Gå till innehållet
Laddar…

Oroande att barns utsatt­het för våld inte lyfts av partierna

Inget parti har i valrörelsen valt att lyfta att alla former av våld mot barn i hemmet ska vara straffbara. Det visar en granskning som UNICEF Sverige har gjort av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv.

Det är oroväckande och märkligt att inget parti uppmärk­sammar utsatt­heten hos de barn som antingen själva utsätts för våld eller tvingas bevittna våld mot någon annan i familjen. Idag är inte alla former av våld mot barn straff­bara, till exempel psykiskt våld. Detta trots att 36 procent av barnen i Sverige uppger att de utsätts för våld i hemmet.

Under kommande mandat­period, i januari 2020, blir barn­konven­tionen svensk lag. Det innebär att politiker, myndig­hets­utövare och andra besluts­fattare måste ge barn­rätts­perspek­tivet en större tyngd i frågor och beslut som rör barn. Inför årets val­rörelse har UNICEF Sverige tagit fram ett eget val­mani­fest där vi lyfter tre frågor som vi anser är särskilt viktiga för att säkra barns rättig­heter:

Mot bakgrund av detta har vi granskat de åtta riksdags­partiernas val­mani­fest för att se var de står. När det gäller familje­åter­förening kan vi konstatera att trots att det råder en polari­serad migrations- och integrations­debatt, där barns rättig­heter får begränsat utrymme, säger Miljö­partiet, Vänster­partiet, Libe­ralerna, Center­partiet och Krist­demo­kraterna ja till att ge alla barn rätt till familje­åter­förening.

Modera­terna, Social­demo­kraterna och Sverige­demokra­terna avvisar dock tanken. Att neka barn att leva med sin familj står i direkt strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av de få lagliga vägar som finns för barn på flykt.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet. I stort sett alla partier vill dock se ett ökat statligt ansvar för skolan i linje med vårt krav. Libe­ralerna, Vänster­partiet och Sverige­demo­kraterna går till och med så långt att de vill ha ett förstat­ligande av skolan. Krist­demo­kraterna däremot tar inte alls upp skol­frågan i sitt val­mani­fest.

Utöver dessa tre frågor finns själv­fallet andra mycket viktiga frågor som spelar stor roll för att stärka barns rättig­heter. Samtliga partier lyfter till exempel frågan om psykisk ohälsa bland barn och vikten av att stärka barn- och ungdoms­psykiatrin, BUP och elev­hälsan. Att nå politiskt enig­het i en så viktig barnrätts­fråga är mycket positivt och kan för­hopp­nings­vis leda till fler överens­kommelser över parti­gränserna.

UNICEF Sverige har inte någon parti­politisk till­hörig­het. Det har inte heller barns rättig­heter. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare. Efter val­dagen kommer vi att fort­sätta arbeta för att våra krav omsätts i prak­tiken och för att barns rättig­heter sätts i fokus.

Läs UNICEFs valmanifest

 

Starkare skydd mot barnmisshandel

Det krävs ett starkare skydd mot barnmisshandel. Det skriver vår generalsekreterare Véronique Lönnerblad och vår chefsjurist Christina Heilborn i en debattartikel i Svenska Dagbladet idag.

Sverige var först i världen med att förbjuda aga. Men trots det saknar barn idag ett verkligt skydd mot våld i hemmet. Barnmisshandel ses nämligen inte som ett specifikt brott där barn är särskilt utsatta och sårbara, utan det omfattas av de allmänna bestämmelserna i brottsbalken. Följden kan bli att den som begår övergrepp mot barn  inte straffas.

Våld mot barn bedöms idag under samma brottsrubricering som våld mellan vuxna. Det tas inte hänsyn till barnets beroendeställning gentemot föräldern, eller att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation. Att barnet dessutom utsätts för misshandel i hemmet – i den miljö där det ska vara som allra tryggast – är ytterligare en försvårande omständighet som inte beaktas.

Trots dokumenterade skador och vittnen till händelser läggs många förundersökningar ned. Detta sker trots att föräldern kan ha erkänt misshandeln. Anledningen kan vara att föräldern har uttryckt ånger eller att misshandeln inte varit tillräckligt ”grov”. I vissa fall har polisen ansett att frågan bör hanteras av socialtjänsten och inte av rättsväsendet. I de fall som gått vidare och avgjorts i domstol kan ett liknande resonemang förekomma.

Föräldrarnas pressade situation sätts före barnets upplevelse
I uttalanden från domstol har i flera fall förälderns pressade situation satts före barnets faktiska upplevelse av händelsen. Förälderns våld mot barnet har ansetts vara en ”befogad tillrättavisning”, alternativt har våldet inte bedömts vara tillräckligt allvarligt då smärtan inte ansetts som så stor. Med andra ord finns det både en tillåtande attityd och ett juridiskt handlingsutrymme för att föräldrar utövar våld mot sina barn.

