Gå till innehållet

Idrott – en mänsklig rättighet

När jag för några veckor sedan fick frågan om att skriva en krönika till Svenska Dagbladets Paralympics-bilaga så valde jag att inleda den med ett citat av den Olympiska kommittén; ”Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet.” I strikt mening är det möjligheten att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar som är en mänsklig rättighet, men för många är det just inom idrotten som man utvecklas bäst. Därför blir idrott en mänsklig rättighet. Rätten att leka och ha en fritid nämns uttryckligen i barnkonventionen.

De mänskliga rättigheterna var den röda tråden i invigningen av Paralympics i onsdags kväll. Steven Hawkings sa under invigningen att alla människor är unika, men det som förenar oss är the human spirit – kanske bäst översatt till svenska som den mänskliga gnistan – nämligen viljan att växa och utvecklas. Här förenas Paralympiska idealen med UNICEFs mål.

Idrotten är oerhört viktig, både för oss som enskilda personer och för samhället. För den enskilda innebär det bättre hälsa och möjligheter till ett socialt sammanhang, en klubb eller förening där man kan utvecklas i gemenskap med människor med liknande intressen. Jag är övertygad om att detta får positiva effekter för samhället i stort. För den som har en funktionsnedsättning är det ännu viktigare med idrott. Det vet jag av egen erfarenhet.

Min största idrottsliga framgång var varken Paralympics eller VM. Den kom redan när jag var tolv, när jag lärde mig att simma. Det främsta syftet med min träning har aldrig varit att ta medaljer eller att slå världsrekord, det främsta syftet har varit att kunna öka min rörlighet och må bättre. Däremot är jag en obotlig tävlingsmänniska, vilket bidragit till framgångarna. Men syftet för mig och många andra med funktionshinder är att kunna leva så självständig som möjligt.

Om jag ökade min styrka med 5 procent, så att jag kunde resa mig upp själv, innebar det kanske att jag ökade min rörelsefrihet med 50 procent. Träningen har alltid inneburit att min självständighet ökat och jag kunnat göra mer och mer på egen hand. Här har rätten att utvecklas verkligen kunnat omsättas i idrott och träning. Så är det för många andra funktionshindrade också, men inte alla.

Detta är nämligen en lyx som inte kommer alla funktionshindrade till del. Fortfarande lever många funktionshindrade runtom i världen i samhällets utkant. Många barn i världen far illa på grund av att deras fysiska förmåga är nedsatt. För dessa människor kan Paralympics bidra till att öka förståelsen och respekten för allas lika värde. UNICEFs viktigaste uppgift är att bevaka rättigheterna så att alla barn får möjlighet att växa.

Så även om vägarna för UNICEF och Paralympics är helt olika, så är idealen och målet detsamma.

/David Lega, styrelseledamot UNICEF
Andre vice partiledare Kristdemokraterna

Rent vatten inte en självklarhet

200 liter rent vatten per dag. Så mycket konsumerar dagligen varje svensk genom disk, tvätt, dusch, toalettspolning osv. Hur ofta tänker du på vilken lyx det är att ha en i princip obegränsad mängd rent vatten varje dag? Jag gör det alltför sällan. Trots att jag vet att många människor i världen måste gå flera kilometer varje dag för att hämta vatten som inte ens är rent.

Just nu pågår World Water Week i Stockholm som samlar världens experter på området. Människors tillgång till rent vatten i världen har blivit mycket bättre under de två sista decennierna – under denna period fick mer än 2 miljarder fler människor tillgång till rent vatten.

Men fortfarande dör 4500 barn på grund av smutsigt vatten – varje dag året runt. Fortfarande saknar nästan 800 miljoner människor denna rättighet. Alltså alldeles för många.

