Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät för barn i utsatta livssituationer, och arbetet styrs av socialtjänstlagen. Under flera år har socialtjänsten fått kritik för bristerna i att ge barn i utsatta livssituationer det skydd och stöd de behöver och har rätt till. Sedan socialtjänstlagen kom till 1982 har den ändrats ett flertal gånger och vi är många som under lång tid påpekat att lagen behöver moderniseras, anpassas och förbättras. 

När en särskild utredning av lagen tillsattes 2017 hade vi höga förväntningar på resultatet. Utredningens uppdrag enligt direktiven var bland annat att lämna förslag på en ny socialtjänstlag som bidrar till social hållbarhet med individen i fokus, ett förebyggande perspektiv och kunskapsperspektiv, och ökad kvalitet utan ökade kostnader.

Redan tidigt i processen tryckte UNICEF Sverige på för att utredningen skulle göras utifrån ett barnrättsperspektiv, och 2018 fick utredningen i uppdrag att just förtydliga barnrättsperspektivet i socialtjänstlagen. Vi hade fått gehör, och det var en tydlig markering från lagstiftaren om en målsättning att flytta fram positionerna för barns rättigheter. 

Genom att bli inbjudna till en av utredningens referensgrupper har vi också kunnat följa utredningens arbete under de senaste åren. Därför känns det extra nedslående att konstatera att resultatet inte blev vad vi hoppats på.

Viktiga frågor lyfts, men utredningen når inte i mål i verkligheten

Utredningens inriktning på bland annat helhetsperspektiv och förebyggande arbete var mycket lovande, och flera av förslagen är steg i rätt riktning för ett förtydligat barnrättsperspektiv. Bland annat lyfts viktiga frågor om barnombud, förstärkning av rätten till information, och barns rätt till kontakt med närstående vid placering utanför hemmet. Utredningen föreslår också att bestämmelsen om barnets bästa ska anpassas till barnkonventionens lydelse.

Men – trots att många av förslagen i grunden är positiva, skapar helheten ett alltför stort utrymme för tolkning och anpassning för att kunna säkerställa barns rättigheter i verkligheten. 

Ekonomiskt bistånd kan inte separeras från andra former av stöd

Redan i direktiven begränsas utredningens handlingsutrymme då frågan om ekonomiskt bistånd hamnar utanför utredningens uppdrag. Att växa upp i ekonomisk utsatthet ökar risken för andra former av utsatthet och otrygga levnadsförhållanden.

Att separera frågan om ekonomiskt bistånd från rätten till andra former av stöd och skydd, riskerar att förstärka de stuprör inom socialtjänsten som idag hindrar det helhetsperspektiv som den nya lagen eftersträvar. Frågan är i vilken grad socialtjänstens arbete kan anses förebyggande om hänsyn inte tas till de grundläggande förutsättningar som bidrar till utsatthet och utanförskap.

Barns tillgång till sina rättigheter får inte villkoras av en kommuns prioriteringar

Utredningen beskriver tydligt ambitionen att återgå till en ramlag utan detaljstyrning, vilket medför att det i många förslag saknas ett HUR eller någon form av gräns för vad som inte är förhandlingsbart när det gäller att säkerställa barnets rättigheter. 

Det innebär att utgångspunkten för bedömningar och beslut som ska fattas, riskerar att redan på förhand färgas av olika organisatoriska eller ekonomiska begränsningar hos kommunen, snarare än att utgå från det enskilda barnet.

Enligt barnkonventionen, som ju är svensk lag, ska staten genom aktiva åtgärder skydda barnet mot diskriminering. Regionala skillnader i möjligheterna för barn att få sina rättigheter tillgodosedda får inte förekomma. De skillnader som eventuellt ändå finns ska kunna härledas till det enskilda barnets särskilda behov och förutsättningar. 

UNICEF Sverige anser att det måste finnas tydliga krav på barnkonsekvensanalyser av alla förslag som berör barn. När andra intressen ges företräde framför barnets bästa, ska detta tydligt framgå och förklaras.  

Var har barnets rätt till delaktighet tagit vägen?

UNICEF Sverige anser att utredningen brister i uppdraget att förtydliga barnrättsperspektivet, då rätten till delaktighet inte fått ta mer plats och inte heller resulterat i skarpa förslag. Barn har heller inte gjorts delaktiga i själva utredningen, vilket borde ha varit en självklarhet, med tanke på vilken avgörande roll socialtjänstlagen har för barn i utsatta livssituationer. 

Delaktighet är ett av de områden där störst brister identifierats när det gäller hur barnkonventionen efterlevs. Därför hade vi velat se tydligare och mer djupgående resonemang kring hur kraven på att erbjuda verklig delaktighet hade kunnat se ut.

