Gå till innehållet
Laddar…

Målen framåt är satta!

Efter flera år av tuffa förhandlingar har världens ledare enats om 17 mål som kommer att göra livet bättre för miljarder människor. UNICEF välkomnar särskilt de långsiktiga satsningarna på att få ner barnadödligheten och förbättra barns liv.

Under högtidliga former antog FN:s 193 medlemsländer i fredags de nya globala utvecklingsmålen. Detta följdes av ett stort firande i New York med bland annat tal av Stefan Löfven och uppträdande av Beyoncé.

Och vi har anledning att fira. Efter flera år av tuffa förhandlingar har världens ledare enats om 17 mål som kommer att göra livet bättre för miljarder människor, och förhoppningsvis styra in utvecklingen på en hållbar kurs som går mer i linje med vad vår planet klarar av.

Village Vaghpura, Sami Block, Dist. Patan, Gujarat, INDIA. Hardik Momabhai Rabari play with Sheetal Shankarbhai Thakur on slider outside at Anganwadi centre in Patan District, Gujarat.Early years in the life of a child are extremely crucial for the holistic development of a child. Studies show that a failure to offer a stimulating physical and psycho social environment at this stage can have detrimental effects and the poorest and most marginalized are more likely to drop out of primary school when the foundations of school readiness are not strong. To address the growing concern about quality of early education, UNICEF began work in 2009 to develop an Early Childhood Education (ECE) programme in Gujarat with Anganwadi Centres as the focal point. This programme included introduction of Early Childhood Education (ECE) learning kits for Anganwadi Centres (government sponsored child-care and mother-care center), training of Anganwadi workers and development of parenting education materials. This initiative has been instrumental in bringing the focus of Early Childhood Education (ECE) in the Gujarat Right to Education (RTE) rules. The way forward for the Early Childhood Education (ECE) initiative in Gujarat includes expansion and coverage to all Anganwadis of the state and sustenance of quality inputs in terms of learning materials, capacity building of front-line workers. UNICEF India/2013/Dhiraj Singh

Barnen Village och Sami leker tillsammans i Patan, Gujarat, Indien. Foto: UNICEF Indien/Dhiraj Singh

Framgångarna med de åtta millenniemålen visar att vi når mätbara framsteg när alla aktörer; regeringar, företag och civilsamhälle strävar mot samma mål. På 25 år har mödradödligheten, barnadödligheten och den extrema fattigdomen halverats och 2,6 miljarder fler människor fått tillgång till rent vatten.

De nya utvecklingsmålen är många och mycket ambitiösa, något som det riktats kritik mot. Men för att möta komplexa problem behövs många olika insatser som alla tjänar på att synliggöras och mätas.

För att ytterligare få ned barnadödligheten behöver vi till exempel öka familjers tillgång till vatten och sanitet, förbättra sjukvården, se till att fler flickor och pojkar går ut grundskolan och att ändra diskriminerande attityder mot kvinnor och flickor. Alla dessa områden har fått egna mål, som alltså samverkar med varandra.

De nya målen täcker även in områden som många saknade i millenniemålen: som vikten av en hållbar tillväxt, bredare deltagande i beslutsprocesser, större jämlikhet och att få bort system och attityder som diskriminerar delar av befolkningen.

Vi är också glada för att många av delmålen tydligt anger ambitionen om att alla barns rätt till utbildning, hälsovård, vatten och sanitet, inflytande och skydd från våld och övergrepp ska bli verklighet. Det är i den egna vardagen som barn världen över kommer märka om vi har lyckats eller inte. Om 15 år har vi svaret.

Här kan du läsa mer om målen: unicef.se/vad-vi-gor/de-nya-globala-utvecklingsmalen

Fler har fått rent vatten men nu måste vi nå alla

Just nu pågår Världsvattenveckan där experter från hela världen samlas i Stockholm för att prata om hur vi ska ta utvecklingen vidare inom vatten och sanitet. Sedan 1990 har 2,6 miljarder fler människor fått tillgång till rent vatten – vilket framsteg!

Fatouma med lille Barage, två år. Nu får familjen rent vatten från den nya brunnen och kan undvika sjukdomar. Foto: © UNICEF/Sarkozi

Fatouma med lille Barage, två år. Nu får familjen rent vatten från en ny brunn och kan undvika sjukdomar. Foto: © UNICEF/Sarkozi

Alla dessa barn, kvinnor och män har nu tillgång till rinnande vatten via en kran eller en täckt brunn i närheten av sitt hem. En av dem är 36-åriga Fatouma som bor i byn Kore i västra Burkina Faso. Kore ligger i en fattig del av landet med stora, torra slätter och där människorna fram till nu har hämtat sitt vatten via öppna brunnar eller vattendrag.

Genom stöd från UNICEF har byborna fått kunskap och verktyg att borra brunnar och att installera handdrivna pumpar. Inte med hjälp av stora maskiner, utan med billiga, enkla och lokalt producerade verktyg. Några bybor får utbildning och genomför sedan det mesta jobbet själva. De får en liten lön för arbetet och har anlitats av närliggande byar för att borra brunnar även där.

Fatouma är mamma till fem barn:

– Förut tog vi vatten från en öppen brunn. Men vattnet från den nya smakar så mycket bättre, det går inte att jämföra. Av vattnet från den gamla brunnen blev mina barn ofta sjuka av diarré och magsmärtor. Speciellt den lilla här, säger hon och pekar på sonen Barage, två år.

Metoden att borra brunnar med manuella verktyg och metoder kan ske till ungefär en tiondel av kostnaden jämfört med anlita ett företag som borrar med avancerade maskiner. Brunnarna är dessutom lättare att underhålla, vilket gör att byborna kan göra det själva.

