sig”. Den 24 oktober drog vi igång vår egen variant av ett ”realtidsgräv”. Vi har granskat undanflykter i media, i utredningar och i rättsfall. Vi har också fått in många exempel från allmänheten, tack alla för ert engagemang! Vi ser tillbaka på en jobbig men samtidigt fantastiskt månad, då vi fått upp många frågor på bordet. Det har handlat om fall där barn inte fått tillgång till särskilt stöd i skolan, barn som blivit och fortfarande blir mobbade, barn med särskilda behov som blivit diskriminerade och inte blivit sedda, hemlösa barn, barn som blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp och asylsökande barn som särbehandlas och inte får tillräckligt med skydd. Listan på undanflykter är lång. Inom kort kommer ni att få ta del av hela listan och en sammanfattning, så håll utkik! Vår ambassadör Mark Levengood avslutar idag kampanjen med en reflektion kring hans erfarenheter av undanflykter och barns rättigheter:

”I min barndom var planscherna på gråtande barn väldigt populära. Motivet fanns i lite olika utformningar, men det gemensamma var alltid att det var ett litet barn, med en flod av tårar över kinderna. Jag tyckte de var hemska, och kunde för mitt liv inte begripa varför man skulle ha en gråtande unge på väggen, när man istället kunde ha Farrah Fawcett, den vackraste av Charlies Änglar.

Till all lycka avtog trenden med de gråtande barnen något med åren, och idag ser man dem bara ibland, på väggen i ett antikvariat eller i ett orört hobbyrum i radhusets källarplan. Och då kan man konstatera att barnen har fortsatt gråta genom alla åren. Jag tycker fortfarande att de är otäcka, och tittar bort.

I måndags ledde jag Upprättelseceremonin i Stadshuset. Där träffade jag de gråtande barnen. Likt ungarna på planscherna har de fortsatt gråta, fast några av dem är över 90 idag. Och det går inte att titta bort, det har redan alltför många gjort, alltför länge. Talmannen bad å statens vägnar om ursäkt för den vanvård de utsatts för och det var fint. Men jag insåg också, att staten inte är den enda som borde be om ursäkt. De här barnen växte upp i Sverige. Var och en av dem var omgiven av vuxna, som tittade bort. Och varje vuxen hade en förklaring: från ”Den man älskar agar man” till ”Varje familj tvättar sin egen smutsbyk”.

Men… på UNICEF tycker man ju inte om undanflykter. Undanflykterna har en förmåga att förvränga verkligheten, som speglarna i Lustiga huset (som aldrig är speciellt lustigt).  En familj där ett barn misshandlas, blir plötsligt en familj som inte gör något farligare än uttrycker sin kärlek i form av några blåmärken. Och i en familj, där en unge slutar prata och sluter in sig i sig själv, då handlar det inte om något farligare än att hon blivit tvättad i lite för varmt vatten när det var bykdag.

I måndags fick jag se att somliga sår som barndomen tillfogat inte läker med åren. De vuxnas undanflykter bidrog till ett livslångt lidande hos dessa gråtande barn. Och, märk väl, i detta fall handlar det inte om myndigheter, utan bara om alldeles vanliga medmänniskor som inte var med. Från scenen hade jag ju en alldeles strålande utsikt över så mycket sorg, den fyllde hela Stadshuset. Och utanför stäckte Stockholm ut sig, och längre bort hela landet.

Det hemska är att även idag skapas det gråtande barn, runt omkring. I radhuskällare, i hyreshus och villor, bakom familjefasader och breda fotoleenden från midsommar och jul. Och det är precis lika viktigt nu som då att vi inte döljer oss bakom undanflykter, utan tar ansvar för varenda unge omkring oss. Det är alltid bättre att fråga än att inte fråga. Det är bättre att våga se än att titta bort. Vårt mod att se sanningen kan rädda barndom. Men undanflykter förvandlar oss från medmänniskor till motmänniskor.”

/Mark Levengood, UNICEF-ambassadör

Hjälp oss gärna att sprida Marks text genom att dela och gilla den.

Kategori: Alla undanflykter, För varenda unge | 2 kommentarer

Dagens undanflykt: Barnets utveckling och hälsa äventyras inte på ett livsavgörande sätt av ett återvändande till hemlandet 23 november 2011

Idag lyfter vi fram ett exempel på en undanflykt som vi också använt i vår kampanjfilm om undanflykter:

Mamma, pappa och två små barn har sökt uppehållstillstånd i Sverige men fått avslag av Migrationsverket. Mamman kommer från Uzbekistan, pappan från Azerbajdzjan. Barnen är födda och uppväxta i Sverige. Barnen har omhändertagits enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) då föräldrarna har bedömts vara otillräckliga i sin omsorg om barnen. Mamman är psykiskt sjuk och har bland annat hotat med att ta livet av barnen. Samhällsvården har upphört efter en tid men familjen har varit i stort behov av fortsatt hjälp. Frågan om familjens uppehållstillstånd har tagits upp av migrationsdomstolen. Socialtjänsten har inför detta skickat in ett omfattande underlag till domstolen och betonat riskerna med att barnen befinner sig i mammans vård. Migrationsdomstolen har avslagit familjens ansökan om uppehållstillstånd och barnen har utvisats tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma till Uzbekistan. Pappan har utvisats till Azerbajdzjan. Domstolen har i avslagsbeslutet angående det yngsta barnet (UM 11546-10) uppgett följande: ”Barnet har under större delen av sin vistelse i Sverige bott tillsammans  med sina föräldrar och sitt syskon, även om föräldrarnas omsorgsförmåga stundom sviktat. Det får således antas att barnet även i fortsättningen kan få en tillfredsställande omvårdnad genom båda eller någon av föräldrarnas försorg. Det har inte framkommit att barnets framtida psykosociala utveckling och hälsa på ett livsavgörande sätt skulle äventyras av ett återvändande till hemlandet tillsammans med någon av föräldrarna”.

Fallet är ett av många som visar på en tydlig situation där barn som redan bär med sig erfarenheter av extrem utsatthet, kränks och fråntas sina rättigheter. Utlänningslagen har företräde framför LVU. Barn som omhändertas av det svenska samhället kan alltså när som helst utvisas tillsammans med vårdnadshavare. Detta sker trots att svenska myndigheter har bedömt att föräldrarna kan utsätta barnet för en allvarlig risk att skadas. De här barnen hamnar mitt i en lagstiftning som ger utrymme för bortförklaringar och undanflykter när det handlar om att tillgodose deras behov och rättigheter. Enligt barnkonventionen har dessa barn rätt till samhällets skydd och stöd i samma utsträckning som övriga barn i Sverige. Det måste bli ett slut på undanflykter och bortförklaringar för fortsatt diskriminering av dessa barn.

Var med i kampen mot undanflykter genom att kolla in vår film.

