UNICEF i katastrofer

Så jobbar vi i Somalia 5 augusti 2011

Det har rapporterats om svårigheter att komma fram med hjälpsändningar i Somalia, därför vill UNICEF påminna om att tusentals ton förnödenheter når fram till de utsatta och undernärda barnen i landet.

Somalia är ett konfliktfyllt land och säkerhetsläget skiftar. Framkomligheten för att distribuera den humanitära hjälpen varierar från dag till dag. Dessa omständigheter försvårar den humanitära insatsen. Men, det går fortfarande att komma fram med hjälpsändningar.

Tusentals ton förnödenheter når fram

UNICEF är den organisation som har störst närvaro i Somalia. Vi har infrastrukturen för att få ut hjälpen även i konfliktdrabbade områden – så fort vi får tillträde. UNICEF kan landet efter att ha varit verksamma i Somalia sedan år 1972. Vi kommer fram i områden där andra organisationer inte kan arbeta.

Här är några exempel på alla UNICEFs insatser i Somalia. Hittills i år har vi distribuerat medicin och hälsoutrustning till 1,4 miljoner människor, som fördelats mellan 100 UNICEF-stödda mödravårdskliniker och 200 hälsokliniker.

Nu i juli distribuerade UNICEF 1300 ton förnödenheter till några av de hårdast drabbade områdena i Somalia. Däribland näringsbehandling, som jordnötskräm och högenergimjölk, till över 23 000 svårt undernärda barn, samt näringsrik majs- och sojablandning till 106 000 undernärda barn. Detta är som sagt bara några få exempel på all hjälp som når fram till de utsatta.

Läs mer om UNICEFs katastrofhjälp i Somalia och på Afrikas horn.

Kort om UNICEF i Somalia

Efter att den somaliska regeringen kollapsade 1991har UNICEF fortsatt att kämpa för alla barns rätt till hälsa, rent vatten, utbildning och skydd i landet. UNICEF arbetar med att bygga upp infrastrukturen inom dessa områden, för en långsiktig och hållbar positiv utveckling. Vi har över 70 samarbetspartners; lokala och internationella hjälporganisationer, lokala administrationer och organiserade samhällen, samt andra FN-organ, tillsammans hjälps vi åt att förbättra livet för Somalias barn och kvinnor.

UNICEFs tre huvudkontor i Somalia ligger i Hargeisa, Bossaso and Jowhar, på de kontoren finns en internationell arbetsstyrka. Men verksamheten utgår även från kontor i Mogadishu och Baidoa, som ligger i södra och centrala delarna av Somalia, där somalisk personal arbetar.

Här finns mer information om UNICEFs arbete i Somalia (på engelska):

http://www.unicef.org/somalia/resources_7711.html

http://www.unicef.org/somalia/about_2138.html

http://www.unicef.org/somalia/about_2465.html

IKEA och H&M ger stora bidrag till katastrofarbetet 4 augusti 2011

UNICEF är jätteglada och väldigt tacksamma för att IKEA Foundation och H&M hjälper till i kampen att rädda livet på undernärda barn på Afrikas horn. Båda företagen reagerade snabbt på UNICEFs vädjan om bidrag till de humanitära insatserna.

H&M donerar 100 000 USD för att stödja UNICEFs katastrofarbete på Afrikas horn. IKEA Foundation ger 1 miljon euro till UNICEFs arbete för undernärda barn i Somalia.

Läs mer här: Om IKEA Foundations bidrag, Om H&M:s bidrag

Stöd UNICEFs katastrofinsatser på Afrikas horn.

Hans Rosling om katastrofen på Afrikas Horn 27 juli 2011

Varför är det så svårt att få bukt med svälten i Afrika? Hans Rosling, världsberömd professor i global hälsa förklarar varför Afrikas horn åter har drabbats av svält och varför det är så viktigt att vi hjälper de drabbade. Se hela intervjun (ca 5 min lång) nedan.

