Rådet möts tre gånger per år och kan även ta upp brådskande situationer som innebär kränkningar av mänskliga rättigheter. Rådet granskar mänskliga rättigheter i alla stater. Det är mycket viktigt att regeringarna tar till sig av kritiken från detta, liksom övriga internationella övervakningsorgan, för att upprätthålla respekten för internationell rätt. Det behövs både för att stärka de mänskliga rättigheterna i Sverige men också för att fortsätta vara ett föregångsland internationellt.

UNICEF Sverige har skrivit en alternativrapport där vi belyser angelägna barnrättsfrågor som vi hoppas att MR-rådet särskilt granskar.

Frågor som behandlas i rådet gäller till exempel yttrandefrihet, religionsfrihet, tortyr, våld mot kvinnor, rätten till utbildning, diskriminering och barn i migrationsprocessen. För Sveriges del kommer sannolikt följande frågor upp när det gäller barnets rättigheter:

• När blir barnkonventionen svensk lag?
• Varför skriver regeringen inte under tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt? Tilläggsprotokollet ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet.
• Hur utreds barns egna asylskäl?
• Varför är det statliga uppföljningsansvaret för likvärdig utbildning så svagt?
• Hur ska barnrättsperspektivet i biståndet stärkas?
• Vilka planer finns för att bryta socialt utanförskap bland barn?

Tidigare i januari granskades Sverige av FN:s barnrättskommitté. Resultatet av den granskningen presenteras under nästa vecka.

Granskningen sker vart femte år för de länder som ratificerat, det vill säga förbundit sig att följa, barnkonventionen. Barnrättskommittén, som finns i Genève, är ingen domstol utan består av 18 experter på barnrättsfrågor från olika länder. Kommitténs uppgift är att uppmärksamma kränkningar av barns rättigheter och komma med förslag till åtgärder.

En förutsättning för att detta granskningssystem ska fungera och få effekt är att regeringen tar kritiken på allvar. Men detta är inte alltid fallet för svensk del. Vi är bekymrade över att regeringen ofta intar en defensiv hållning och försöker hitta svar för att undkomma de krav på förbättringar som lämnas. Vi vill istället se att regeringen tar till sig förslagen och utgår från dem när reformer görs.

Frågorna som kommer att ställas till regeringen på dagens hearing baseras på Sveriges femte rapport till kommittén från 2012. UNICEF Sverige har skrivit en alternativ rapport som vi lämnade till kommittén i februari 2014. Områden som sannolikt kommer att kräva förklaringar från regeringen är följande:

• När blir barnkonventionen svensk lag?
• Varför ratificerar regeringen inte det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen, om individuell klagorätt? Tilläggsprotokollet ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet.
• Hur ska skyddet mot diskriminering garanteras samtliga barn i Sverige?
• När ska barns egna asylskäl utredas noggrant?
• Varför utvisas barn som sökt asyl samtidigt som de är omhändertagna av de sociala myndigheterna?
• Vad tänker regeringen göra för att bryta socialt utanförskap bland barn?
• Vill regeringen stärka barns inflytande i skolan?
• Hur ska barnrättsperspektivet i biståndet stärkas?

Vi finns på plats för att bevaka regeringens förklaringar och för att kunna följa upp de löften som ges.

Händelsen blev ett uppvaknande för många om att utbildning fortfarande saknas för närmare 60 miljoner barn i världen. Fattigdom, diskriminering och förtryck av flickor är några av orsakerna.

Malalas kamp visar också hur viktigt det är att barn själva får rätt att delta och påverka sin egen situation. Genom Malalas envisa och uthålliga engagemang för rätten till utbildning har flera mänskliga rättigheter för barn enligt barnkonventionen satts på den globala, politiska agendan.

Utbildning har en avgörande betydelse för att utrota fattigdom, bryta socialt utanförskap och skapa möjligheter att utvecklas som människa och bli självständig. Den mänskliga rättigheten gäller alla barn över hela världen i alla situationer.