Imorgon är sista dagen på vår realtidskampanj. Har du inte protesterat mot undanflykter genom att ta ställning med din profilbild på Facebook så är det hög tid nu!

Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

”Glömmer inte mamman som såg cancern som en gåva” 22 november 2011

Foto: Emma von Corswant/UNICEF

Dagens undanflykt är ingen undanflykt utan en hyllning till alla er som varit med oss i kampanjen hittills. Vi har fått in en mängd undanflykter, ni har bloggat, twittrat, kommenterat på bloggen, på Facebook, delat, gillat och tagit ställning.

När vi för snart en månad sedan drog igång vårt realtidsgräv hade vi ingen aning om vad vi kunde förvänta oss. Idag kan vi se tillbaka på en jobbig men samtidigt fantastisk kampanj. Jobbig då vi tillsammans varit med och avslöjat mängder av missförhållanden där barn far illa på grund av att vuxna inte tar ansvar – oacceptabla undanflykter. Fantastisk då kampanjen visat på ett stort engagemang för barns rättigheter. Vi hoppas att vi under denna månad öppnat ögonen på än många fler, att fler i framtiden kommer att ta ansvar och agera då ett barn far illa. Innan ett barn far illa.

Två av de som engagerat sig lite extra de senaste dagarna är idrottaren, företagaren, entreprenören och politikern David Lega och frilansjournalisten, skribenten, debattören och illustratören Hanna Fridén. Läs utdrag ur deras bidrag till kampanjen nedan.

David Lega: När ekonomin ställs mot mänskliga rättigheter

Ur Davids bloggpost:

”I tider av ekonomisk kris tenderar allt annat att försvinna ur samhällsdebatten och medias fokus. Vi förstår ju alla att det inte betyder att problemen försvunnit, men samhällets oförmåga att se fler än ett problem åt gången är skrämmande. När ekonomin sviktar ska det sparas, och tyvärr är det de som hörs minst som det sparas in på först. Kommunerna sparar på saker som förskola, skolhälsovård och andra verksamheter som riktar sig till barn.

(…)

Vi får inte använda ekonomin som en undanflykt för att minska engagemanget i mänskliga rättigheter. För om vi här i Sverige sparar på verksamheterna för barnen, finns det väl ingen anledning att tro att de inte gör det i andra länder?

Det finns inga undanflykter för att smita från vårt ansvar. Ansvaret ligger på oss både som nation, men också på oss personligen. Vi måste alla arbeta för ett starkt internationellt engagemang för att det inte ska spela någon roll var på jorden man föds, alla barn, med eller utan funktionsnedsättning ska ha möjlighet att utvecklas”.

Hanna Fridén: ”Glömmer inte mamman som såg cancern som en gåva”

Ur Hannas krönika:

“De flesta som haft turen att aldrig råka illa ut säger: Ja! Sverige är jättebra, jag är jättetrygg och det är alla andra. Ingen kan bli hemlös. Ingen kan bli diskriminerad, lagarna finns där för att skydda mig och mina närstående. Ingenting kan gå fel!

De som råkat illa ut är inte lika glada.

(…)

Samma sak gäller när vi kommer till den viktigaste gruppen i vårat samhälle: Barnen. Unicef visar mängder av berättelser om barn med problem som blivit nonchalerade av skolorna, av kommunen, av vården. Vi ser en mamma som är lycklig över att hon fick livmoderhalscancer och blev sjukskriven för att det gav henne möjlighet att vara hemma med hennes svårt sjuka barn då familjen inte fick den hjälp de har rätt till enligt lag. Något som känns som en dödsdom för de flesta blev i sammanhanget en gåva från änglarna. Tänk dig det! Hur mycket krävs för att man ska bli lycklig av cancer?”

Tack för ert engagemang.

Nu har vi två dagar kvar – och tillsammans med er tar vi ett sista krafttag mot undanflykter – för barns rättigheter. Var med oss och dela, gilla, tipsa, kommentera och ta ställning! Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid för barnen.

Kategori: Alla undanflykter | Inga kommentarer

Dagens undanflykt: fosterhemsbarn sågs inte som andra barn 21 november 2011

Nu går vi in i den sista kampanjveckan på temat undanflykter och ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”.

Idag håller regeringen en upprättelseceremoni i Stockholm. Ceremonin är en offentlig ursäkt till dem som varit utsatta för övergrepp eller försummelse när de varit omhändertagna av samhället under sin barndom. Mark Levengood, UNICEF-ambassadör är moderator för ceremonin i Stockholms stadshus. Utredningen om vanvård i den sociala barnavården har genom cirka 850 intervjuer visat att många barn och unga tvingats genomleva en barndom präglad av kränkningar, hot och övergrepp under åren 1920-1980. Ingrid, Jan, Kerstin, Susanne,  Emrik och Ebba, samt Christina är bara några av de tusentals barn som enligt utredningen utsatts för övergrepp och försummelse under sin uppväxt. Listan med undanflykter om varför dessa barns rättigheter kränkts är oändlig. ”Ingen från barnavårdsmyndigheten frågade hur jag mådde eller besökte mig överhuvudtaget”, är något som många av offren vittnar om.

Per-Erik Åström, som idag arbetar på Rädda Barnen, har jobbat med frågan som utredningssekreterare på uppdrag av regeringen. Per-Erik Åström är en av dem som jobbat med utredningen på uppdrag av regeringen. Frågan är ”hur kunde det hända?”. Han jag menar att det i mångt och mycket handlade om att fosterhemsbarn inte sågs som andra barn. De placerades ofta i slutna isolerade miljöer och sågs som ungar som inte var som andra i skolan, i byn eller på pojkhemmet. Det stora sveket stod kommunerna själva för som sällan levde upp till lag och regler vad gäller tillsynen. Undanflykten från ansvaret var möjlig, menar Per-Erik, därför att fosterbarnen var avvikande från hur man såg (och ser) på barns rättigheter. Ondska är ett relativt begrepp. Vanvården skedde därför att den helt enkelt var möjlig. Därför att fosterbarnen sågs som annorlunda. Med dem kunde man därför göra som man ville.

Alla barn har rätt till skydd mot våld och vanvård. Alla myndigheter vars verksamhet berör barn har alltid en skyldighet att anmäla misstankar om detta till socialtjänsten. Ett barn som uppvisar tecken på vanvård är beroende av vuxna som ser och dessutom agerar till skydd för det. Det finns inte tid för bortförklaringar och undanflykter. Att blunda för tecken på misshandel och vanvård är att kränka det enskilda barnet och dess rättigheter.

Än idag finns det inom svensk myndighetsutövning behov av ett uppdaterat synsätt på vad barn är, behöver och har rätt till. Barnkonventionen står för en sådan uppdaterad syn. Vore barnkonventionen svensk lag skulle myndigheter tvingas uppdatera sina kunskaper – de skulle tvingas ta barns rättigheter och behov på större allvar.