Fortsatt risk att barn faller mellan stolarna när samverkan inte utreds

Det finns ett stort behov av att ta ett helhetsgrepp kring frågan om samverkan mellan olika samhällsaktörer, såsom skola, socialtjänst, landsting och rättsvårdande myndigheter, inte minst när det gäller fokuseringen på det förebyggande arbetet.

Men utredningen har valt bort att utreda frågan om samverkan, med motiveringen att detta inte bör regleras i lagstiftning. Detta trots att dålig samverkan ofta är en bidragande orsak till brister i hur barns rättigheter tillgodoses.

Alltför många barn står idag utan stöd när socialtjänst, skola och andra instanser avsäger sig ansvar, eller saknar gemensamma former för att stötta enskilda barn.

“Inga ökade kostnader” rimmar illa med högt ställda målsättningar

Direktiven för utredningen har en avgörande roll för lagförslagets brister. När det gäller förutsättningar för tillämpningen av lagen är direktiven tydliga med att förslagen inte får innebära ökade kostnader. Detta trots att många kommuner redan idag är drabbade av sparkrav och tvingas till hårda prioriteringar. 

En omställning från individbaserat till förebyggande arbete, och tidiga insatser, är en nödvändig förändring för att möta samhällets utmaningar och förbättra livsvillkoren för barn i utsatta livssituationer. Utan rätt förutsättningar riskerar dock utredningens högt ställda målsättningar att bara bli tomma ord i den verklighet där lagen ska tillämpas.

För att socialtjänstlagen i praktiken ska bidra till långsiktighet och att förverkliga ambitionerna i barnkonventionen och Agenda 2030 krävs att det finns rätt förutsättningar för dem som förväntas tillämpa lagen.   

Dags för en särskild barnlag?

Barnkonventionen ska genomsyra all lagstiftning, men när det gäller barn i utsatta livssituationer räcker det inte med en ramlag som vägledning för förverkligandet av barnets rättigheter. 

En särskild lag som reglerar frågor som rör stöd och skydd till barn i utsatta livssituationer, och på ett mer detaljerat sätt kan reglera hur barnets rättigheter ska bli verklighet. 

En sådan sammanslagen lagstiftning skulle också kunna erbjuda en möjlighet att överbrygga de utmaningar som vi idag ser när det gäller det stora glappet mellan frivillighet och tvång som uppstår i relationen mellan socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). 

Vägen framåt – det krävs ett omtag

UNICEF Sverige har beslutat att avstyrka utredningens lagförslag, trots att vi kan se de goda ambitionerna. Vi anser att det krävs ett omtag kring frågan, snarare än att öppna upp för ökade regionala skillnader i tillgången till skydd och stöd, som nuvarande lagförslag riskerar att göra. 

Direktiven för en ny utredning måste utformas på ett sätt som gör det möjligt att genomföra utredningen med ett tydligt rättighetsperspektiv, som inte på förhand begränsas av att “utredningen inte får lägga förslag som är kostnadsdrivande eller ambitionshöjande”. 

Barnkonventionen är numera lag i Sverige, det måste synas både i utformning och tillämpning av annan svensk lag, och i högsta grad i socialtjänstlagen.

Läs UNICEFs remissvar

Regeringen beslutade i juli 2018 att en särskild utredning skulle göras för att analysera och föreslå åtgärder för att minska skolsegregationen och förbättra resurstilldelningen till förskoleklass och grundskola, med målet att öka likvärdigheten inom skolan. Idag kommenterar UNICEF Sverige slutbetänkandet i ett remissvar.

En likvärdig skola är ett viktigt bidrag till ett bättre samhälle och spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa barns rätt till jämlika uppväxtvillkor och rätten till utbildning enligt barnkonventionen. Likvärdig utbildning av god kvalitet, för alla barn, är en absolut grundläggande fråga för barns livskvalitet, deras utveckling och deras framtida möjligheter i livet.

Agenda 2030 lyfter också utbildning och livslångt lärande som en av nyckelfaktorerna för hållbar utveckling. En fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot socialt utanförskap för alla barn, men särskilt för barn i utsatta livssituationer.

Ojämlikhet i skolan ett allt större problem

Men trots höga ambitioner och skolans uttalade uppgift att kompensera för skillnader i barns förutsättningar, har ojämlikheten vuxit till ett allt större problem inom skolans värld. I internationella studier är Sverige medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och förmågan att uppväga elevers socioekonomiska förutsättningar. 

Ett av statens ansvar är att jämna ut ekonomiska ojämlikheter mellan kommuner för att främja jämlikhet nationellt, en fråga som utredningen också fokuserar på. Bland annat genom att diskutera det decentraliserade skolsystemets bristande förmåga att nå de övergripande målen om en likvärdig och kompensatorisk skola.

Men sett ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv går utvecklingen över tid i Sverige i en riktning där skolan tyvärr blir allt mindre likvärdig, snarare än tvärtom. Samtidigt vet vi idag att det finns ett samband mellan skolans likvärdighet och barns ökade psykiska ohälsa.