UNICEF Sverige påbörjade för flera år sedan arbetet med att uppmärksamma brister i tillgodoseendet av barns rättigheter. Vi har tagit fram rapporter, skrivelser, filmer och debattartiklar som visat hur myndigheter negligerat barnkonventionen eftersom den inte har någon juridisk status så länge som den inte är svensk lag. Det räcker alltså inte att Sverige har ratificerat konventionen och därmed förbundit sig att följa den. Det kan konstateras att respekten för en internationell konvention om mänskliga rättigheter, såsom barnkonventionen, helt enkelt kräver lagstatus för att tas på allvar.

Sverige har även flera gånger fått kritik för barnkonventionens svaga juridiska ställning av FN:s barnrättskommitté i Genève, vars uppgift är att granska hur länder följer barnkonventionen.

När barnkonventionen blir svensk lag kommer det innebära:
•att den kan ligga till direkt grund för beslut
•att kompetensutveckling inom rättsväsendet blir nödvändigt
•att barns rättigheter måste prioriteras vid eventuell konflikt med andra intressen

I november är det 25 år sedan barnkonventionen antogs av FN och det är därför hög tid för Sverige att fullt ut ta ansvar för att garantera alla barn sina mänskliga rättigheter genom att inkorporera konventionen och därmed göra den till svensk lag.

Läs hela regeringsförklaringen här.

I år är det 25 år sedan barnkonventionen antogs av FN. Den var banbrytande av flera skäl:

• den innehöll specifika mänskliga rättigheter för alla under 18 år
• den betonade barns kapacitet som självständiga individer
• den förenade alla sorters mänskliga rättigheter, dvs. de medborgerliga och politiska med de ekonomiska, sociala och kulturella.

På vilket sätt är den angelägen för oss idag och används den som det var tänkt? Sverige har förbundit sig att följa den i och med ratificeringen 1990 men den är tyvärr ännu inte lag i Sverige, vilket vi menar är en förutsättning för att den verkligen ska genomsyra rättsväsendet och samhället i övrigt.

Idag på Bokmässan i Göteborg deltar jag i ett seminarium med fokus på barns rätt till kultur. Den mänskliga rättigheten är intressant och relevant ur flera perspektiv. Det handlar både om rätten att få delta i det konstnärliga- och kulturella livet genom att själva skapa och uttrycka sig men också att få lära sig om olika uttrycksformer. Detta kräver tillgång till kulturell verksamhet för alla barn. Det är en mänsklig rättighet eftersom det är en pusselbit i barnets utveckling. Men det är också ett sätt att kunna bryta socialt utanförskap och bygga självkänsla. I vårt arbete för att stärka deltagande bland barn som själva befinner sig i socialt utanförskap betonar vi särskilt barnperspektivet och att barn själva ska få komma till tals och ge sin syn på saken. Det handlar om att få vara delaktigt och påverka sin egen situation men också i samhällsfrågor. Ett sätt att låta barn vara delaktiga på är genom konstnärliga uttryckssätt. Det får därför aldrig ses som något utöver det nödvändiga eller bara för de som är särskilt intresserade, utan det är just en mänsklig rättighet som ska finnas tillgänglig. Barn som tillhör en minoritet har dessutom rätt till att få delta i sitt eget kulturliv. Rätten till kultur handlar således även om identitet.

FN:s kommitté för barnets rättigheter, som bevakar att barnkonventionen följs, har beskrivit hur statens ansvar ser ut för att se till att barns rätt till kultur främjas:

• Barn ska ha tillgång till kultur vilket kräver att tillfälle ges att uppleva kulturellt och konstnärligt liv.
• Barn ska få delta själva vilket kräver att de får tillfällen att uttrycka sig fritt och vara kreativa.
• Barn ska få bidra till kulturlivet genom olika uttryck inom konsten och kulturen för att främja utvecklingen av samhället.

FN-kommittén säger också att barn behöver delta i kulturella och konstnärliga aktiviteter för att bygga en förståelse inte bara av sin egen utan även av andras kultur. Det ger dem tillfälle att bredda sina horisonter och lära sig av andra kulturella och konstnärliga traditioner, och därmed bidra till ömsesidig förståelse och uppskattning av mångfald. Jag ser detta som särskilt viktigt när främlingsfientligheten är på frammarsch.