Protestera mot undanflykter då barn far illa på vår Facebooksida eller genom att gilla denna bloggpost!

Läs även Morgan Allins egen berättelse om sin barndom i fosterhem: ”Vi hörde hur ni skrek men vad skulle vi göra”

frågade hur jag mådde eller besökte mig överhuvudtaget”, är något som många av offren vittnar om.
Per-Erik Åström, som idag arbetar på Rädda Barnen http://www.rb.se/Pages/default.aspx , har jobbat med frågan som utredningssekreterare på uppdrag av regeringen

Kategori: Alla undanflykter, Gör barnkonventionen till lag! | Inga kommentarer

Idag är det barnkonventionens dag 20 november 2011

Foto: UNICEF/Emma von Corswant

Idag är det 22 år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, antogs. Det firar vi tillsammans med Retoy och Nobelmuseet med en familjedag full av lek och klurighet. Kom och träffa UNICEF-ambassadören Eva Röse & clownen Kraam, lek, labba och ta gärna med dina gamla leksaker till Retoys leksaksbytarbazar. Läs hela schemat på Nobelmuseets hemsida!

Barnkonventionen

Barnkonventionen ger barn universella mänskliga rättigheter. Barn ska respekteras och tillförsäkras särskilt skydd, stöd och inflytande. Alla länder som ansluter sig till konventionen har åtagit sig att följa bestämmelserna. Sverige är skyldig att följa konventionen och folkrättsligt bunden av den men den gäller inte som svensk lag. Sverige har istället valt att föra in några bestämmelser i konventionen i svenska lagar, så kallad transformering. Vi och flera andra anser dock att detta inte är tillräckligt för att genomföra barnkonventionen utan det krävs att den som helhet görs till svensk lag genom så kallad inkorporering. Denna metod har använts när det gäller Europakonventionen om mänskliga rättigheter. För att hitta ett konkret exempel på hur man kan gå till väga i en sådan lagstiftningsprocess när det gäller barnkonventionen kan Norge fungera som modell, där barnkonventionen gällt som norsk lag sedan 2003.

”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”

Under vår realtidskampanj under november månad som handlar om att inte skylla ifrån sig när det gäller kränkningar av barns rättigheter, har vi fått in allvarliga exempel på undanflykter. Människor har delat med sig av berättelser om hur barn kränkts, utsatts för övergrepp och negligerats. Det handlar om misshandel, mobbning och utvisningar. Det är därför synd att regeringens kartläggning, om hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen (Ds 2011:37), inte analyserar problem och lösningar. Kartläggningens slutsats är att i princip inga lagändringar behövs. Vi efterlyser en kompletterande del som beskriver hur svensk praxis förhåller sig till barnkonventionen, och framför allt en granskning och analys av brister och problem i både lagstiftning och praxis. Regeringens kartläggning är ett gediget arbete och en viktig pusselbit för att få en bild av rättsläget men den haltar då både praxis och problem saknas. Vi anser att kritiken och rekommendationerna från FN:s barnrättskommitté utgör en naturlig utgångspunkt för ett sådant kompletterande arbete.

Seminarium om barnkonventionen som lag

Den 22/11 har vi ett seminarium tillsammans med Raoul Wallenberginstitutet för att diskutera varför barnkonventionen inte blir svensk lag. Utgångspunkten för diskussionen är vår gemensamma rapport Barnkonventionens status – en utvärdering av för- och nackdelar med barnkonventionen som svensk lag. Vi hoppas på en livlig diskussion mellan politiker, myndighetsrepresentanter, forskare och barnrättsexperter. Det politiska läget just nu är att majoriteten av riksdagspartierna förespråkar att barnkonventionen görs till svensk lag. De partier som motsätter sig detta är Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Så vad är det då som krävs för att ta frågan vidare? För att leva upp till barnkonventionen, så att varje enskilt barn i vårt land får tillgång till sina rättigheter, krävs både tydligare lagstiftning och bättre tillämpning. Vi anser att ett effektivt sätt att skynda på genomförandet av barnkonventionen är genom att göra den till svensk lag. Vi inser att detta inte löser alla problem men det är ett steg på vägen mot ett självklart barnrättsperspektiv i allt beslutsfattande som rör barn.

/Christina Heilborn, chef opinion och påverkan, UNICEF Sverige

Kategori: Alla undanflykter, För varenda unge, Gör barnkonventionen till lag!, Opinionsbildning, Samarbetspartners, UNICEF-ambassadörer | 3 kommentarer

Dagens undanflykt: Sex som självskadebeteende – det vi vuxna inte vågar se 18 november 2011

Lisa.

15 år gammal, 15 år ung, 15 år och redan så trasig.
Orkar du möta henne?
Kom igen, vi försöker.

”1, 2, 3, 4, 5 eller 6? Jag tappade räkningen om hur många de var, bara ikväll. Jag stänger ner datorn, tar på mig tre tröjor och byxor och går och lägger mig. Jag vill inte röra vid min kropp, vill inte känna mina former. Jag känner mig smutsig och utstirrad. Jag försöker tänka ut varför jag gör detta, men de är bara ett stort, svart tomrum. Inga svar.

De är mitt fel. Jag tog kontakt med någon av killarna först. De är mitt fel. Och det är bara jag som straffas.

Jag tar fram dagboken och skriver ”jag känner mig våldtagen, på avstånd”. Våldtagen genom ett nätverk, en kamera. Genom mig själv. De är väl bara att stänga ner och säga nej för fan!? Men då blir dom arga, dom hotar mig, dom kan hota med att komma hem till mig. Dom kan bli arga på mig…
Jag är dum i huvet. Och jag spyr på tanken att dom svinen kan visa kärlek mot en människa av kvinnliga könet. Men jag betyder ingenting. Gör jag som dom säger blir dom glada! Visar mig glädje.
Ett tack.
Jag duger inte till något annat. Dom tycker ju jag är fin, men de glömde jag någonstans på vägen. Jag är ju ful?”

Hur kändes det att läsa Lisas ord?
Jobbigt, jag vet.
Tyvärr är Lisas historia inte ovanlig. Den är bara dold. För vi vuxna orkar inte se, inte möta dem. Allt för många är de vuxna som Lisa har skickat ut små signaler till – men som inte snappat upp dem. Blundat. Inte orkat bära det Lisa har velat berätta, att hon använder de våldsammaste av de våldsamma vuxna att förgripa sig på henne, istället för att skära sig, istället för att svälta sig. Den lilla stund av bekräftelse, ”jag duger inte till något annat”, den känns bra för Lisa just då. Men efteråt. Ångesten tusen gånger värre. Och så måste hon skada sig med sex om och om igen.