I takt med att likvärdigheten i skolan försämrats, har rapporterna från barn och unga som känner stress över skolprestationer och försämrade framtidsutsikter också ökat.

Viktigt att vända utvecklingen

Utredningen kommer med flera viktiga förslag för att vända utvecklingen vad gäller likvärdigheten i skolan i Sverige, men det kommer att kräva kontinuerligt arbete, rätt insatser och tydliga nationella mål att följa upp.

Utredningen kommer bland annat fram till att:

• Det finns behov av ett ökat statligt ansvar och ett mer enhetligt regelverk för skolan, för att möjliggöra uppföljning av likvärdigheten på nationell, regional och lokal nivå, vilket UNICEF Sverige håller med om. Att kunna följa utvecklingen och göra jämförelser är grundläggande för att veta att rätt insatser görs och att vi rör oss i rätt riktning.

• Kommunala resursskillnader måste jämnas ut och stabiliteten i resurssättningen till skolan behöver öka. Bland annat lägger utredningen fram förslag om sektorsbidrag och förändringar i beräkningar av grundbelopp för att bidra till detta. Tanken är att de kommunala skillnaderna i finansiering ska stabiliseras och att skillnader mellan kommuner och andra huvudmän ska bli rättvisare.

• Det behöver införas ett nationellt och gemensamt skolval med avskaffat kösystem. UNICEF Sverige håller med i utredningens analys om att ett sådant system kan bidra till att öka förutsättningarna för en mer sammansatt och allsidig skola som gynnar alla barn, inte enbart de mest utsatta.

• Utredningen lyfter också upp vikten av informationsinsatser till såväl elever som vårdnadshavare, spridning av information på olika språk samt godkända urvalsgrunder som viktiga faktorer för att skapa förutsättningar för att ett fritt skolval ska kunna vara jämlikt.

• Det finns ett tydligt orsakssamband mellan likvärdigheten i skolan och segregation inom andra samhällssektorer. Därmed blir det tydligt att skolsegregationen inte är en fråga som kan lösas enbart med förslag på åtgärder som rör skolan, utan det måste också ses ur ett bredare perspektiv. 

UNICEF Sverige efterfrågar:

• Ett ökat statligt ansvar för skolan.
• Ett mer enhetligt regelsystem, som möjliggör att utvecklingen av likvärdighet och kvalitet kan mätas på rätt sätt över tid för att se till att de insatser som sätts in har önskad effekt.
• En jämnare finansiering som bidrar till kontinuitet och förutsägbarhet i planeringen av skolans uppdrag.
• Ett helhetsperspektiv på de frågor som utmanar barns rätt till likvärdig skola och jämlika uppväxtvillkor.

Läs hela vårt remissvar här.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet på söndag har vi granskat valmanifesten hos de svenska partier som idag sitter i Europaparlamentet. Gemensamt för samtliga valmanifest är att miljö- och klimatfrågor, ökad brottsbekämpning och vikten av att säkra Europas demokratiska värden tydligt betonas. De frågor som huvudsakligen lyfts är självfallet viktiga, men vi oroas av att diskussionen om barns rättigheter i hög utsträckning lyser med sin frånvaro.

Barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden och utvecklas till sin fulla potential. Men så ser inte verkligheten ut för alla barn idag – varken i Sverige, Europa eller övriga världen. Ett av EU:s viktigaste uppdrag är att värna demokratiska och mänskliga rättigheter. Barn har dessutom särskilda rättigheter utöver de grundläggande mänskliga rättigheterna, något som måste prioriteras i betydligt högre grad på EU-nivå än vad det gör idag. Barn har rätt till en barndom här och nu, men de är också morgondagens väljare, världsmedborgare och politiska ledare. För att deras tilltro till det demokratiska europeiska samarbetet ska leva vidare behöver EU involvera och göra barn delaktiga, samt visa att de står upp för barns rättigheter.

En av de brinnande frågorna inför EU-valet är den om migration. I vår granskning inför valet framgår att samtliga partier, förutom Sverigedemokraterna, vill arbeta för att EU ska nå gemensamma lösningar inom migrationsområdet. Det ser vi positivt på, men partierna behöver också lyfta hur barns särskilda utsatthet och behov ska prioriteras i samarbetet mellan länder. Vi behöver säkerställa att barn får rätt till skydd oavsett var i Europa de befinner sig. Många barn har fallit offer för bristande samverkan mellan länder. Det har varit särskilt tydligt vad gäller arbete med spårning och efterforskning av familjemedlemmar och familjeåterförening. Många länder har också brustit i registrering av de barn som har anlänt, och i sin skyldighet att tillgodose barnen deras grundläggande rättigheter.

