Gå till innehållet
Laddar…

Vatten och sanitet avgörande i kampen mot fattigdom

Varje dag dör cirka 5 000 barn av brist på hygien, rent vatten och toaletter. Enligt den svenska regeringens nya policy för miljörelaterat bistånd är vatten och sanitet högsta prioritet. Trots det minskar detta bistånd. Att öka tillgången till vatten och toaletter är avgörande för att uppnå millenniemålen och vi vill se att det svenska biståndet dubblas, skriver UNICEF Sverige med flera i en debattartikel i Göteborgs-Posten idag.

Debattartikel i Göteborgs-Posten 29 november 2010:

Tillgång till rent vatten och sanitet är en avgörande del av fattigdomsbekämpningen. Regeringens nya policy för miljörelaterat bistånd erkänner betydelsen av detta men glappet är stort mellan vackra ord och den bistra verkligheten. Vi vill se att det svenska biståndet till vatten och sanitet dubblas, skriver UNICEF Sverige, WaterAid Sverige med flera.

Från katastrofens Haiti har svensk press de senaste veckorna rapporterat om den koleraepidemi som brutit ut. På bara en månad har närmare 2 000 människor dött. Utan att förringa dessa katastrofala siffror så vill vi uppmärksamma den stora mängd människor som sätter livet till i det tysta, till följd av bristande tillgång till rent vatten och sanitet.

Kolera är en av de sjukdomar som går att förebygga, i det arbetet är tillgång till rent vatten och sanitet centralt. Varje dag avlider ca 5 000 barn i praktiken av brist på hygien, rent vatten och vettiga sanitetslösningar. Diarré dödar fler spädbarn än aids, TBC och malaria tillsammans. Att trygga tillgång till vatten och sanitet är bland de allra mest avgörande faktorerna för folkhälsan.

Bristen på rent vatten och sanitet slår särskilt hårt mot flickor och kvinnor. Kvinnor på landsbygden i Afrika tillbringar en fjärdedel av all sin tid med vattenhämtning. Detta ansvar läggs på flickor i tidig ålder, vilket påverkar deras tid att gå i skolan eller som vuxna att arbeta och tjäna pengar. Många flickor hoppar också av skolgången när de börjar menstruera då det inte finns en toalett för dem att gå till i skolan.

Investeringar i att skapa tillgång till vatten och sanitetstjänster är även av största vikt för att bekämpa matkriser och kan bidra till att öka matsäkerheten för småskaliga jordbrukare i Afrika. Forskning har visat att sanitetssystem är viktiga källor för energi samt producerar närsalter som kan användas i jordbruk för att förbättra resultaten.

I Sverige, där tillgången till rent vatten och sanitetstjänster är en självklarhet, bör vi bredda vår blick och titta på hur vi kan bidra till att andra länder också uppnår denna mänskliga rättighet. Regeringens nya policy för miljö- och klimatfrågor inom svenskt utvecklingssamarbete antogs den 23 september. Här ges besked: som 1 av 5 prioriteringar i vårt miljörelaterade bistånd skall Sverige inrikta verksamheten på ökad tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet.

Policyn slår fast att Sverige skall arbeta för en integrerad vattenresursförvaltning, som bidrar till att människor i fattigdom och marginaliserade grupper, särskilt kvinnor, ges möjlighet att delta och utkräva ansvar vid planering, beslut och genomförande av vatten- och sanitetslösningar.

Detta är klarspråk som förpliktigar till handling. Glappet är dessvärre stort mellan de vackra orden i policyn och den bistra verkligheten. I det svenska biståndet har det nämligen satsats allt mindre på vatten och sanitet de senaste åren. Vi är nu nere i mindre än 2,5 procent av vårt statliga bistånd och är därmed bland de sämsta i klassen. För bara några år sedan var den andelen 5 procent. De flesta länder i EU satsar mer än 3 procent och världsledande är Japan som avsätter hela 20 procent för bistånd inom vatten och sanitet.

Vi vet i dag att investeringar i vatten och sanitet är synnerligen kostnadseffektiva då man till exempel på 1 biståndskrona som satsas på sanitet får tillbaka 9 i form av ökade statsinkomster bland annat för att människor är mindre sjuka på grund av vattenrelaterade sjukdomar och i stället kan arbeta och tjäna pengar. Ändå finns det inte några tecken på en omsvängning. Risken är snarare stor för fortsatt neddragning av vårt vatten- och sanitetsbistånd. Om så sker, vore det ett genant brott mot den förpliktigande policyn regeringen nu antagit.

År 2000 lade världens länder fast åtta mål för en bättre värld – de så kallade millenniemålen – med syftet att till år 2015 halvera fattigdomen i världen. Det sjunde miljömålet innefattar en halvering av antalet människor som saknar tillgång till rent vatten och sanitet. Med nuvarande takt i utbyggnaden kommer Afrikas länder att missa målet för rent vatten med åtminstone 30 år och målet för sanitet med över 65 år. Utan rent vatten och sanitet blir övriga millenniemålen mycket svåra att uppfylla.

Sverige måste erkänna vatten- och sanitetsbiståndets avgörande roll i kampen mot fattigdomen. Vi vill se att det svenska biståndet till vatten och sanitet dubblas. Regeringens policy visar vägen. Nu gäller det att gå från ord till handling.

Per Stenbeck, Generalsekreterare, WaterAid Sverige
Johan Kuylenstierna, Deputy Director of Operations, Centre Director, Stockholm Environment Institute (SEI)
Birgitta Dahl, Ordförande, UNICEF Sverige
Anders Berntell, Executive Director, Stockholm International Water Institute (SIWI)
Birger Forsberg, Forskare på diarrésjukdomar, Karolinska Institutet