Lisa ser ut som din dotter, din elev, din kompis. Hon klistrar på sig en glad fasad för att slippa berätta, går kanske genom hela skolan med perfekta betyg, men inombords skriker hon ut sin trasighet och längtar efter att någon ska se henne. Någon annan än de vuxna hon använder sig av för att fylla sitt bekräftelsehål i själen. Någon som ska fråga henne hur hon mår, om de kan göra något för henne.

Lisa hade önskat att vem som helst hade frågat henne. Det behöver inte vara kuratorn. Det behöver inte vara mamma. Många är de som har sett henne men som inte orkat lyssna.
”Det sveket är värst av allt” säger Lisa.
Om du är utvald att lyssna på någon ung persons berättelse finns det inga undanflykter.
Det är allas vårt ansvar.

/Caroline Engvall, journalist och författare till böckerna ”14 år till salu” och ”Skamfläck”. Har också startat hjälpsajten www.intetillsalu.se för unga som dämpar sin ångest med sex. Och bloggar på intetillsalu.wordpress.com. Hon blev också nyligen utsedd till ”Årets modiga Mama”.

Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

Det måste vara slut på undanflykter från vuxna som beslutar om barn 17 november 2011

”Barnen är det viktigaste vi har” hör man ofta vuxna säga i olika sammanhang. Tyvärr verkar det fortfarande vara mycket av läpparnas bekännelse och inte utgångspunkten för hur vi prioriterar, agerar  och beslutar.

Nästan var dag kan vi läsa om eller höra om brister som drabbar våra barn och ungdomar i Sverige i dag. Det finns tyvärr många exempel. Förskolor som har så stora barngrupper att barnen inte trivs och föräldrarna inte känner sig trygga att lämna barnen på förskolan.   På sina håll i landet är det fler barn än tidigare som lämnar grundskolan utan att ha behörighet att börja gymnasiet.  Barnen får inte den utbildning som är nödvändig för dem. Trots vuxnas försök att motverka mobbning är det många barn som dagligen går till skolan med en stor oro för hur dagen ska bli och om man kommer att bli utsatt för glåpord, trakasserier eller  rent av våld. Trots att skolan är till för barn finns där inte alltid ett barnperspektiv.

I Sverige finns ett väl utbyggt socialt nätverk,  trots det vet vi att barn far illa. En del barn  växer upp med föräldrar som inte fungerar och där barnen måste ta ett ansvar själva som de inte är mogna för. Andra barn flyr sitt hem därför där finns missbruk, misshandel eller psykiska missförhållanden.  För dessa barn finns ofta inte den hjälp och det stöd som de har rätt till. Det händer att barn som lever i ett socialt utanförskap beter sig annorlunda i sin vardag. De kan betraktas som stökiga eller besvärliga i skolan trots att det enda de gör är att de signalerar att de egentligen behöver hjälp.

Det finns barn vars familjer har svårt att få ekonomin att gå ihop. Pengarna räcker inte till det nödvändigaste och för barn kan det då leda till att man inte kan vara med på sånt som kompisarna gör. Värst är det naturligtvis att man kanske inte har råd att delta i all skolverksamhet därför man förväntas ha utrustning, särskilda kläder eller matsäck.

Det finns barn med funktionsnedsättningar som inte får den hjälp och det stöd som de borde ha för att kunna leva ett bra liv. En del av dessa barn kan inte välja vilken skolan man vill gå i eller kan kanske inte delta i all undervisning för att den inte är anpassad för ett barn med funktionsnedsättning.

Alla dessa vardagsfrågor kan kännas triviala och små, i synnerhet i ett internationellt perspektiv där krig, svält och fattigdom kan vara barns vardag.  Bekymret är att utifrån den välfärd vi har i Sverige i dag borde vi kunna leva upp till barn rättigheter i en betydligt större utsträckning än vad vi gör. Under årtionden har vi pratat om hur viktigt det är att våra barn får en bra start och att det är deras rättighet. Trots det fattar vuxna gång på gång beslut som inte har ett barnperspektiv.

Det måste vara slut på undanflykter från vuxna som fattar beslut som rör barn, utan att ha ett barnperspektiv. Det är hög tid för Sveriges beslutsfattare att leva upp till barns rättigheter och barnkonventionen.

/Lena Nyberg, ledamot i UNICEF Sveriges styrelse och före detta Barnombudsman

Kategori: Alla undanflykter | Inga kommentarer

Dagens undanflykt: Domarna ”hann inte” till utbildning om människohandel 16 november 2011

”Jag vill inte att vuxna män ska få göra elaka saker mot mig”, säger ”Sandra” i en intervju i Aftonbladet. Vid 14 års ålder har hon sålts av sin egen familj till tre olika män, enligt henne själv och åklagaren. När hon har vägrat att vara dem till lags har de misshandlat henne och tvingat sig på henne.

Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara. Trots det har vi under de senaste dagarna kunnat läsa i media om flera misstänkta fall av människohandel i Sverige, bland annat i Aftonbladet där en 14-årig flicka enligt artikeln sålts och våldtagits och nu hotas av utvisning.  Dagens Nyheter har också rapporterat om ett fall där en annan 14-årig flicka hållits som ”sexslav” i Göteborg under ett år och som befriades av polisen förra i veckan. Samtidigt visar en granskning gjord av Expressen att 722 av Sverige 788 ordinarie domare struntat i regeringens specialutbildning för att höja kompetensen inom prostitution och människohandel  Undanflykterna till domarnas frånvaro är bland annat att ”de inte hann”, ”minns inte varför” eller ”kände inte till den”.

UNICEF/Jim Holmes UNICEF/Jim Holmes

- När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare, till Expressen. Hon hade hand om några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag.

UNICEF har under flera år krävt ökad kompetens inom rättsväsendet när det gäller brottet människohandel med barn. Denna brottslighet är komplicerad och kan vara svår att upptäcka. Barnet ser sig själv ofta inte som brottsoffer utan snarare som tjuv eller tiggare och är lojal med förövaren och vågar inget annat än att lyda. För förövarna är det en lukrativ verksamhet att köpa och sälja barn och risken att bli upptäckt och dömd är liten. Det krävs tillit för att ett barn ska våga berätta sin historia för myndighetspersoner och släppa känslan av skuld och skam. Tillit tar tid och kräver att de som pratar med barnet, och som har ansvar för att avgöra om det barnet varit utsatt för innebär människohandel och därmed exploatering, har särskild kompetens om barns behov och rättigheter. Att delta i utbildningar som anordnas borde då vara en självklarhet. Här kan du läsa mer om hur UNICEF jobbar för att motverka handel med barn.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut) och tipsa dina vänner om att göra detsamma. Gilla denna bloggpost och dela den gärna vidare.