UNICEF anser att alla barn måste få hjälp och stöd när de är i Europa, och att hållbara lösningar med barnets bästa i fokus ska säkerställas oavsett om dessa lösningar ligger i Europa eller någon annanstans.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet den 26 maj har UNICEF Sverige riktat en uppmaning till toppkandidaterna i de partier som idag är representerade i Europaparlamentet, om att bli ”Child Rights Champions”. Att bli en ”Child Rights Champion” innebär att man aktivt tar ställning för barns rättigheter, genom att skriva under det manifest UNICEF tagit fram tillsammans med en rad andra barnrättsorganisationer inom ramen för kampanjen ”Vote for Children”. Mer information om kampanjen hittar du här.

Hittills har fyra kandidater skrivit på, dock endast en av toppkandidaterna. De behöver bli fler. Vi fortsätter att uppmana våra svenska kandidater att ta ställning och aktivt delta i arbetet för att säkerställa barns rättigheter inom det europeiska samarbetet.

Vi vill också uppmana dig att ta ställning genom att rösta på söndag, den 26 maj. Tillsammans kan vi bidra till ett EU som står för stärkta demokratiska värderingar med utgångspunkt i respekt och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter, och inte minst barns rättigheter.

Just nu pågår det årliga evenemanget Socionom­dagarna i Stockholm, en mötes­plats som årligen samlar socio­nomer och andra yrkes­verk­samma runt temat kvalifi­cerat socialt arbete. UNICEF Sverige var i år inbjudna för att presentera vår Handbok för social­sekreterare – Om barnrätts­perspektivet från förhands­bedömning till avslutad utred­ning.

Ladda ner handboken

Den sociala barn- och ungdoms­vården har under lång tid kämpat med utmaningar kopplade till hög arbets­belast­ning, hög personal­omsätt­ning och utmaningar med kompetens­för­sörj­ning. Och det är barnen som betalar det högsta priset.

Som tidigare utredare inom den sociala barn- och ungdoms­vården är min erfaren­het att barnrätts­perspek­tivet allt­för ofta får stå till­baka för ett verk­sam­hets­perspek­tiv. Politisk vilja och ekonomiska begräns­ningar innebär att man som hand­läggare tvingas utveckla strate­gier för att orka vara kvar i den verk­sam­het man arbetar inom.

Det kan till exempel inne­bära att utbudet på insatser blir styrande i barna­vårds­utred­ningar, snarare än barnets faktiska behov. Barn­samtalen reduceras till ett ”nöd­vändigt moment”, som oftare handlar om favorit­maten än om den oro som finns för barnet. I ärenden där tvång inte är aktuellt, men där stöd­behoven är stora, riskerar barn att helt stå utan stöd när föräld­rar tackar nej till insatser.

Och trots den lag­stad­gade rätten till delak­tig­het upp­lever många barn i kon­takt med social­tjänsten, att de inte blev lyssnade till eller tagna på allvar.

UNICEF Sveriges handbok ger infor­mation och prak­tiska tips på hur barn­konven­tionen kan användas i utred­ningar av barns behov av skydd och stöd, och är ett lättill­gängligt stöd för social­sekreterare i det dagliga arbetet. Hand­boken för­klarar på ett konkret och kort­fattat sätt social­tjänstens ansvar för att vara barn­rätts­baserade i pro­cessen, från inkommen anmälan till kommuni­cerat beslut i barna­vårds­utred­ningar.

Ladda ner handboken

Onsdagens semi­narium lockade ett hundra­tal enga­gerade åhörare som fick ta del av hur hand­boken kan användas – socionomer som nu kan gå ut i sina verk­sam­heter och till­sammans med oss kämpa för att stärka barns rättig­heter inom den sociala barn- och ungdoms­vården.

För att ytter­ligare stärka förut­sätt­ningarna för att barn i utsatta livs­situa­tioner ska få det skydd och stöd de behöver, riktar UNICEF Sverige följande krav till kommande rege­ring och ansvariga besluts­fattare:

• Kunskaps­läget gällande barns rättig­heter måste stärkas hos besluts­fattare, inom myndig­heter och i sam­hället i stort
• Ett nationellt ansvar måste tas för att sam­verkan mellan olika samhälls­aktörer ska utvecklas och stärkas
• Kommande regering behöver ta ett aktivt ansvar för att stärka barns rätt till infor­mation och möjlig­het till delak­tig­het i frågor som rör dem

 

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn i Sverige om sina upplevelser av våld, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan när det gäller ärenden där barn utsatts för våld. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten berättar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

Barnens berättelser vittnar också om att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, något som skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna, även när barn är drabbade.

Därmed ställs orimliga krav på att barnet ska visa vad det varit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som hänt, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att uppfattas som icke-trovärdigt, då barn ofta har en annan tidsuppfattning än vuxna.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel (som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet), men där är det rättsliga skyddet som svagast.

