Gå till innehållet
Laddar…

Nu lyfter vi skolkritiken till FN:s barnrättskommitté

UNICEF Sverige anser att staten måste ta ett större centralt ansvar för skolan och att det behövs ett barnperspektiv i utformningen av skolpolitiken. Betänkandet ”Staten får inte abdikera – om kommunaliseringen av den svenska skolan” stärker oss i den uppfattningen. Nu överlämnar vi våra rekommendationer till FN:s barnrättskommitté.

IMG_7136-2

Rapporterna kring försämringar i den svenska skolan, både vad gäller likvärdighet och kvalitet på utbildning, har duggat tätt den senaste tiden – nu senast i regeringens särskilde utredare Leif Lewins betänkande ”Staten får inte abdikera – om kommunaliseringen av den svenska skolan” som överlämnades till utbildningsminister Jan Björklund häromdagen. I betänkandet uppges att kommunaliseringen av skolan och en rad politiska beslut sedan början av 1990-talet i stora delar har blivit ett misslyckande, som bidragit till försämrade studieresultat, minskad likvärdighet samt sänkt statusen för läraryrket.

Vi ser med oro på att barn i Sverige får allt svårare att få sina rättigheter till skola och utbildning tillgodosedda och att faktorer som boendekommun, socioekonomisk bakgrund och föräldrars utbildningsnivå i allt högre grad spelar in när det gäller barns möjligheter att nå goda skolresultat. Regeringen måste ta ett större centralt ansvar för skola och utbildning för att garantera alla barns rätt till en kvalitativ och likvärdig utbildning.

I den samhälleliga och politiska debatten om det svenska skolsystemet har barn och ungas perspektiv till stora delar uteblivit. I en nordisk studie UNICEF genomförde år 2010 uppgav de svenska eleverna i hög grad att de inte blir lyssnade till när beslut fattas i skolan. De svenska eleverna upplevde sig ha minst möjligheter till inflytande i skolan bland de nordiska respondenterna. FN:s barnrättskommitté har också kritiserat Sverige för barn och ungas brist på inflytande. Vi anser att barn och unga ska komma till tals och vara delaktiga när skola och utbildning debatteras eller behandlas.

Även perspektivet kring barn och unga som lever i socialt utanförskap – deras sårbarhet och behov för att kunna tillgodogöra sig utbildning – har uteblivit i för hög utsträckning. Barn och unga som lever i sårbara situationer rapporterar att deras skolor avfolkas på högpresterande elever och att skolorna därmed sänker ambitionsnivån. De uppger också att skolan är utformad utifrån antagandet att alla barn har föräldrar som kan hjälpa till med läxläsning, vilket inte är en självklarhet för alla barn. Detta är särskilt alarmerande med tanke på att utbildning är en nyckelfaktor för att få till ökad social inkludering bland barn och unga. Barn i socialt utanförskap – deras perspektiv, erfarenheter och förslag på vägar till ökad delaktighet – måste beaktas när skola och utbildning debatteras eller behandlas.

De politiska utspelen kring skolan har varit många och vi lär få se ännu fler inför valet. Vi kommer påpeka de brister som råder för FN:s barnrättskommitté och lägga fram tydliga rekommendationer kring behovet av ett ökat centralt ansvar för skola och utbildning. Vill anser också att det är hög tid att politikerna lyfter in barnperspektivet i utformandet av den nya skolpolitiken.