Tags: , , ,
Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

Dagens undanflykt: ”Vi har bara bältet för att skrämmas, inte för att slå” 15 november 2011

Föräldrarna hade ett bälte som hängde i städskåpet i köket.
–    För att skrämma barnen om de inte lyder, säger mamman i polisförhör.
Men pappan i familjen är nu åtalad för att ha misshandlat sin yngste son, och vid ett flertal tillfällen ha slagit honom med bältet, enligt Dagbladet

Enligt artikeln uppdagades misshandeln när familjens yngste son hade idrott och då berättade för sin fröken att han inte gillade bälten eftersom hans pappa slog honom. Socialtjänst och polis kopplades in, och vid en husrannsakan hittade man bältet i städskåpet. Men mamman säger i polisförhör att det bara används för att hota barnen, och att barnen då gör som föräldrarna säger.
–    Bara en gång har han slagit äldsta pojken med bälte och yngsta pojken med öppen hand på rumpan. Men det var förut och i ett annat land där det inte är straffbart.

Det finns inga undanflykter för att slå eller hota ett barn. Att som vuxen känna sig stressad, trött, frustrerad eller provocerad kan aldrig försvara våld mot eller kränkningar av ett barn. Det är alltid den vuxnes ansvar att hitta lösningar i en konfliktsituation med ett barn och att respektera barnet som individ med egna rättigheter.

Det är viktigt att alla i barnets omgivning reagerar och agerar när man ser eller misstänker att ett barn blir slaget eller på annat sätt far illa. Här kan du läsa mer om vart du kan vända dig.

Har du också en undanflykt som du vill dela med dig av? Mejla den till undanflykt@unicef.se , twittra den till @unicefsverige och använd #undanflykt eller dela den på vår Facebook-sida.

Du kan också protestera mot undanflykter genom att gilla denna bloggpost, dela den vidare och skriv under protestlistan på Facebook!

Tags: , , ,
Kategori: Alla undanflykter | Inga kommentarer

”Hade det funnits polis i närheten hade jag förstås påtalat det” 14 november 2011

Idag drar vi igång den fjärde kampanjveckan på temat ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Jakten på undanflykter och bortförklaringar där barns rättigheter kränks fortsätter. Tack till alla er som engagerat er hittills!

Flera undanflykter som vi har fått in kretsar kring civilkurage, och det ansvar som vi alla har att agera när vi ser att ett barn far illa. Skådespelaren Morgan Alling har till exempel  i vår blogg beskrivit hur han som fosterhemsplacerad femåring blev utsatt för fysiska och psykiska bestraffningar. ”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?” var grannarnas undanflykt när Morgan mötte dem som vuxen.

”Har du sett, hört eller misstänkt att ett barn någon gång farit illa i din omgivning?” Den frågan ställde vi i oktober via undersökningsföretaget Novus till drygt 1000 personer. Fyra av tio svarade ja på den frågan.

”Vad gjorde du då?” lydde följdfrågan, och där svarade 22 procent att de inte hade gjort någonting. Varför inte? Jo, här fanns det olika förklaringar: Vissa uppgav att de inte visste vart de skulle vända sig. Andra att de inte ville riskera att hänga ut barnet eller förövaren i onödan genom en anmälan. Vissa tillfrågade var rädda för att inte kunna vara anonyma, medan andra inte trodde att det skulle hända något med anmälan.

”Det skedde inom släkten” eller ”hade det funnits polis i närheten hade jag förstås påtalat det” var några andra bortförklaringar från enskilda tillfrågade.

Undanflykterna kring varför man tittar bort, och väljer att inte anmäla när ett barn far illa, kan vara många. Myndigheter har enligt lag anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Vi uppmanar även privatpersoner att agera genom att kontakta socialtjänsten när man misstänker att ett barn utsätts för kränkningar.

Här kan du läsa mer om vart du kan vända dig om ett barn far illa.

Och stöd vår kampanj mot vuxna som skyller ifrån sig då barn far illa genom att gilla och dela bloggposten.

På vår Facebooksida kan du även skriva under mot undanflykter!

Tags:
Kategori: Alla undanflykter, För varenda unge | Inga kommentarer

Vill du bli frivillig hos UNICEF? 14 november 2011

Frivilliga på Peace & Love 2011

Det finns en rad studier som visar att den som engagerar sig ideellt främjar sin egen hälsa. Visst är det en trevlig bonus när man gör insatser för barns rättigheter?

Just nu letar vi lite extra efter dig som vill bli frivillig och bor i  Örebro, Uppsala, Karlstad, Södertälje, Norrköping eller Skellefteå. Givetvis välkomnar vi fler även i våra övriga grupper. Här hittar du alla grupper och kan anmäla ditt intresse!

Som frivillig fungerar du som UNICEFs förlängda arm och vårt ansikte utåt lokalt där du bor. Din uppgift är att inspirera och väcka engagemang för barns rättigheter, delta i kampanjer och insamlingar och informera om UNICEFs arbete i olika sammanhang. Givetvis får du också ta egna initiativ inom ramen för uppdraget.

Du bestämmer själv hur mycket tid du vill bidra med och kan alltid säga nej till aktiviteter.

Läs om aktiviteter som frivilliga deltagit i, frivilligresan, årets frivillig och intervjuer med frivilliga, här.

Och anmäl dig som frivillig här.

Dela gärna denna post!

Tags:
Kategori: För varenda unge | Inga kommentarer

Dagens undanflykt: ”Lagen som samhället struntar i” 11 november 2011

För en tid sedan kunde vi läsa i SvD en artikel av journalisten Elisabeth Sandlund. Artikeln fokuserar på den unika lagen om service till vissa funktionshindrade, LSS. Lagen är en rättighetslag som skall göra det möjligt för barn, ungdomar och vuxna att trots funktionsnedsättning bli delaktiga i samhället. Lagen existerar i många fall endast på pappret.

Lagen ger rätt till olika insatser som ledsagarservice, personlig assistans och kortidsvistelse. Problemet är att kommuner och landsting dagligen struntar i lagen. Motivet för detta är krasst ekonomiskt tänkande. LSS är egentligen inte förhandlingsbar. Den är lika tvingande som Skollagen. I artikeln nämns ett exempel att kommunen skulle kalla till presskonferens och hävda följande: ”Vi vet vad det står i lagen men vi har inte råd att följa den. Vi har bestämt att slopa nionde årskursen. Vi har så duktiga lärare att eleverna lär sig det de behöver veta under åtta år”. Det skulle bli ett ramaskri och utbildningsminister Björklund skulle inte tveka att kritisera kommunen.

Om det i stället skulle handla om ett barn med funktionsnedsättningar, som inte får tillräckligt personligt stöd i skolan på grund av tvister mellan olika huvudmän om vem som är ansvarig, är det med all säkerhet annorlunda. Då kan vi utgå från att man som förälder får stå ensam upp för att försvara sitt barns rätt.

Barnkonventionen har en särskild artikel (artikel 23) som ger barn med funktionsnedsättningar rätt till ett anständigt liv och delaktighet i samhället. Om barnkonventionen vore lag i Sverige skulle det på ett tydligare sätt tvinga huvudmännen att respektera LSS.

