Gå till innehållet
Laddar…

Insatser mot trafficking slår fel

Handeln med människor på Balkan pågår utan att någon går till botten med problemet. Insatser för att stoppa handeln har fel fokus och går mest ut på att förhindra migration och brottslighet. Det slås fast i en rapport som FN-organen Unicef, OHCHR och OSCE presenterade på torsdagen.

Handeln med människor på Balkan pågår utan att någon går till botten med problemet. Insatser för att stoppa handeln har fel fokus och går mest ut på att förhindra migration och brottslighet. Det slås fast i en rapport som FN-organen Unicef, OHCHR och OSCE presenterade på torsdagen.

Rapporten har undersökt de insatser som regeringar och frivilligorganisationer gör i åtta Balkanländer för att förhindra människohandel, så kallad trafficking, och den hjälp som offren får.

Hjälpa de drabbade

Rapporten konstaterar att det saknas långsiktiga strategier för att förhindra trafficking. Åtgärderna handlar alldeles för ensidigt om att stoppa organiserad brottslighet, prostitution och att hindra människor från att röra sig över gränserna, istället för att stärka tänkbara offer och hjälpa dem att skydda sig mot människohandlarna.

Fattigdom en viktig orsak

Trafficking uppstår i fattigdom, arbetslöshet, diskriminering, familjevåld och i den efterfrågan som finns i mottagarländerna – men den kunskapen används inte i kampen mot människohandeln, enligt rapporten. Fortfarande ses trafficking som ett isolerat socialt och kriminellt fenomen.

Återvänder ofta till samma problem

Det är också sällsynt med effektiva återanpassningsprogram för dem som har fallit offer för människohandel. Trots stöd från internationella och lokala organisationer får de flesta offren återvända hem till samma problem som en gång ledde till att de lurades in i trafficking. Många offer tar inte heller emot det stöd som erbjuds, eftersom de inte vill återvända till sina hemländer.

Åtta länder ingår i studien

De undersökta länderna är Albanien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Moldavien, Rumänien och Serbien-Montenegro. Rapporten visar att ländernas informationskampanjer mot trafficking inte är anpassade efter de behov som finns. Till exempel kan kampanjer riktade till barn ingjuta rädsla, utan att barnen samtidigt förstår hur de ska skydda sig, eller vilka situationer som kan utgöra ett hot.

Sällan en främling

En dominerande uppfattning är att människohandlaren är en främling som kidnappar folk på gatan, istället för, som så ofta är fallet, en person som offret känner och tror är pålitlig. En undersökning från Moldavien visar att barn är medvetna om att trafficking existerar, men samtidigt vill de ta sig utomlands och är därför beredda att använda sig av osäkra resvägar och kontakter.