Så var till exempel fallet i en tingsrättsdom där en styvpappa stod åtalad för ofredande efter att ha tejpat för sin tioårige styvsons mun med silvertejp. Pojken blev tejpad bakifrån och tejpen, som täckte hela ansiktet, gjorde att han inte kunde andas eller tala ordentligt. Pojken berättade att han varit tejpad i två – tre minuter och försökt ropa på hjälp ett 40-tal gånger. Tingsrätten ansåg att pojkens berättelse skulle bedömas med försiktighet, på grund av hans låga ålder och att han av rädsla kunde ha misstagit sig på hur långt händelseförloppet egentligen var. Rätten ansåg istället att det ingick i rollen som styvpappa att sätta gränser för olika typer av beteenden. Mot denna bakgrund ansågs styvpappans agerande inte utgöra ett brott i brottsbalkens mening. Åtalet ogillades och styvpappan friades.

Idag kan du läsa vår debattartikel i Svenska Dagbladet som argumenterar för starkare skydd mot barnmisshandel. Foto: ©UNICEF/Frank Aschberg

Mer än vart tionde barn uppger att de blivit slagna av en vuxen
Det finns också luckor i det rättsliga skyddet för de barn som tvingas se när den ena föräldern blir slagen. Det är nämligen inte ett brott att låta barn bevittna misshandel i hemmet. Detta trots att forskning visar att effekterna är desamma som att utsättas för direkt våld. En övervägande del av de pojkar som bevittnat våld i hemmet blir dessutom själva våldsutövare.

Det är nu snart 40 år sedan som Sverige förbjöd barnaga. Men trots det så uppger fortfarande mer än vart tionde barn i den senaste nationella kartläggningen att de har blivit slagna av vuxna i hemmet under det senaste året. Det visar att det nuvarande förbudet har brister och inte ger barn tillräckligt skydd mot misshandel.

Enligt barnkonventionen har barn rätt till skydd från alla former av våld. Detta innefattar såväl fysisk som psykisk misshandel, det vill säga även att bevittna våld. Frågan om våld mot barn måste därför prioriteras när barnkonventionen blir lag. De luckor som finns i rättssystemet idag måste täppas till, och barnen måste garanteras det skydd som de har rätt till. Det innebär i praktiken att det krävs ändringar både av lagen och själva attityden till att barn blir misshandlade.

UNICEF Sverige kräver därför:

  • Att det införs en särskild bestämmelse i brottsbalken om misshandel mot barn.
  • Att definitionen av våld mot barn också ska innefatta barn som bevittnar våld i hemmet.
  • Att det införs tydliga nationella bestämmelser för hur socialtjänsten, polis, socialtjänst och rättsväsende ska arbeta tillsammans i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Här kan du läsa artikeln på Svenska Dagbladets hemsida.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Behovet av medmänsklighet är större än på länge

Det är idag ett år sedan bilden av Alan spreds världen över. Pojken som ensam spolades i land vid en strand i Turkiet. I Sverige skedde en historisk omsvängning av vårt engagemang och vår förståelse för människor på flykt, skriver UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad.

Bilden på Alan kom att bli sinnebilden av flyktingkatastrofens fasor. Den pågående flyktingsituationen blev verklig för oss även här.  Bilden väckte vår medmänsklighet och Alan blev allas barn.

Trots att mediernas rapportering har svalnat fortsätter människor på flykt att komma över Medelhavet. Häromdagen kunde vi läsa om en ny stor räddningsaktion där över 6 000 människors liv räddades av den italienska räddningstjänsten. Hittills i år har fler än 3 000 människor dött i Medelhavet.

I en tid som denna är det lätt att känna uppgivenhet. Uppgivenhet över hur många människor som är drabbade. Uppgivenhet över om det ens är möjligt att minska de drabbades lidanden.

Men i stunder som dessa är det viktigare än någonsin att hålla fast vid tilltron att vi kan förändra. Behovet av medmänsklighet är större än på länge. Barnen utgör idag mer än hälften av alla de människor som är på flykt. Och antalet barn på flykt ökar. Barnen bär aldrig ansvaret för krig och konflikter. Men de är alltid de mesta utsatta.

En flicka på flykt står utanför mottagningscentret för flyktingar i Gevgelija, på gränsen mellan Makedonien och Grekland. Foto: © UNICEF/Georgiev

En flicka på flykt står utanför mottagningscentret för flyktingar i Gevgelija, på gränsen mellan Makedonien och Grekland. Foto: © UNICEF/Georgiev

UNICEF arbetar varje dag världen över för att göra vad vi kan för att förbättra livet för alla barn och vi grundar allt arbete på barnkonventionen. Barnkonventionen säkerställer att barns rättigheter gäller i alla situationer. Även i krissituationer. Konventioner om mänskliga rättigheter, såsom barnkonventionen, är särskilt viktiga att slå vakt om i kristider.