LSS skall också fungera som en möjlighet för barnen att bli självständiga och frigöra sig från sina föräldrar. Detta ska göras möjligt genom eget boende, ledsagarservice och daglig verksamhet. I själva verket präglas besluten av godtycke och snålhet vilket saboterar lagens intentioner. I barnkonventionen poängteras i samma artikel möjlighet till självständighet och individuell utveckling. Detta struntar ansvariga myndigheter i praktiken ofta i.

För att ge barn ett bättre skydd och tvinga myndigheter att följa lagen måste barnkonventionen göras till lag i Sverige. Först då kommer det att bli slut med att skylla på bristande ekonomi och oklara ansvarsförhållanden så att barn med funktionsnedsättningar får behövligt stöd.

Roland Håkansson,

Ledamot i UNICEF Sveriges styrelse och ordförande i Shia, paraplyorganisation för svenska handikapporganisationers internationella utvecklingssamarbete. Shia står för Solidarity, Human Rights, Inclusion, Accessibility. Läs Rolands blogg för Shia här!

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut). Gilla denna bloggpost och har du inte sett vår film om undanflykter, se den nu och sprid den gärna vidare.

Vill du stödja UNICEF Sverige regelbundet, bli Världsförälder!

Tags:
Kategori: Alla undanflykter, För varenda unge | Inga kommentarer

Dagens undanflykt: ”alla bortförklarade min dotters diagnos i 16 år” 10 november 2011

Återigen har vi fått in ett exempel på en undanflykt när ett barn inte fått tillgång till särskilt stöd i skolan, något som man enligt svensk lagstiftning har rätt till. Det framgår också klart och tydligt i barnkonventionen. En granskning gjord av SR Ekot idag visar också att fler skolor kritiseras för att inte följa lagen och ge stöd till de elever som behöver det, enligt siffror från Skolinspektionen. Ännu en gång har barns rättigheter kränks på grund av att de som ska ta ansvar brustit och kommit med undanflykter. Här kan ni ta del av historien:

”Hej,

Här kommer en liten berättelse om vår berg- och dalbana. Jag och min dotter har periodvis levt ensamma sedan hon var 3½ år. Under hennes första år var jag hemma största delen och hade inga större problem med henne. Hon var ett ”snällt” barn, skrek nästan aldrig. När vi skulle börja med fast föda startade problemen. Att få henne att äta annat en välling var en ständig kamp. Vi pratade med BVC om problemet men vi fick ingen direkt förståelse eller tips på vad det berodde på.

När min dotter började på dagis vid 3-års ålder började dock något annat oroa mig. Hon gick inte att nå i barngruppen, hon ställde sig utanför och lekte mest för sig själv. Men efter en tid rapporterade även dagispersonalen att min dotter åt dåligt, ofta inte alls. Samtidigt var hon aggressiv mot de andra barnen, förutom mot en pojke med Downs syndrom som hon lekte mycket med. På hennes treårskontroll på BVC skulle hon svara med egna ord vilken färg BVC-sköterskan pekade på. Resultatet blev att hon tecknade färgerna och blev därmed underkänd.

Jag tog återigen kontakt med BUP våren -98 för att få hjälp och råd med att få min dotter att äta som andra barn. Efter en fyra veckors intensiv utredning dagligen blev resultatet ”brist i hemförhållandena”. Nu blev ju socialförvaltningen inkopplad eftersom jag var ensamstående och bedömningen från BUPs resultat blev som det blev. Vi fick aldrig veta vad som brast i hemförhållandena. Och den hjälp vi fick från kommunen för att kunna åtgärda ”bristen” den var lika med noll.

När min dotter var 4½ år gammal uppstod nya problem då min dotter började kissa på sig i tid och otid. Man var helt oförstående på dagis. Nu var jag nära bristningsgränsen och försökte än en gång få hjälp genom BUP och än en gång så ger utredningsresultatet ”brist i hemförhållandena”. Samtidigt så har jag fått besked om att jag har livmodercancer och måste opereras.

Efter min sjukskrivning börjar min dotter förskolan igen och nya problem uppstår. Nu kommer de riktiga utbrotten och oftast utan förvarning. Det gick inte en dag utan att jag fick bära henne till skolan och lika ofta ringde man och jag fick hämta henne för hon störde i klassen. Hon kunde ställa sig och skrika rakt ut i klassrummet, slita av sig kläderna och sedan bara falla ihop. Att hantera hennes utbrott var som att tämja en tiger. Vi fick nu tid till en skolpsykolog. I hans bedömning skriver han att ”moderns påpekande att barnet kan ha en diagnos är helt fel. Barnet KANSKE kan ha ADHD med autistiska drag” men som han ser det ”är det nog mer en fråga om brist i hemförhållandena”.

Prover längre fram visar att hon kan vara glutenintolerant! Nu får jag med hjälp av en läkare äntligen koll på varför hennes mage varit så knasig. Men hennes beteende kvarstår. Skoltiden har varit en balansgång. Trots att jag inte haft någon fastställd diagnos för min dotter har jag berättat för skolan vilka bekymmer hon har och hur jag velat att hon ska få hjälp. Mellan tredje och sjätte klass fick hon bra stöd och hjälp med både läxhjälp och till viss mån lite assistenthjälp. I sjunde klass började nu bekymren att bli verkliga för henne själv. Hon känner sig annorlunda och får ofta utbrott som övergår till utåtagerande mot både mig och klasskamrater. Hon tappar kontakten med omvärlden och ”somnar” på lektionerna. Nu får hon inte heller den hjälp hon haft utan får klara mycket själv. Jag är nu förtidspensionerad och idag kan jag tacka min lyckliga stjärna att det blev så annars vet jag inte hur det gått.

Jag fick ofta samtal från skolan av lärare, rektor och henne själv. Det var bara att gå upp försöka reda ut orsaken till problemet och stanna i skolan. Så blev det också. I åttan blev det bara värre och nu liksom tidigare börjar hon att hota med att hon inte vill leva, vill inte vara annorlunda. Jag har tagit det på största allvar genom att påpeka det för skolan och för barn- och ungdomsenheten på kommunen. På vårterminen i åttan har min dotter fått en assistent i klassen, men denna person var inte insatt i min dotters situation och hade svårt att hantera det som hände i skolan med henne. Hon får också en kontaktperson. Tillsammans med henne får vi hjälp till barnhabiliteringen. Nu är min dotter 15 ½ år och går i åttan. På barnhabiliteringen får vi träffa en helt underbar läkare. En utredning startar och i maj 2010 får vi utlåtandet: ”Flicka med typiska kriterier för Aspergers syndrom samt ADHD”. Nu skriver jag till skolans rektor och skickar meddelande om utlåtandet till honom och ber skolan tillsätta en assistent som kan hantera min dotters diagnos. Skolan svarar med att man har redan har en assistent till henne på 75% vilket är tillräckligt för deras del. Jag påpekar dock att den assistenten inte är tillgänglig för min dotter 75 % utan är dels i hela klassen (som vikarie) och dels i andra klasser . Det blir början på en lång och tråkig process. I oktober 2010 anmälde jag skolan till Skolinspektionen. I april kom (efter många tråkiga bemötanden från skolan) ett beslut. Skolinspektionen kritiserar dels rektorn på skolan dels kommunen för att man inte tillgodosett min dotters behov . En seger kan man tycka –  ja –  men alldeles för sent.