Besök gärna oss på Bokmässans internationella torg där vi finns i FN-montern samt deltar i seminarier.

Regeringen granskas vart femte år av FN:s barnrättskommitté om hur väl man lever upp till barnkonventionens bestämmelser, som ju Sverige lovat att följa i och med ratificeringen redan år 1990. Generellt sett har barn i Sverige det bra men det finns barn vars rättigheter kränks, och det är deras situation och livsvillkor vi har i uppdrag att belysa.

Vi identifierar problem i lagstiftning och praxis, låter barn själva berätta om sina erfarenheter och vi ger förslag på lösningar. I vår alternativrapport som är ett viktigt komplement för FN:s barnrättskommitté till regeringens rapport, beskriver vi de områden som vi särskilt fokuserar på i vårt dagliga arbete för att stärka barns rättigheter:

• Barnkonventionens bristande juridiska status i och med att den ännu inte är svensk lag.
• Människohandel med barn i form av exploatering i prostitution, tiggeri och brottslighet.
• Barn i migration vars rättigheter kränks i ursprungslandet, under flykten och även i Sverige.
• Barn i socialt utanförskap som inte får tillgång till sina rättigheter och saknar möjlighet att påverka.
• Barnrättsperspektivet i biståndet som måste stärkas för att bekämpa fattigdom.

I januari 2015 är det dags för den svenska regeringen att inställa sig hos kommittén och utfrågas om ovanstående frågor och många andra. Därefter lämnar kommittén sina rekommendationer och krav på åtgärder så att barns mänskliga rättigheter enligt barnkonventionen respekteras och genomförs i praktiken av myndigheter, rättsväsendet, socialttjänsten och skolan.

Varje dag tvingas barn över hela världen att fly från förföljelse, förtryck, krig, fattigdom, våld och övergrepp. FN beräknar att det finns ungefär 21 miljoner barn på flykt i världen. Ca 16 500 av dem kom till Sverige under förra året. Väl här ser vi många exempel på att deras rättigheter fortsätter att kränkas. Det kan handla om barn i samhällsvård som utvisas, barn som bollas runt mellan EU-länder på grund av Dublinförordningen, barn som inte kommer till tals eller beaktas utifrån sina egna barnspecifika skäl vid beslutsfattande eller att barnets bästa får ge vika för andra intressen.

Idag debatteras ett lagförslag i riksdagen som ska stärka barnets bästa och möjliggöra att fler barn får uppehållstillstånd i Sverige. Tanken är att det ska bli lättare för barn att beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande. Det kan exempelvis handla om barn som är omhändertagna av socialtjänsten, barn som är svårt sjuka, saknar nätverk eller har upplevt traumatiska händelser i hemlandet. Vi gläds åt förslaget och hoppas på verkliga förbättringar i praktiken. Samtidigt befarar vi att det är en fortsatt realitet att barn i samhällsvård kommer att kunna utvisas, att barnets bästa prioriteras bort eller att barnets egna rättigheter inte ges tillräcklig tyngd vid beslutsfattande. De exempel på barngrupper som räknas upp i lagförslaget ”bör kunna komma att beaktas under särskilt ömmande omständigheter”. Det finns alltså inga garantier.

Barn på flykt är en särskilt sårbar grupp. De kan bära med sig svåra och traumatiska upplevelser från hemlandet och från tiden på flykt. Det är av största vikt att Sverige efterlever barnkonventionen och ger dessa barn tillgång till sina rättigheter. Kränkningarna måste upphöra här. UNICEF kämpar för att barn på flykt ska få sina rättigheter tillgodosedda – i Sverige och i världen. Mycket arbete återstår. Fortfarande haltar efterlevnaden av barnkonventionen på många punkter. För att barn på flykt ska få ett bättre skydd krävs bland annat följande förändringar:

