”Varför slutar du inte bara?”

I alldeles för många tonår har Anja kämpat för att behålla kontrollen utåt. Bra betyg. Många vänner. Allt för att ingen ska se hennes sår på insidan – trots att det är just vad hon egentligen vill.

Anja skrev till mig efter att hon läst mina böcker 14 år till salu och Skamfläck, om andra unga som använder sex som självskadebeteende. Anja är en av alldeles för många som berättar sina livs historier om hur de dämpar sin ångest med sex, ett självskadebeetende likt att skära sig eller svälta sig, men som är mycket mer osynligt och skamfyllt. De unga berättar om hur deras skolkuratorer eller psykologer bemöter dem med den berömda tystnaden, väntar ut deras berättelser, när de själva helst vill få frågor. I värsta fall möts de av ignorans, ”hur kan du göra det här mot dig själv?” eller ”varför slutar du inte bara”. Någon annan berättar om psykologen som sa ”det här kan jag ingenting om, du får gå någon annanstans”.

Den tjejen sökte aldrig hjälp igen.

Anja är ett av samhällets mörkerbarn, en sådan som vi inte vill se för att det blir för jobbigt. Hon skriver: ”Jag vågar inte berätta för någon som finns i min närhet. Jag är så rädd för vad andra ska tänka och hur de ska döma mig. Jag har ändå byggt upp ett så pass starkt yttre att det är få som känner Mig och inte mitt yttre.”

Det största sveket mot Anja är vuxna som ser dessa mörkerbarn – men som ändå inte gör något.

Lova mig en sak.
Lova att vi alltid ska vara de vuxna som tittar, hur mörkt det än är.

/Caroline Engvall, journalist och författare

*Anja i texten heter i verkligheten någonting annat

Just nu har UNICEF Sverige en kampanj mot att barn hamnar i utanförskap. Vill du hjälpa till? Skriv under på unicef.se/utanfor. Och sprid insamlingen av underskrifter vidare. Tack!