Gå till innehållet
Laddar…

Nina Rung: Skydd av barn ska väga tyngre än föräldrarnas rätt

Coronapandemin innebär en kris av sällan skådat slag. En kris som slår extra hårt mot barn i utsatta situationer. Idag gästbloggar Nina Rung, kriminolog och grundare av ideella föreningen Huskurage, om hur vi ska garantera barns skydd framför föräldrarnas rätt.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage.

Än så länge har inte förskolorna och grundskolorna stängt i Sverige. Min förhoppning är att de inte heller gör det. Vi vet nämligen att när barn hålls hemma, vid helger eller längre ledigheter, så ökar barns utsatthet för våld, försummelse eller föräldrars missbruk. I Sverige har vi ändå, till skillnad från många andra länder i kris, en lång historia av att ta tydliga och offensiva beslut och anta lagar som ser till barns bästa. Vi har antiaga­lagstiftningen, särskilda jurister som ska föra barnens talan och barnkonventionen, som numera är svensk lag.

Men samtidigt har vi en oerhört stark föräldrarätt, som i många fall faktiskt går före barns rättigheter. För så ser det också ut i vårt land. Här väger föräldrarnas ord tyngre än barnens. Här är domstolarna anpassade till vuxna. Vuxna som kan förklara hur, var, när och varför något skedde. Vilket oerhört få barn kan. Framför allt inte små barn. Därför leder knappt var tionde ärende mot barn till åtal och ännu färre till en dom.

Jag har mött de här barnen. Barnen som inte har lika stora rättigheter som sina föräldrar. Föräldrar som inte sätter barnen först, utan låter alkoholen, narkotikan eller vuxenrelationen gå före relationen till barnen. Jag har utrett våldet, övergreppen och försummelsen, och har så många gånger frustrerats över vårt bristande skydd kring barn. Hur barn om och om igen har blivit svikna av myndigheter satta att skydda dem. Barn som till sist bara har att vänta ut sin 18-årsdag för att de då äntligen blir fria att välja. Slippa träffa en våldsam förälder, slippa städa upp efter missbruk och slippa ta ett vuxenansvar som aldrig har varit deras att ta.

Om vi ska våga se föräldrars brist på omsorg eller våldsanvändning, så måste vi också se att lagen faktiskt ger utrymme för att det våldet sanktioneras. Det blir tydligt i vårdnadstvister där det inte tas särskilt stor hänsyn till en förälders våldsanvändning eller det faktum att fler än var tredje pappa får behålla vårdnaden om sina barn – trots att papporna har mördat barnens mammor. Det innebär att papporna kan hindra sina barn att ordna pass, få stöd av psykolog och byta skola. Det är inget barn­perspektiv. Det är ett föräldraperspektiv.

För att garantera att barnens skydd går före föräldrarnas rätt till sina barn krävs nu kraftfulla åtgärder:

  1. En översyn av hur föräldrarätten tar sig uttryck i våra lagar och bestämmelser, bland annat i LVU (Lagen om vård av unga) och i SoL (Socialtjänstlagen) och i varje del ska barnens rätt skrivas först. Det är barnens perspektiv, barnens trygghet och barnens rättigheter som ska gå före föräldrarnas rätt till sina barn.
  2. En obligatorisk utbildning för rättsväsendet. Där samtliga jurister, polisanställda samt socialtjänst ska genomgå en utbildning om våld mot närstående, sexuella övergrepp och försummelse samt konsekvenser av dessa och hur det påverkar barn att växa upp med våld eller ryckas upp ur ett tryggt sammanhang för att återplaceras hos en biologisk förälder.
  3. En lex Lilla hjärtat. En tydlig påminnelse om att vi, i varje tvångs­beslut som rör barn, ska hålla barnperspektivet först. Att socialnämnden vid ett tvångsomhändertagande av barn ska ta barnets perspektiv först. Om det blir aktuellt med en återplacering av omhändertagna barn ska barnets rätt till trygghet och kontinuitet samt konsekvenserna av att rycka upp ett barn från en fungerande familj väga tyngre än föräldrarnas rätt till sina barn.
  4. Socialtjänsten ska, efter ett missat besök av de biologiska föräldrarna eller ovilja att lämna till exempel urinprov, direkt rapportera detta till domstol som då har möjlighet att fatta ett interimistiskt beslut om att barnet ska återgå till det hem barnet har sin uppväxt och trygghet.
  5. De ombud som ska företräda barn ska vara särskilt lämpade och uppfylla både kunskaps- och lämplighetskrav. Idag går domstolarna efter en lista. Det innebär ett lotteri för barn då lämplighet inte tas hänsyn till.
  6. Sakkunniga, såsom barnpsykologer, barnmedicinsk personal eller andra experter ska alltid höras i rätten vid mål där det framkommer våld, försummelse eller andra brister i barns omsorg eller där tvångsvård eventuellt ska upphöra med syftet att lyfta konsekvenser för barn.
  7. Inför en ny tvingande lagstiftning enligt LVV (lagen om vård av vårdnadshavare). Behandling och stöd till föräldrar ska inte vara frivillig i ärenden som rör barns trygghet, hälsa och välbefinnande. Med LVV kan socialtjänst använda tvingande lagstiftning gentemot föräldrar innan ett LVU. Det ska inte vara upp till föräldrar att välja att avstå hjälp och stöd vid oro för att barn far illa.

De föreslagna åtgärderna kommer att bidra till att barns rättigheter stärks och att skydd av barn alltid väger tyngre än föräldrarnas rätt. Men det räcker inte så. Vi alla runtomkring måste också bli bättre på att agera på vår oro.

Nu när många barn hålls hemma, både för minskad smittspridning, sjukdom och i och med påsklov, behöver alla runtomkring agera. Vi behöver fråga barnen hur de har det, göra orosanmälan till socialtjänsten, knacka på hos grannen och ringa polisen vid akut eller hotfull situation.

För att ge barn vetskap om hur de kan få hjälp, och vuxna vetskap om hur de ska agera på oro, har Huskurage tagit fram ett tydligt material som riktar sig både till barn och vuxna. Materialet ska användas i skolmiljö och i trapphus, i omklädningsrum, på vårdcentraler och varhelst barn och vuxna uppehåller sig. Här finns materialet att skriva ut för att sedan sätta upp. Det är en liten sak att göra men det kan få stor effekt på barns utsatthet och vår förmåga och kunskap om hur vi ska agera! 

Nina Rung, grundare av Huskurage