Seminariet idag blir ett samtal mellan några av de yrkesverksamma experter som ingått i rapporten. Samtalet blir en reflektion över de berättelser barnen delat med sig av, samt vad som måste göras för att stärka barns position i fall där de upplevt och själva blivit utsatta för våld i hemmet. Samtalet leds av Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer.

Seminariet äger rum 14.30 i lokal T3, Älvsjömässan. Ska du dit? Varmt välkommen att lyssna!

När det gäller våld mot barn har UNICEF Sverige följande krav:

• Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
• Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbara.
• Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

 

UNICEFs arbete i Sverige utgår från sex prioriterade sakområden: barnkonventionens ställning i Sverige, barns rättigheter i biståndet, barnkonventionen i skolan, våld mot barn, barn på flykt och socialt utanförskap. Under dagarna på Järvaveckan röstade drygt 500 personer på den av våra frågor de anser är extra viktig.

Resultatet visade att våld mot barn engagerar flest, en fråga som också är en av våra prioriterade inför valet i höst.

Efter röstningen kunde den som ville också fritt tycka till om vilken fråga de anser är viktigast inför valet. Här delade 115 personer, i åldrarna 5-70 år, med sig av sina tankar:

”Våld mot barn är dåligt, eftersom att alla barn har rätt till ett bra liv.” 12 år, Tensta.

”Alla barn ska få samma möjligheter till utbildning, yrken osv, oavsett bostadsort, etnicitet, religion, kön och sexuell läggning/identitet.” 15 år, Sundbyberg.

”Migration, integration och jämställdhet är de viktigaste frågorna inför valet.” 22 år, Lidingö.

Andra frågor som lyftes av många som besökte vårt tält var klimatet och miljön, samt barn på flykt.

Inför valet i höst har UNICEF Sverige tagit fram ett valmanifest med de tre frågor som vi anser är extra viktiga att lyfta:

• Att hjälpa barn på flykt
  Enligt barnkonventionen ska alla barn ha rätt till familjeåterförening. Dagens lagstiftning behandlar barn olika genom att endast en del av dem som har beviljats uppehållstillstånd kan ansöka om familjeåterförening, men inte alla, vilket strider mot barnkonventionen.
• Att stoppa våld mot barn
  UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn måste vara straffbara. Det behöver införas en särskild bestämmelse om misshandel mot barn i brottsbalken. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, utan samma lagar gäller oavsett vem som är drabbad. Dessutom måste psykiskt våld som hot, trakasserier och att bevittna våld också bli straffbart.
• Barns rättigheter i skolan
  Alla elever ska ha tillgång till kvalitativ utbildning oavsett boendekommun och bakgrund. För att skolan ska leva upp till sitt uppdrag och bidra till ökad likvärdighet krävs ett ökat centraliserat ansvar och samverkan mellan berörda aktörer på statlig, regional och kommunal nivå.

Resultatet från röstningen och de medskick besökarna gjort bekräftar att de frågor vi har fokus på är angelägna för dem som röstar, både nu och i framtiden.

Genom att skapa dialog, lära av varandra och lyfta de frågor som utmanar tryggheten, välbefinnandet och framtidstron för många människor i det svenska samhället idag, kan vi tillsammans skapa en framtid där våra barn får växa upp i trygghet – med framtidstro och med möjligheten att utvecklas till sin fulla potential.

När vi lämnade Järvaveckan för den här gången, gjorde vi det lite klokare, lite mer inspirerade och målmedvetna inför vårt fortsatta arbete för att stärka barns rättigheter i Sverige.

 

Den sociala barn-och ungdomsvården har ett särskilt ansvar att tillgodose barns rätt till skydd och stöd. Under flera år har socialtjänsten signalerat att man har svårt att klara av det uppdraget. I sin slutrapport tar den nationella samordnaren upp ”brister i hur man tillgodoser barnens rättigheter” som ett av tre identifierade huvudproblem för den sociala barn och ungdomsvården i Sverige idag.

Slutsatsen är att det krävs ett långsiktigt strukturellt förändringsarbete som i grunden skapar god förutsättningar för en fungerande social barn- och ungdomsvård. Det huvudsakliga förslaget i slutrapporten – Barnets och ungdomens reform – har som syfte att inspirera och leda till långsiktig och hållbar utveckling. Barn och familjer ska ges utrymme att vara delaktiga i frågor som rör den egna framtiden och livssituationen. Genom att arbeta förebyggande och över gränser ska man motverka att familjer hamnar mellan stolarna eller att barn i behov av skydd och stöd lämnas utan.

Som tidigare socialsekreterare håller jag till fullo med om att ett långsiktigt förändringsarbete behövs. Socialsekreterare måste ges förutsättningar att kunna utföra ett gott socialt arbete. Men de måste också veta hur. Därför behöver också kunskapen om och tillämpningen av barnkonventionen stärkas på handläggar- och chefsnivå ute i kommunerna.

