Gå till innehållet
Laddar…

Inspirerande leenden i Centralafrikanska republiken

Möt Amina, Sara och Ariel. Tre flickor som alla drabbats svårt av konflikten i Centralafrikanska republiken. Men trots allt som hänt, så ler flickorna och vägrar att ge upp. Idag gästbloggar UNICEFs Kent Page, kommunikationsspecialist i katastrofer, och berättar om sina möten med de leende barnen.

CARPhoto Sara

Centralafrikanska republiken. Sara sitter med sin lillasyster utanför familjens tillfälliga hem. Foto: © UNICEF/Kent Page

Jag har mött så många underbara och inspirerande barn i Centralafrikanska republiken de senaste dagarna. Då menar jag inte barn som går i skolan, det finns knappt några skolor öppna. Jag menar inte heller barn som är trygga i sina hem, för så många bor nu i flyktingläger. Jag menar inte barn som är friska och starka, jag har sett så många med fruktansvärda skador. Jag menar barn med vackra leenden, med drömmar och hopp inför framtiden, trots det svåra de möter varje dag.

Amina är åtta år. Hon sköts i låret under en attack mot hennes hemby, och båda hennes föräldrar dödades. Hon bor nu med en familj som tar hand om henne, men de har det mycket svårt. Instängda i ett område där de omringas av män som hotar att döda dem om de inte lämnar landet. Men Amina kan inte ens gå utan hjälp av små kryckor av plast. Ärret på hennes lår är fult och stort. Men hon ler så vackert där hon kämpar sig fram och lyckas vingla några steg längre idag än igår. Hon vet hur viktigt det är att hon lär sig att gå igen.

Saras leende är bestämt där hon sitter utanför familjens tillfälliga hem. Ett flygplan som övergivits, där familjen hängt upp lakan till skydd. Hon är elva år och flydde tillsammans med tusentals andra då deras byar attackerades. Hennes föräldrar tar alla småjobb de kan för att få livet att gå runt. Sara vet hur svår situationen är och hjälper till genom att sopa, tvätta och ta hand om lillasyster. Hon hämtar ved och ser till elden där hennes faster kokar kaffe som hon sedan säljer. Sara är en allvarlig flicka som inte har tid att leka. Det enda hon vill är att få gå tillbaka till skolan så att hon en dag kan bli polis. ”Så att jag kan skydda min mamma och pappa.”

 

Brännskadade Ariel ler bakom sitt myggnät. Foto: © UNICEF/Kent Page

Brännskadade Ariel ler bakom sitt myggnät. Foto: © UNICEF/Kent Page

Ariel är nio år. När jag träffade henne vid landets enda barnsjukhus, satt hon i sin säng under ett vitt myggnät. Jag trodde att hon bar en orange tröja, men när jag kom närmare såg jag att det var hennes hud. Hon var svårt brännskadad över bröstet och ryggen. Hon har varit på barnsjukhuset i flera månader, och delar rum med många andra barn som skadats i skottlossningar eller olyckor. Hon är van vid sjukhusrutinerna och de andra barnens föräldrar kallar henne ”bychefen”. Ariel ber mig att fota henne med min mobil och ler när jag visar henne bilden genom nätet. Jag säger att hon har samma namn som Disneyprinsessan Ariel. ”Åh, det vet jag redan”, säger hon, ”hon är vacker.” Jag säger att jag tycker att hon är mycket vackrare än prinsessan. Hon tittar bort en liten stund. Sedan ler hon blygt och viskar ”tack”.

Kent Page, kommunikationsspecialist i katastrofer, UNICEF.

UNICEF arbetar hårt i Centralafrikanska republiken för att hjälpa de 2,3 miljoner barn som drabbats av konflikten. Vi samarbetar med andra FN-organ, hjälporganisationer och övergångsregeringen. Vi kämpar för att alla barn ska få vård, näringsriktig mat, utbildning, skydd, rent vatten och sanitet.

Vill du hjälpa oss att hjälpa fler barn som drabbats av krig och katastrofer? Ge en gåva här. Tack.

Hjälp barn i katastrofer

Just nu pågår många katastrofer runt om i världen. UNICEF finns på plats och kämpar för barnen som drabbas av naturkatastrofer, hunger och konflikt. Men mer hjälp behövs.

Ge en gåva nu