Foto: © UNICEF

Fatouma hämtar vatten vid den nya brunnen, som bara ligger några meter från familjens hus. Foto: © UNICEF/Sarkozi

Fortfarande saknar 663 miljoner människor rent vatten

2015 är det sista året för de åtta millenniemålen. Det mål som handlar om vatten och sanitet – att halvera andelen av befolkningen som saknar vatten och toaletter – uppnåddes redan för flera år sedan på global nivå. Men jobbet är inte klart. Fortfarande saknar 663 miljoner människor tillgång till rent vatten och 2,4 miljarder människor har inte tillgång till en toalett eller latrin.

Detta tar de nya globala utvecklingsmålen sikte på. Målen kommer att klubbas av FN om en månad och de ska gälla till 2030. Mål 6 handlar bland annat om att alla människor ska ha tillgång till rent vatten, toaletter och bra hygien. Hur detta ska ske planeras nu för fullt på Världsvattenkonferensen i Stockholm. Långt ifrån, men ändå så nära Fatouma och hennes barn i Kore.

En hyllning på internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen och vi passar på att lyfta några av alla de fantastiska flickor och kvinnor som finns världen över. UNICEF kämpar varje dag för att stötta alla dessa flickor och kvinnor för att de ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Idag går mina tankar till alla de fantastiska flickor och kvinnor runt om i världen som jag mött under de senaste åren. Kvinnor som utsatts för systematisk diskriminering sedan födseln. Kvinnor som dagligen tvingas hantera traditionella och patriarkala värderingar som vill begränsa deras frihet och självbestämmande. Men som ändå oförtröttligt kämpar vidare för att skapa ett så bra liv som möjligt för sig själva och sina barn. Vid varje möte blir jag arg, frustrerad, hoppfull och otroligt imponerad på samma gång. Jag funderar på om jag själv hade orkat på samma sätt.

Jag tänker också på kvinnorna som arbetar som volontärsjukvårdare i den lilla byn Phiddim i bergen i Nepal. De gör hembesök hos gravida kvinnor och följer med dem till vårdcentralen för graviditetskontroller, förlossning och sedan BVC-besök. Och på 63-åriga Rosita i Chibuto i Mocambique, som kämpar för att försörja sina sex barnbarn sedan hennes dotter dog, så att alla pojkarna kan fortsätta att gå i skolan.

UNICEF kämpar varje dag för att stötta alla dessa flickor och kvinnor för att de ska få sina rättigheter tillgodosedda. De ska ha tillgång till en klinik där de kan föda barn på ett säkert sätt, de ska slippa giftas bort som barn, de ska kunna få en bra utbildning och möjlighet att försörja sig. De ska ha tillgång till vård om de eller deras barn blir sjuka, själva kunna bestämma när och hur många barn de vill ha och inte utsättas för våld.

Vi har en lång väg att gå, men med den enorma kraft och ihärdighet som finns hos världens kvinnor kommer vi framåt.

Vi måste tänka nytt i kampen mot hiv

Det har skett stora framsteg i kampen mot hiv och aids de senaste åren. Men fortfarande är den sorgliga verkligheten sådan att 600 spädbarn smittas varje dag vid sin födsel. Och bland ungdomar mellan 10 och 19 år ökar antalet dödsfall. Ett av de hårdast drabbade länderna är Zambia. För att stoppa denna trend använder UNICEF nya metoder för att nå ut till unga.

Färre nyfödda barn smittas av hiv av sin mamma, fler människor får behandling med bromsmediciner och allt färre dör i aids. Så kan man idag på internationella aidsdagen sammanfatta framstegen i kampen mot hiv och aids i världen under de senaste åren. Fortfarande smittas dock över 600 barn varje dag av sin mamma i samband med födelsen, helt i onödan. Och ungdomar mellan 10 och 19 år är den enda grupp där dödsfallen i aids inte minskar- de snarare ökar.

Tonåringar har fortfarande dålig kunskap om sjukdomen, rädsla och stigma gör att de inte testar sig och många flickor lockas eller tvingas till en tidig sexdebut utan kondom. De ungdomar som lever med hiv har ofta svårt att följa sin medicinska behandling och de får för svagt socialt stöd. Det starka stigmat kring sjukdomen gör att man inte vågar vara öppen med sin situation utan tvingas leva i lögn.

Zambia är ett av de länder som är hårdast drabbad av hiv och spridningen fortsätter. Varje timme smittas tre ungdomar, två av dem är flickor. För att stoppa denna trend använder nu UNICEF nya metoder för att nå ut till unga. Nästan alla unga och vuxna har en mobiltelefon, men oftast lite äldre modeller. Många har inte råd att ringa eller surfa, utan istället används textmeddelanden.

UNICEF har i samarbete med mobiloperatörer och ungdomar lagt upp ett system som kallas U-report. De så kallade u-reporters är nu fler än 50 000 och antalet växer hela tiden. Dessa u-reporters får regelbundet gratis textmeddelanden som är konfidentiella och anpassade till just dem. Det kan till exempel handla om hur de kan skydda sig och vart hen ska vända sig för att testa sig eller träffa någon att prata med i förtroende. De som lever med hiv får information om behandling och påminnelser om att ta sin medicin. Ungdomarna kan också skicka in frågor anonymt och konfidentiellt.

På bilden lär sig några ungdomar i Liberia att använda U-report. Foto: © UNICEF/Griggers

På bilden lär sig ungdomar att använda U-report. Foto: © UNICEF/Griggers

Via U-report skickas också frågor ut till ungdomarna som till exempel ”vad tycker du bör göras för att färre unga ska smittas av hiv?” Denna Information är värdefull när UNICEF och myndigheterna planerar nya insatser och program. Att vara med och delta och ha inflytande över sådant som påverkar ens liv är en rättighet alla barn har enligt barnkonventionen. Arbetet med U-report visar att detta inte bara är en rättighet, utan något som är helt nödvändigt för att nå ut och rädda liv.