Ökad kunskap leder till att vi lyfter blicken och att utmaningar i verksamheten kan uppmärksammas ytterligare, snarare än att man anpassar sig till dem. Det skulle också belysa behovet av ett långsiktigt förändringsarbete, som sträcker sig över mandatperioder och bortom partipolitik och myndighetsgränser, samtidigt som enskilda socialsekreterare stärks i sin uppgift att tillgodose barns tillgång till sina rättigheter.

UNICEF Sverige välkomnar den nationella samordnarens slutrapport och anser att mycket positivt kan komma ur den. Enligt rapporten ska de förändringsförslag som presenteras ha sin utgångspunkt i barnkonventionen, och man understryker att barn och ungas ställning inom den sociala barn- och ungdomsvården måste stärkas.

Därför är det också avgörande att man gör en djupare analys av föreslagna åtgärder och de regeringsbeslut som fattats till följd av samordnarens rekommendationer. Det måste säkerställas att förändringsarbetet får genomslag för dem som den sociala barn- och ungdomsvården faktiskt är till för – barnen.

UNICEF Sverige anser att följande måste säkerställas för att stärka barns ställning i den sociala barn- och ungdomsvården:

• Barn i kontakt med socialtjänsten måste garanteras högre grad av delaktighet och medskapande i kontakten med socialtjänsten, genom tänkta regeringsbeslut och reformer.
• Barn med behov av stöd från socialtjänsten måste i högre grad beviljas insatser som utgår från det specifika barnets individuella behov och situation.
• Samverkan mellan olika samhällsaktörer måste utvecklas och stärkas, för att bättre kunna möta enskilda barns specifika behov över myndighetsgränser, kommungränser och sektorsgränser.

 

UNICEF Sveriges rapport Barn och samhällsvård – Vad vet vi om institutions- och familjehemsvården? visar att det finns ett stort kunskapsglapp när det gäller livssituationen för barn under själva placeringstiden. Barn i behov av samhällets skydd och stöd tvingas med andra ord nyttja en välfärdstjänst vi inte vet hur den fungerar, samtidigt som vi ser att barns psykiska ohälsa försämras.

Samhället har det yttersta ansvaret för att säkerställa att den vård barn och unga ges håller hög kvalitet och att barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Enligt barnkonventionens grundprincip om barnets bästa ska just barnets bästa beaktas i alla beslut som rör barn. Och enligt både socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska barnets bästa vara avgörande i de beslut som tas. Vet vi då om att kunskapen brister om barns villkor under placeringstiden, borde än högre krav ställas på uppföljning av insatser inom ramarna för socialtjänsten.

För drygt två år sedan färdigställdes slutbetänkandet för förslaget till ny LVU (SOU 2015:71). Slutbetänkandet genomsyrades av ett starkt barnrättsperspektiv och hade sin utgångspunkt i barnet och barnets rättigheter. Bland annat lyfte förslaget fram vikten av att vården enligt LVU ska präglas av trygghet, omtanke och respekt för den enskilda personen. Mjuka värden lyftes fram gällande vårdens uppföljning och kvalitet, och barns delaktighet och rätt till information belystes.

UNICEF Sverige var remissinstans för betänkandet och vi var positiva till många av de förslag som lyftes fram. Vad som hänt med slutbetänkandet efter remissrundan är en gåta och än idag väntar vi på att förslaget till ny LVU ska bli verklighet.

I väntan på ny lagstiftning som stärker rättigheterna för barn i samhällsvård måste högre krav ställas på bedömningar, insatser och uppföljningar inom den sociala barnavården. Det är inte acceptabelt att barn som är utelämnade till samhällets vård inte kan få kontakt med sin socialsekreterare, att orosanmälningar för barn som är placerade inte tas på allvar eller att de myndigheter som är ansvariga inte har full insyn i vårdens utförande.

Samhället kan göra mycket mer för placerade barn än vad som görs idag. För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår UNICEF Sverige bland annat följande åtgärder:

• Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
• Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
• Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård här.

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU finns att läsa här.

Socialtjänsten har under flera år signalerat att man, av olika anledningar, har svårt att klara av sitt uppdrag som samhällets yttersta skyddsnät. Ekonomiska och organisatoriska begränsningar, alltmer administration och ökande orosanmälningar har resulterat i en situation där socialsekreterare lägger för lite av sin tid på det som de faktiskt borde göra – prata med barn.

Syftet med den nationella samordnarens uppdrag har varit att sätta den sociala barn- och ungdomsvården på den politiska agendan. Under Förbättringsresan, som uppdraget döpts till, har den nationella samordnaren arbetat tillsammans med 50 kommuner och gjort två besök i varje kommun. Målet var att identifiera utvecklingsområden inom den sociala barn-och ungdomsvården och sedan följa upp hur kommunerna arbetar med att förbättra de områden som identifierats. Kartläggningarna och uppföljningarna har sedan resulterat i ett antal förslag till regeringen.