FNs principer kring rätten till vatten är tydliga. Alla har rätt till vatten som:

  1. de har råd till
  2. det finns konstant tillgång till
  3. är rent, d.v.s. som inte orsakar sjukdomar
  4. finns tillgängligt i sådan mängd att det räcker till de grundläggande behoven

Det krävs mer resurser för att nå dessa människor. Utbyggda vattenledningar, fler dammar och brunnar som samlar regnvatten, fler borrade brunnar och större användning av nya tekniska lösningar för att rena vatten. Beslutsfattarna i länderna där behoven finns måste också satsa på att bygga ut vatten- och avloppssystemen i städerna så att de även når människor i slummen.

UNICEF anlitas som vattenexperter över hela världen. Vi arbetar i många länder för att förbättra gamla vattensystem och utveckla nya. Det gäller att hitta smarta tekniska lösningar och billiga metoder som familjer i fattiga länder har råd med och som är enkla att använda och underhålla.

Vi hjälper till att bygga brunnar, pumpar och toaletter samt att utveckla billiga metoder för att samla regnvatten och rena det. Vi utbildar också hälsopersonal och sprider information om vattenhantering.

Rätten till rent vatten gäller alla. Vi i de rikare länderna måste stödja detta arbete genom bistånd och smarta tekniska lösningar.

Vill du hjälpa? Ett av de värst drabbade länderna är Niger. Hjälp oss att ge barnen i Niger rent vatten.

UNICEF vädjar om 356 miljoner för att hjälpa barn som flytt Syrien

Våldet i Syrien ökar och livshotande sjukdomar som diarré sprider sig i området kring Damaskus. Förra helgen passerade fler än 2000 flyktingar gränsen till Jordanien och läget börjar nu bli kritiskt i de läger som ska ta hand om flyktingströmmen.

Tidigare i augusti rapporterade UNICEF om ökade hjälpinsatser i Syrien och angränsande länder. I Jordanien, Irak, Libanon och Turkiet finns det fler än 171 000 registrerade flyktingar, varav 32 500 är barn under 5 år. Mörkertalet av ej registrerade barn beräknas vara stort.

I flyktinglägret Za’atari i norra Jordanien befinner sig runt 17 000 flyktingar, av vilka hälften är barn. Varje dag anländer hundratals nya flyktingar.

– Vi räknar med att ha 70 000 personer i Za’atari i slutet av detta år, säger Dominique Hyde, UNICEFs representant i området.

Extrema förhållanden i flyktinglägret Za’atari

Förhållandena i Za’atari är mycket svåra med extremt höga temperaturer, ingen naturlig skugga och många sandstormar. Eftersom antalet flyktingar ökar i rask takt ökar också risken för sjukdomar.

– Det är barnen som lider mest. Vi måste omgående skala upp våra räddningsinsatser, säger Dominique Hyde.

UNICEF finns på plats i området och arbetar bland annat med att tillhandahålla rent vatten. Med anledning av att lägret växer så snabbt bygger UNICEF även en större mer långsiktig vattenreserv och bygger toaletter, duschar och vattenkranar.

Vaccinationer minskar risken för sjukdomar

För att minska risken för livshotande sjukdomar genomför UNICEF en insats för att vaccinera barn i lägret. Många barn har missat sina grundvaccinationer på grund av konflikten. I samarbete med WHO och nationella hälsoministeriet arbetar UNICEF även för att skapa en mer långsiktig vaccinationsplan.

Lek och rutiner hjälper mot trauma

Många av barnen som befinner sig i lägret är svårt traumatiserade av allt de upplevt. För att ge ett utrymme för lek och rutiner har UNICEF hjälpt till att skapa tio extra trygga och barnvänliga platser. På dessa platser undervisas och leker barnen men de hjälper också till att hitta de barn som flytt från Syrien utan föräldrar eller annan familj. I dagsläget är dessa utrymmen anpassade för 2500 barn vilket är långt ifrån behovet. UNICEF beräknar att det kommer finnas runt 35 000 barn i lägret inom några månader.