Att omvandla de fina orden

Idag är det FN-dagen. Vi lyfter upp de viktiga principerna som FN står för; de mänskliga rättigheterna som gäller alla flickor, pojkar, kvinnor och män i världen. Uppdraget att som nationer samarbeta för fred och säkerhet i världen.

Om du frågar gemene man på gatan vilken FN:s roll är kommer säkert de flesta att svara ”att arbeta för fred i världen”. Detta är ett lika viktigt som svårt uppdrag som FN har. Men låt oss också lyfta upp det omfattande arbete som FN:s olika organ och fonder bedriver för långsiktig utveckling i världen.

FN-organ och fonder som UNICEF (barnrättsfrågor), UNHCR (för flyktingar), WHO (för global hälsa) och UNFPA (arbetar till exempel mot mödradödlighet) har en unik ställning i att få regeringar att arbeta hårdare för att förbättra livsvillkoren för människorna i sina länder. Att få dem att ta ansvar för och förverkliga de rättigheter som tydligt står i de konventioner som de själva antagit.  Här gäller det att omvandla de fina orden i dokumenten till individers verklighet och livsförutsättningar.

Jenny och Musa

För mig handlar FN:s arbete om 12-åriga Jenny och Musa i Sierra Leone som nu har vatten och fina toaletter på sin skola. De har nu fått sin rätt till vatten och sanitet uppfylld. Deras klasskompisar är piggare, lider inte lika ofta av diarré och känner sig betydligt tryggare i sin skola än förut.

Det handlar om 17-åriga Aasha i östra Nepal som istället för att börja skolan fick ta hand om syskon och hushåll när hon var sex år. När hon var åtta år kunde hon dock börja i en UNICEF-stödd skola med undervisning på tider anpassade till barn som arbetar. Några år senare kunde hon hoppa in i vanliga skolan. Hon studerar nu flitigt och hoppas på att bli läkare.

Det handlar om 22-åriga Malekena i Lesotho som lever med hiv. Hennes första barn dog vid ett års ålder av aids. När hon väntade sitt andra barn fick hon information och nödvändig behandling på vårdcentralen, trots att hon tvingades gå flera timmar genom bergen för att nå den. Malekenas dotter Mankhube föddes frisk. Liknande program införs nu på många vårdcentraler i landet med stöd av UNICEF.

Det handlar om Aminata i östra Gambia som hade svårt med amningen när hon födde sitt första barn Jenaba. Jenaba blev snabbt undernärd och hade troligen dött om hon inte blivit undersökt av en lokal hälsoarbetare som remitterade Aminata och hennes dotter till sjukhuset. På avdelningen för undernärda barn som UNICEF varit med och byggt upp fick Jeneba snabbt behandling med högenergimjölk och är idag helt frisk.

Arbete pågår också ständigt för att förbättra FN. Bland annat pågår ett omfattande arbete för att stärka samordningen mellan de olika organen och se till att resurserna används så effektivt som möjligt i en ständigt föränderlig värld.

Låt oss idag tänka på alla de flickor, pojkar, män och kvinnor som kan läsa och skriva, som kan dricka rent vatten, som slipper utsättas för könsstympning, som slipper drabbas av enkla infektioner och som överlever sin första tid i livet tack vare FN:s arbete.

Vi måste bryta det onda mönstret

Idag är det internationella flickdagen. Det är lätt att bli deppig och tappa tron på att en förändring är möjlig när man tar del av de omfattande övergrepp och kränkningar som världens flickor utsätts för.

Bara siffrorna är nästan omöjliga att ta in. Var fjärde flicka mellan 15 och 19 år har utsatts för fysiskt våld innan hennes femtonårsdag. Var tionde tjej under 20 år har utsatts för sexuella övergrepp. 250 miljoner unga kvinnor tvingades in i ett äktenskap innan hon fyllde 15 år. Dessa fakta finns med i UNICEFs nyligen släppta rapport Hidden in plain sight om våld mot barn i världen.

Möte med Pendembu Mothers club, Kailahun Sierra Leone

Problemet är inte bara omfattningen. Flickorna känner ofta inte till sina rättigheter. Och de flesta av dem lever dessutom i en miljö där dessa kränkningar är mer eller mindre socialt accepterade. Hälften av alla flickor mellan 15 och 19 år tycker själva att en man under vissa omständigheter har rätt att slå sin fru.

För att bryta detta onda mönster behövs att djupt rotade attityder och värderingar förändras. Kunskapen om och respekten för barns rättigheter måste öka. Flickors liv och utveckling behöver värderas lika högt som pojkars. Män och pojkar (som ofta är förövare) måste lära sig att lösa konflikter utan våld.

Hur får vi då detta att hända? Man måste så klart arbeta på många olika sätt. Viktigt är att i grunden ha lagstiftning som tydligt förbjuder barnäktenskap. UNICEF och andra organisationer har under årtionden också utvecklat insatser som vi ser fungerar för att ändra attityder och värderingar.

Några exempel:

  • UNICEF har stött bildandet av så kallade Mother’s clubs i Sierra Leone. I dessa grupper får mammorna ökad kunskap om barns näringsbehov, sjukdomar och vikten av att deras döttrar får gå ut skolan. Detta arbete har lett till att tusentals flickor kunnat gå kvar i skolan och sluppit bli bortgifta som barn.
  • ELA- Empowerment and livelihood for adolescents är ett program för flickor mellan 14 och 20 år som genomförs i bland annat Bangladesh och Tanzania. Flickorna lär sig om sina rättigheter, vikten av utbildning, konfliktlösning, sex och relationer. De får också praktisk utbildning inom småföretagande. Programmet har lett till färre tonårsgraviditeter, betydligt färre barnäktenskap och färre fall av påtvingat sex. Många av flickorna har senare också startat egna företag.
  • Families Matter! är ett program för föräldrar till barn mellan 9-12 år i åtta afrikanska länder. Genom gruppträffar får föräldrar handledning i hur de kan prata med sina barn om tabuämnen som sex, hiv, relationer och sexuella övergrepp. Detta leder till att både föräldrar och barn blivit mer medvetna om barnens rättigheter, hur de bättre kan skydda sig mot övergrepp och vågar tala mer öppet om det.
  • Stepping stones är ett program som startade i Sydafrika för att motverka våld i nära relationer för ungdomar mellan 15 och 26 år. Deltagarna får reflektera över sina attityder och beteende genom rollspel och drama. Många av killarna som deltagit i programmet använder mindre våld och lever nu i mer harmoniska och mer jämställda förhållanden än tidigare.
  • Organisationen Tostan har med stöd av UNICEF genom sitt 3-åriga utvecklingsprogram på bynivå i Västafrika fått över 7000 byar att offentligt ta avstånd från kvinnlig könsstympning och barnäktenskap. Programmen har också bland annat lett till att fler flickor går i skolan, våldet mot kvinnor och barn kraftigt minskat, kvinnors inflytande har ökat och att fler nu kan läsa och skriva.