Förbättringsresans positiva anda är ett friskt inslag i diskussionen om den sociala barn- och ungdomsvårdens framtid. UNICEF Sverige välkomnar många av initiativen och det utrymme frågorna om krisen i socialtjänsten faktiskt fått under senare år. Det är också viktigt att belysa det goda sociala arbete som varje dag utförs av kompetenta och engagerade socialsekreterare runt om i landet, för att stärka en yrkesgrupp som ofta utmålas på ett negativt sett, antingen för att de gör för mycket – eller ingenting alls.

Att satsa på att ge socialsekreterarna bättre förutsättningar är avgörande. Men vi får inte glömma bort vilka socialtjänsten är till för, nämligen barnen. För även om socialsekreterarnas situation måste bli bättre är det är inte de som i första hand betalar priset för bristerna i socialtjänsten – det gör barnen.

Det arbete som gjorts ute i kommunerna och de frågor som lyfts under Förbättringsresan har bidragit till många förslag på kreativa och moderna lösningar för att underlätta för socialsekreterare och deras arbete. Att översynen av socialtjänstlagen nu också är igång är ett annat positivt steg i rätt riktning.

UNICEF Sverige efterfrågar dock en tydligare analys av vad effekten blir för barnen i praktiken:

• Hur säkerställs att ökat tidsutrymme för socialsekreteraren faktiskt kommer innebära mer tid med enskilda barn och inte större ärendemängd, fler samverkansmöten eller andra uppgifter?
• Hur analyseras satsningarna som görs från regeringens håll och dess effekter för barnen ur ett barnrättsperspektiv?
• Och hur ska de goda exemplen bidra till ökad likvärdighet för alla barn som är i behov av kontakten med socialtjänsten?

UNICEF Sverige ser fram emot att ta del av slutrapporten som ska presenteras den 15 december, och hoppas att svaren på några av våra frågor kommer rymmas där.

Här kan du läsa mer om regeringsbesluten.

Vill du få mer information om UNICEFs arbete för barnen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

Sedan socialtjänstlagen trädde i kraft för 35 år sedan har både samhället och socialtjänstens uppdrag förändrats. Det har länge pratats om den välbehövliga översynen, men inget har hänt. Att beskedet nu kommit är glädjande och det finns många positiva ansatser i det kommittédirektiv som ligger till grund för uppdraget.

Bland annat är syftet med översynen att göra lagen mer förståelig och tillämpbar, samtidigt som möjligheterna för samverkan mellan olika samhällsaktörer ska ses över. Ambitionen är också att resultaten av utredningen ska leda till en mer jämlik lagstiftning som har individen i fokus och som lägger större vikt vid förebyggande och trygghetsskapande insatser. UNICEF Sverige är positiv till utredningen och dess intentioner, men anser att det finns ett antal centrala områden som ytterligare behöver belysas och adresseras i utredningen.

UNICEF Sverige vill bland annat se:

• Ett tydligare barnrättsperspektiv med tydlig förankring i barnkonventionen och dess grundläggande principer om barnets bästa, icke-diskriminering, rätten till delaktighet och inflytande, samt varje barns rätt till liv och utveckling till dess fulla potential.
• Att utredningen på ett tydligt sätt beaktar Sveriges internationella åtaganden, nationella handlingsplaner samt tidigare utredningar inom socialtjänstens område och dess rekommendationer, t ex LVU-utredningen och barnskyddsutredningen. Den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvårdens resultat är också centrala för översynen.
• Att barns ställning som aktörer, snarare än objekt tydliggörs och att barn görs delaktiga i översynsprocessen för att ge sina perspektiv. Därmed ges förutsättningar för en inkluderande och hållbar lagstiftning.
• Att frågan gällande klagoinstanser och tillsynsansvar på individnivå ingår i översynen. När barn är utlämnade till samhällets allra yttersta skyddsinstans måste det finnas bättre och tydligare vägar att gå när barns rättigheter kränks. Det måste finnas möjlighet att få sitt ärende prövat och det måste finnas en väg till upprättelse. Som även är anpassad för barn.
• Att kostnadsfrågan inte blir avgörande för det nya lagförslaget. För att resultera i förslag som verkligen genomsyras av ett rättighetsperspektiv, bör utredningen snarare koncentrera sig på hur lagen kan stärkas och förbättras med individen i centrum. Kostnader och effektivt användande av resurser får sedan analyseras i ett nästkommande led.

För att ta del av samtliga punkter, läs brevet till den särskilda utredaren här.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt nyhetsbrev här. 