– Vi måste snabbt skapa nya platser för att kunna ta hand om och hjälpa dessa barn som redan lidit så mycket, säger Dominique Hyde.

FN beräknar att runt 2,5 miljoner människor drabbats av konflikten i Syrien. Av dessa är närmare 263 000 barn under 5 år. Nu varnar FN för att diarré sprider sig snabbt i området kring huvudstaden Damaskus. Enkla insaser kan förhindra att den livsfarliga sjukdomen sprider sig. Hjälp barn i krig och katastrofer genom att skänka en gåva till UNICEFs katastrofarbete. Eller handla vätskeersättning som behandlar diarré i vår gåvoshop.

I dagarna skickade vi på kontoret här i Sverige ut uppdateringar via snigelpost på allt fantastiskt UNICEF kan åstadkomma tack vare att vi är så många Världsföräldrar. Och sen får vi tillbaka ett enormt gensvar med Världsföräldrar som bloggar, facebookar och twittrar om utskicket. Så det måste vi blogga, facebooka och twittra om tänkte vi. Det är tack vare att vi är så många Världsföräldrar som vi kan hjälpa så många barn runt om i världen. TACK OCH TREVLIG HELG!

 

När ska gömda barn i Sverige få gå i skolan?

I dagarna börjar skolan. De barn som lever gömda eller som papperslösa i Sverige har dock fortfarande inte laglig rätt till skolgång trots år av löften om detta.

Foto: © UNICEF/Emma von Corswant

Samtidigt som skolstarten ska regeringen lämna in en rapport till FN:s barnrättskommitté i Genève för granskning av hur barnkonventionen följs i Sverige. En sådan rapport lämnas vart femte år. FN-kommittén har gång på gång kritiserat Sverige för att inte leva upp till barnkonventionens bestämmelse om skydd mot diskriminering och rätt till utbildning när det gäller barn som är gömda eller papperslösa. Det blir genant för regeringen att åter igen behöva förklara och försvara varför man inte respekterar samtliga bestämmelser i barnkonventionen.

Det handlar om ca 2 000 – 3 000 barn enligt den statliga utredningen som gjordes förra året (SOU 2010:5 Skolgång för alla barn). Förutom den kunskapsmässiga och pedagogiska betydelsen av utbildningen så är skolan viktig för att utvecklas socialt och psykiskt. Ett barn som lever gömd befinner sig i extrem osäkerhet, ovisshet och hopplöshet. De vuxna som finns runt omkring är själva förtvivlade och klarar ofta inte att ge barnet struktur och rutiner i vardagen. Det kan skolan hjälpa till med. Skolan kan bli ett andrum för barnet och skapa någon form av ordning i kaoset.

Det krävs att ord blir handling. UNICEF förväntar sig därför att denna fråga finns med i höstens budgetproposition.

Angola firar ett år utan nya poliofall

Genom rutinmässiga vaccinationer, vaccinationskampanjer och ökad tillgång till rent vatten och toaletter har Angola vänt trenden med ökade fall av polio. Nu firar landet ett år utan några nya rapporterade fall av den farliga sjukdomen. För att Angola ska räknas helt poliofritt får det inte finnas några nya rapporterade fall på 3 år.

Den glädjande nyheten räknas som en viktig milstolpe för landet som räknades poliofritt redan 2001 men som sedan upplevde ett bakslag 2005 då nya fall rapporterades.

Vardagshjältar räddar liv

Cecilia Domingues Sebastião är frivillig hälsoarbetare i Pastoral da Crianca i Angola. Cecilia har fått en grundläggande hälsoutbildning via ett projekt som stödjs av UNICEF, WHO och lokala partners. Varje frivillig i projektet har hand om 10 familjer och besöker dem regelbundet för hälsokontroller och vaccinationer.