• Gör barnkonventionen till svensk lag
• Ändra utlänningslagen och socialtjänstlagen så att inga barn kan utvisas ur Sverige under pågående samhällsvård
• Ändra utlänningslagen så att barnspecifika asylskäl finns som grund för uppehållstillstånd (såsom barnäktenskap och människohandel)
• Avgör och dokumentera barnets bästa i alla ärenden som rör barn
• Förbättra EU:s asyl- och migrationsregler med utgångspunkt i barnkonventionen

Länk till ursprungliga debattinlägget: http://sverigemotrasism.se/opinion/blog/2014/06/04/21-miljoner-barn-pa-flykt-i-varlden/

Vi vill tydliggöra att fokus ska ligga på ett individuellt barnrättsperspektiv vid prövningen av barnets skäl för uppehållstillstånd. Det måste tas hänsyn till att barn kan ha särskilda asylskäl som kan ge rätt till flyktingstatus. Hänsyn ska bland annat tas till barnets bästa och barnet ska få möjlighet att komma till tals.

Kompendiet består av UNHCR:s riktlinjer om barns asylskäl, delar av UNICEF Sveriges handbok om barnkonventionen samt Migrationsverkets barnpolicy. Denna samling av stöddokument ska ses som ett komplement vid tillämpningen av utlänningslagen och Migrationsverkets handbok för dem som handlägger barnärenden inom asylprövningen.

UNICEF Sverige har initierat detta samarbete för att tydliggöra barnrättsperspektivet i asylprocessen. De förändringar UNICEF Sverige dessutom anser behöver göras för att stärka barns rättigheter i asylprocessen är att:

• Göra barnkonventionen till svensk lag.
• Ändra utlänningslagen så att barnspecifika asylskäl finns som grund för uppehållstillstånd (såsom barnäktenskap, människohandel eller våld i familjen).
• Avgöra och dokumentera barnets bästa i alla ärenden som rör ett barn.

Läs mer om vårt arbete när det gäller barn på flykt.

I nr 3 av tidningen Advokaten skriver vi i en debattartikel om varför barnkonventionen måste bli svensk lag. Konventionen måste få en starkare juridisk status och bli något obligatoriskt att förhålla sig till när beslut fattas som rör barn.  Idag vill jag bemöta de argument som brukar föras fram av de som är motståndare till att barnkonventionen blir svensk lag. Under varje argument beskrivs hur UNICEF Sverige ser på saken:

1. Barnkonventionen som svensk lag kommer inte att göra någon verklig skillnad för barn i praktiken.

Det är just i det praktiska arbetet och beslutsfattandet vi ser för många exempel på att barnets rättigheter inte tillgodoses idag och där behövs barnkonventionen. Vidare anser vi att barnkonventionen som lag ger en tydlig signal till hela samhället att barn har egna rättigheter.

2. Transformering är lämpligast, det vill säga nuvarande metod där lagar ändras för att stämma överens med konventionen.

En inkorporering är det sätt som gör att konventionen får starkast juridisk status. Vi anser att en kombinerad metod som i Norge behövs, det vill säga inkorporering men även fortsätta med transformering.

3. Enligt svensk rättstradition används inte inkorporering, utan transformering.

Rättstraditionen utvecklas. 1995 inkorporerades Europakonventionen om mänskliga rättigheter i svensk rätt i samband med EU-inträdet.

4. Barnkonventionen är inte skriven som en lag med detaljerade bestämmelser.

De flesta bestämmelserna i konventionen är specifika och svenska domstolar och myndigheter är vana att tolka och tillämpa även allmänt hållna lagar och bestämmelser. Detta har dessutom blivit vanligare i och med EU-inträdet.

5. En domstol saknas som kan fatta avgörande och vägledande beslut.

En övervakningskommitté bestående av internationella barnrättsexperter är den auktoritativa uttolkaren av barnkonventionen, vilket innebär att den har mandat att ge vägledning i form av rekommendationer och kommentarer.