En av konsekvenserna med socialtjänstens uppgiftsskyldighet är att redan utsatta barn i Sverige fråntas rätten till stöd och skydd om de har problem hemma. Till exempel om det förekommer våld, övergrepp eller missbruk i en familj. Socialtjänsten är enligt lag skyldig att erbjuda alla barn i Sverige skydd eller stöd, men på grund av hotet om att familjens uppgifter kan avslöjas blir en kontakt med myndigheten i praktiken omöjlig. Risken är dessutom att skolor och förskolor i förlängningen förlorar tilltron till socialtjänsten och därför drar sig för att anmäla oro för utsatta barn, medvetna om vad följderna kan bli.

Barnen blir de största förlorarna 

Under de år jag arbetat som socialsekreterare har jag träffat barnfamiljer, vars livssituationer varit svåra och påfrestande på olika sätt, men där myndigheternas stöd ändå kunnat fungera som en positiv kraft och påverkat barnets situation i positiv riktning. När enskilda socialsekreterare istället tvingas frångå sitt uppdrag och dessutom ställs inför ett omöjligt yrkesetiskt dilemma till förmån för andra intressen urholkas successivt tilltron till en av välfärdssamhällets allra viktigaste funktioner. Och barnen blir de största förlorarna.

Alla barn som befinner sig i Sverige ska ha tillgång till sina rättigheter enligt barnkonventionen. Vi kan inte göra skillnad på barn och barn. Speciellt inte i ett land som har höga ambitioner att vara det bästa landet för barn att växa upp i. Barnkonventionen och socialtjänstens uppdrag som samhällets yttersta skyddsnät måste tas på allvar och får inte åsidosättas till förmån för andra intressen.

Läs brevet i sin helhet här.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

UNICEFs rapport Report Card 13: A league table of inequality in child well-being in rich countries jämför barns levnadsvillkor inom olika livsområden. Sverige lyfts fram som ett exempel på ett av de länder som sjunkit mest vad gäller jämlikheten i levnadsvillkor för barn. Sammanlagt hamnar Sverige på plats 23 av 35 bland jämförda OECD-länder.

Inom området utbildning är siffrorna ännu dystrare. I början av 1990-talet var Sverige i topp vad gäller läsförståelse och likvärdighet, men har nu sjunkit till plats 29 av 35. Skillnaden i läsförståelse mellan genomsnittet och de barn som halkar efter mest motsvarar tre års undervisning.

I rapporten Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige berättar barn själva om upplevelsen av sin livssituation. Barnen beskriver känslan av att sakna samma förutsättningar som sina kamrater och hur det påverkar engagemanget för skolan. De berättar hur bristen på framtidstro skapar en känsla av att det redan är kört.

Skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling 

Ur ett barnrättsperspektiv är den sjunkande likvärdigheten i den svenska skolan ett allvarligt problem. En av grundtankarna i barnkonventionen är att alla barn ska ha samma tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering (artikel 2). I barnkonventionens 29:e artikel står det att skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling. Det betyder att alla elever, oavsett olikheter i socioekonomisk och kulturell bakgrund, funktionsnedsättningar eller förmågor av olika slag, har rätt till en utbildning som ger dem fulla möjligheter till lärande och personlig utveckling. Och att skolan ska kompensera för skillnader i förutsättningar och förmågor.

Skolan är den ansvarsbärare i samhället som ska se till att våra barn får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Ändå ser vi hur bakgrundsfaktorer som socioekonomiska förhållanden, boendeort och familjeförhållanden får en allt viktigare roll för hur barn klarar sin skolgång. Vi vet att hur skolan fungerar har väsentlig betydelse för hur vi klarar oss senare i livet. En misslyckad skolgång ökar riskerna för arbetslöshet, psykisk ohälsa, kriminalitet med mera. Och en fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för barn i social utsatthet.

Förstärker känslan av hopplöshet 

Under de år jag arbetade som utredare inom socialtjänsten träffade jag barn i olika livssituationer, med olika former av utsatthet. Nästan alla de barn jag var i kontakt med bekräftar skolans svårigheter att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan misslyckats med att vara den viktiga skyddsfaktor den borde vara. Bilden blir snarare den motsatta. Misslyckanden i skolan läggs till listan av andra former av utsatthet och förstärker snarare känslan av hopplöshet för barnen. Insatser de här barnen behöver tidigt kommer ofta först längre upp i åldrarna, om ens då. Och då har problemen ofta blivit alltför omfattande.

Plats 29 av 35 jämförda länder är långt ifrån godkänt. Sverige är ett av världens rikaste länder och borde ha alla förutsättningar att ligga i topp när det gäller att tillgodose alla barns rätt till en jämlik och likvärdig skola.

UNICEF Sverige anser att följande punkter måste uppfyllas för att bryta den negativa utvecklingen:

• Att kunskapen om och tillämpningen av barns rättigheter stärks bland både vuxna och barn i skolan.
• Att samverkan mellan aktörer som socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis förbättras för att minska den sociala utsattheten.
• Att barn får information och erbjuds delaktighet i frågor som rör dem.

Vill du få information om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.