En familj som Cecilia hjälpt är Teresa Jaquims. Teresa berättar att hennes 3-åriga son Evanda troligen inte skulle varit vid liv om det inte vore för Cecilia. Cecilia fick höra via omvägar att Evanda var svårt undernärd och beslutade sig för att besöka familjen. Hon blev chockad över hur illa ställt det faktiskt var och skickade honom genast till en klinik som behandlar undernärda barn. Väl hemma igen lärde Cecilia också Teresa hur hon ska laga näringsriktiga måltider så att Evanda inte blir sjuk igen.

Lättare för de frivilliga att få kontakt

Enedir Rosa Correa arbetar som koordinator i Pastoral da Crianca. Hon lovordar projektet och påpekar vilken skillnad det är jämfört med tidigare: ”Dessa mödrar som är frivilliga i projektet har lättare att få kontakt med familjerna. De kan på ett mycket bättre sätt förklara varför det är viktigt med hygien, gå på regelbundna hälsokontroller och vaccinera sig.”

Framgången ett resultat av mångas hårda arbete

Polio är idag utrotad i de flesta av världens länder. Men barn som bor i Afrikas västra och centrala delar riskerar fortfarande att drabbas av den fruktade barnsjukdomen som kan ge svåra funktionshinder.

”Vi är djupt tacksamma för det engagemang som lokala, regionala och nationella regeringstjänstemän, det civila samhället, internationella partners och den privata sektorn visat. Alla har spelat sin roll för att uppnå denna viktiga milstolpe.”, kommenterade landets vice hälsominister Evelise Joaquina da cruz Frestas den glädjande nyheten.

Vill du också vara med och vaccinera barn kan du köpa poliovaccin i vår gåvoshop.  60 doser för 56 kronor! Ett annat sätt att hjälpa till är att sprida denna nyhet vidare:

Ett uppdrag att rensa överflödiga ord eller riktiga omprioriteringar inom det svenska utvecklingssamarbetet? Tankarna går isär om den process som nu pågår inom regeringen i att ta fram en ny övergripande plattform för det svenska biståndet.

Många är överrens om att det är svårt att utläsa vad som verkligen ska prioriteras i den nuvarande djungeln av policyer, strategier, instruktioner, regleringsbrev och tematiska områden som ska styra det svenska biståndet. UNICEF välkomnar därför den process som startade i början av året i att tydliggöra och förenkla denna styrning. Uppdraget genomförs av Utrikesdepartementet, men även organisationer och andra aktörer har nu fått tillfälle att ge sina synpunkter på vad som ska prioriteras. Vi har nyligen skickat in våra synpunkter till biståndsministern och detta tycker vi är viktigast:

1. Det svenska biståndet bör genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket bland annat innebär att:
– Alla barn har lika rättigheter och inget barn ska diskrimineras
– Barns rätt till liv och utveckling ska värnas
– Barnets bästa bör genom barnkonsekvensanalyser tas in i alla insatser och program
– Barn har rätt att delta och komma till tals i beslut som rör dem

2. Sverige ska fortsätta att prioritera millenniemålen, främst de som rör barn mest, d.v.s. det som rör utbildning, barnadödlighet och mödradödlighet.

3. Sverige fortsätter att lägga stor vikt vid staternas eget ansvar att garantera barns rättigheter. Detta måste visas i praktiken genom prioriteringar, utvecklingsplaner och programbudgetar.

4. De nya resultatstrategierna bör innehålla resultat som tydligt fokuserar på barn.

Det ska bli spännande att följa den vidare processen kring biståndsplattformen och vilka förändringar det kommer att bidra till i det svenska biståndet.

Kolera förvärrar krisen i Niger

Över 3000 smittade och 68 dödsfall i kolera rapporteras från Niger. Kolerautbrotten lägger sten på börda i hela Sahelområdet, som redan slåss mot en pågående hungerkatastrof. Dessutom har konflikterna i norra Mali lett till stora flyktingströmmar och påfrestningar för värdsamhällen i Niger.