Vill du hjälpa de drabbade i Östafrika? SMS:a LIV till 72 900 och ge 50 kr.

Vill du läsa mer om vad UNICEF gör i Östafrika kan du göra det här: http://www.unicef.se/stod-oss/aktuella-insamlingar/katastrofhjalp-till-afrikas-horn

Ett plan med förnödenheter till de katastrofdrabbade på Afrikas horn 27 juli 2011

Aircraft :B747 Flight no: MP 8111 ETD Amsterdam 12.30 hrs local time / Monday July 25th ETA Nairobi 21.45 hrs local time / Monday July 25th

Ett plan fyllt med förnödenheter landade på måndagskvällen i Kenyas huvudstad Nairobi (ovan och under ser ni bilder på när planet lastas). Med ombord fanns sjukvårdsprodukter, däribland mediciner, sprutor, hälsokit, barnmorskekit, vätskeersättning samt hygienartiklar.

Stort tack till alla er som stött vår insamling till Afrikas horn och som gör det möjligt för UNICEF att fortsätta att skicka förnödenheter.

Ytterligare fyra plan med förnödenheter kommer att skickas i denna och nästa vecka:

1) ETA Nairobi 27 July
2) ETA Nairobi 29 July
3) ETA Nairobi 1 August
4) ETA Nairobi 3 August

Vill du också hjälpa de svältdrabbade barnen i Östafrika kan du göra det genom att SMS:a LIV till 72 900 och ge 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.

Insamlingen Hopp för Afrikas horn är igång 26 juli 2011

Länderna på Afrikas horn upplever den värsta torkan på 60 år. I ett samarbete med UNICEF, Rädda Barnen och Röda Korset har TV4-Gruppen startat insamlingen Hopp för Afrikas horn för att ge stöd till framför allt barnen i regionen.

Se nedan reportage från världens just nu värsta svältkatastrof och intervjuer med bland annat UNICEF-ambassadören Mark Levengood.

Se ett reportage från världens största flyktingläger Dadaab i östra Kenya:

Se Mari Mörth från Rädda Barnen, Staffan Wiking från Röda Korset och UNICEF-ambassadören Mark Levengood berätta om kampanjen för de svältdrabbade på Afrikas Horn.

Svenska Unicef-medarbetaren skriver dagbok från Dadaab 20 juli 2011

Kerstin Karlström är utbildningsspecialist och arbetar för UNICEF Kenya. För tillfället befinner hon sig i världens största flyktingläger, i Dadaab i östra Kenya. Hennes uppgift är bland annat att se till att barn som kommer som flyktingar från Somalia får gå i skolan under tiden de bor i lägren.

Igår, 19 juli, publicerade tidningen Expressen Kerstins dramatiska berättelse om hur en vanlig dag i Dadaab kan se ut. Här är ett utdrag från hennes ‘dagbok’:

09.00–11.30: Möte med byäldsten. Vi försöker alltid se till att besluten vi fattar är förankrade med de äldre i byn. Alla projekt baseras på vad samhällena själva vill ha. I just den här byn önskas det undervisning närmre hemmen, för flickornas skull. Vi måste hitta resurser för att bygga klassrum, betala för lärarutbildning och lärare samt köpa läromedel.

12.30–14.30: Vi träffar några elever som går i sjuan. En flicka berättar att hon delar mattebok med nio andra tjejer. Förutom fler läroböcker önskar de sig också lampor som de kan ladda med solljus på dagen, så att de ser att läsa på kvällarna.

14.30–16.30: Jag åker till en mottagning för nyanlända med en näringsexpert. En del barn är så undernärda att de knappt kan fokusera. En ettårig pojke ser inte ut att vara mer än sex månader. Han sitter med sin pappa. Mamman är död. Pojkens kropp är jätteliten, med stort huvud och ihåliga ögon. Vi vill ta dem till närmaste sjukhus, men pappan förklarar att sonen nyss kommit ut från sjukhuset, där han fått dropp. Nu ska han äta en vällingliknande gröt.