Det är insatser som dessa som vi måste stödja för att bryta det onda mönstret av våld och övergrepp.

”Jag vill arbeta för mitt folk”

Jag födde min första dotter 2004. Förlossningen blev utdragen och hon föddes till slut med kejsarsnitt. Operationen gick snabbt och smidigt. Mitt i besvikelsen över att inte ha fött mitt barn på det ”naturliga sättet” kände jag en oändlig tacksamhet över att bo i ett land med dessa resurser. Utan möjligheten till kejsarsnitt är det möjligt att både jag och min dotter hade dött.

Vid mitt besök i Sierra Leone i maj såg jag Sveriges motsats. En fjärdedel av alla gravida kvinnor går aldrig på någon graviditetskontroll och var tredje barn föds helt utan medicinsk hjälp. 9000 barn dör inom sin första månad i livet och 16 procent av barnen dör innan de fyller fem år.

Men det är också ett land som har satsat mycket på att få ned dessa förfärande siffror. Regeringen har med stöd av UNICEF gjort sjukvården gratis för gravida och barn under fem år. Man har byggt många nya vårdcentraler och små hälsostationer på landsbygden fokuserade på vård till mammor och små barn. Förutom läkare och sjuksköterskor utbildar man sköterskor specialiserade på mödra- och barnhälsovård. Som en länk från vårdcentralen ut i byarna utbildar man även hälsoarbetare som ger stöd till mammor och behandlar barn för enkla sjukdomar.

Hannah Bayoh

Hannah Bayoh

Under mitt besök i Sierra Leone träffade jag 35-åriga Hannah Bayoh som utbildar sig till barnsjuksköterska, en två år lång utbildning. När hon är klar kommer hon att ansvara för en hälsostation i distriktet för en månadslön på ungefär 700 kronor. Hon är inställd på att vara tillgänglig dygnet runt och bära ett enormt ansvar. Och bo en bra bit från sin familj. När jag säger att det låter tufft svarar hon:

Ja, det kommer att bli svårt. Men det är en uppoffring. Jag vill arbeta för mitt folk.

Mamie Senesie

Mamie Senesie

På hälsostationen i Baoma mötte jag Mamie Senesie som är traditionell barnmorska. Som många andra har hon nu fått tre veckors utbildning. Helt på frivillig basis ger hon stöd till de gravida kvinnorna i sin by. Istället för att som förut hjälpa kvinnor att föda hemma, följer Mamie nu med de kvinnorna till hälsostationen. Denna sträcka på flera kilometer avverkas oftast med cykel eller till fots. På vårdcentralen finns enkel utrustning och utbildad personal som kan upptäcka komplikationer i tid och vid behov skicka mammor till sjukhuset i Bo för mer avancerad vård. När barnet är fött kan de även göra viktiga insatser som att väga barnet, ge vaccinationer och se till att amningen kommer igång. Mamie vittnar om att antalet kvinnor och barn som dör vid förlossningen är mycket färre nu än när de flesta födde hemma. På min fråga vad det är som motiverar henne svarar hon:

Jag älskar mitt jobb och vill hjälpa människorna i vår by.

Det är fler insatser och människor som dessa som krävs för att fler barn ska överleva sin födelse och första tid i livet. Som vår nya rapport Committing to child survival visar, måste vi fokusera mer på insatser i samband med barnets födelse för att få ned det höga antal nyfödda barn som dör. Och som blir berövade den viktigaste rättigheten av alla- rätten till liv.

”Så många att jag inte minns”

Rent vatten är en mänsklig rättighet, men fortfarande saknar 748 miljoner människor tillgång till rent vatten. Men i 70-åriga Wuya Mansarays by har ett UNICEF-program för rent vatten och sanitet förbättrat livet för alla i byn. Ett besök i byn visar hur enkla insatser kan förändra mycket.

Wuya_beskuren

70-åriga Wuya Mansaray har bott i byn Gbaama i centrala Sierra Leone i hela sitt långa liv. Hon har fem barn och tio barnbarn och är ledare för kvinnogruppen i byn. Jag fick ett långt samtal med henne när jag besökte landet i maj. Wuyas by har deltagit i ett program för rent vatten och sanitet stött av UNICEF. Kort uttryckt gick programmet ut på att handpumpen som varit trasig en tid reparerades, flera mekaniker utbildades i att kunna reparera den och enkla reservdelar köptes in. En vattengrupp bildades med ansvar att hålla rent kring brunnen och hålla koll på att den funkar. Alla de bybor som tidigare inte hade en egen grävd latrin blev uppmanade att gräva en och fick utbildning i hur man går till väga. Alla fick utbildning i hur viktigt det är att tvätta händerna med tvål och hur vattnet från brunnen ska hanteras för att hållas rent. En dag i veckan är det städdag i byn där de samlar och bränner skräp utanför byn. Idag har alla familjer en egen latrin och kan enkelt hämta rent vatten i brunnen. En brunn har även installerats utanför skolan i byn och eleverna som ingår i skolans ”health club” påminner byborna om handtvätt.