6. Den politiska diskussionen försvinner om konventionen blir lag och överlämnas till juristers tolkning.

Angelägna samhällsfrågor debatteras alltid både i beslutande organ som riksdagen och i media, även när en lag finns.

En inkorporering är inte en trollformel som automatiskt förvandlar samhället så att barns rättigheter tas på större allvar. Det krävs även fortbildning och metodutveckling bland beslutsfattare om vad barnkonventionen innebär i teori och praktik. Och det tydligaste sättet att göra barnkonventionen till ett användbart verktyg är genom inkorporering.

Du kan hitta mer information om barnkonventionen här, eller se rapporten ”Barnkonventionens status – en utvärdering av för- och nackdelar med barnkonventionen som svensk lag”.

Granskningen, som görs var femte år av FN:s barnrättskommitté, syftar till att se hur staterna följer barnkonventionen. Varje land bedöms utifrån sina förutsättningar, vilket innebär att högre krav ställs på Sverige än ett låginkomstland. Varje land ska nämligen vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra rättigheterna i konventionen och när det handlar om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska det ske med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Sveriges regering lämnade in sin femte rapport till FN:s barnrättskommitté i september 2012, och idag lämnar vi vår alternativa rapport. Den innehåller förslag till förändringar inom de prioriterade områden som vi arbetar dagligen med att förbättra:

• Tillämpa barnkonventionen på alla samhällsnivåer.
• Stoppa handeln med barn.
• Öka delaktigheten för barn i socialt utanförskap.
• Stärka barnets bästa för barn på flykt.
• Uppnå FN:s millenniemål.

Våra krav handlar bland annat om att

• Barnkonventionen måste inkorporeras och bli svensk lag.
• Brottsbalken måsta ändras så att det finns en särskild bestämmelse om människohandel med barn.
• Barn ska ha rätt till en bra och likvärdig utbildning, oavsett bakgrund eller boendekommun.
• Barn inte ska kunna utvisas under pågående samhällsvård.
• Barnrättsperspektivet måste bli tydligare i biståndet.

Nu påbörjas en granskningsprocess innan de slutliga rekommendationerna från FN:s barnrättskommitté kommer nästa år. Vi förväntar oss att regeringen då kommer att ta kritiken på allvar och rätta sig efter den. Det finns ingen domstol som dömer ett land för brott mot barnkonventionen utan det som finns är denna kommitté vars förslag till förbättringar är nyckeln till förändring för att stärka barns rättigheter.

Högsta domstolen bedömde att en avvägning mellan olika intressen måste göras och att det i detta fall ledde till att det inte fanns tillräckliga skäl för tvångsförsäljning av huset då det skulle innebära betydande olägenheter för familjen. När intresseavvägningen gjordes tog Högsta domstolen hänsyn till barnets bästa i enlighet med barnkonventionen. Detta till skillnad från hovrätten som menade att det inte fanns något tolkningsutrymme inom vilket barnkonventionen skulle kunna beaktas. Inte heller tingsrätten ansåg att barnkonventionen hade någon större betydelse eftersom den inte gäller som lag här i landet.

Det är glädjande att Högsta domstolen hänvisar till barnkonventionen men samtidigt anmärkningsvärt att detta ses som en nyhet med tanke på att det är 25 år sedan i år som konventionen antogs. Sverige har varit bunden av konventionen sedan 1990 men så länge den inte gäller som svensk lag kommer den att behandlas styvmoderligt inom rättsväsendet. UNICEF Sverige har tillsammans med andra organisationer, myndigheter och experter länge arbetat för att barnkonventionen ska bli svensk lag. Anledningen är att det inte räcker att den åberopas och tillämpas i undantagsfall, utan det ska naturligtvis vara huvudregeln. Några personer gör säkert gällande nu att beslutet från Högsta domstolen visar att barnkonventionen inte alls behöver inkorporeras och därmed göras till svensk lag, utan den kan ju redan nu användas när beslut tas där barn berörs. Andra hävdar att barnkonventionen medför alltför långtgående konsekvenser där barns intressen ges orimligt stort utrymme. Vissa ser kanske beslutet från Högsta domstolen som bevis för sin tes att barnkonventionen är för krånglig att tolka och tillämpa för en svenskt skolad jurist.