Jag ser en liten flicka i 10-årsåldern. Hon sitter utanför mottagningsenheten med sina två år yngre bröder och en bebis. Mamman är där för att hämta deras tvåveckorsranson och när de ska gå hem får flickan bära bebisen på ryggen samtidigt som hon håller sina två bröder i var sin hand. Trots att jag och kollegorna är ganska härdade åker vi därifrån tårögda.

Lämna ett bidrag till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika.

16.30: Nyanlända får slå läger i utkanterna, på grund av platsbrist. När vi åker förbi ett sådant läger ser vi barn som bara bott där i två veckor springer omkring och leker. Man ser lättnaden hos dem, att de äntligen kommit fram och fått hjälp.

17.00: Eskorten kör oss tillbaka till campen. Enligt säkerhetsregler måste vi vara inne vid 18. Vi stoppas på vägen av en person som vill att vi ska hjälpa en mässlingssjuk 20-åring till sjukhus. Vi kontaktar de som sköter vaccineringen i just det området för att få det bekräftat att alla nyanlända barn är vaccinerade.

22.00: Läggdags. Det blåser starkt och jag vaknar minst tre gånger varje natt av att det känns som att tältduken ska flyga i väg. Innan jag somnar tänker jag på min treåring. Jag är så glad att hon har fått möjligheten att vara barn.

Klippt ur Expressen, 19 juli 2011.

Läs mer om UNICEFs katastrofarbete i Östafrika.

Lämna ett bidrag till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika.

Ewan McGregor: Östafrika behöver vår hjälp! 18 juli 2011

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika. Miljontals barn och kvinnor riskerar att dö. Värst är situationen i Somalia. UNICEF uppmanar regeringar och givare att snabbt ge humanitärt stöd.

I videon uppmanar UNICEFs ambassadör Ewan McGregor engelsmännen att SMS:a och på så sätt ge hjälpa till. I Sverige kan du ge 50 kronor till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika genom att SMS:a Liv till 72900. Du kan också ge en större gåva här. Din gåva behövs nu.

Barnen i Misrata riskerar att lemlästas av kvarglömda minor och clusterbomber 9 juni 2011

Tolv veckor av pågående strider i den belägrade staden Misrata i Libyen har drabbat barnen hårt. Kvarglömda minor och clusterbomber utgör ett hot mot deras säkerhet. UNICEF  jobbar med att sprida kunskap och information via bland annat radiostationer för att göra barn och familjer mer medvetna om farorna med dessa livsfarliga rester från kriget. Just nu har minröjning en hög prioritet i området och många frivilliga hjälps åt med att rensa gatorna.  Se en film om situationen i Misrata just nu.

Veckans ambassadör: Leo Messi, på besök i Haiti 18 mars 2011

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Lionel Messi föddes 1987 i staden Rosario i Santa Fe, Argentina. Hans fars familj härstammar från den italienska staden Ancona, varifrån hans förfader, Angelo Messi, emigrerade till Argentina 1883. Som femåring började han spela för Grandoli, en argentinsk klubb som tränades av hans far.

Som 11-åring blev Messi diagnostiserad med en hormonsjukdom, brist på tillväxthormon, vilket hindrar kroppen från att växa . Vid den här tiden hade det argentinska klubben River Plate visat intresse för spelaren, men då varken klubben eller Messis föräldrar hade råd att betala för hormonbehandlingen valde familjen att istället flytta till Barcelona. Messi var vid åldern 13 år 137 cm lång.

När familjen hade bosatt sig i Spanien fick Messi som 13-åring chansen att pröva sin lycka på Camp Nou. Barcelonas ungdomstränare Carles Rexach imponerades av den unge argentinaren. För att försäkra sig om att Messi inte skulle ansluta sig till någon annan klubb fick han spelaren att signera ett kontrakt skrivet på baksidan av en pappersservett. Barcelona erbjöd sig även att betala för Messis hormonbehandling, något som på den tiden skulle ha kostat familjen mycket pengar.

