DSC01093_2-575x559.jpg

Rätten till en

säker förlossning

Lilla Evangelie föddes den 23 november 2012 i byn Gopetar långt upp i bergen i östra Nepal. Hon kom till världen genom en ganska enkel förlossning. Detta mycket tack vare en nationell plan som UNICEF varit med och tagit fram för att motverka bland annat att kvinnor dör i barnsäng. Idag, på internationella kvinnodagen kan vi dock konstatera att tiotusentals kvinnor fortfarande riskerar sina liv varje dag i samband med barnafödande, vilket förstås är en skam för världen.

Skribent |

Publicerad |

2013 03 08

Uppdaterad |

2013 03 08

Rätten till en säker förlossning

När Evangelie var nyfödd hade hon precis den rödflammiga och mosiga hy som man ska ha under sin första timme i livet. Hade hon fötts för 5 år sedan hade dock både Evangelie och hennes mamma varit i fara då hon troligtvis hade fötts hemma utan stöd av utbildad personal. Nu föddes Evangelie istället på ett så kallat birthing center (enkel förlossningsklinik) med hjälp av en sjuksköterska och två andra sköterskor som fått enkel utbildning inom förlossningsvård, ett slags barfota barnmorskor.

Kliniken ger vård till ca 5500 personer i närområdet och tar emot ungefär 9 förlossningar i månaden, dygnet runt. Här föder nästan inga kvinnor barn hemma längre. Gravida kvinnor får ett litet ekonomiskt bidrag om de kommer in på graviditetskontroller och sedan föder sitt barn på kliniken. Kliniken har också köpt in en ambulans med vilken de kan hämta födande kvinnor i hemmet. Vid komplicerade förlossningar körs kvinnan till det större sjukhuset i Phiddim som ligger tre timmar bort på smala bergvägar.

Förutom förlossningsvården fungerar även kliniken som en barnavårdcentral. Man ger vård till nyfödda, erbjuder ett vaccinationsprogram, följer barnens tillväxt och behandlar enkla sjukdomar som malaria, lunginflammation och diarré. Man utbildar föräldrarna om näring, amning och barnsjukdomar och erbjuder preventivmedel. Mycket av denna grundläggande vård utförs av så kallade female health care volunteers som arbetar på kliniken på volontärbasis. De fungerar även som länken ut till kvinnorna i lokalsamhället och gör hembesök hos både blivande och nyblivna mammor. Det finns ungefär 52 000 sådana här viktiga volontärer runt om i Nepal. Denna satsning har gjort att inte en enda kvinna i området har dött i barnsäng under de senaste 10 åren! Mycket få små barn har dött och då har det varit svåra sjukdomsfall. Tidigare dog ett antal kvinnor varje år och många små barn av enkla åkommor.

Utvecklingen i Gopetar är ett fantastiskt exempel på samarbete och engagemang i lokalsamhället. De knappa resurserna från den nationella hälsobudgeten kompletteras med pengar som samlas in på distriktsnivå.

Det är strategiska satsningar som dessa som har gjort att Nepal lyckats minska mödradödligheten med 80 % under de senaste 20 åren. Detta innebär att de redan har uppnått millenniemålet. Men nivån är ändå fortfarande för hög. UNICEF är med och stödjer den nationella National Safe Motherhood Plan. Det är framför allt utbyggnaden av mödra- och barnhälsovården på distriktsnivå som är en viktig del av denna plan. Denna service måste nå ut till där människor bor, även i områden långt från de stora städerna. Kliniken i Gopetar är ett exempel på där man hittat lösningar till de tre viktigaste orsakerna till att mammor och barn dör i barnsäng: Allt detta visar att det är relativt enkelt att göra det säkrare för kvinnor att föda barn. Visst, det kostar och det kräver medvetna satsningar och prioriteringar. Och rätten till liv och hälsa är grundläggande rättigheter som både Evangelie och hennes mamma har. Det är dags att vi nu satsar på kvinnorna!

Kopiera länk

Relaterade artiklar

1X4A5830.jpg
Sierra Leone

Tänk om alla barn kunde få en trygg och kärleksfull start i livet, och att alla som föder skulle känna sig omhändertagna under sin förlossning. Jag är övertygad om att det skulle lösa många av världens problem. Peace on Earth begins with Birth som det så fint heter.

maja-gravid-1-e1653394214475.jpeg
Sverige

Under graviditeten med min äldsta son var jag aldrig riktigt nervös. Genom åren som gått har jag fått många många meddelanden från kvinnor som är oroliga över missfall, och resan fram till födseln. Men jag har aldrig kunnat relatera. Naivt nu i efterhand men just där och då ganska så skönt. Jag var så lycklig bara och stannade i den känslan. Så bra som jag mådde under min första graviditet hade jag inte gjort på många år och jag spenderade tiden med att vila, baka alla jordens kakor, boa in mig och sova sova sova. Jag njöt av varje spark, njöt av varenda sekund.