Laddar…

Tioårsjubileum för Operakällarens insamling till UNICEF

I veckan arrangerade Operakällaren Foundation, i samarbete med UNICEF, heldagseventet Operakällaren Trophy. Under dagen samlades det in totalt 4 miljoner kronor som oavkortat går till UNICEFs vattenprojekt i Somalia. Hedersgäst för dagen var den internationella världsartisten och UNICEF-ambassadören Nana Mouskouri.

Frukostseminariet som startade dagen leddes av UNICEF-ambassadören Mark Levengood och panelen bestod av Johan Rockström, professor i miljövetenskap, Carl Bildt och Anna Maria Corazza Bildt. Hedersgäst var UNICEF-ambassadören Nana Mouskouri.

14196159_1345473832144417_3629212427722655762_o

Nana Mouskouri, internationell UNICEF-ambassadör, tillsammans med Alexandra Pascalidou, skribent och programledare. Foto: finest.se

Under dagen samlades totalt 4 miljoner kronor in som oavkortat går till UNICEFs vattenprojekt i Somalia där knappt en tredjedel av invånarna har tillgång till rent vatten. Även på platser där det finns vatten är kvaliteten ofta dålig på grund av att vattensystem, brunnar och källor är gamla och vanskötta. Stödet från Operakällaren Foundation är viktigt för UNICEFs fortsatta arbete för barns överlevnad och hela samhällens långsiktiga utveckling.

Vi riktar ett stort tack till initiativtagaren Abbe Ibrahim, Operakällaren Foundation och alla som på ett eller annat sätt bidrog till en fantastisk dag och kväll.

Gästskribent: Alexandra Pascalidou

Alexandra Pascalidou var en av gästerna på Operakällaren Foundations årliga heldag till förmån för UNICEF. Hon fick en pratstund med hedersgästen Nana Mouskouri. Det här är Alexandras text om mötet med den nu 82-åriga världsartisten.

”Det är en solig septembermorgon när jag lämnar min 8-åring i skolan. Det som är en självklarhet för oss i den välmående vrån av världen är en lyx för 37 miljoner barn som inte kan gå i skolan på grund av krig och katastrofer läser jag i ett mail från UNICEF. Denna morgon bjuder UNICEF och Operakällaren in till ett frukostseminarium som spänner från barns rätt till rent vatten till flyktingbarnens rättigheter. Hedersgäst är UNICEF-ambassadören och världsartisten Nana Mouskouri som jag beundrat sedan barnsben. Med rötter i Grekland och fötter som nått långt utanför vårt hemlands gränser är den nu 82-åriga ikonen Nana Mouskouri en veteran i barns rättigheter.

Född på Kreta, uppväxt i Aten, flyttade hon till Paris 1960 för att numera pendla mellan sina hem i Frankrike och Schweiz. När hon var fyra år bröt andra världskriget ut. Nanas pappa gick med i motståndsrörelsen när tyska nazister invaderade grekiska gator. Människor avrättades, torterades, deporterades och tiotusentals människor svalt ihjäl. Allt detta har satt sina spår i Nana som flera gånger återkommer till krigets fasor och följder för barn.

– Jag bär fortfarande på skammen som kriget klibbar fast på människor. En skam som härrör från fattigdom, förödmjukelser, förnedring och förluster, säger Nana som nyligen besökte flyktingkrisens epicentrum, Pireus hamn i Aten, tillsammans med representanter från UNICEF.

När multitalangen och UNICEF-ambassadören Mark Levengood berättar att Nana sålt 350 miljoner album (troligen mer än Celine Dion och Madonna tillsammans) vrider sig Nana på stolen. Nana Mouskouri har bland mycket annat tävlat i Eurovision för Luxemburg, gett ut över 800 skivor och sjungit hem över 300 guld- platina- och diamantalbum. Hon talar åtta språk och har sjungit in sånger på 15 språk.

– Jag gillar inte siffror, envisas Nana som ser exakt ut som på alla bilder jag sett. De svarta glasögonen som blev hennes signum, röda läppar och naglar, svartvita kläder och en röst lika mild som en medelhavsbris.

Siffrorna har ju blivit vår tids lingua franca, försöker jag. Ett språk alla förstår. Siffror som ett kvitto på framgång. En måttstock. Vi behöver siffrorna för att förstå vidden av det som sker. Att det just nu är 65 miljoner människor på flykt. Och 28 miljoner av dessa människor är barn. De mest utsatta och sårbara. Många av dem flyr ensamma. Dessa barn brinner Nana Mouskouri för.

– Tänk på barnen, uppmanar hon auditoriet. De som försvinner på flykten. De som utnyttjas fysiskt, psykiskt, sexuellt, säger hon med vibrerande röst. Barnen som alltför ofta blir en siffra i de namnlösa massornas statistik.

Av de 59 000 flyktingar som just nu sitter strandade i Grekland – ett land som bokstavligt talat går på knäna efter sju års ekonomisk kris – är ca 23 000 barn. Många finns i något av de 35 organiserade flyktinglägren medan tusentals lever på gator och torg, under broar, i övergivna byggnader eller hemma hos empatiska medmänniskor. Den gamla flygplatsen i Aten har det senaste halvåret varit ett hem för tusentals flyktingar som sover på den heta asfalten. Här köar mammor vid en vattenslang för att tvätta sina barn i hettan, här leker ungar med gamla leksaker och äter sig mätta tack vare volontärer.

– Jag är en fältarbetare och försöker se allt med barnens ögon, säger Nana som tog över UNICEF-ambassadörskapet 1993 efter en annan ikon- Audrey Hepburn. Genom åren har hon besökt Mexiko, Bosnien, Guatemala, Vietnam och otaliga andra kris- krigs- och katastrofhärdar i världen. Nu senast Grekland.

– Jag mötte ensamma mammor, gravida och äldre, barn och ungdomar men de flesta orkade inte ens prata med mig. De hade tröttnat på alla löften om att få komma vidare. Ingen vill stanna i Grekland. De sa att landet är underbart, att människorna är oerhört hjälpsamma men där finns ingen framtid. Det enda de önskade var en stämpel i sina pass för att kunna resa vidare. Jag försökte förklara att gränserna är stängda och att de inte får ge upp hoppet. UNICEF gör ett utomordentligt jobb på plats och erbjuder platser med hygienmöjligheter. På Victoria-torget erbjuds duschmöjligheter och vård och lek för barnen. På sjukhuset jag besökte berättade de för mig om barn som våldtas, utnyttjas, säljs som sexslavar. säger Nana med sprucken röst.

– Skolan är livsviktig för barn. De måste fortsätta läsa sitt språk men också värdlandets språk och det är något UNICEF jobbar med. Inte sedan kriget har jag sett Europa på det här sättet. Inte Frankrike, inte Tyskland. Flyktingkrisen blev en katalysator för alla andra problem också. Vi i Europa måste inse att vi alla bär ansvar, säger Nana som mellan 1994-1999 satt för Grekland i Europaparlamentet och nu konstaterar: Vi gör inte tillräckligt. Inte i praktiken. Europa behöver vävas samman och kopplas ihop, inte bara ekonomiskt. Vi behöver förenas och visa större solidaritet. Min dröm var att bli en bro. En bro som överbryggar skillnader mellan europeiska länder. Min röst, mina sånger är mitt verktyg, säger Nana som kallats för ”The human voice”. En röst i UNICEF tjänst.”

Alexandra Pascalidou