Som 16-åring debuterade Messi i Barcelonas A-lag. Och den 1 maj 2005, gjorde Messi sitt första ligamål.  Han var då 17 år, vilket gjorde honom till den yngsta spelare i klubben som någonsin gjort mål i La Liga. Efter det har karriären gått spikrakt uppför för den argentinske fotbollspelaren. /Källa: Wikipedia

I mars 2010 utsågs Leo Messi till UNICEF-ambassadör och hans första fältresa gick till Haiti.

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Leo träffar barn i Haiti

Den 15 juli 2010, sex månader efter den förödande jordbävningen, besökte Leo Messi Haiti med avsikt att uppmärksamma situationen för barnen i landet.

Leo tillbringade tiden i Haiti på ”Carrefour Aviation”, ett läger där 50 000 haitier som förlorat sina hem då levde. Han pratade med UNICEF-personal på plats om de många utmaningar som återstår efter katastrofen som krävde 220 000 liv. Efter det besökte Messi den argentinska säkerhetsstyrkan som jobbat med att upprätthålla ordning i Haiti efter skalvet.

Messis relativt korta fotbollskarriär har tagit honom till toppen av världsfotbollen. Han utsågs till FIFA World Player of the Year 2009, ett år då han också vann en Golden Ball-utmärkelsen för bästa europeiska fotbollsspelare. I fotbolls-VM i Sydafrika nådde Messi och det argentinska laget kvartsfinalen. Under besöket i Haiti spelade dock Messi en helt annan roll, fast besluten om att använda sin berömmelse för att hjälpa världens mest utsatta barn.

Det finns få platser i världen där barn är lika sårbara som på Haiti. Trots vissa framsteg utsätts över 1,2 miljoner barn för exploatering och våld i detta land. Många bor i tält på platser där de sanitära förhållandena är mycket bristfälliga och de har begränsad tillgång till rent vatten, utbildning och sjukvård.

Se en film med Leo i Haiti:

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

Foto: UNICEF/Susan Markisz

En film till med Leo:

Vi gillar Leo Messi, gör du?

160 ton nödhjälp sänds till barnen i det krisdrabbade Nordafrika 4 mars 2011

Leklådor packas för att skickas till barn som flytt krisens Libyen

Det arbetas för högtryck på UNICEFs katastroflager i Köpenhamn.  De anställda har redan packat mer än 15 ton med förnödenheter som nu är på väg till de barn som drabbats av oroligheterna i Libyen. Sammanlagt sänder UNICEF  i dagarna 160 ton med nödhjälp från olika delar av världen.  I första hand går hjälpen till de barn som flytt, men så snart situationen tillåter kommer hjälpen även att nå de barn som befinner sig inne i landet.

Bland det som nu skickas finns vattenreningstabletter, förstahjälpenutrustning och sjukvårdsmaterial, men också leksaker och sportutrustning. Om barn upplever fara och bli vittnen till våld kan det få allvarliga konsekvenser för deras fysiska och psykiska hälsa. Att få leka igen ger dem möjlighet att bearbeta det svåra de upplevt. UNICEFs personal är på plats för att se till att hjälpen når de drabbade barnen och ytterligare experter är på väg till Libyens gränser, bland annat logistiker från katastroflagret i Köpenhamn.

Det arbetas för högtryck på UNICEFs katastroflager i Köpenhamn.

Sammanlagt sänder UNICEF i dagarna 160 ton med nödhjälp från olika delar av världen

Vill du hjälpa barnen i Libyen, Tunisien och Egypten, ge en gåva här!