Hittills har över 52 000 flyktingar kommit över gränsen från Mali. De bor i regioner som är drabbade av undernäring och har dålig tillgång till hälsovård och social service. Det här leder till att de är extra utsatta för kolerautbrottet.

UNICEF och samarbetspartners uppskattar att nära 394 000 barn under fem år kommer att behöva behandling mot svår akut undernäring i Niger under det närmaste halvåret. Barn som redan har försvagats på grund av undernäring är också mycket sårbara för den dödliga kolerasjukdomen.

Kolera sprider sig genom förorenat vatten, det är väldigt smittsamt och ett återkommande problem i Sahelområdet. Situationen är värst i byar och flyktingläger kring Nigerfloden och i svårtillgängliga samhällen på öar i floden, vilka saknar landförbindelse.

Vad gör UNICEF?

För att ge tillgång till säkert dricksvatten distribuerar UNICEF utrustning för vattenrening. Nigers regering har fått finansiellt stöd av UNICEF för att kunna behandla kolerapatienter och bekämpa en större epidemi. Budgeten är avsatt till insatser mot kolera inom den nationella vården.

I högriskområdena arbetar UNICEF och samarbetspartners med att sprida information om koleraprevention, för att bygga upp ett långsiktigt skydd mot sjukdomen. Utbildade socialarbetare hjälper till att nå flyktingsamhällen och andra utsatta grupper med det viktiga budskapet.

Men mer resurser krävs för att öka tillgången till rent vatten och toaletter, för att utrusta vårdcentraler med den personal och utrustning de behöver och för att kunna nå ut till alla med informationen. UNICEF uppmanar det internationella samfundet att ansluta sig till kampen mot koleraepidemin och hjälpa utsatta grupper att få en långsiktig tillgång till rent vatten.

Hjälp oss att rädda liv i Sahel! Skänk en gåva till vårt katastrofarbete!

UNICEFs korrespondent Chris Niles rapporterar från västra Niger, 1 augusti 2012.

Fler nåddes av humanitära insatser i Syrien

Trots att säkerhetsläget i Syrien förvärrats under sommaren och framkomsten till många områden har varit begränsad har UNICEF och samarbetspartners kunnat utöka sina humanitära insatser. Under juli nådde hjälpen fram till 94 000 människor i Syrien, 90 procent av dem är barn och ungdomar.

Hundratusentals syriska familjer har flytt sina hem sedan kriget bröt ut. 1,5 miljon människor beräknas vara i behov av humanitära insatser. Många, framförallt kvinnor och barn, tar skydd i skolor, moskéer och andra allmänna byggnader i städerna.

– Vi måste komma ihåg att barnen inte har någon skuld i den här tragedin, men de har fått betala det högsta priset för kriget. De har förlorat sina liv, sina hem, sina föräldrar, sin trygghet och sin skolgång. UNICEF vädjar till alla parter att göra allt som står i deras makt för att skydda de oskyldiga barnen, säger UNICEF högsta chef Anthony Lake.

UNICEF levererar vatten- och hygienpaket till familjer, madrasser, filtar, presenningar, mat och andra förnödenheter till barn. Sedan januari i år har UNICEF och samarbetspartners kunnat hjälpa 250 000 människor inne i landet.

130 000 har flytt till angränsande länder

Flyktingströmmen från Syrien till grannländerna har ökat under hela sommaren. Hittills har över 130 000 syriska flyktingar, varav hälften är barn och flyktingar, registrerats i Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak.

UNICEF med samarbetspartners arbetar för att flyktingarna ska ha tillgång till grundläggande service, inklusive vatten, sanitet, skola, och psykosocialt stöd.

I det nya flyktinglägret Za’atari, i norra Jordanien, ansvarar UNICEF och den tyska katastrof- och räddningsmyndigheten THW för vattenförsörjning, hygien och sanitet. Lägret har kapacitet att ta emot 150 000 människor. UNICEF bidrar även till barns skolgång och rekreation i lägret och levererar bland annat school-in-a-box och tält som ska rymma barnvänliga center och tillfälliga skolor. Läs mer om det här.

