Att färdas med värkar på en ”gropig jordåker” – Kristin Kaspersen i Kambodja del 3

Iväg i bilarna igen och mot målet. Först skall vi till ett Health Center i en liten by ute på landsbygden och träffa några gravida mammor som bor i området.

Jag lyckades slumra till en stund men sen åkte vi ut på de riktiga landsvägarna och det var som att åka på en uttorkad, gropig jordåker. Guppigare vägar har jag aldrig åkt, vi flög omkring i i bilen. (Otur var att jag vid det här tillfället var i extremt stort behov av att göra ett toalettbesök). Just då säger tolken:

– Det är på sådana här vägar som de gravida flickorna ska ta sig fram, på små mopeder, för att föda på Health Center. Men i det här området finns det i alla fall vägar, ännu längre ut på landsbygden, dit vi inte kommer att ta oss, har de gravida kvinnorna inget val. De måste föda hemma för de kan inte ta sig någonstans, avslutar han och skakar på huvudet.

Dammröken från de torra vägarna virvlar utanför bilfönstret och tanken på att sitta med värkar på en cykel eller kanske förhoppningsvis en moped får mig att glömma mina behov och se livet som utspelar sig utanför fönstret. Men vilket liv väntar på de som lever här i de små hyddorna längs vägen…?

/ K

Missade du Kristins bloggposter dag 1 – Gravid med fara för livet och dag 2 – Rostad tarantella och skrämmande siffror

gå vidare till del 4 – Gömda problem och fem dödsfall om dagen!