Haiti: Jean’s story inger hopp och se musikvideon för Haiti som har 73 miljoner visningar 4 mars 2011

Det är omöjligt att glömma den förödande jordbävningen i Haiti som fick en hel värld att förfasas och kraftansamla för att hjälpa de drabbade. Det togs många initiativ till att samla in pengar, ett av dem ser vi i denna oförglömliga musikvideo som snart har hisnande 73 miljoner visningar:

Men vad hände sen? I UNICEFs ett-års rapport konstaterades att Haiti har en mycket lång väg kvar till återhämtning efter den akuta och strukturella kris som landet har hamnat i. Men det finns ljuspunkter. UNICEFs korrespondent Thomas Nybo besökte Haiti i januari och träffade nittonåriga Jean som pratar om sin oro men också om sina förhoppningar inför framtiden.

En film om Haiti – ett år efter jordbävningskatastrofen 12 januari 2011

UNICEFs korrespondent Jane O’Brien rapporter om hjälp-och återuppbyggnadsinsatser och de utmaningar som barn och familjer stått inför sedan jordbävningen i Haiti den 12 januari 2010. Filmen är producerad av Bob Coen.

Pakistan behöver vår hjälp 22 september 2010

”Enligt FN:s barnrättsorganisation UNICEF kommer 100 000 pakistanska barn att dö av undernäring och diarré de närmaste månaderna”, skriver nyhetskanalen.se. Se klippet nedan om ett land där läget fortfarande är akut, där 100 000 tals barn ligger i riskzonen för att dö och där man är beroende av omvärldens hjälp för att få bukt på en humanitär katastrof av en omfattning det är omöjligt att förstå.

Med små medel kan du vara med och förändra utsikterna för miljontals barn! SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. För det kan vi rena 5 000 liter vatten till barnen i Pakistan.

Arbeli 8 år – ett av miljontals barn i Pakistan som förlorat allt 10 september 2010

Folket i Pakistan kämpar förtvivlat för att överleva i den gigantiska översvämningskatastrofen. I olika läger trängs miljontals desperata människor utan mat och vatten, och än många fler saknar tak över huvudet. Många är barn. Ett av dem är Arbeli 8 år.

Sukkur, Pakistan den 9 september 2010

Arbeli, 8, sitter med några andra barn i en tältsäng i skuggan. Hon tittar på Dr Nasreem Khaskheli – en av tre medlemmar i ett UNICEF-stött mobilt hälsoteam. Teamet behandlar sina patienter på en provisorisk klinik i ett av Pakistans många ”flyktingläger”.

Arbeli och hennes familj kom till lägret tillsammans med 11 andra familjer från samma by. En by som till stora delar ödelagts efter det att vattenmassorna drog fram. Arbeli och hennes familj har vandrat den långa vägen till Sukkur till fots och hon bor nu med sin mor och bröder under en presenning.  Det är den de nu tar skydd under i den intensiva sommarsolen.

Arbeli 8 år - på flykt undan vattnet.

Saknar sitt hem

- När översvämningarna kom förstördes mitt hus, berättar Arbeli lågmält. Det är svårt att uppfatta vad hon säger och hennes blick är riktad ner i marken.  Vattnet tog med sig alla mina saker, fortsätter hon, till och med min säng.

På väg till Sukkur efter ödeläggelsen av hennes by hade Arbeli ingen aning om vad som väntade.
- Barnen var både trötta och rädda, berättar Arbelis mor. Det  var hemskt att inte bara kunna vända hem. Vårt hus har förstörts och våra djur är borta. Vi har ingenting kvar att återvända till, fortsätter hon.

Liksom många andra barn i Arbelis ålder gick hon aldrig i skolan i sin hemby. Hon hjälpte istället sin familj att ta hand om huset och djuren. Nu, efter att plötsligt ha sett hela sitt liv sköljas bort, är Arbeli i ett tillstånd av chock.