Hjälp barn i krig och katastrofer genom att skänka en gåva till UNICEFs katastrofarbete. Eller handla livsviktiga förnödenheter i gåvoshopen.
 

Fristäder ger barn framtidstro i Kongo-Kinshasa

UNICEF stödjer fyra barnvänliga center i flyktingläger i Mugunga, i den krigsdrabbade norra Kivu-provinsen. I centren kan barn och ungdomar känna sig trygga och omhändertagna. Varje dag deltar runt 2000 barn i aktiviteterna i centren.

I april i år startade ett rebelluppror i norra Kivu-provinsen vilket har lett till att över 200 000 människor har tvingats på flykt. Antalet internflyktingar i Kongo-Kinshasa är nu uppe i två miljoner. Under kaoset som skapats av våldet har många barn blivit separerade från sina familjer, eller blivit kidnappade och rekryterade som barnsoldater.

Zele Flora, 15 år, bodde i Masisi i norra Kivu när en väpnad konflikt bröt ut mellan regeringens armé och militanta utbrytargrupper under våren 2011.

– En dag när vi kom tillbaka från skolan hörde vi skott. Våra mammor hade redan flytt, berättar Zele.

Film om barncentren, med Zeles berättelse (3:30 min).

Tillsammans med sina klasskompisar lyckades Zele ta sig till Mugunga, där det finns flyktingläger. Hon sökte skydd i ett läger och väntade på att kunna återförenas med resten av familjen.

UNICEF stödjer fyra barnvänliga center i flyktinglägren tillsammans med den italienska partnerorganisationen AVSI. I centren kan barn och ungdomar känna sig trygga och omhändertagna. Varje dag deltar runt 2000 barn under 18 år i aktiviteterna. Av dem får 900 barn i skolåldern undervisning på plats. I centren får de även leka, sporta och lära sig praktiska kunskaper. Man håller bland annat workshops i slöjd och hantverk.

Ensamkommande får särskilt stöd

Personalen har koll på vilka barn som kommer till lägret utan någon vuxen och hjälper dem att försöka hitta sina föräldrar. Sammanlagt har de identifierat 54 stycken ensamkommande barn och ungdomar. Zele är en av dessa.

– I centret har jag lärt mig att knyta korgar och sticka vantar. Jag älskar diskussionsgrupperna som finns här, där brukar jag vara med, säger Zele.

I diskussionsgrupperna tar man upp stora livsfrågor, om bland annat ansvar och moral. Ungdomarna får ta plats och uttrycka sina känslor och idéer.

– Vi har aktiviteter här för alla åldersgrupper, för både flickor och pojkar. De barnvänliga centren är viktiga fristäder i en tuff tillvaro, säger Barbara Bentein, UNICEFs chef i Kongo-Kinshasa.

Rehabilitering av barnsoldater

Ett annat framgångsrikt projekt i östra Kongo-Kinshasa, som UNICEF stödjer tillsammans med Internationella Röda Korset och organisationen CAJED, är rehabilitering av före detta barnsoldater och barn som på andra sätt utnyttjats av väpnade grupper. Sedan projektet startade för åtta år sedan har 5584 barn fått stöd.

De som är i skolåldern har fått tillgång till skolundervisning och de äldre ungdomarna har fått yrkesträna till målare, snickare och skräddare. Centralt i projektet är att hjälpa barnen och ungdomarna att hitta sina familjer. Sedan starten har 4838 av alla som varit med i rehabiliteringsprogrammet fått hjälp att återförenas med sina föräldrar.

UNICEF är helt beroende av frivilliga bidrag för sin verksamhet. Lämna ett bidrag till UNICEFs arbete för utsatta barn i krig och katastrofområden här.

