Gå till innehållet
Laddar…

”I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom”

”Det var små slag mot kinden, mot örat. Så tog han tag i tröjan och tryckte upp mot väggen för att visa vem som hade makten.” En 16-årig pojke berättar idag om sin uppväxt med en pappa som hotat och trakasserat honom under hela hans uppväxt, utan påföljd. Idag är inte allt våld mot barn straffbart i Sverige. Det vill UNICEF ändra på.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Idag delar vi en pojkes berättelse:

”Det med träningen började från att jag var fyra, fem år. Min bror fick höra att han var tjock och måste ut och springa. Jag fick höra att jag var liten och klen, spinkis. Att jag aldrig skulle kunna skydda mig själv. Jag åt inte så mycket när jag var liten. Han kunde kalla mig jävla anorektiker, hur orkar du ens leva. Jag visste inte vad anorektiker var.”

”Om jag varit bråkig i skolan då fick jag inte röra mig utanför dörren på två veckor. Bara träna. Och han stod alltid och tittade på, alltid. Som värst var det sammanlagt 25 träningspass i veckan. Och ändå sa han att han skämdes över oss. Att vi var värdelösa. Det var mycket handflator i nacken, mycket skrik, han puttade mycket.

Jag trodde ju det var normalt beteende men sen började jag inse att andra inte blev behandlade så. Ingen av mina vänner. Det var små slag mot kinden, mot örat. Så tog han tag i tröjan och tryckte upp mot väggen för att visa vem som hade makten. Du kommer inte klara skolan för du är dum i huvudet, inte bli någonting.

Han var väldigt trevlig utåt, min pappa. Ingen visste, ingen misstänkte något. Till slut började jag säga ifrån. Sista gången blev han helt tokig. Han kom efter mig och slog två knytnävsslag som träffade mig i ansiktet. Det tredje duckade jag. Sen brottade jag ner honom och sprang därifrån.

Det var sista gången. Jag flyttade hem till mamma. Jag och hon gjorde en polisanmälan att han har misshandlat mig. Jag kom på förhör hos en ungdomspolis. Hon ställde frågor ända tillbaks så länge jag kan minnas. Jag berättade och gav henne namnen på 13 personer som kunde vittna om hur det har varit. Hon skulle återkomma.

Men ingen hörde av sig. Jag försökte ringa och mejla, men fick inga svar. Men jag fick en advokat och han var bra. Det var han som ringde och berättade att det var nedlagt. Jag förstod absolut ingenting. Fallet var plötsligt inte värt att ta upp.

I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom. Jag är den som ljuger, inte han. Han vann.”

Pojke, 16 år.

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn, som den här pojken, utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. I det här fallet lades ärendet ner och pojken fick ingen upprättelse.

Pojkens berättelse är ett exempel på hur barn i Sverige sviks av vuxenvärlden och av de system som egentligen ska hjälpa dem. De vill vi på UNICEF ändra på.

Om du inte redan skrivit under vårt krav, gör det nu och hjälp oss att sätta press på politikerna. Allt våld mot barn måste bli straffbart:

 

Stoppa våld mot barn

Idag är inte allt våld mot barn i Sverige straffbart. Det vill vi ändra på. Skriv under vårt krav och hjälp oss att sätta press på politikerna.

Skriv under