Mikael Persbrandts skildring av ett ”jordbävningsskakat” Haiti. Del 1.

Den 12:e januari 2010 slog miljontals liv i spillror på Haiti. Över 200 000 människor dog på ett ögonblick. Det tog 35 sekunder, lika lång tid som det tar mig att stiga ur planet.

Värmen slår emot mig som en sköld. Jag känner igen det mesta sedan mina tidigare resor med Natcom Sweden. Svenska UNICEF, myllret av människor, den febriga aktiviteten. Ljudet av helikoptrar och biltutor, rop och skrik. Hjälparbetare, militärer och lokalbefolkning i ett enda kaos. Ändå, mitt i allt, en underström av ordning. En känsla av att här finns ett högre mål. Det är kris här och befolkningen behöver all hjälp som finns att få.

Resten av dagen briefas vi på UN logbase vid flygplatsen och återigen slås jag över storheten i alla dessa hjälparbetares hängivna arbete under förhållanden vi har svårt att föreställa oss i ängsliga, trygga Sverige.  I solnedgången färdas vi till Camp Charlie, där en container blir vårt hem under dessa dagar. I morgon börjar vi jobba i epicentrum.

/Mikael

Läs även del 2 , del 3, del 4 och del 5

Även Sanna Lundell publicerar Mikaels texter på sin blogg på mama.nu!