Gå till innehållet
Laddar…

”- Omfattningen av denna katastrof är svår att förstå. Från Swat till Karachi är det 1.500 km och hela sträckan däremellan är översvämmad.” – sista delen i Daniel Tooles dagbok från Pakistan

UNICEFs asienchef, Daniel Toole berättar i denna post om sin sista dag på fältet i Pakistan, läs om den i texten nedan.

Nyss hemkommen från katastrofens Pakistan sänder han dessutom ut ett nödrop för mer hjälp. Läs mer om detta i artikeln: Why the world must help Pakistan på CNNs hemsida (artikeln är på engelska).

20 augusti – sista dagen på fältet. Dag sex

Fortfarande i Muzaffargarh distriktet i södra Punjab.

Klockan är halv tio på morgonen och vi kör längs en hög banvall. I vissa områden är det vatten på båda sidor om vallen – i andra områden är människorna fortfarande säkra på den ena sidan av vallen. Termostaten på bilens instrumentbräda visar att det är 40 grader ute. Jag kan knappt förstå hur människorna överlever i denna hetta.

Vissa människor har lyckats rädda sin boskap undan översvämningarna. De utgör en värdefull tillgång som senare kan säljas –  bara de nu kan hålla dem vid liv.  Mangoträden är 1 meter  under vattenytan och kommer antagligen dö – precis  som tunnland efter tunnland av hirs och bomull.  Jag kan inte hjälpa att tänka på så de många försörjningsmöjligheter som har gått förlorade.

Hur kommer detta att påverka familjer, samhällen? Personerna till vänster om banvallen har förlorat allt. De till höger om vallen kan komma att tjäna pengar, på kort sikt,  då priserna för jordbruksvaror nu har skjutit i höjden. Men hur länge kommer denna inkomst att räcka?

Jag stannade för att prata med en stor familj på banvallen. Fadern hade åkt till familjens hem i morse, liksom han gjort varje dag sedan vattenmassorna svämmade över det. Han säger att hans hem delvis står kvar och att hans boskap fortfarande är ok. Han är rädd för att någon skall stjäla det lilla han har kvar så han stannar på banvallen i närheten av huset. Familjen får vatten från en närliggande brunn och de har en del vete att äta. Men familjens ris- och bomullsskördar är under vatten – helt förstörda – liksom alla frön för att så nytt.  Familjen har fått hjälp av olika filantropiska grupper och sina grannar. Det är fantastiskt att se hur det pakistanska folket når ut till varandra med hjälp – över denna översvämmade mark.

Döttrarna i familjen gick tidigare i den lokala skolan ”madrassa” som ger fri utbildning och en måltid per dag. Men nu finns det inte längre någon ”madrassa” att gå till. Regeringen har förlängt skolloven eftersom  över 5.000 skolor nu istället erbjuder skydd åt de som fördrivits av översvämningarna. I hela Pakistan är dessutom mer än 5.500 skolor skadade eller förstörda. I morse passerade vi bland annat tre skolor stående i en til en och en halc meter vatten. Massiva återuppbyggnadsinsatser kommer att behövas framöver.

Mer än 20 procent av hälsovårdscentralerna är skadade eller översvämmade  – i ett område lika stort som England eller delstaten Florida.

Det är lunchtid och 45 grader varmt.

Omfattningen av denna katastrof är svår att förstå. Från Swat till Karachi är det 1.500 km och hela sträckan däremellan är översvämmad.

Vi måste nu snabbt utveckla ett mycket starkt system för övervakning av sjukdomar på lokal nivå. I en katastrof av denna storlek och omfattning måste vi förlita oss på information från övervakningssystem för att snabbt identifiera sjukdomsutbrott. Även inklusive alla UNICEFs partners och regeringen, är vi alldeles för få människor för att kunna hantera situationen utan ett sådant system.

Jag är ödmjuk inför det arbete som krävs och samtidigt så imponerad av personer som arbetar på fältet. Vår personal arbetar dag och natt. De är långt från sina familjer under den heliga månaden Ramadan. Och ändå gör de detta med ett helhjärtat engagemang. Detta är andan i UNICEF- i alla som arbetar här och nu. Vi måste hålla denna anda vid liv och sprida den till tusentals andra – för att nå de isolerade och de mest behövande i denna katastrof.

Själv skall jag göra mitt yttersta för att allokera pengar, ta bort byråkratiska hinder och få så mycket akut stöd som möjligt till Pakistan under de kommande veckorna och månaderna.

/ Daniel Toole, UNICEF