Gå till innehållet
Laddar…

Vi tar tempen på socialt utanförskap i Sverige

Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta utanförskap. Ändå visar forskning med största tydlighet att skolan går i motsatt riktning. Det krävs en politisk vilja att se det sociala utanförskapets alla ansikten och agera utifrån en helhetssyn.

Sverige är ett bra land att leva i för de allra flesta barn. Men inte för alla. Det finns barn som halkar efter ordentligt, som inte får rättigheter som utbildning, skälig levnadsstandard, social trygghet, skydd mot våld och omsorgsbrister, tillgång till fritidsaktiviteter etc. tillgodosedda. De här barnen står utanför viktiga delar av samhället och riskerar ett socialt utanförskap. I Sverige ser vi en oroväckande utveckling som går tvärt emot behovet av att bryta utanförskap och få till ökad delaktighet för barn och unga i samhället.

Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta utanförskap. Ändå visar forskning med största tydlighet att skolan går i motsatt riktning; istället för att verka kompensatoriskt, vilket är ett av skolans viktigaste uppdrag, blir skolan en plattform där utanförskap riskerar att förstärkas. Ett barns bakgrund och boendekommun påverkar i allt högre grad dess möjligheter att få bra skolresultat.

Barnkonventionen accepterar inte regionala olikheter och slår fast att alla barn utan åtskillnad ska ha tillgång till utbildning. Sverige har ett ansvar att aktivt skydda barn mot diskriminering i tillgodoseendet av den rättigheten.

Att barn får göra sina röster hörda och blir lyssnade på är en grundläggande princip i barnkonventionen. Vid alla beslut som berör barn, ska barnet tillfrågas och få sina åsikter beaktade. Det får konsekvenser som inte går att reparera, när ett barn får sina rättigheter kränkta och sedan inte blir lyssnat på eller tas på allvar. Detta har inte minst framkommit av regeringens utredning om vanvård.

Det krävs ett ökat barnperspektiv i beslutsfattande som berör barn i sårbara situationer. En ny studie visar att socialtjänsterna bortser från barnperspektivet vid sina utredningar om barn som misstänks fara illa, vuxnas åsikter och behov prioriteras framför barnens.

Att barn har en undanskymd position och är osynliga i socialarbetares beskrivningar tydliggjordes i en studie redan 2010.

En grundbult i detta handlar om att se barn som kompetenta aktörer, som egna individer med rätten att forma åsikter och få dem beaktade. Det synsättet måste nå fram i beslutsfattande rum.

Barn i socialt utanförskap lever ofta med sårbarhet på mer än ett område. Sambanden mellan olika faktorer och hur de riskerar att förstärka varandra; ekonomisk utsatthet, psykisk ohälsa, samhällsvård, skolmisslyckande, kriminalitet, tonårsgraviditeter etc., är sedan länge kända.

Ändå är insatser oftast inriktade på ett av dessa områden och samverkan brister mellan inblandade myndigheter. Socialt utanförskap har många olika ansikten och insatser blir haltande så länge det saknas politisk vilja att se dem alla och agera utifrån en helhetssyn.

Läs mer om socialt utanförskap och våra krav till regeringen.