Wuya berättar att byborna tidigare tog vatten från floden som rinner nedanför byn. Under mitt besök gick vi ned och tittade på floden. Den ligger nedanför en sluttning där avrinningsvattnet från flera byar rinner ned under regnsäsongen. I denna sluttning låg dessutom byns begravningsplats. Under regnsäsongen blev vattnet så smutsigt att det var grumligt och smakade dåligt. Så många små barn har dött under Wuyas livstid att hon inte kan minnas hur många det är. Sedan pumpen blev lagad för två år sedan har inte en enda person dött eller blivit allvarligt sjuk på grund av vattnet.

Det är fantastiskt att på plats se hur enkla insatser stärker och förbättrar livet för så många människor.

Den här veckan är det Världsvattenveckan i Stockholm där världens främsta experter i vattenfrågor samlas för att utveckla och ta arbetet vidare för allas rätt till rent vatten och sanitet. 

pumpen

Bakom orden finns flickor och pojkar med rättigheter

Nästa vecka är det dags igen för Almedalen i Visby. Här kommer många att diskutera den nya biståndspolitiska plattformen som nyligen debatterades i riksdagen. Vi anser att barnrättsperspektivet är för svagt, och vi saknar skrivelser om barn som egna aktörer med egen rätt till deltagande och inflytande över sina livsvillkor.

Abi och Yayah. Foto: © UNICEF

Treårige Yayah Kamara och hans mamma Abi på vårdcentralen i Sierra Leone. Yayah har malaria och skulle utan tillgång till vård, som svenskt bistånd kan möjliggöra, kanske dö i malaria. Foto: © UNICEF

I debatten uttryckte oppositionspartierna sitt missnöje med plattformen och sin avsikt att riva upp den om det blir maktskifte i höstens riksdagsval. Men bara ett parti tog i debatten upp avsaknaden av barnrättsperspektiv i dokumentet och i partiernas motioner i frågan saknas detta helt. Som vi och andra barnrättsorganisationer har lyft i våra remissvar till plattformen anser vi att barnrättsperspektivet är för svagt. Barn, främst flickor, lyfts upp under flera av delmålen. Detta är dock endast som målgrupp och ”mottagare” av svenskt bistånd. Vi saknar skrivelser om barn som egna aktörer med egen rätt till deltagande och inflytande över sina livsvillkor. Barn utgör hälften av befolkningen i världens utvecklingsländer och deras möjligheter att komma till tals i beslutsfattande saknas ofta helt. Här krävs medvetna och barnanpassade åtgärder.

I övrigt ser vi positivt på många delar av plattformen, bland annat ett tydligt fokus på hälsa för minskad mödra- och barnadödlighet, vatten och sanitet och satsningar på grundutbildning. Plattformen har ett tydligt rättighetsperspektiv och utgår från de fattiga människornas behov, rättigheter och villkor. Vi tycker att det är bra att svenska regeringen har en tydlig vilja att svenskt bistånd ska stärka samarbetsländernas institutioner och de offentliga välfärdssystem som krävs för ett lands utveckling.

UNICEF har som uppdrag att ge stöd till samarbetsländernas myndigheter för att stärka system och strukturer som långsiktigt leder till att barns rättigheter tillgodoses. Ansvaret och ägarskapet måste alltid ligga hos landets regering. Det behövs bland annat ett välfungerande sjukvårdssystem med bra arbetsvillkor för vårdpersonal, fungerande distribution av mediciner och utrustning, vårdcentraler ute i byarna och lokala hälsoarbetare för att alla ska få tillgång till den grundläggande sjukvård som de har rätt till.

För några veckor sedan träffade jag treårige Yayah Kamara och hans mamma Abi på vårdcentralen i byn Baoma i Sierra Leone. Under mitt besök hade de precis fått reda på att Yayah hade malaria och han skulle nu få medicin. Om han inte hade tillgång till denna vård nära sin hemby hade han kanske dött i malaria, en sjukdom som är enkel att bota. Bakom alla fina ord är det dessa enskilda flickor och pojkar det handlar om. För vilka det är en fråga om liv och död.

Lokala insatser har förbättrat livet för kvinnor och barn i Senegal

Idag är det internationella kvinnodagen och vi passar på att lyfta ett positivt exempel på hur förtryck och diskriminering mot kvinnor kan bekämpas. Tack vare ett effektivt program genomfört av organisationen Tostan, som får stöd av UNICEF, har över 5 000 byar i Senegal nu öppet deklarerat att de inte längre kommer att tillämpa könsstympning eller arrangera äktenskap för barn.

senegal

Jag delade min nyfunna kunskap med min man, och nu slår han mig inte längre.

Hon som intervjuade den unga kvinnan trodde knappt hennes ord och vände sig till hennes man, som sade:

Det min fru säger är sant. Min pappa slog min mamma och jag trodde att det var vad jag borde göra. Men nu när min fru har lärt sig om sina rättigheter, slår jag inte henne längre. Vi tar nu båda ansvar för att undvika konflikter. Tillsammans har vi skapat ett bättre äktenskap och liv i familjen.

Detta vittnesmål kommer från ett ungt par i en by i Senegal och återges i boken However long the night som skildrar utvecklingen av organisationen Tostan i Senegal. En känsla av glädje, hopp och stärkt tro på mänsklighetens förmåga att förändras till det bättre finns kvar i mig efter att ha läst ut boken. Och även en stolthet att arbeta för UNICEF som sedan länge stödjer och samarbetar med organisationen.