Jag menar dock att Högsta domstolens beslut bekräftar framför allt tre saker:

1. Inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt behövs så att den blir svensk lag och därmed obligatorisk för samtliga domstolar och myndigheter att använda sig av.
2. När barnkonventionen tolkas och tillmäts vikt får barns rättigheter starkare ställning än annars.
3. Barnkonventionen kan mycket väl tillämpas i beslutsfattandet i en domstol trots att det är just en konvention.

Vi uppmanar Barnrättighetsutredningen som har regeringens uppdrag att utreda frågan om barnkonventionens juridiska status att se detta rättsfall som exempel på att barnkonventionen helst inte används av tingsrätten och hovrätten, men att det är fullt möjligt att göra det. Det krävs dock att den får ställning som svensk lag för att det ska bli en självklarhet och inte ett udda inslag när beslut fattas som rör barn.

Under de senaste två veckorna har vi särskilt riktat ljuset mot barn på flykt. Vi har velat visa hur barn på flykt och deras rättigheter hamnar i skuggan, inte tas på tillräckligt stort allvar, prioriteras bort – i världen och i Sverige. I intervjuer med ensamkommande flyktingbarn har vi fått rapporter om hur de riskerar sina liv för att överhuvudtaget kunna nyttja rätten att söka asyl, att söka skydd från krig, övergrepp och våld.

”Vi åkte med olika bilar, buss och båt. Och det var en jättejobbig resa. Jag hoppades att jag skulle överleva och inte dö […] Jag mådde jättedåligt. För att när man åker med smugglarna för att komma till t ex Sverige, så måste man vara beredd att man ska dö.”

Samtidigt har det kommit rapporter från andra håll (se till exempel DN och Sveriges Radio) om att det är omöjligt att hitta en laglig och säker väg in i Europa och om flykten som en dödens väg, varav många av de drabbade är barn.

Under dessa veckor har vi även fört fram vittnesmål från barn som överlevt en livsfarlig flykt bara för att på nytt hamna i situationer som kränker deras rättigheter.

”Det var så när vi var mellan gränsen till Grekland med båten […] då öppnade de eld. Alltså, de sköt mot båten. Och båten höll på och sjunka. Vi sprang mot stranden, land, för att ta oss upp på land. Och då släppte de hundarna på oss, vakterna. Och hunden bet mig  […] Det var deras polis tror jag. Och de gillar inte färgade människor. De gillar inte invandrare överhuvudtaget, men de gillar inte heller färgade. Det är jättejobbigt att leva där”.

Med en rapport, en film och blogginlägg har vi lyft fram berättelser från barn som kommit till Sverige men som, trots det bagage de bär med sig från tiden innan eller under flykt, ändå inte får sina rättigheter tillgodosedda här. För kränkningarna av barnets rättigheter tar inte alltid slut i Sverige. Barn skickas härifrån till andra EU-länder på grund av Dublinförordningen, trots att de vittnar om våld och övergrepp i dessa länder. Barn utvisas trots att de är omhändertagna av det svenska samhället för att de misshandlats eller vanvårdats av föräldrarna.

Vi kräver att flykten slutar här för dessa barn. Vi kräver att deras rättigheter enligt barnkonventionen tas på större allvar. Den förändring som skulle göra störst skillnad, både på ett generellt plan och i enskilda fall, är att barnkonventionen blir svensk lag. Under de två veckor som gått har vi fått in 35 908 namnunderskrifter*!

35 908 personer som liksom oss anser att barnkonventionen som lag behövs för att barn på flykt ska få sina rättigheter tillgodosedda. Namnunderskrifterna överlämnade vi igår till regeringens barnrättighetsutredning, som är tillsatt för att just utreda frågan om för-och nackdelar med barnkonventionen som lag i Sverige.

