”Hjälpen kommer fram till Afrikas horn och gör skillnad”

Här är det sista inlägget från vår generalsekreterares resa från Afrikas horn:

Del. 5

Nu är jag på väg hem till Sverige igen. Jag sitter i flygplanet och tittar ut. Moln och sol. Så vackert.

Under min resa till Afrikas horn har jag lärt mig att titta på himlen på ett nytt sätt. Jag letar efter sandtromber, efter vind och moln. Tre tecken som tyder på att regnperioden är på väg. Lite vind har jag fått uppleva, några små moln har stundtals mildrat solens värme och ett par sandtromber har avtecknat sig i fjärran.
Räcker det för att det skall bli regn, och tillräckligt mycket regn? Jag vet inte, men jag lägger nu mina oroligaste förväntningar på det, tillsammans med alla etiopier, kenyaner och somalier som jag har träffat. Tillsammans också med alla hjälparbetare på plats. Vi har nu alla samma oro i ögonen.

Jag tar med mig hem i mitt hjärta många barnansikten och många människoöden. Hur kan man glömma alla barn på sjukhus, alla mammor som trängs vid vattendistributioner, alla pappor som får gå allt längre väg med sina allt färre djur, alla familjer som har lämnat allt efter sig och vandrat långa sträckor för att komma till ett läger, ett hälsohem, en annan by?

Jag tar med mig hem den absoluta övertygelsen att barn har rätt till liv, men också att de vill leva. Hur kan man annars förstå att det går så bra att rädda så många och i sådant bedrövligt tillstånd? Det behövs omsorg, det behövs kunskap, det behövs medicin, det behövs mat och vatten. Men det behövs också vilja till liv.

Jag åkte till Afrikas horn med en enorm oro för det jag skulle få se. Det har på alla sätt och vis varit en mycket tuff resa, men jag har fått se att hjälpen kommer fram och att den gör skillnad, och jag har fått träffa de mest fantastiska människor – barn som vinner den ojämna kampen mot undernäring och sjukdomar, vuxna som delar med sig av sitt sista korn, sitt sista vatten.

Jag har också sett det fantastiska arbete som hjälporganisationerna gör i fält, och de fantastiska hjälparbetare som har kommit från Sverige, Pakistan, Mozambique, Australien… Från världens alla hörn, för att kunna hjälpa här i Afrika. Hjälpen är dömd att inte räcka till i en sådan katastrof, men den räcker långt. Solidariteten och engagemanget räcker ännu längre.

Jag är så stolt över UNICEFs arbete, och jag är så stolt över att vi i Sverige, tack vare alla våra givare har kunnat hjälpa till.

Jag tittar ut igen genom fönstret. Inga tromber, ingen vind. Bara några vita moln.
Må det regna.

/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs Véroniques tidigare inlägg.

Ge till gåva till Afrikas horn här.