Det unga paret i Senegal hade nyligen deltagit i Tostans treåriga Community Empowerment programme, som genomförs i åtta länder i Afrika. De positiva effekterna av deras arbete är enastående. Programmet genomförs i byar på landsbygden, där många bybor aldrig gått i skolan eller läst en bok och den traditionella kulturen är stark. Det är framför allt de interaktiva metoderna med stor respekt för de lokala värderingarna som gjort programmet så framgångsrikt. Genom dialog, sång, dans och berättande lär sig deltagarna om mänskliga rättigheter, jämställdhet, hälsa och hygien. De får också chans att prata om och ifrågasätta invanda och tabubelagda traditioner som könsstympning, barnäktenskap och våld mot kvinnor och barn. Från början riktade sig programmet bara till kvinnor, men snart insåg Tostan att männen måste vara lika delaktiga. I boken However long the night beskrivs flera mäns enorma engagemang och arbete för kvinnornas rättigheter.

Programmet har lett till att över 5000 byar i Senegal öppet har deklarerat att de inte längre kommer att tillämpa könsstympning eller arrangera äktenskap för barn. Bara detta är något som ansågs nästan omöjligt för 20 år sedan. Men förändringarna är så mycket bredare. I områdena där Tostan arbetat får fler barn livsviktiga vaccinationer och registreras vid födseln, och föräldrar har större kunskap om barnsjukdomar vilket räddar många barns liv. Men framför allt har kvinnorna blivit mer medvetna om sina rättigheter. Med styrka och ett otroligt mod bryter de urgamla tabun och värderingar för att ändra beteenden som de inser är skadliga för hela samhället.

De tar mer av sin rättmätiga plats, talar öppet om olika problem som kvinnor lider av och har betydligt mer inflytande i beslut som tas i byn. Och de accepterar inte längre övergrepp som att bli utsatta av våld av deras män. Vilken social förändring!

Statistik som räddar liv

Hur många personer ingår i ert hushåll? Hur många av barnen går i skolan? Har ni något barn som dött innan fem års ålder? Har ni elektricitet i bostaden? Denna typ av frågor ställs till de ca 10 000 familjer i de länder som är med i de stora undersökningarna som kallas MICS (Multiple Indicator Cluster Survey). Arbetet kartlägger tydligt hur många barn som inte går i skolan, hur många barn som är undernärda, vilka som har tillgång till vatten och toaletter, hur många barn som arbetar och så vidare.

image

Den värdefulla informationen från MICS används i olika rapporter om barnadödlighet, vatten och sanitet och utbildning. UNICEF och landets regering lägger också utifrån dessa data upp planer och strategier för de insatser som behövs för att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Till exempel visade den MICS som genomfördes i Demokratiska Republiken Kongo år 2010 att bara 28 procent av de nyfödda barnen blev registrerade. Detta ledde till att handlingsplaner lades upp och stora insatser genomfördes där många människor på bynivå deltog. I ett distrikt ökade antalet barn som registrerades från 6 till 41 procent på bara ett halvår. Dessa barn fick här med en identitet och därmed betydligt större möjligheter till sjukvård, skolgång och skydd.

UNICEF har tagit fram och utvecklat denna modell att samla in information om barn i världen. Frågorna är samma oavsett var du befinner dig, vilket gör informationen jämförbar över tid och mellan länder. Under de första åren fokuserade man på frågor kring barnadödlighet, utbildning och hälsa. Men omfattningen har nu utökats till att även täcka frågor som våld mot barn, barnarbete, barnäktenskap – områden som är bland de svåraste att få in statistik kring. Man har även utvecklat metoderna och börjat använda smsteknik, vattentester och blodprov för att få in mer fakta.

Numera hanteras hela processen av landets egna statistikmyndigheter men med tekniskt och finansiellt stöd av UNICEF. Innan siffrorna publiceras och börjar användas genomgår de så klart också en omfattande kvalitetsgranskning där experter bland annat jämför med andra källor till information. Så nästa gång du tar del av statistik från UNICEF, tänk på dessa hjältar som gör livräddande insatser!

Världen blir hela tiden bättre

Världen blir hela tiden bättre. Inte överallt och på alla områden, men generellt sett får människorna på denna jord det gradvis bättre. De lever längre, är friskare, begraver färre barn, får bättre utbildning, har bättre sätt att kommunicera och får alltfler av sina rättigheter tillgodosedda. Låt oss se och uppmuntras av dessa framsteg!

Foto: © UNICEF/Kent Page

Foto: © UNICEF/Kent Page

En expert på att visa hur världen går åt rätt håll är den populära föreläsaren Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. I sin senaste dokumentär ”DON’T PANIC — The Facts About Population” förklarar han på ett enkelt och pedagogiskt sätt varför världens befolkningsökning inte längre är det gigantiska hot det en gång var. Ett av de fakta han lyfter fram är att antalet barn i världen inte längre ökar utan ligger kvar på runt 2 miljarder.

I både Asien och Latinamerika föder varje kvinna i nu snitt två barn, nästan i nivå med Europa och Nordamerika. I Afrika söder om Sahara ligger dock snittet fortfarande högt på 5 barn per kvinna, även om variationerna mellan länderna är stora. Denna trend gör att världens befolkning troligen kommer att stanna på cirka 10 miljarder runt år 2050. Vilket ju är väldigt viktigt med tanke på att jordens resurser redan är begränsade.

En viktig förklaring till att familjer idag väljer att skaffa färre barn är att deras barn överlever och förblir friska i betydligt högre utsträckning än tidigare. Då minskar behovet av att föda många barn. För 25 år sen dog 37 000 barn under fem år varje dag- idag är den siffran halverad till 18 000. Fortfarande en förfärande hög siffra, men ändå en enorm förbättring! Här har många av de fattigaste länderna i världen, som Nepal och Liberia, gjort stora framsteg. Minskningen beror bland annat på att fler har tillgång till rent vatten och toaletter, att 85 procent av alla barn vaccineras mot de vanligaste barnsjukdomarna, att färre smittas av hiv och dör av aids, att färre barn är undernärda och att fler familjer har tillgång till grundsjukvård.

