Gå till innehållet
Laddar…

”Glömmer inte mamman som såg cancern som en gåva”

Foto: Emma von Corswant/UNICEF

Dagens undanflykt är ingen undanflykt utan en hyllning till alla er som varit med oss i kampanjen hittills. Vi har fått in en mängd undanflykter, ni har bloggat, twittrat, kommenterat på bloggen, på Facebook, delat, gillat och tagit ställning.

När vi för snart en månad sedan drog igång vårt realtidsgräv hade vi ingen aning om vad vi kunde förvänta oss. Idag kan vi se tillbaka på en jobbig men samtidigt fantastisk kampanj. Jobbig då vi tillsammans varit med och avslöjat mängder av missförhållanden där barn far illa på grund av att vuxna inte tar ansvar – oacceptabla undanflykter. Fantastisk då kampanjen visat på ett stort engagemang för barns rättigheter. Vi hoppas att vi under denna månad öppnat ögonen på än många fler, att fler i framtiden kommer att ta ansvar och agera då ett barn far illa. Innan ett barn far illa.

Två av de som engagerat sig lite extra de senaste dagarna är idrottaren, företagaren, entreprenören och politikern David Lega och frilansjournalisten, skribenten, debattören och illustratören Hanna Fridén. Läs utdrag ur deras bidrag till kampanjen nedan.

David Lega: När ekonomin ställs mot mänskliga rättigheter

Ur Davids bloggpost:

”I tider av ekonomisk kris tenderar allt annat att försvinna ur samhällsdebatten och medias fokus. Vi förstår ju alla att det inte betyder att problemen försvunnit, men samhällets oförmåga att se fler än ett problem åt gången är skrämmande. När ekonomin sviktar ska det sparas, och tyvärr är det de som hörs minst som det sparas in på först. Kommunerna sparar på saker som förskola, skolhälsovård och andra verksamheter som riktar sig till barn.

(…)

Vi får inte använda ekonomin som en undanflykt för att minska engagemanget i mänskliga rättigheter. För om vi här i Sverige sparar på verksamheterna för barnen, finns det väl ingen anledning att tro att de inte gör det i andra länder?

Det finns inga undanflykter för att smita från vårt ansvar. Ansvaret ligger på oss både som nation, men också på oss personligen. Vi måste alla arbeta för ett starkt internationellt engagemang för att det inte ska spela någon roll var på jorden man föds, alla barn, med eller utan funktionsnedsättning ska ha möjlighet att utvecklas”.

Hanna Fridén: ”Glömmer inte mamman som såg cancern som en gåva”

Ur Hannas krönika:

“De flesta som haft turen att aldrig råka illa ut säger: Ja! Sverige är jättebra, jag är jättetrygg och det är alla andra. Ingen kan bli hemlös. Ingen kan bli diskriminerad, lagarna finns där för att skydda mig och mina närstående. Ingenting kan gå fel!

De som råkat illa ut är inte lika glada.

(…)

Samma sak gäller när vi kommer till den viktigaste gruppen i vårat samhälle: Barnen. Unicef visar mängder av berättelser om barn med problem som blivit nonchalerade av skolorna, av kommunen, av vården. Vi ser en mamma som är lycklig över att hon fick livmoderhalscancer och blev sjukskriven för att det gav henne möjlighet att vara hemma med hennes svårt sjuka barn då familjen inte fick den hjälp de har rätt till enligt lag. Något som känns som en dödsdom för de flesta blev i sammanhanget en gåva från änglarna. Tänk dig det! Hur mycket krävs för att man ska bli lycklig av cancer?”

Tack för ert engagemang.

Nu har vi två dagar kvar – och tillsammans med er tar vi ett sista krafttag mot undanflykter – för barns rättigheter. Var med oss och dela, gilla, tipsa, kommentera och ta ställning! Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid för barnen.