Osäker framtid

Arbeli, berättar att hon saknar sitt hem, sin säng och sina kläder.
- Det var mycket bättre hemma, mumlar hon.
Arbelis familj har ingen aning om när de kan återvända till sin by. Men de hoppas kunna bege sig hem och bygga upp sitt hus och sina liv när flodvattnet dragit sig tillbaka.

Tillsvidare är deras hem en vit presenning på kanten av en dammig, bullrig väg, där lastbilar passerar i hög fart. Det tutas hej vilt och lukten av bensin sticker i näsan.

Trots de svåra omständigheterna har Arbeli endast en begäran i nuläget. Hon vill ha nya kläder och skor.

- Jag har bara de här kläderna, förklarar hon.

/ Tania McBride, UNICEF

Postkodlotteriet ger 5 miljoner till UNICEFs katastrofarbete i Pakistan 1 september 2010

Pakistan 28 augusti 2010. En kvinna sitter på en motorcyckel med sitt barn i famnen. Allteftersom flodvattnet sjunker börjar människorna att återvända till sina hem.

Enligt FN:s beräkningar har nu närmare 18 miljoner människor drabbats av översvämningarna i Pakistan. Det gör katastrofen större i omfattning än både tsunamin 2004 och jordbävningen på Haiti tidigare i år.

Då situationen är akut bestämde sig PostkodLotteriet för att tidigarelägga en del av 2010 års utdelning till fyra av de organisationer som är på plats i Pakistan, däribland UNICEF. De ger 5 miljoner till UNICEFs katastrofarbete i Pakistan. PostkodLotteriet är sedan 2008 en viktig samarbetspartner för UNICEF och har sedan tidigare bidragit med totalt 27 miljoner kronor.

PostkodLotteriet hoppas att med sitt bidrag kunna inspirera andra företag, organisationer och privatpersoner att stödja Pakistan.

Läs mer om UNICEFs samarbete med PostkodLotteriet.

Pakistan 26 augusti 2010. En liten pojke gråter då han får en injektion. Familjen har tagit skydd mot översvämningarna i en skola i distriktet Muzaffargarh.

Pakistan 28 augusti 2010. Två kvinnor och en pojke färdas på en åsnevagn genom knädjupt vatten i Baseera, en by i Punjab-provinsen.

”- Omfattningen av denna katastrof är svår att förstå. Från Swat till Karachi är det 1.500 km och hela sträckan däremellan är översvämmad.” – sista delen i Daniel Tooles dagbok från Pakistan 27 augusti 2010

UNICEFs asienchef, Daniel Toole berättar i denna post om sin sista dag på fältet i Pakistan, läs om den i texten nedan.

Nyss hemkommen från katastrofens Pakistan sänder han dessutom ut ett nödrop för mer hjälp. Läs mer om detta i artikeln: Why the world must help Pakistan på CNNs hemsida (artikeln är på engelska).

20 augusti – sista dagen på fältet. Dag sex

Fortfarande i Muzaffargarh distriktet i södra Punjab.

Klockan är halv tio på morgonen och vi kör längs en hög banvall. I vissa områden är det vatten på båda sidor om vallen – i andra områden är människorna fortfarande säkra på den ena sidan av vallen. Termostaten på bilens instrumentbräda visar att det är 40 grader ute. Jag kan knappt förstå hur människorna överlever i denna hetta.

Vissa människor har lyckats rädda sin boskap undan översvämningarna. De utgör en värdefull tillgång som senare kan säljas -  bara de nu kan hålla dem vid liv.  Mangoträden är 1 meter  under vattenytan och kommer antagligen dö – precis  som tunnland efter tunnland av hirs och bomull.  Jag kan inte hjälpa att tänka på så de många försörjningsmöjligheter som har gått förlorade.

Hur kommer detta att påverka familjer, samhällen? Personerna till vänster om banvallen har förlorat allt. De till höger om vallen kan komma att tjäna pengar, på kort sikt,  då priserna för jordbruksvaror nu har skjutit i höjden. Men hur länge kommer denna inkomst att räcka?