UNICEF Sverige arbetar för följande förändringar i Sverige:

1. Barnkonventionen måste bli svensk lag så att barn på flykt får tillgång till sina rättigheter.
2. Bättre och tydligare tillämpning av barnets bästa inom migrationsprocesser.
3. Inga barn ska kunna utvisas ur Sverige under pågående samhällsvård.
4. Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska i sina bedömningar av barns ärenden ta hänsyn till socialtjänstens underlag, läkarintyg och andra utlåtanden.
5. I Dublinärenden ska det göras en utredning om barnets bästa samt en barnkonsekvensanalys över vad barnet riskerar vid ett överförande till annat EU-land.
6. Det krävs ökad utbildning/ökade kunskaper om barns behov och rättigheter hos myndigheter, beslutsfattare och övriga involverade kring barn på flykt.
7. God man ska förordnas inom 24 timmar enligt FN:s barnrättskommitté.
8. Tydligare barnperspektiv (barnets rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade) inom asylprocesser.
9. Tydligare barnrättsperspektiv (barnets behov och rättigheter) där hänsyn tas till barns egna skäl inom asylprocessen.
10. Ändra synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande.
11. Förbättra EU:s asyl- och migrationsregler med utgångspunkt i BK.

*Siffran bygger på det antal underskrifter som inkommit fram till kl 15.00 igår och som överlämnades till regeringens barnrättighetsutredning. Underskrifter som inkommit efter det kommer kompletteras till utredningen i efterhand. I skrivande stund har 36 314 skrivit under.

Ett register där den gemensamma faktorn för de registrerade är etnicitet bryter både mot internationell rätt och svenska lagar. Anledningen till att det inte är tillåtet att registrera människor efter etnicitet är att var och en har rätt till sin integritet och att skyddas mot godtyckliga ingripanden i sitt privatliv. Det handlar om människors lika värde och att ha samma rättigheter. Detta är så grundläggande i en rättsstat att det är genant att svensk polis bryter mot det. Är det brist på kunskap om gällande rätt eller en märklig människosyn som är orsaken?

Det är centralt att förstå bakgrunden till att mänskliga rättigheter över huvud taget finns, och att se nuvarande lagar och konventioner i ett historiskt perspektiv. De mänskliga rättigheterna handlar om att staten ska skydda och garantera varje individ de fri- och rättigheter som han eller hon har rätt till. Staten ska dessutom avhålla sig från att ingripa i en människas liv utan stöd av lag.

Att skyddas mot diskriminering, åtskillnad eller indelning baserat på etniskt ursprung, är en fundamental princip inom de mänskliga rättigheterna. Att tillskriva en människa egenskaper eller beteenden på grund av härkomst är både olagligt och irrelevant. Var och en har rätt att behandlas lika inför lagen och rättsväsendet.

En av barnkonventionens grundläggande principer är just bestämmelsen om skydd mot diskriminering och bestraffning, bland annat på grund av föräldrarnas ursprung, ställning eller verksamhet. Vi lever inte i en isolerad del av historien utan vi är en del av historien. Ett demokratiskt samhälle kan aldrig tas för givet utan det måste vi alla hela tiden stå upp för. Vårt samhälle är aldrig starkare än den svagaste länken.

En avgörande faktor för att bli upptäckta är att polisen, socialsekreteraren eller handläggare på Migrationsverket har kunskap om vad som är riskfaktorer och kännetecken. Vi har därför tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm uppdaterat skriften ”Kan det vara människohandel?”. Den kan vara ett stöd för utredare och handläggare när de möter ett barn och det finns misstankar om att det kan handla om människohandel.

Vi välkomnar också att regeringen utvidgat uppdraget till Länsstyrelsen när det gäller nationell samordning och samverkan mot människohandel till att nu omfatta alla former av utnyttjanden, dvs. inte bara sexuella. Vi ser dock fortfarande ett behov av att regeringen antar en ny handlingsplan mot människohandel så att berörda myndigheter avsätter tid och resurser för kompetensutveckling och prioritering av identifiering och utredning av denna brottslighet.

”Kan det vara människohandel?” finns att beställa via unicefbutiken.se.