Debatten om barnfattigdom i Sverige är förhoppningsvis här för att stanna. Vi får inte blunda för att det finns barn som är fattiga och lever i ett socialt utanförskap även i vårt land. Vi får inte glömma att de har rätt till utbildning, hälsa, en god levnadsstandard och delaktighet.

I dagens SvD svarar UNICEF på ett debattinlägg om barnfattigdom i Sverige. Läs Anders W Jonssons debattinlägg under UNICEFs replik här nedanför.

UNICEFs replik på Brännpunkt, SvD, 2 augusti 2012:

”Anders W Jonsson glömmer barnets perspektiv

Unicef delar Anders W Jonssons uppfattning (29/7) att sifferexercis inte får stjäla fokus från de mest utsatta barnen i Sverige. Det är just den fattigaste gruppen vi vill lyfta fram med rapporten Measuring Child Poverty. Jonsson förespråkar att barnfattigdom endast ska mätas med absoluta mått, inte i relation till välståndet i det övriga samhället. Han glömmer därmed både barnets perspektiv och hur komplext det är med fattigdom.

Sett ur barnets perspektiv och i enlighet med barnkonventionen, så har barn alltid rätt att ses utifrån den kontext och det samhälle de lever i. Unicef anser att det är avgörande att inte enbart mäta barnfattigdom i antal, utan att även granska varaktighet, djup och omfattning av fattigdomen. Det här har stor betydelse eftersom konsekvenserna för det enskilda barnet blir större ju tidigare ett barn hamnar i fattigdom och ju längre den varar. Det är därför det är allvarligt att Sverige hamnar på plats 22 av de 35 undersökta länderna, när det handlar om hur djupt vissa barn tillåts falla under den relativa fattigdomsgränsen.

Barn som lever i fattigdom och socialt utanförskap löper högre risk än andra individer att drabbas av ohälsa, sociala problem, läs- och skrivsvårigheter, våld, mobbning, ungdomskriminalitet, arbetslöshet och diskriminering. Att ta sig ur en situation med djup fattigdom och bryta detta sociala arv är väldigt svårt för en individ. För ett barn, som varken får stöd från föräldrar eller från samhället, är det i princip omöjligt.

Hur väl barns rättigheter tillgodoses handlar i slutändan om politiska prioriteringar. För att bekämpa barnfattigdomen i Sverige måste regeringen anta en strategi som fokuserar på den grupp som har det allra sämst ställt och som lever i socialt utanförskap. För att bryta socialt utanförskap är skolan den enskilt viktigaste faktorn. Ett av Unicefs krav är därför att alla barn i Sverige får den kvalitativa utbildning som de har rätt till, oavsett boendekommun eller bakgrund.

Véronique Lönnerblad,

Generalsekreterare Unicef Sverige”

 

Anders W Jonssons (C) debattinlägg på Brännpunkt, SvD, 29 juli 2012:

”Mät barnfattigdom med rätt mått

Problemet med många av barnfattigdomsrapporternas sätt att mäta, och den påföljande medierapporteringen, är att det stjäl fokus från gruppen av de allra mest utsatta barnen, skriver Anders W Jonsson (C), ledamot i socialutskottet.

Under våren har det kommit en uppsjö av rapporter på temat ökad barnfattigdom. Att det lever barn i utsatthet i Sverige är ett problem som är ytterst angeläget. Men många av barnfattigdomsrapporterna använder sig av metoder som inte är relevanta – något som riskerar att ta fokus från de verkliga problemen.

Även om barnfattigdomen har halverats sedan slutet av 90- talet, lever fortfarande många barn i familjer med mycket knappa ekonomiska marginaler. Ökade inkomstklyftor är en utveckling som pågått sedan 80-talet och har delvis gått hand i hand med den goda ekonomiska utvecklingen. När tillväxten har ökat har också lönerna stigit för samtliga. Förbättringarna är dock inte lika tydliga för alla grupper, till exempel ensamstående föräldrar. Det är detta som kallas relativ fattigdom – ett begrepp som ibland är lite vanskligt.

