
Under den senaste tiden har vi kunnat läsa i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om de föräldralösa syskonen, tre och fem år gamla, som riskerar utvisning till Italien
Syskonen hittades övergivna i en lägenhet i Sverige för ett år sedan och har sedan dess varit placerade i ett familjehem. Innan barnen kom till Sverige med sin mamma vistades de i ett flyktingläger i Italien. Enligt Dublinförordningens princip om första asylland ska prövningen av barnens uppehållstillstånd därför ske mot Italien och barnen ska utvisas dit. Migrationsverket har i dagarna tillfälligt stoppat utvisningen för ytterligare bedömning av ärendet.
Fallet med de två syskonen är ännu ett exempel på den problematik som vi tidigare har lyft fram barn som samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd. Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering.
Vi har i ett brev till barnminister Maria Larsson, migrationsminister Tobias Billström, Riksdagens tvärpolitiska barngrupp och Socialförsäkringsutskottet lagt fram två akuta krav vad gäller barn som samhällsvårdas och söker uppehållstillstånd:
- Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård.
- Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor, vilket måste framgå av lagen.
Man får inte glömma att det i de här fallen handlar om barn som redan bär med sig erfarenheter av tidigare trauman: övergivenhet, våld, vanvård, omsorgsbrister och flykt. Frågan vi ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda?
Emma von Corswant, barnrättsjurist UNICEF Sverige
Tags: barnkonventionen, barns rättigheter, Opinionsbildning
Tweet






[...] göra barnkonventionen till lag! ”Hur många trauman ska ett barn behöva gå igenom?” Unicef-bloggen. Om du gillar. Dela!DelaLike this:GillaBli först att gilla denna [...]
GÅ MED I DETTA EVENEMANG (gällande ovanstående): http://www.facebook.com/events/250102775051390/
Något som upprör och förvånar är hur vi engagerar oss i svåra händelser i samhället. Man blir ju riktigt arg när så få människor reagerar på denna grymhet i ovan artikel. Det känns ibland som ja,ja vad kan jag göra…REAGERA BLI BERÖRD KÄNN EMPATI. Jag arbetar sjäv med barn och har också egen erfarenhet av utsatthet…Vem står vid deras/din sida….Inte ens de samhällsansvariga NEJ de tittar på paragrafer…