En annan orsak till att fler barn överlever är att fler kvinnor överlever graviditeten och förlossningen. För 25 år sen dog 1500 kvinnor varje dag i barnsäng och idag är denna siffra nere på knappt 800. Fortfarande alldeles, alldeles för många, men ändå en tydlig och positiv trend. Idag har också fler kvinnor tillgång till familjeplanering, flickor går fler år i skolan och har större möjligheter att bidra till sin egen eller familjens försörjning. Fortfarande har vi dock långt kvar till en jämställd värld och många insatser måste till för att alla kränkningar mot kvinnors rättigheter ska upphöra.

De 700 miljoner människor som under de senaste 25 åren lämnat den extrema fattigdomen bakom sig har idag sannolikt en bättre bostad, tillgång till rent vatten i närheten av hemmet, en cykel eller en moped för snabbare transport och kan få vård om de blir sjuka. Deras döttrar kan gå i skolan gå i istället för att ägna tid åt att bära hem vatten, ta hand om syskon och sköta sjuka familjemedlemmar. De kanske till och med har råd att låta sina barn få en högre utbildning, vilket ger helt andra valmöjligheter för framtiden. De har helt enkelt högre livskvalitet.

Därför är det så viktigt att arbeta för att även den sista miljarden människor får möjlighet att ta sig ur den extrema fattigdomen och kan ta del av det ökade välståndet i världen. För detta krävs resurser och gemensamma krafter!

Barnen som inte finns

Cirka 230 miljoner barn runt om i världen registreras aldrig, varken vid födseln eller senare. Detta innebär att de heller inte får något födelsebevis. Detta är ett brott mot deras rätt enligt barnkonventionen att registreras vid födseln och även rätt till ett namn och en nationalitet.

Prashenjit och hans mamma Hoimanti Bhaumik bor i Bangladesh. Hoimanti håller i Prashenjits födelsebevis. Foto: UNICEF/Mawa

Prashenjit och hans mamma Hoimanti Bhaumik bor i Bangladesh. Hoimanti håller i Prashenjits födelsebevis. Foto: © UNICEF/Mawa

När jag för några år sedan bodde och arbetade i Zambia behövde man söka uppehållstillstånd hos Immigration Office i huvudstaden Lusaka. Detta var det enda stället i landet där man kunde lämna in denna ansökan. Kontoret var inhyst i ett kalt och slitet kontorshus. I rummen låg pappersakterna med ansökningarna överallt i meterhöga staplar, till synes helt utan ordning. Jag blev skickad mellan minst fyra olika handläggare vid varje besök, då ingen visste var just min ansökan var. Till slut fick jag dock min stämpel i passet. För min man tog det nästan ett halvår att få sin stämpel, då det enligt lagen endast var utländska kvinnor som kunde vara medföljare till sin man, inte tvärtom. Detta är bara ett exempel på gammaldags och ineffektiv byråkrati och lagstiftning, vilket är alltför vanligt runt om i världen. Processen kring uppehållstillståndet blev för oss i Zambia mest komiskt och tidsödande.

Men för många miljoner barn i världen innebär det en avgörande skillnad i deras liv om byråkratin fungerar eller inte. Cirka 230 miljoner barn runt om i världen registreras aldrig, varken vid födseln eller senare. Detta innebär att de heller inte får något födelsebevis. Detta är ett brott mot deras rätt enligt barnkonventionen att registreras vid födseln och även rätt till ett namn och en nationalitet.

De oregistrerade barnen existerar inte för landets myndigheter. De räknas inte med i planeringen av vårdcentraler, skolor och infrastruktur. Deras föräldrar kan ofta inte utnyttja sjukvård, få en skolplats eller olika typer av bidrag för barnet och familjen. Barnet kan heller inte bevisa sin ålder, vilket gör att de till exempel kan bli bortgifta, involverade i barnarbete eller bli inkallad till värnplikt i för ung ålder. Senare i livet kan de bli nekade arbete, sociala bidrag, rätt att ärva egendom och rösta.

Långt avstånd till närmaste ställe där man kan registrera sitt barn, höga avgifter och blanketter på ett språk man inte förstår är några av anledningarna till varför barn inte registreras. Ibland står lagliga hinder i vägen, som till exempel att pappan måste skriva under vid registreringen.  Många föräldrar saknar också kunskap om varför det är viktigt och hur man ska gå tillväga. Störst är risk att aldrig registreras löper barn som föds på landsbygden, barn som tillhör diskriminerade grupper, barn i familjer som lever i fattigdom och barn till mödrar med låg utbildning.

Framgångsrika satsningar har dock gjorts i många länder, där UNICEF står bakom en del. Kostnadsfri registrering tillgänglig genom mödravården och datoriserade nationella folkbokföringssystem är några åtgärder som gett resultat. Även system med enkel smsteknik, ny lagstiftning och stora informationskampanjer har bidragit till framsteg. I Sydafrika har andelen barn som registreras stigit från 24 till 95 procent under de senaste 20 åren och Brasilien har gått från 64 till 93 procent på 10 år. Även i de fattigaste länderna har det gått framåt. Men tydligt är att fler satsningar behöver göras.

Vi måste prata om sex och rättigheter

De senaste åren har antalet barn och unga som dör i aids ökat kraftigt. Det är minst sagt oroväckande. För att bryta den negativa trenden och få fler att klara sig igenom den riskfyllda tonåren krävs mer riktade satsningar mot ungdomar.

FotbollUnder ett fältbesök i Uganda besökte jag redaktionen för tidningen Straight Talk. Det är en otroligt cool tidning gjord av ungdomar för ungdomar om kärlek, sexualitet och relationer. Den startades för 20 år sedan och blev på kort tid mycket populär bland landets ungdomar. Äntligen kunde de läsa om sex, relationer och sådant som är tabu att prata öppet om i Uganda och många andra länder. Tidningen gav också dess unga läsare livsviktig information om rättigheter, hiv och hur man skyddar sig.

