Gå till innehållet
Laddar…

Fyra av tio vill själva göra jobbet

Nej, han har inte ens volontärjobbat, den alldeles vanliga killen i vår nya film, han som möter tre av världens mest goda personligheter för att prata om allt som uträttats och vad vi kan göra för att rädda barns liv. Jesus, Gandhi och Moder Teresa – ingen ifrågasätter deras stora påverkan på mänskligheten. Men hur kan vi helt vanliga människor också vara med och göra något som bidrar till världens utveckling och barns rättigheter?

I en undersökning som UNICEF gjorde i november svarade 42 procent av svenskarna att de kan tänka sig att ge pengar till en hjälporganisation i stället för att ge bort en julklapp. Men undersökningen bekräftar också en annan trend; att svenskar i allt högre grad vill se den de hjälper i ögonen. 31 procent av svenskarna anser till och med att det mest effektiva sättet att bidra är att bidra fysiskt på plats. Delvis beror det nog på viss misstro mot etablerade organisationer. Kanske har vi hittills varit bättre på att visa på problemen än på att visa på de positiva resultat som uppnåtts.

Fyra av tio drömmer alltså om att själva resa iväg och jobba som volontärer utomlands och de yngsta är särskilt angelägna att dra iväg. Visst är allt detta engagemang positivt, men det är ett misstag att tro att volontärarbete skulle ge större effekt än att stödja via etablerade organisationer som har lång erfarenhet och god lokalkännedom. Ibland kan en välmenande insats till och med få motsatt effekt och vara till skada för barnen.

I Sveriges radios program Kaliber lyfte man tidigare i höstas problemet med barnhemmen i Kambodja som växer upp längs turiststråken. Många av dessa barnhem tar också emot volontärer, alltifrån för några dagar till längre tidsperioder. Min kollega Rana Flowers, som är chef för UNICEF i Kambodja, är starkt kritisk till detta fenomen. Enligt en undersökning som UNICEF gjorde för något år sedan blir antalet barnhem i Kambodja fler samtidigt som antalet föräldralösa barn minskar och 75 procent av barnhemsbarnen i Kambodja är enligt UNICEF inte föräldralösa. Det är helt klart något som inte stämmer. Det handlar om en industri där fattiga familjer lämnar bort sina barn, så att de kan sjunga för turister och ge betalande volontärer arbetsuppgifter. I vissa fall handlar det om barnarbete. Jag tycker att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man ger sig iväg på ett sådant uppdrag. Det gäller att ta stöd av barnkonventionen, flytta fokus och tänka sig in i barnets perspektiv.

Jag måste betona att det naturligtvis finns bra och seriösa barnhem och att de kan behövas som en sista utväg för barn som är föräldralösa och som inte kan få komma till en fosterfamilj. Jag vill också hylla alla de tusentals människor som lägger ner sin själ i att jobba frivilligt för något de tror på. En sådan frivillighet är en viktig grund i varje samhälle. Vi har våra frivilligt engagerade i de lokala UNICEF-grupperna runt om i landet som hjälper oss sprida kunskap om barns rättigheter och samla in, vi har våra UNICEF-ambassadörer som ställer upp helt utan ersättning för att hjälpa oss nå ut med vårt budskap och i fält spelar lokala ideella organisationer en viktig roll som samarbetspartners till UNICEF, allt för att vi ska nå ända ut till barnen i de mest avlägsna byarna.

Både arbetskraft och kompetens finns i stor utsträckning i de länder där UNICEF arbetar, det som saknas är ekonomiska medel för att UNICEF ska kunna göra mer för barns rättigheter. Det finns många sätt att stödja UNICEFs långsikta arbete. Men just nu inför julen vill jag gärna tipsa om vår gåvoshop där hjälpen bara är några knapptryck bort. Livräddande produkter som exempelvis vaccin, näringskräm och malariatabletter skickas till de barn som bäst behöver det. Till exempel till flyktinglägret Za ’atari utanför Amman, som jag besökte för en vecka sedan, och där jag kunde se hur UNICEF når fram med hjälpen till de tusentals barn som flytt från striderna i Syrien.