Gå till innehållet
Laddar…

”Jag glömmer aldrig Shukur”

Amelia Adamo har aldrig blivit så påverkad av en resa som den till Etiopien år 2008. "Shukurs ögon ska inte släppa mig. De ska etsa sig in så att jag aldrig glömmer." Läs Amelias krönika.

Hur gammal är du, Shukur, frågade jag pojken med de vackra ögonen. Åtta, svarade han. I fem års tid hade han jobbat på fiskmarknaden i Awassa. Sanningen var att han varit där i cirka tre år. Men för den lille pojken så mindes han knappat något annat än fisk, fisk, fisk, och ett hus som han delade med de andra pojkarna. Det var hans värld. Inga mammakramar, ingen frukost, ingen godnattsaga, ingen skola.

Shukur var ett av de barn som jag träffade i samband med UNICEFs och TV4:s skildring av barnarbete. Shukur var en av flera syskon som hans föräldrar inte hade råd med. Han stöttes ut, och de sa till honom att gå till den närbelägna staden där det skulle finnas jobb. Då var han cirka fem år. Han gick i dammet en hel dag och sedan dess delas han sitt liv mellan fiskmarknaden, där han viker nät, och byn där han leker och sover med de andra barnen. Även de med föräldrar någon helt annanstans.

Dessa barn växer upp och fostrar sig själva. Här finns absolut ingen som tar hand om dem. Här överlever de smarta, de som inte är svaga och undernärda och de som är tidigt uppe på morgonen och får dagjobb. Det är många hungriga barn som slåss om jobben.

Shukur berättar för Amelia Adamo om hur livet har förändrats sedan han fått hjälp. Nu går han i skolan och behöver inte längre rensa fisk för att få mat för dagen. Foto: UNICEF.

Shukur och Amelia. Foto: UNICEF.

Den morgonen när vi sågs var det kallt. Han hade en en söndrig T-shirt och byxor som knappt var värda namnet. Inga skor, och han frös.

– De stora pojkarna stal mina kläder när jag hade tvättat dem och la dem i solen för att torka, berättade han.

Jag tog av mig min jacka och svepte in den magra kroppen. Den blev kvar där. Den var alldeles för stor och de större pojkarna försökte omedelbart stjäla den. Hackordningen är glasklar. Störst och starkast vinner. Hans tänder var alldeles gula och missfärgade av ett vatten som inte renats. Han åt kanske en gång om dagen och alltid samma sak, bröd och rå fisk.

Jag tänkte på barnen hemma i Sverige, de med över 600 leksaker per unge. Shukur har också drömmar, den största var att få gå i skolan. Den andra var att tjäna så mycket att han skulle få råd med en cykel. Några dagar senare när vi lämnade Shukur och hans kamrater för att åka tillbaka till vårt rena, välbärgade land, var min gräddvita jacka brun av damm och smuts, men kanske bär den med sig en förhoppning om ett lite bättre liv. Min jacka är en ständig påminnelse om Shukur med de vackra ögonen och längtan om ett annat liv.

Tillsammans med UNICEF vill vi vara med och göra en insats. Genom att bli Världsförälder kan vi hjälpa till. Nu är jag en Världsförälder, eller snarare en Världsfarförälder. Vi behövs, och vi har råd. Kom med du också!

Vi här på M vill gärna göra dig påmind om att också du behövs. Bli Världs(far)förälder och hjälp barn som du inte har ens har en aning om vad de heter. Din peng landar bra, vi har varit där och sett både behoven – och möjligheterna.

Shukurs högsta dröm var att få gå i skolan. Ett år senare var Amelia Adamo återigen på plats i Etiopien och besökte Shukur i hans skola. Han berättade för Amelia om hur livet har förändrats sedan han fått hjälp. Nu går han i skolan och behöver inte längre rensa fisk för att få mat för dagen. Foto: UNICEF.

Shukurs högsta dröm var att få gå i skolan. Ett år senare var Amelia Adamo återigen på plats i Etiopien och besökte Shukur i hans skola. Han berättade för Amelia om hur livet har förändrats sedan han fått hjälp. Nu går han i skolan och behöver inte längre rensa fisk för att få mat för dagen. Foto: UNICEF.

Bli Världsförälder

Som Världsförälder är du med och kämpar för utsatta barn över hela världen, varje dag, året om.

Läs mer och anmäl dig här