Gå till innehållet
Laddar…

Gravid, med fara för livet – Kristin Kaspersen i Kambodja del 1

Kristin Kaspersen som är en av värdarna i Humorgalan – för varenda unge, har rest med UNICEF till Kambodja som hör till de länder i Sydostasien och Stillahavsområdet som har högst mödradödlighet. Med start i dag kommer Kristin med egna ord skildra det hon upplevde under resan. Häng med till Kambodja och till en tillvaro där barnafödande och död alldeles för ofta går hand i hand.

16 mars 2010

Sitter på planet mellan Stockholm och Bangkok för att sen åka vidare till Phnom Pen i Kambodja.  Därefter väntar en bilresa på 3 timmar till Kampong Tom. Det är jag, en fantastiskt duktig dokumentärproducent Anders Lidén, en hungrig och proffsig fotograf Henrik Nordin och underbara Maria Dalayman från UNICEF. Just sådana här resor känns det oerhört viktigt att man är ett gott team för alla är lika viktiga och det kan bli tufft. Jag är oerhört glad att just det här gänget var med på den här resan.

Mödradödlighet

Jag har fått informationsblad från UNICEF på hur situationen ser ut i världens utvecklingsländer och störst är problemet i Niger. Indien och Nigeria står för en tredje del och i regionen Sydostasien och Stillahavsområdet är problemet störst i Kambodja. Jag är snart där.

Men det är först när jag läser siffrorna som jag får läsa det flera gånger. 70 000 unga flickor mellan 15-19 år dör varje år i samband med förlossning eller graviditet… 70 000… Varje dag dör 1500 kvinnor av samma orsak. Varje dag.

Hur är det möjligt i den värld vi lever i idag? Vi har kunskap, vi har material och mediciner, men pengarna räcker inte.

Några rader längre ner på informationsbladet stannar jag på en siffra som för mig inte stämmer. 4 miljoner barn dör under de 28 första dagarna av sitt liv varje år. 4 miljoner barn. Närmare hälften av Sveriges befolkning, varje år.

När jag födde min första son Filip var det en tuff förlossning. På mödravårdscentralen hade de mätt honom i min mage till 5 kg. Jag var lite lätt orolig när jag åkte in på förlossningen den 27 mars för 13 år sedan. Och det blev jobbigt, framförallt för honom. Han fastnade och vi kämpade länge och när jag krystat i 1 timme och 45 min kom han tillslut ut efter att en sköterska legat på min mage och den andra drog i hans huvud allt vad hon kunde, för som hon sa:
– Det är bråttom, han måste ut.

Så fort han kom ut sprang de iväg med honom och försvann. Jag låg kvar i tystnaden i en tid som verkade vara en oändlighet. När de kom tillbaka med honom fick han ligga en kort stund på min mage. De hämtade en större kuvös då han var för stor för den första. Han andades så tungt. De hade tömt hans lungor på vätska och sa att han var helt slut då han kämpat så hårt.  Han fick hjälp med syrgas så att han skulle återhämta sig snabbare.

Min lilla stora kille, som visade sig väga 4,7 kg låg i kuvös med slangar överallt i ett dygn. Men han återhämtade sig snabbt. Dagen efter kom de upp med honom till mig och han åt på sin hand.
– Du har en hungrig och pigg kille som vill vara hos dig, sa de.

Filip föddes på Uppsalas Akademiska sjukhuset. Jag kan inte låta bli att tänka på vad hade hänt om vi varit i Kampong Thom, en by 3 timmars bilväg från Phnom Pen i Kambodja.

I Kambodja dör en mamma var femte timme i samband med graviditet eller förlossning.

Ett långt inlägg idag men jag det kändes viktigt att komma igång och det är så mycket jag vill berätta. Hoppas ni vill fortsätta följa min blogg fram till Humorgalan den 2 maj i TV4. Vi alla måste kämpa för ”varenda unge”

Vi hörs imorgon igen…

Kram K

Läs  även dag 2, Rostad tarantell och skrämmande siffror

Läs mer om Kambodja, Kristins resa  och vad UNICEF gör i landet här!