Gå till innehållet
Laddar…

Lyssna på barn och ge dem möjligheter till delaktighet i samhället

Det senaste avsnittet av Vetenskapens värld tar upp det sociala utanförskapet i Sverige. Men hur påverkar det barn och unga att leva långt ifrån tillgång till rättigheter som god hälsa, bra utbildning, skälig levnadsstandard, delaktighet och inflytande? Det är oftast genom en vuxen blick vi närmar oss frågan.

2012 berättade barn och unga i Sverige om socialt utanförskap, om känslor av underläge i förhållande till andra barn och till andra bostadsområden, om maktlöshet och små möjligheter att påverka de egna livschanserna och om uppgivenhet inför framtiden. De berättade om oro över familjens ekonomi, över att inte få utbildning och om kriminalitet och destruktivitet som de enda möjliga vägarna att gå. Det var en tydlig bild som gavs över ett samhälle som upplevs som öppet för vissa barn, stängt för andra. Barnen tog på sig en stor del av ansvaret för situationen. I själva verket är de en del av ett system som har misslyckats med att fånga upp de barn som halkar efter mest, misslyckats med att ge dem delaktighet och inflytande.

UNICEF har i en serie rapporter undersökt fattigdom i Europa. Jämfört med andra länder har Sverige en relativt låg andel barn som lever i relativ fattigdom: 7,3 % av barnen lever under fattigdomsgränsen. Men det är viktigt att inte bara se till siffror och antal utan även djup, varaktighet, omfattning och konsekvenser av fattigdomen. Ju tidigare den inträffar och ju längre den varar, desto större konsekvenser får det för det enskilda barnet inom en rad livsområden. Sverige hör inte till toppskiktet när det gäller att jämna ut skillnader i barns välfärd. Mellan den allra fattigaste tiondelen barn och de som ligger på en genomsnittlig nivå i Sverige finns ett stort glapp vad gäller tillgång till hälsa, utbildning och levnadsstandard.

Barn och unga berättar att deras skolor avfolkas på högpresterande elever och att ingen reagerar på denna utveckling. De menar att det ställs höga krav på att ha engagerade föräldrar och materiella resurser såsom datorer för att kunna hänga med i skolarbetet, vilket är långt ifrån en verklighet för alla barn. Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap. Det är oroväckande att likvärdigheten i skolan är på nedgång och att ett barns möjligheter att få bra skolresultat påverkas av dess bakgrund och boendekommun. Även FN:s barnrättskommitté har uttryckt oro över att studieresultaten skiljer sig så mycket åt mellan olika regioner i Sverige.

Risken finns att politiker och beslutsfattare inte lyssnar på barnen förrän något allvarligt händer. Bakom kravallerna i Husby låg orsaker som ett demokratiskt underskott, krympande välfärd och känslor av att vara utestängd från samhället, vilket bland annat tas upp i ny forskning. Det visar sig på olika sätt när barn och unga inte blir lyssnade på och deras rättigheter inte tas på allvar. Punktinsatser kommer inte att räcka för förorterna, uppger forskarna till rapporten om Husby.

Men detta gäller inte bara Husby, eller förorterna. Socialt utanförskap och barns rätt att vara en del av samhället är en fråga för hela landet, inom olika kommuner, i olika miljöer. Det är dags att politikerna prioriterar barnperspektiv och delaktighet och ser sambanden mellan ekonomisk utsatthet, brister i utbildning, hälsa och sociala relationer, bristande delaktighet och inflytande. De är alla faktorer som samverkar i ett brett nät, och alla delar krokar i varandra.

För ökad delaktighet bland barn och unga i Sverige krävs följande förändringar:

  • Ett ökat barnperspektiv vid allt beslutsfattande som berör barn och unga i utanförskap. Det innebär att lyssna på barn och unga, och väga in det de säger när beslut fattas.
  • En nationell handlingsplan för barn och unga i utanförskap, utifrån en helhetssyn. Det innebär att se till barns och ungas alla livsområden, och säkerställa att samverkan mellan berörda myndigheter inom dessa områden inte brister.