Gå till innehållet
Laddar…

Vietnam, del 5: Vi träffar barn med funktionshinder, eller som vi gärna uttrycker det, barn med särskilda förmågor

Cong visar glatt upp sin tröja med UNICEF-logga på

Barnrättshjältarna på denna resa har varit många. En av dem är Madame Hien, ansvarig för VAVA (Victims of Agent Oragne/Dioxin and Disadvantaged Children), som bland annat driver tre dagcenter i Da Nang. Tack vare henne och UNICEFs arbete får hundratals barn med olika funktionshinder möjlighet att tillbringa dagarna på centret. Där får de känna gemenskap, stimulans, blir sedda och samtidigt utvecklas genom att testa på till exempel sömnad och andra enklare sysslor.

Hai kommer till centret varje dag och lär sig här att sy med symaskin

En stor del av barnen är funktionshindrade på grund av agent orange – dioxin, som användes och lagrades i regionen under Vietnamkriget (eller amerikakriget som man säger här). Fortfarande finns dioxin i grundvattnet och spåren av kriget är tydliga. Siffrorna över hur många barn som drabbats är svårt att få grepp om. Vissa siffror pekar på att dioxin är orsaken till att 14 000 barn och unga i Da Nang-provinsen är funktionshindrade än idag, av totalt 16 000 funktionshindrade totalt i provinsen. Mörkertalen är stora samtidigt som skammen och stigmatiseringen kring funktionshindrade barn vilar tungt.

Mötet med barnen var mycket gripande. Verkligen för dem är ibland brutal. Än idag 2011 föds det barn med funktionshinder pga genetiska skador som uppkom för flera decennier sedan. Det känns helt ofattbart.

På samma gång var det en fantastisk känsla att träffa dessa barn och se den enorma glädje de känner när de får vara på hemmet. Det gick det verkligen inte att ta miste på.

Lieve, jobbar för UNICEF som specialist på barn med funktionshinder och Hang.

Doan och Linh på centret

De första familjerna vi besökte samma dag hade två funktionshindrade pojkar, varav den ena var gravt funktionshindrad. Att se hans tunna och bräckliga mamma bära honom upp för den branta backen till deras hus var gripande.

Hung och hans kusin Tam samt mamma Ngiep

Livsvillkoren blev påtagliga. Engagemanget och värmen som både Madame Hien från centret visade och Lieve, specialist på barn med funktionshinder från UNICEF, var enormt rörande att ta del av.

Frågan är hur de två små pojkarna i familjerna mådde som inte var funktionshindrade? Hann föräldrarna med dem? Eller fick de sköta sig själva? Att vara syskon till ett svårt funktionshindrat barn är säkert också vara väldigt svårt.

Nha och Tam, kusinerna i de två familjerna, som inte hade några funktionshinder.

”Innan hon fick komma till centret gillade Trang helgerna. Men nu längtar hon till måndagarna”, säger Luru, mamma till Trang, 18 år, när vi besöker hennes familj i deras hus. Trang har bara varit på centret i två veckor. Hennes spontana glädjereaktion när vi kom hem till henne tillsammans med Madame Hien säger mer än ord.

Trang, Lotta ,chef UNICEF i Vietnam och Madame Hien, chef för VAVA.

Trots tragiska livsöden och en brutal verklighet går utvecklingen långsamt framåt i landet. Tack vare människor som Madam Hien och UNICEFs intensiva påverkansarbete har den Vietnamesiska regeringen äntligen infört en ny lag som säger att funktionshindrade inkl. barn och unga har rätt till stöd. Nu fortsätter UNICEF att delta i arbetet med att implementera lagen och se över vilka konsekvenser den kommer att få i praktiken, t ex hur stödet kommer att utformas.

Det här är vårt sista blogginlägg från denna resa. Ses hemma i Sverige i kampen för varenda unge! / Peter, Helena, Agneta, Malin och Petra

Ps. Se även posten Vietnam: Arvet från ett krig – en fotoserie om krigets oändliga lidande