Idag är the Straight Talk Foundation en stor organisation som ger ut fem tidningar, sänder radioprogram på 17 lokala språk och sprider information om kärlek, rättigheter och sex. Allt riktat mot ungdomar. De driver också fyra ungdomsmottagningar där unga bland annat kan få gratis rådgivning om preventivmedel, sexualupplysning, göra graviditetstest och testa sig för hiv.

Det är precis denna typ av riktade satsningar till ungdomar som behövs för att bryta den negativa trenden att fler unga idag dör av aids än tidigare. För andra grupper är trenden positiv jämfört med för 10 år sen. Betydligt färre små barn smittas idag av hiv av sina mammor. Mångdubbelt fler barn och vuxna har tillgång till livsviktiga bromsmediciner. Färre unga vuxna smittas av hiv och stigmat kring sjukdomen minskar på många håll.

Men till barn och unga mellan 10 och 19 år når man inte ut i tillräcklig grad. Det finns för få ungdomsanpassade ställen att testa sig, få stöd och information. Sexualundervisning saknas i de flesta skolor. Kunskapen om sjukdomen är fortfarande generellt för låg och stigmat starkt. Ungdomar som lever med hiv hoppar ofta av behandlingen för att de får för dåligt stöd.

Men problemet är så klart mer komplext än så. Det är fortfarande förfärande många ungdomar, främst flickor, som blir utsatta för sexuella övergrepp på grund av att många pojkar och män anser sig ha rätt att ha påtvingat sex med dem. Många utsatta flickor har också sex med äldre pojkar och män i utbyte mot mat, kläder, mobiltelefon eller pengar. Det är inte heller ovanligt att elever tvingas ha sex med sin lärare för att få ut sina betyg, vilket har kommit att kallas ”sex for grades”.

Brist på jämställdhet och respekt för varandras rättigheter, fattigdom och maktobalans är grundproblemen som måste bekämpas. Några av de saker UNICEF stödjer är fler ungdomsvänliga ställen för testning, behandling och stöd, arbete med attityder kring jämställdhet och rättigheter, riktade ekonomiska bidrag till utsatta ungdomar, ökad kondomanvändning och fler forum där ungdomar kan få information och prata om sex, kärlek och respekten för varandra. Låt oss alla stödja detta viktiga arbete så att fler ungdomar går säkra genom den riskfyllda tonårstiden.

Vi måste se framstegen!

Vi lever kvar i en världsbild från 1980-talet där utvecklingen i världen inte går framåt. I själva verket har världen under de senaste 25 åren sett enastående framsteg på nästan alla områden som gäller mänsklig utveckling. Det är idag 700 miljoner färre människor som lever i extrem fattigdom, alltså under 1,25 USD per dag.

Nyligen publicerades en rapport gjord av stiftelsen Gapminder och undersökningsinstitutet Novus, som gjort en serie mätningar av svenska folkets kunskaper om världen. Genomgående gav deltagarna svar som var betydligt mer negativa än hur verkligheten ser ut.

Antalet barn i världen som dör innan de fyller fem år har nästan halverats under samma period, från 12,6 till 6,6 miljoner. Även fattiga länder som Liberia, Bangladesh och Nepal har lyckats få ned sin barnadödlighet med runt 70 procent. Utbyggd grundsjukvård, bredare vaccinationsprogram, bättre utbildade mödrar och fler som har fått tillgång till rent vatten är några av anledningarna till denna positiva utveckling. Ett av dessa små barn är lilla Evangelie i östra Nepal som jag berättade om här på bloggen.

Befolkningsökningen har också minskat kraftigt i många länder jämfört med för 20 år sen. I till exempel Bangladesh, Botswana, Colombia och Indien föder varje kvinna i snitt runt 2,5 barn, vilket närmar sig nivåerna i Europa.

Alimamy Koroma

Alimamy Koroma

Hälsoläget för barn har också förbättrats. Antalet barn som är så undernärda att de hämmats i tillväxten har minskat med 40 % sedan 1990. Ett av dessa barn som får behandling mot undernäring är Alimamy Koroma, 9 månader i Sierra Leone. För 20 år sedan hade hon sannolikt inte överlevt sin ettårsdag.

1990 sov nästan inga barn under myggnät för att förhindra att smittas av malaria. Idag sover vart tredje barn under fem år under ett myggnät. Genom utbyggda vaccinationsprogram i många länder och storskaliga vaccinationskampanjer har polio nästan utrotats i världen. Även andra vanliga infektionssjukdomar som mässling, stelkramp och röda hund skördar idag betydligt färre barns liv än när jag vara barn på 1970-talet.

Gällande vatten och sanitet har enorma framsteg gjorts. På 25 år har över två miljarder fler människor fått tillgång till rent vatten och över en miljard har fått tillgång till en toalett.

När hiv aids epidemin var som värst för 10 år sedan smittades över 550 000 barn av hiv varje år. Denna siffra är idag nere på hälften. Idag finns det även livräddande bromsmediciner för barn som fler och fler får tillgång till.

Fler barn går i grundskola än någonsin tidigare, 9 barn av 10 börjar i skolan. En av dessa är 9-åriga Murun i Mongoliet som troligen inte hade fått någon utbildning alls om hon hade fötts för 20 år sedan.

Murun2

Murun

Självklart är inte utvecklingen så spikrak och rosenskimrande som dessa siffror kan ge sken av. Det är fortfarande förfärande många små barn som dör av enkla åkommor, alltför många som lever med kronisk diarré på grund av brist på rent vatten, alltför många barn som hoppar av skolan för att undervisningen håller för låg kvalitet och alldeles för många barn som föds med hiv. Men det är otroligt viktigt att se framstegen och att gemensamma ansträngningar faktiskt gör att så många människor nu får sina rättigheter förverkligade.

Stöd vårt arbete för alla barns rätt att överleva och utvecklas – Bli Världsförälder!