Vikten av lokalt ägarskap

– De lokala vattenråden spelar en viktig roll i att diskutera och visa hur vi kan göra saker bättre i byn. Byborna som ingår i rådet är ofta väl respekterade och ger råd som de andra byborna lyssnar på.

Orden kommer från Saidou Mato som är chef över vatten- och sanitetsfrågor i Zinderregionen i södra Niger. Han förklarar vikten av att byborna genom vattenrådet själva ansvarar för vattenfrågor i byn. Byn väljer fem till sju bybor till rådet, ett uppdrag som utförs på frivillig basis. I rådet har alla olika roller- bland annat en ordförande, en kassör, en sekreterare, en hygienist och en reparatör.

– Det är jätteviktigt att både kvinnor och män ingår i rådet, eftersom det är kvinnor och barn som till stor del har ansvar för vattenhanteringen i byn. Bättre tillgång till vatten frigör tid för kvinnor att till exempel små affärsverksamheter som ger inkomster, säger Saidou.

På landsbygden i Niger saknar ungefär 40 procent av befolkningen tillgång till rent vatten. Vattnet är inte heller lättillgängligt- i vissa områden måste man borra 900 meter ned för att nå grundvattnet. Detta kräver avancerad borrningsteknik, vilket inte byarna själva har resurser till. I dessa fall går myndigheterna med stöd av UNICEF in och borrar djupa brunnar som drivs med handdrivna pumpar. På de ställen grundvattnet ligger ytligare, har man utvecklat en metod för att borra brunnar på ett enklare sätt. Detta kan byborna själva göra på några dagar.

UNICEF ger också stöd till nationella myndigheter att bygga toaletter och avlopp i skolor. Allt enligt den nationella strategin som regeringen i Niger tagit fram.

När brunnar, pumpar och toaletter väl är på plats tar det lokala vattenrådet över ansvaret. De håller koll på att pumparna fungerar, testar regelbundet vattenkvalitén och utbildar byborna i hur vattnet bör hanteras. Till exempel att vattnet bör täckas när det transporteras och förvaras och att alla bör använda hinkar vid brunnen för att inte röra vattnet med händerna. Går pumpen sönder, finns en reparatör i rådet som kan laga den.

Ett annat problem i Niger är bristen på toaletter. I landsbygdsområdena saknar 84 procent av hushållen en toalett och utför sina behov i det fria- ofta i närheten av byn. Vilket så klart bidrar till att förorena vattnet så att sjukdomar sprids. Genom väl beprövade ”community-led sanitation programmes” engageras byarna i hur man bygger latriner, hanterar avfall och förbättrar hygienen genom till exempel handtvätt med tvål. Byborna själva tar ledarskapet för att förbättra livet i sin by. Många familjer bygger egna latriner efter att ha varit med i programmet. Barnen får också lära sig om dessa frågor i skolan, vilket ytterligare stärker familjerna att få nya rutiner.

Detta exempel visar på vikten av att trycka på och ge stöd utan att ta över myndigheternas ansvar att uppfylla sina medborgares rättigheter. Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till hälsa, vilket innebär att alla ska ha tillgång till rent vatten som man inte blir sjuk av. Och att det är bara genom att bygga lokalt ägarskap och ansvarstagande som man skapar lösningar som håller i längden.