Den relativa fattigdomen säger nämligen inte särskilt mycket om de generella levnadsvillkoren i ett land. Nordkorea påstås ibland ha världens lägsta relativa fattigdom – alla är lika fattiga = inga klyftor. I samband med publiceringen av en rapport från Unicef, framställdes i medierna bilden av Sverige som ett av de sämsta länderna för fattiga barn. Men för den som läste noggrant framkom en helt annan bild.

Unicef undersökte hur många barn som saknar två eller flera av 14 kriterier som anses normala och nödvändiga för barn i ett rikt land. Det kan röra sig om tre mål mat om dagen, två par skor, en lugn plats för att kunna göra läxor, pengar till skolutflykter eller en internetuppkoppling. Resultatet visade att 1,3 procent av barnen i Sverige saknade två eller fler av dessa kriterier, vilket ger en topplacering.

Men vad som lyfts fram ur Unicef-rapporten är den del där man tittat på medianinkomsten i landet och sedan mätt golvet i procent av medianinkomsten. I Sverige är golvet i de flesta fall socialbidragsnormen. Eftersom Sverige har en mycket god ekonomi och lönerna stigit kraftigt de senaste tio åren har medianinkomsten ökat. Socialbidragsnormen justeras dock bara upp med hur konsumentpriserna har ökat. Om lönerna ökar mer än vad priserna gör blir alltså effekten att Sverige halkar ner i Unicef-mätningen. Hade lönerna i stället legat stilla och priserna ökat hade det sett bättre ut i mätningen.

Samma sak gällde i en undersökning som Ekot gjorde nyligen, där man tittade på den relativa barnfattigdomen kommun för kommun. Den relativa fattigdomen ökar i exempelvis Norrbotten när fler kommer i arbete och lönerna stiger. Om däremot arbetslösheten och lönerna ligger stilla, håller sig även barnfattigdomen stabil.

Det är också viktigt att poängtera att merparten av barn som klassas som fattiga är barn vars föräldrar kommit till Sverige som flyktingar. Om hundra barn flyr från miserabla förhållanden i krigets Somalia och får en trygg hamn i Sverige innebär det rent krasst att den svenska barnfattigdomen ökar. Att barnen inte har tillgång till exempelvis internetuppkoppling eller två par skor från dag ett gör att de automatiskt klassas som fattiga. Det betyder inte att vi ska sluta med den generösa flyktingpolitik som förs i Sverige och som jag är stolt över. Däremot betyder det att samhället måste anstränga sig lite extra för att föräldrarna till barnen snabbt ska komma i arbete.

Det allvarliga problemet med många av barnfattigdomsrapporternas sätt att mäta, och den påföljande medierapporteringen, är att det stjäl fokus från gruppen av de allra mest utsatta barnen. Det handlar om de barn som lever i absolut fattigdom, vilket måste vara det väsentliga måttet på fattigdom och som Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport använder sig av.

För denna grupp finns mycket att göra. Nästan alltid handlar det om barn till en eller två arbetslösa föräldrar, varför ännu fler åtgärder mot arbetslöshet är angelägna.

Debatten kring barnfattigdom är viktig. Därför är det beklagligt att diskussionerna så ofta förvillas av olika sifferexerciser i stället för att ta tag i det verkliga problemet. Att försöka plocka politiska poäng genom statistiskt trixande gagnar möjligen medierna och oppositionen. Men de barn och ungdomar som växer upp under kärva förhållanden förtjänar att vi tar deras situation på allvar.

Anders W Jonsson

riksdagsledamot (C),

ledamot i socialutskottet”

 

Läs vad barnkonventionen säger om socialt utanförskap och hur vi jobbar med denna fråga i Sverige.

För dig som vill vet mer: Här finns nyheten Stort fattigdomsgap för barn i Sverige (29/5 2012) och blogginlägget Det handlar om de barn som halkar efter mest 31/5 2012).