Gå till innehållet
Laddar…

”Det är ju så, det är aldrig man ser någon här som har lyckats få ett välavlönat jobb…”

UNICEF har i samarbete med Socialhögskolan tagit fram rapporten "Jag är bara femton år, men ibland känns det redan som att det är kört", i vilken ungas röster om socialt utanförskap lyfts fram. Idag publicerar vi ett kort utdrag ur rapporten, kopplat till barnens syn på framtiden.

Foto: Frank Aschberg

Barnen vi har pratat med ger i rapporten uttryck för en grundläggande uppfattning om att de kan bli vad de vill så länge de kämpar tillräckligt hårt. De ser inte på sig själva som offer, utan hävdar tvärtom att de kan forma sin egen framtid med hjälp av egna ansträngningar. Men vissa av dem är medvetna om att det krävs att de anstränger sig mer än andra barn.

”Om du verkligen vill, då kan du bli vad du vill, man kan inte skylla på någon annan. Man måste kämpa mycket, känna rätt människor. Om jag verkligen vill så kan mina barn leva bättre än vad jag har levt. Men det känns som att man verkligen måste överanstränga sig.”

Det framgår ändå att barnens tro naggas i kanten av att många människor i deras omgivning har svårt att hitta en sysselsättning.

”Det är ju så… Och det är aldrig man ser någon här som har lyckats få ett välavlönat jobb.”

Det kan därför i vissa fall vara svårt att ge barnen hopp om att de har samma möjligheter som andra barn. Ett barn säger att det enda sättet att hitta arbete går via personliga kontakter, något flertalet av barnen i omgivningen saknar.

”Det känns hemskt när man sökt sommarjobb efter sommarjobb och verkligen har försökt men ingen vill ha en.”

Barnen har en stark längtan efter vad de kallar ett vanligt liv, såsom exempelvis att gå i skolan, arbeta eller skaffa familj, men för flera av dem framstår det som en svår balansakt och något som kräver betydande ansträngningar:

”Men jag hoppas, hoppas verkligen att jag kommer in på gymnasiet. Men till och med det vet jag är svårt för mig. För jag har så mycket stress i mitt liv.”

”Jag har missat mycket i skolan och nu känns det som att det är kört. Det känns som att det är uppbyggt så, att de som redan har det bra får det bättre, medan dom som har det sämre får det sämre.”

En del av barnen upplever att det inte går att komma igen om de i ung ålder hamnat på en riskfylld väg. De menar att några enstaka snedsteg riskerar att ödelägga deras framtid. Det här styrks av att äldre ungdomar i deras omgivning som levt under liknande omständigheter, har betydande svårigheter att få fotfäste i samhället. Det gör att barnen lever en barndom där utrymmet är litet för att göra fel, framförallt eftersom få av dem har resurser i hemmiljön som kan kompensera för detta. En del av barnens berättelser visar att de mer eller mindre dragit sig undan vuxnas stöd, vilket riskerar att göra dem ännu mer utsatta. Barnen efterfrågar konkreta erfarenheter av människor i deras omgivning som har lyckats skaffa arbete eller utbildning. Enligt barnen är det nödvändigt för att de på djupet ska kunna känna att de har samma chanser som andra barn.

Maria Larsson är ansvarig politiker. Den 8 november tågar vi till riksdagen och överlämnar en telefon full av underskrifter och meddelanden till henne. Prata in ett meddelande på 08-555 137 27 eller SMSa UTANFÖR följt av ditt meddelande till 72 401 (kostar som ett vanligt SMS). Tack!