Jag stannade för att prata med en stor familj på banvallen. Fadern hade åkt till familjens hem i morse, liksom han gjort varje dag sedan vattenmassorna svämmade över det. Han säger att hans hem delvis står kvar och att hans boskap fortfarande är ok. Han är rädd för att någon skall stjäla det lilla han har kvar så han stannar på banvallen i närheten av huset. Familjen får vatten från en närliggande brunn och de har en del vete att äta. Men familjens ris- och bomullsskördar är under vatten – helt förstörda – liksom alla frön för att så nytt.  Familjen har fått hjälp av olika filantropiska grupper och sina grannar. Det är fantastiskt att se hur det pakistanska folket når ut till varandra med hjälp – över denna översvämmade mark.

Döttrarna i familjen gick tidigare i den lokala skolan ”madrassa” som ger fri utbildning och en måltid per dag. Men nu finns det inte längre någon ”madrassa” att gå till. Regeringen har förlängt skolloven eftersom  över 5.000 skolor nu istället erbjuder skydd åt de som fördrivits av översvämningarna. I hela Pakistan är dessutom mer än 5.500 skolor skadade eller förstörda. I morse passerade vi bland annat tre skolor stående i en til en och en halc meter vatten. Massiva återuppbyggnadsinsatser kommer att behövas framöver.

Mer än 20 procent av hälsovårdscentralerna är skadade eller översvämmade  – i ett område lika stort som England eller delstaten Florida.

Det är lunchtid och 45 grader varmt.

Omfattningen av denna katastrof är svår att förstå. Från Swat till Karachi är det 1.500 km och hela sträckan däremellan är översvämmad.

Vi måste nu snabbt utveckla ett mycket starkt system för övervakning av sjukdomar på lokal nivå. I en katastrof av denna storlek och omfattning måste vi förlita oss på information från övervakningssystem för att snabbt identifiera sjukdomsutbrott. Även inklusive alla UNICEFs partners och regeringen, är vi alldeles för få människor för att kunna hantera situationen utan ett sådant system.

Jag är ödmjuk inför det arbete som krävs och samtidigt så imponerad av personer som arbetar på fältet. Vår personal arbetar dag och natt. De är långt från sina familjer under den heliga månaden Ramadan. Och ändå gör de detta med ett helhjärtat engagemang. Detta är andan i UNICEF- i alla som arbetar här och nu. Vi måste hålla denna anda vid liv och sprida den till tusentals andra – för att nå de isolerade och de mest behövande i denna katastrof.

Själv skall jag göra mitt yttersta för att allokera pengar, ta bort byråkratiska hinder och få så mycket akut stöd som möjligt till Pakistan under de kommande veckorna och månaderna.

/ Daniel Toole, UNICEF

Hon flydde översvämningarna med sina barn, utan mat, och med bara de kläder hon bar. Daniel Toole i Pakistan – dag fem 25 augusti 2010

Två pojkar i ett läger i Pakistan

19 augusti – dag fem

Muzaffargarh distriktet, i södra Punjab.

Värmen är påtaglig och det är fullt av flugor överallt.

Vägen hit var helt översvämmad men vi lyckades ta oss fram.  Våra förare säger att vattennivån har sjunkit de senaste dagarna. Vägen är eroderad – alla hoppas att den håller tills det att vattnet försvinner.

Jag talade med en fembarnsmamma som har förlorat allt. Och det värsta är att det det finns tusentals – hundratusentals som har gått samma öde till mötes.

Hon flydde översvämningarna med sina barn, utan mat, och med bara de kläder hon bar. Hon har diarré och alla hennes barn är sjuka trots att de nu befinner sig i ett läger där de får  lagad mat.  Hennes ”tält” är endast vattentätt  på två sidor, så när det regnar får familjen kura ihop sig, tätt samman, för att hålla sig torra.