Nu går hon på gymnasiet och stormtrivs. Där finns folk som förstår henne och man tillgodoser hennes behov. Utan att jag inte ens behövt be dem om det, har de ansökt om en assistent till henne i ett par ämnen som hon har svårt för. I somras fick hon en ny medicin och har färre utbrott och sover bättre på nätterna.

Ja det var en lång berättelse, men jag hoppas att ni kan få lite hjälp och styrka i detta att man inte får ge sig och att man kämpar för sitt barn hur jobbigt det än blir.”

/Mamma till dotter, idag 16 år.

Var med i kampen mot vuxna som skyller ifrån sig då barn far illa genom att gilla bloggposten. På Facebook kan du ta ställning mot undanflykter genom att skriva under med din profilbild, ett enkelt men viktigt ställningstagande.

Vill du stödja vår kamp för barns rättigheter året om – Bli Världsförälder, det kostar 3,50 kr om dagen.

Tags:
Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

Dagens undanflykt: ”barn med autism kan förändras” 9 november 2011

Nalle i säng

CC/Panic switch 13

Idag publicerar vi en av de undanflykter vi fått in under de senaste veckorna. En tioårig pojke med autism får inte den vård han behöver. Pojkens försämrade tillstånd kopplas istället ihop med hans funktionsnedsättning.

”Hej,

Min son har varit svårt sjuk i tio månader. Han har åkt ambulans till sjukhuset flera gånger med fruktansvärda muskelryckningar i hela kroppen, tappat i stort sätt alla sina förmågor och varit helt olik sig själv. Bara för att min son är autistisk har läkare och psykologer hänvisat hans förändrade beteende och åkommor till hans funktionsnedsättning. ”Barn med autism kan försämras”. Jag fick även rådet att lämna bort honom för att själv orka. Han blev bara sämre och sämre för varje dag och hans lidande har varit enormt. Till sist träffade vi en ny läkare som satte in en ny medicin och vi fick tillbaka vår underbara kille igen. En pojke med autism och epilepsi men med alla möjligheter till ett bra och roligt liv. Undanflykten för att han inte skulle få den vård han behövde var hans funktionsnedsättning. Inget annat barn skulle troligen bli utskrivet från sjukhuset i ett sådant allvarligt tillstånd som han blev och sedan få lida i många månader innan han fick rätt hjälp. Om jag inte själv varit så stark och påstridig hade det slutat med att min son fortsatt vara felmedicinerad och sjuk, han hade dessutom fått bo på ett hem skild från sin familj.”

/ Mamma till 10-årig son

Har du också en undanflykt som du vill dela med dig av? Mejla den till undanflykt@unicef.se , twittra den till @unicefsverige och använd #undanflykt eller dela den på vår Facebook-sida.

Protestera mot undanflykter genom att gilla denna bloggpost och skriv under protestlistan på Facebook!

Tags: ,
Kategori: Alla undanflykter, För varenda unge | 2 kommentarer

Dagens undanflykt: ”Du vet ju hur han är” 7 november 2011

Idag drar vi igång den tredje kampanjveckan på temat ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Jakten på undanflykter och bortförklaringar där barns rättigheter kränks fortsätter. Tack till alla er som engagerat er hittills!

Flera exempel på undanflykter vi fått in handlar om barn och mobbning. En känsla av hopplöshet och maktlöshet präglar exemplen när det gäller hur problemet har hanterats av de ansvariga i skolan. Dagligen läser vi i media om mobbning i skolan. Här är ett axplock av några artiklar från de senaste dagarna:

”Felicia var rädd att gå på rast”

”Hennes plågoande slog till när ingen såg”

”Mobbad elev får 160 000 kronor”

”Kalmarskola sågad – stöttade inte mobbad elev”

”Alla barn ska väl få känna sig trygga i skolan?”

Den mest anmärkningsvärda undanflykten hittade vi dock i en artikel i Gefle Dagblad idag: ”Man känner sig så maktlös”

Enligt artikeln har en 9-årig flicka blivit mobbad under flera års tid. En dag ringde flickan till sin mamma från skolan: ”Mamma rädda mig”, sade hon. Enligt flickan hade killen i klassen tagit strypgrepp runt hennes hals så hon fick svårt att andas. När mamman kom till skolan och klev in i klassrummet betedde sig lärare och elever som att ingenting hade hänt. ”Du vet ju hur R är”, blev svaret från vikarien. ”Han tyckte inte att jag skulle ta det så allvarligt”, säger mamman.

Häromdagen skrev även Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en debattartikel i Dagens Nyheter om en ny skolpolitik och att skolan ska ge barn och unga sunda värderingar. ”Respekten för människors lika värde, jämlikhet, demokrati och kamratskap måste praktiseras i skolans vardag”, menar Hägglund.

Enligt den nya skollagen råder nolltolerans mot kränkningar i förskola och skola. Vuxna inom förskola och skola är skyldiga att förebygga, utreda och motverka all form av kränkande behandling av barn och elever.

Mobbning handlar ofta om upprepande och kränkande behandling och trakasserier. Det är ett stort problem för många barn i svenska skolor och de barn som drabbas hamnar i ett väldigt utsatt läge. Barn som dessutom har något handikapp eller funktionshinder hamnar i en form av dubbel utsatthet och riskerar även utanförskap och mobbning i skolan. Även elever som invandrat till Sverige efter skolstarten upplever en otrygg situation.

Kränkningarna kan se olika ut men har det gemensamt att de strider mot flera artiklar i barnkonventionen. Vuxna som får höra att barn utsätts för kränkningar måste i högsta grad ta det barnet säger på allvar. Krav ska även ställas på de verksamheter som ansvarar för barn och ungdomar, såsom exempelvis förskolor, skolor och fritidshem. Alla skolor ska ha en likabehandlingsplan som ska tydliggöra hur personalen ska agera när sådana situationer uppstår samt hur skolan ska jobba i förebyggande syfte. Det är inte acceptabelt att barn slutar gå i skolan eller till och med skadar sig själva på grund av kränkningar de utsätts för i skolan. Det är alltid de vuxnas ansvar att se till att barn känner sig trygga i skolan.

