Gå till innehållet
Laddar…

Barn i limbo i flyktingläger

I Turkiets största flyktingläger vid syriska gränsen lever 30 000 människor, varav hälften är barn. Flera av dem har bott här sedan lägret öppnade för tre år sedan för att få skydd undan förföljelse och våld i Syrien. Och de drömmer om ett liv i frihet.

En pojke från Syrien står vid ett tält i ett flyktingläger i Turkiet. Foto: © UNICEF/Noorani

En pojke från Syrien står vid ett tält i det flyktingläger där han nu bor i Turkiet. Foto: © UNICEF/Noorani

När jag pratar med barnen berättar de om de fruktansvärda övergrepp de varit med om och om den ständiga rädslan att det ska hända igen. Tonårstjejer vågar inte vara med på bild i fall det skulle spridas till Syrien. Ingen litar på någon. Vi riskerar att bli våldtagna, säger de.

De är nu fysiskt trygga och tacksamma för ett säkert boende. De får mat, tak över huvudet och slipper höra bomber och skottlossningar nätterna igenom. De försöker skapa vardagsrutiner i lägret och då är skolan och den så kallade barnvänliga trygga platsen det de säger är det viktigaste. Förutom skolan, så drivs även denna plats av UNICEF. Det är ett genomtänkt koncept som utgår från barnkonventionen, och ger möjlighet till psykosocialt stöd, avkoppling, kunskap och till och med skratt och lek.

Detta är barnens andrum från en stressad och orolig vardag i små tält i en omgivning som präglas av hopplöshet. Skolan nämner de själva som det som möjliggör en framtid som kanske läkare eller lärare.

Det finns många risker för flyktingbarnen, såsom barnarbete, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande. De är extremt utsatta och blir därmed ett lätt byte för exploatering. Detta är en av anledningarna till att lägret är låst och att det krävs tillstånd för att lämna det, enligt lägerchefen. Men avsaknaden av frihet är tydlig och önskan att se och uppleva annat än vad som händer innanför taggtråden är stor.

Särskilt en 17-årig flicka berättar om vad instängdheten gör med henne. Hon längtar ut. Hon längtar efter influenser. Hon längtar efter utveckling. De familjer som har ekonomisk möjlighet eller kontakter lämnar lägren för att bosätta sig i en stad och för några är målet att komma till ett EU-land. Sverige är okänt och väldigt avlägset.

Kriget som pågår fyra kilometer bort kräver självklart en politisk lösning men det krävs också att EU:s politiska ledare tar ansvar för en human och rättssäker flyktingpolitik och beslutar om lagliga sätt för människor att ta sig till EU och söka asyl.

Det är orimligt och omänskligt att behöva leva i limbo under flera års tid. Barnens liv är här och nu. De hoppas kunna återvända till sitt hemland men ingen vågar gissa när det kan ske. Och de drömmer om ett liv i frihet – på alla sätt.