Tillgången till vatten i lägret är god och att det verkar finnas tillräckligt med mat. Såhär bra förhållande är det långt ifrån i alla läger. Familjerna i detta läger är lyckligt lottade.

Jag besökte också ett av UNICEFs  så kallade ”child friendly spaces”" med spel, leksaker och flera omhändertagande vuxna som ser till att ge barnen ett välkommet avbrott från den bistra verkligheten och det trauma det innebär att fly sina hem.

UNICEF arbetar intensivt med vatten, sanitet och mat. Vi arbetar med WHO och andra organisationer för att tillhandahålla vård, vaccinationer, vätskeersättning och grundläggande mediciner. Och som alltid med övergripande skydd för barnen.

/ Daniel Toole, UNICEF

Två flickor bär "hem" dunkar med vatten

”- Jag har jobbat med katastrofer i 15 år och har aldrig sett en så omfattande katastrof”/ Daniel Toole, UNICEF 24 augusti 2010

Daniel Toole berättar till detta bildspel om sina upplevelser på plats i Pakistan . En katastrof som nu visat sig vara den största i modern katastrof och miljontals människor är i akut behov av hjälp för att överleva. (Bilspelet är på engelska)

Vi flög med helikopter över området och det fanns vatten så långt ögat kunde nå. 23 augusti 2010

UNICEFs asienchef Daniel Toole på plats i Pakistan

Daniel Toole, UNICEF, fortsätter att berätta om situationen på plats i Pakistan:

18 augusti – dag fyra

Sindh-provinsen

Nästan 4 miljoner människor har fördrivits från sina hem och nästan 2 miljoner hektar är täckta av  vatten. Vi flög med helikopter över området  och det fanns vatten så långt ögat kunde nå. Städerna var helt översvämmade och vattnet fortsätter att flöda fram och hota nya områden – varje timme, varje dag.

Vi besökte Sukkur-dammen  och fick expertsynpunkter på dammens skick av personalen på Sukkurs damm-kontor. Dammen, som är en av största i världen, måste hålla för vattenmassornas tryck. Eller  kommer alla bevattningsanläggningar att förstöras och decennier av framsteg gå förlorade.

Efter det besökte vi ett läger för fördrivna personer. Svetten fullständigt strömmade nerför ansiktet, ryggen och kroppen. Det är så varmt här nere.
Men det finns ljuspunkter i den annars ansträngda vardagen – skolan har börjat i lägret och ca 180 barn deltog i undervisningen denna första dag. Däribland många yngre flickor som aldrig tidigare gått i skolan.

På kvällen pratade vi om alla de människor som arbetar med hjälpinsatser i Pakistan – de styrande, armén, FN och lokala partners. Stödet  för det pakistanska folket är otroligt, men  samtidigt måste det öka i omfång.

Kommer det internationella samfundet att agera snabbt nog? Vi behöver agera nu!

/ Daniel Toole, UNICEF

UNICEF Television om Pakistan – De akuta behoven bara ökar 19 augusti 2010

UNICEF Television sänder nästan dagligen nu från det översvämmade Pakistan

Vi har tyvärr ingen möjlighet att översätta sändningarna, som är på engelska, men hoppas att de ändå kan vara av intresse för er som vill följa utvecklingen i Pakistan. UNICEF finns på plats och gör allt för att nå så många som möjligt av de över 15 miljoner drabbade i landet. Högsta prioritet just nu är att tillhandahålla mat, rent dricksvatten och sanitetsprodukter  samt att ge hälsovård och vaccinera mot polio och mässling.

Hjälp oss sprida bloggen!

Twingly Blog Search UNICEF lang:sv sort:published sort-order:desc Search results for “UNICEF”
Btn_blue_122x44

Bilder

beskrivande textplatta om eventetmer hjälp till flyktingarnej mot djurplågeriskapa en bättre framtidvisionerglöm inte de fattiga

Facebook

UNICEF Sverige on Facebook