Gå till innehållet
Laddar…

Nya grepp krävs för utbildning till alla barn

63 miljoner barn i åldrarna 12-15 år får inte gå i skolan. Ju äldre barnen blir desto högre är risken att de hoppar av, eller aldrig börjar skolan över huvud taget. Nuvarande satsningar är inte tillräckliga för att alla barn ska få gå i skolan, visar en ny rapport från UNICEF och UNESCO.

Foto: © UNICEF/Noorani

Foto: © UNICEF/Noorani

Rapporten Fixing the Broken Promise of Education for All visar att globalt sett går inte vart femte barn mellan 12 och 15 år i skolan, jämfört med vart elfte barn i grundskoleålder. Det innebär alltså att äldre barn löper dubbelt så stor risk som yngre att inte gå i skolan.

Sammanlagt har 121 miljoner barn och unga antingen aldrig börjat skolan över huvud taget eller hoppat av, trots det internationella samfundets löfte att uppnå utbildning för alla 2015. Data visar att sedan 2007 har nästan inga framsteg alls gjorts för att minska den här siffran. Barn som lever i en konflikt, som arbetar, eller diskrimineras på grund av etnicitet, kön eller funktionsnedsättning är de hårdast drabbade.

Fattigdom är det största hotet

Enligt rapporten är fattigdom det största hotet mot utbildning. I Nigeria står två tredjedelar av barnen i de fattigaste hushållen utanför skolan, och närmare 90 procent av dem kommer troligen aldrig att börja skolan. Detta står i skarp kontrast mot de rikaste hushållen i landet, där endast fem procent av barnen står utanför skolan och majoriteten av dem beräknas börja skolan i framtiden.

I Eritrea och Liberia går inte 66 procent respektive 59 procent av barnen i skolan. I många länder är samma siffra ännu högre för äldre barn, särskilt bland flickor. I Pakistan står cirka 58 procent av flickorna i åldrarna 12-15 år utanför skolan, jämfört med 49 procent av pojkarna i samma ålder.

Fokus på marginaliserade barn

UNICEF och UNESCO anser att nya insatser måste fokusera särskilt på de mest marginaliserade barnen i arbetet för att förbättra tillgången till och kvaliteten på utbildning. För att kunna göra detta behöver regeringarna skaffa sig information om vilka de här barnen är, var de bor, om de någonsin har gått i skolan och om det är sannolikt att de kommer börja i framtiden.

Men många av de här barnen syns inte i de metoder som idag används för att samla in fakta. Barn med funktionsnedsättning är bland de mest osynliga – det existerar ingen pålitlig data – och de blir ofta förbisedda i nationella insatser för att nå barn som står utanför skolan.

Rapporten visar att regeringar måste investera i bättre metoder för att samla in data, och att nå de mest marginaliserade kan till en början kosta mer – men det krävs för att barnen ska få sina rättigheter tillgodosedda. Det kommer också att ge resultat och löna sig i längden.

Här kan du ladda ned rapporten i sin helhet.