Gå till innehållet
Laddar…

Fyra nödvändiga steg för att rädda katastrofens barn

Idag hålls en stor givarkonferens i Jakarta för att samordna och koordinera hjälparbetet i de drabbade länderna runt Indiska Oceanen. Inför detta möte har UNICEF lyft fram barnens behov och fyra viktiga prioriteringar som alla inblandade i katastrofarbetet bör fokusera på:

Idag hålls en stor givarkonferens i Jakarta för att samordna och koordinera hjälparbetet i de drabbade länderna runt Indiska Oceanen. Inför detta möte har UNICEF lyft fram barnens behov och fyra viktiga prioriteringar som alla inblandade i katastrofarbetet bör fokusera på:

1. Överlevnad

Först och främst gäller det förstås att hjälpa barnen att överleva. Det innebär att ge dem och deras familjer tillgång till rent vatten, toaletter, näring, mediciner och hälsovård. Särskild i Indonesien är nu överlevnad den största utmaningen för barnen i de svårtillgängliga områdena.

2. Återförena familjer

För det andra gäller det att hitta ensamma barn som kommit ifrån sina familjer, identifiera dem och se till att de återförenas med sina splittrade familjer eller med sina släktingar på hemorten. I alla de drababde länderna är UNICEF involverade i ansträngniingarna att registrera alla ensamma barn.

3. Skydd mot exploatering

För det tredje gäller det att skydda de ensamma barnen från att utnyttjas och exploateras av vuxna. I kaoset efter en katastrof, när familjer splittras, när inkomsten uteblir, när all värdighet och allt hopp försvinner, är barnen mer sårbara för övergrepp. Vi måste se till att snabbt skapa trygghet kring barnen för att ge dem tillbaka tron på sin omvärld. I några av de drabbade länderna har det kommit rapporter om att människohandlare reser runt för att exploatera de sårbara ensamma barnen. UNICEF kämpar i nära samarbete med lokala och nationella myndigheter för att få stopp på dessa kriminella aktiviteter.

4. Tillbaka till skolan

Slutligen måste barnen få hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Och det gör vi först och främst genom att få dem tillbaka till skolan så fort som möjligt. Det ger dem något positivt att fokusera på och vardagliga rutiner som lugnar och skapar trygghet.
Som en gammal kvinna i en av de förstörda byarna sa till UNICEF: ”för våra traumatiserade barn är skolan den bästa medicinen”.