Gå till innehållet
Laddar…

FLYKTINGBARN I EGET BOENDE UTSÄTTS FÖR RISKER

Ensamkommande flyktingbarn utsätts för stora risker när de hamnar hos familjer i Sverige som ingen riktigt har koll på. Kommunerna lägger ribban lägre för vad som är godtagbara hem för de ensamkommande barnen, jämfört med andra barn.

Det visar en ny undersökning som UNICEF Sverige har gjort
genom att intervjua personal i ett tjugotal kommuner i landet. Rapporten ”De osynliga barnen” lyfter fram de asylsökande ensamkommande barn som efter sin ankomst till Sverige bor i så kallat eget boende, det vill säga hemma hos släktingar eller bekanta.

Det är kommunerna som numera har ansvaret för dessa barns boende och omvårdnad, men rapporten visar att barnen diskrimineras i strid med FN:s barnkonvention och grundläggande principer i våra lagar. Kommunerna låter ofta bli att utreda de hem där barnen ska placeras, och gör man ändå en utredning så blir bedömningen annorlunda än om den hade gällt ett svenskt barn.

Enligt rapporten har banden mellan barnet och det tänkta hemmet på senare tid blivit mer avlägsna. Idag är det inte alls säkert att barnet känner personen som han eller hon säger sig vilja bo hos. Flera av de intervjuade från kommunerna ger också uttryck för misstankar om att angivna släktskapsförhållanden inte stämmer.

— Asylsökande ensamkommande barn befinner sig i en krissituation, och löper en uppenbar risk att utnyttjas eller på andra sätt fara illa. Därför är det viktigt att grundligt utreda och följa barnets boende i enlighet med gällande regler, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid UNICEF Sverige.

Skillnaden mellan olika kommuner är mycket stor, enligt rapporten. Det skapar en rättsosäkerhet för barnen, där den behandling och det stöd som de får, är beroende av var i landet de råkar befinna sig.
En annan brist, som innebär en risk för barnet, är att barnets gode man många gånger är samma person som barnet bor hos. Att den gode mannen har dessa dubbla roller är inte ett rättssäkert förfarande.

Det finns också en osäkerhet ute i kommunerna hur man ska agera om ett barn försvinner från sitt boende. Många barn som försvinner lever som gömda, och riskerar därmed att utsättas för brott eller att leva under svåra förhållanden. Men många gånger är personalen osäker på hur en eventuell polisanmälan ska hanteras, och vem som i så fall ska göra den.

UNICEF Sverige ger i rapporten förslag till en rad förändringar. Här följer några av dem:

  • Barnkonventionen måste inkorporeras i svensk rätt och göras till svensk lag. Det skulle ge en tydlig rättslig grund för att behandla barn lika och skydda dem mot diskriminering.
  • Nationella riktlinjer måste tas fram i syfte att få en enhetlig och rättssäker handläggning och utredning av placering av ensamkommande barn i eget boende.
  • Regeringen måste ta ett tydligt, övergripande ansvar för alla de ensamkommande barnens boende. Socialdepartementet måste i detta arbete spela en huvudroll på samma sätt som de gör för alla andra barn i vårt land. Det krävs samordning mellan Socialdepartementet och Justitiedepartementet.
  • Handläggare och beslutsfattare måste få regelbunden kompetensutveckling om barns behov och rättigheter.

Under 2009 sökte 2250 ensamkommande barn asyl i Sverige. 25 procent av dessa bodde efter sin ankomst till Sverige hemma hos bekanta eller släktingar, i så kallat eget boende. Övriga bodde i gruppboenden för ensamkommande barn, i kommuner som de blir anvisade av Migrationsverket.

Läs och ladda ner rapporten här.