Om du känner dig utsatt

Känner du dig själv utsatt i skolan eller känner någon som gör det? Först och främst ska du då kontakta skolan, men du kan också vända dig till Barn- och elevombudet (BEO) eller Diskrimineringsombudsmannen (DO).  Det finns också flera organisationer som arbetar mot mobbning, bland andra Friends. På BRIS hemsida kan du också läsa mer om mobbning. Mer information finns även på skolverkets hemsida.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida. Har du inte sett vår film om undanflykter, se den nu och sprid den gärna vidare.

Vill du stödja UNICEF Sverige regelbundet, bli Världsförälder!

Ps. glöm inte att gilla att vuxna inte skyller ifrån sig genom att gilla denna bloggpost!

Tags:
Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

Dagens undanflykt – att inte ge barns rättigheter tillräckligt stort utrymme i asylprocessen 3 november 2011

Idag presenterar regeringen en kartläggning av hur svensk rätt lever upp till barnkonventionen. I samband med detta intervjuades barnminister Maria Larsson, barnrättjusristen Emma von Corswant och Barnombudsmannen Fredrik Malmberg om barnkonventionens status i Sverige i SR:s P1 Morgon. Ett område som bland annat togs upp var barns rättigheter och skydd i asylärenden. Hur barnperspektivet uppmärksammas och tillgodoses i svensk migrationsrätt har varit föremål för ett antal studier och uppmärksammats i olika debatter. Men trots denna uppmärksamhet förekommer det ändå i hög grad att barnets bästa inte beaktas i dessa ärenden eller endast nämns förbigående. Brister förekommer även i hur barns egna asylskäl uppmärksammas. Igår kommenterade Caroline Szyber bristerna i den svenska utlänningslagen och de för höga beviskraven i lagen för just barn. Läs gärna hennes blogginlägg: Inga fler undanflykter – dags för en human migrationspolitik.

Barnkonventionen har varierande genomslag inom olika rättsområden. Det är framförallt artikel 3 och 12, om barnets bästa och respekt för barnets åsikter, som förts in i svensk lag. Däremot har barnkonventionen som sådan, eller de delar av barnkonventionen som inte tagits in i den svenska lagstiftningen, begränsat genomslag. Trots att Sverige har anpassat befintliga lagar menar UNICEF Sverige att detta inte är tillräckligt för att tillgodose barns rättigheter. Domstolarna anser exempelvis inte att de måste beakta barnkonventionen som en rättskälla just eftersom den inte är en del av den svenska lagen. I ett avgörande från Migrationsöverdomstolen (UM 1042-08) som rörde en kvinna och hennes två söner som tillsammans flytt från Albanien och en misshandlande ex-make, lyser resonemang om barnets bästa med sin frånvaro i domskälen trots att barnperspektivet lyfts fram av de sökandes ombud, liksom av domstolen själv vid uppräkningen av tillämpliga bestämmelser. Fallet är ett exempel där resonemangen i domskälen hade kunnat se annorlunda ut om barnkonventionen hade inkorporerats i svensk lagstiftning och därmed varit gällande och bindande rätt. UNICEF Sverige tar inte ställning i sak i de fall vi lyfter fram. Däremot pekar vi på tillkortakommanden när det gäller att ge barns rättigheter tillräckligt utrymme.

Asylsökande barn är en särskilt utsatt grupp där barnet ofta bär med sig traumatiska upplevelser. Barnets bästa och barnets rätt att bli hörd och få sina åsikter respekterade måste alltid beaktas i ärenden som direkt eller indirekt rör barn. Allt annat är bara undanflykter!

Håller du med? Gilla bloggposten. Och glöm inte att att skriva under mot undanflykter på Facebook, det tar bara en minut men är en mycket viktig handling.

Tags: ,
Kategori: Alla undanflykter | En kommentar

Dagens undanflykt: ”Inte ska väl barn behöva tänka på kommunens ekonomi – låt barn vara barn” 2 november 2011

Maja Frankel, vice ordförande UNICEF Sverige

Undanflykter behöver inte alltid vara medvetna undanflykter. Ibland kan det handla om att våra attityder och föreställningar sätter stopp för förverkligandet av barnkonventionen. Så är det ofta när det kommer till förverkligandet av artikel 12, barn och ungas rätt att ha inflytande i alla frågor som rör dem. Ofta vill vi vuxna väl och vill verka för inflytande men våra föreställningar och attityder sätter stopp och blir undermedvetna undanflykter så som ”nej men inte ska väl barn behöva tänka på kommunens ekonomi – låt barn vara barn”.

Inom Sveriges kommuner och landsting finns attityder som handlar om passivt motstånd och en idé om att man redan gör det som barnkonventionen ställer krav på. Man klappar sig själv på axeln och tror på myten att Sverige är framstående i genomförandet av barnets rättigheter och därför kan luta sig tillbaka. Förhållningssätt som tyder på en politisk okunskap.

Faktum är att artikel 12 inte ska blandas ihop med att vuxna inte lägger sig i alls och att barn och unga överöses med ansvar i frågor de inte vill ha ansvar för. Snarare handlar artikel 12 om att barn och unga ska ha möjligheten, rätten att påverka i alla frågor de själva tycker är viktiga att kunna påverka. Det ställer krav på att samhället skapar förutsättningar för att barn och unga har verktygen, kunskapen och självförtroendet att påverka frågor där de är experter och har viktiga perspektiv att bidra med. Allra mest kanske det ställer krav på att vi vuxna jobbar med våra attityder gentemot barn och unga och inte ser barndomen som en slags träningsperiod för att bli vuxen.

Regeringen har det yttersta ansvaret för att barnkonventionen efterföljs, men implementeringen av den lokalt ligger i kommuners, politikers och tjänstemäns händer. Det ställer därför krav på statliga initiativ om tydligare riktlinjer och bättre verktyg. Att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning är därför ett viktigt incitament i tolkningen av barnkonventionens artiklar och skulle öka kännedomen om vad konventionen egentligen innebär, vi kan inte längre då ignorera vad den ställer för krav. Detta har vi konkret sett ske i Norge där barnkonventionen gjorts till lag.

Låt inte okunskap om vad barnkonventionen innebär bli en undanflykt för förverkligandet av barn och ungas rättigheter i Sverige. Låt istället kunskapen om barnkonventionen visa oss vägen hur ungas inflytande kan vara en resurs för samhället.

/Maja Frankel, vice ordförande UNICEF Sverige

Grundare, Framtidsboxen

Vi gillar att barn och ungas röster räknas, gör du?

Tags:
Kategori: Alla undanflykter | Inga kommentarer

« Older Entries

Hjälp oss sprida bloggen!

Twingly Blog Search UNICEF lang:sv sort:published sort-order:desc Search results for “UNICEF”
Btn_blue_122x44

Bilder

beskrivande textplatta om eventetmer hjälp till flyktingarnej mot djurplågeriskapa en bättre framtidvisionerglöm inte de fattiga

Facebook

UNICEF Sverige on Facebook