Gå till innehållet
Laddar…

Vad säger barn­kon­ven­tionen om barn som brotts­offer och brotts­förövare?

Under senare tid har vi kunnat ta del av en rad upp­märk­sam­made ungdoms­rån där grova kränk­ningar och för­ned­rings­inslag har före­kommit. Utmär­kande för dessa rån är att det är barn som har utsatt andra barn. Detta tycker vi på UNICEF Sverige både är för­skräck­ande och tragiskt. Barn är i dessa fall både brotts­förövare och brotts­offer. Imorgon, den 3 april, hålls en särskild riks­dags­debatt om detta.

Att barn agerar förövare är i sig ingenting nytt. Men det som utmärker dessa rån och gör dem än mer oroväckande är att de tycks öka, samt att de barn som är brottsförövare verkar bli allt yngre. Barn är i dessa situationer både förövare och brottsoffer, och behöver olika stöd och insatser därefter. Samhället har ett ansvar att ge barn som har hamnat i ett kriminellt beteende den hjälp de behöver för att komma ur det.

I den här mångbottnade debatten har det även rests frågetecken gällande om barnkonventionen säger att barn som är förövare inte kan få konsekvenser för sitt beteende. Det har också ifrågasatts om barnkonventionen kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott.

Samhället har ett ansvar att skydda barn och ge ett alternativ till kriminaliteten.

Detta säger barnkonventionen

UNICEF Sverige vill vara tydlig på denna punkt. Barnkonventionen säger inte att barn som är förövare inte ska mötas av några konsekvenser. Barnkonventionen utgör inte heller ett hinder för att förhöra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. Barnkonventionen bör i dessa fall användas som vägledning och stöd i hur man ska hantera situationen (utredning och förhör) utifrån ett barnrättsperspektiv och utifrån allmänna rättssäkerhetsprinciper.

Däremot säger barnkonventionen att barn inte ska behandlas som vuxna, inte heller om barnet är misstänkt för brott. Enligt konventionen ska omhändertagande av barn anpassas så långt det går utifrån barnets bästa. Hanteringen av barn måste därför skilja sig från hanteringen av vuxna som begår kriminella handlingar.

Barnen måste få stöd och hjälp

Barnet behöver utredas för att kunna få stöd och hjälp och för att kunna återanpassas i samhället. I debatten som förs är det lätt att åberopa “hårdare tag” som en slags universallösning. Men vi får inte glömma att samhället har det yttersta ansvaret för de barn, som av olika skäl, inte agerar efter de gemensamma normer och lagar som vi tillsammans stipulerat.

Med det sagt får vi aldrig glömma de barn som har blivit utsatta för ett rån. De barnen behöver också ett tydligt stöd samt en uttrycklig återkoppling på att samhället reagerar och agerar mot den misstänkte.

Vi måste än mer säkerställa att rättsväsendet i form av polis, åklagare och socialtjänst får de resurser som behövs, så att förhören kan genomföras så snart det går efter att barnet har gripits. Frihetsberövande av barn ska ske som en sista utväg och om det behövsför att kunna genomföra ett förhör. Det finns en allmän kommentar till barnkonventionen om barns rättigheter i rättssystemet som ger bra vägledning i dessa frågor.

Det är viktigt att den vård som brottsdömda barn får är anpassad för att de ska kunna komma tillbaka till samhället. Den vård som nu bedrivs på HVB- och SiS-hem är ofta inte anpassad utifrån det enskilda barnet eller för en återanpassning till samhället. Dessvärre får idag alltför många barn på HVB/SiS ytterligare och fördjupade kontakter med andra ungdomar, som istället stärker deras kriminella identitet. 

Vi kan inte heller blunda för att barns bristande uppväxtvillkor spelar en stor roll för sannolikheten att utveckla ett kriminellt beteende. I möten med berörda barn framkommer det att de har mött vuxna som inte tror på dem. Barnen har vittnat om hur de påverkas av att gå i en skola som är sliten och nedgången, där det inte finns en stabil lärargrupp eller framtidshopp. De har beskrivit att de är trångbodda eller saknar ett långsiktigt boende, att deras förebilder är kriminella och att de till exempel inte ser sig själva bli en del av varken bostads- eller arbetsmarknaden. Framförallt barn i utsatta områden och på landsbygden vittnar om en uppgivenhet.

Samhällets ansvar

Samhället har ett ansvar att skydda barn och ge ett alternativ till kriminaliteten. Vi måste ge barn jämlika uppväxtvillkor och framtidshopp.

UNICEF Sverige vill lyfta fyra punkter som vi ser som särskilt viktiga i debatten: 

  • Anpassa systemet så att barn frihetsberövas kortast möjliga tid och som en sista utväg. 
  • Utreda brott MOT barn och AV barn skyndsamt. Detta både för den som utsätts och den som utsätter fö­­r brott ska få upprättelse och stöd och hjälp. 
  • Se över vården på till exempel SiS hem eller öppna insatser så att det blir anpassat efter barnet så att det kan återanpassas i samhället.·      
  • Höja kunskapen bland professionen om barnkonventionen i deras praktiska arbete. 

Shanti Ingeström
Barnrättsrådgivare på UNICEF Sverige

Karin Ödquist Drackner
Tf programchef/barnrättsjurist på UNICEF Sverige