Vi måste göra vad vi kan för att minska lidandet för barnen. För det krävs politisk vilja, handlingskraft och ansvar.

Idag tänker vi med särskild respekt på alla de barn och vuxna som flyr undan krigets och konflikternas fasor. Idag påminner vi oss också om att en bättre värld, trots allt, är möjlig att nå.

UNICEF kommer att fortsätta kämpa för barnen så länge de behöver oss.

Barns rättigheter får inte sättas ur spel

Gäller en konvention om mänskliga rättigheter i alla lägen, oavsett omständigheter? Idag på barnkonventionens dag skriver UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad och vår programchef Christina Heilborn en debattartikel för att påminna om att mänskliga rättigheter även gäller i kristider.

Idag är det 26 år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter antogs. Den innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter som man alltid ska ta hänsyn till. Sverige var ett av de första länderna som ställde sig bakom och skrev under barnkonventionen. Men gäller verkligen en konvention om mänskliga rättigheter i alla lägen, oavsett omständigheter? Vad händer när det uppstår en krissituation eller katastrofläge? Vad händer med rättsliga principer när miljoner människor är på flykt, och antalet ensamkommande barn som kommer till Sverige ökar dramatiskt?

I debatten hörs desperata rop på hjälp och larmsignaler om behov av särskild krisberedskap av politiker och myndigheter. Regeringen håller presskonferenser om nödläge, kommuner anmäler sig själva för att de bryter mot lagen och organisationer försöker assistera. Det talas om att nöden har ingen lag, och att pragmatiska lösningar måste fram, vilket i sin tur kan innebära att avsteg måste göras från gällande lagar. Detta kan tyckas helt rimligt och logiskt i en svår situation, men innebär faror både för rättssäkerheten och framförallt för enskilda barn.

Det går helt enkelt inte att bortse från en konvention trots att landet befinner sig i ett ansträngt läge. Det är tvärtom så att konventioner om mänskliga rättigheter är särskilt viktiga att slå vakt om i kristider.

Foto: © UNICEF

Foto: © UNICEF

Barnkonventionen har särskilda bestämmelser för att garantera skydd åt barn på flykt, eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt situation. Ensamkommande barn och deras rättigheter lyfts särskilt fram av FN:s barnrättskommitté. Dessutom finns fyra grundläggande principer i konventionen som alltid måste beaktas i beslut som rör barn.

1) Skydd mot diskriminering

Principen om icke-diskriminering gäller alla barn som vistas i ett land. Den förbjuder diskriminering på grund av barnets status som asylsökande, papperslös eller flykting. Den innebär att alla barn i ett land har samma rättigheter. Staten har ett ansvar att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda och skyddas mot alla former av diskriminering.

2) Barnets bästa

Principen om barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. En konsekvensanalys behöver göras både för kortsiktiga och långsiktiga lösningar.

3) Rätt till liv, överlevnad och utveckling

Barn ska skyddas mot våld och utnyttjande. Det krävs att man är särskilt vaksam för att inte ensamkommande barn ska riskera att hamna i människohandel, sexuell exploatering eller inblandning i brottslig verksamhet.

4) Respekt för barnets åsikt

Barnets synpunkter och önskemål måste efterfrågas och beaktas innan beslut fattas. Barn måste få relevant information om processer, sina rättigheter och beslut som fattas. Informationen ska ges på ett sätt som är anpassat efter barnets mognad och kunskapsnivå.

Vi uppmanar regeringen, myndigheter och kommuner att använda barnkonventionen som ett stöd i beslutsfattandet för att upprätthålla mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och skydd för enskilda barn.

Arbetet med att göra barnkonventionen till svensk lag är en viktig del för att säkerställa att barns mänskliga rättigheter aldrig sätts ur spel.

Ett öppet brev till statsministern

EU måste agera nu för barn på flykt. Inför EU-förhandlingarna i Bryssel på måndag uppmanar UNICEF Sverige regeringen att fokusera på följande krav för att ge skydd och stöd till barn på flykt.

  • Rädda barns liv genom utökade hjälpinsatser för dem i nöd på havet och på land.
  • Öppna lagliga vägar in till EU såsom humanitära visum, borttagande av transportöransvaret samt större kvoter, så att det finns andra alternativ för barn på flykt än människosmugglare.
  • Följa barnkonventionens bestämmelser och särskilt principen om barnets bästa.
  • Inrätta barnvänliga mottagningscenter med tillgång till sjukvård, psykosocialt stöd, lekmöjligheter och utbildning när barnen anländer.
  • Anlita utbildade specialister med särskild kompetens i barnrättsfrågor för att hjälpa och ge råd till barnen och deras familjer.
  • Hantera asyl- och familjeåterföreningsansökningar skyndsamt och rättssäkert.

Omkring en fjärdedel av de som söker sin tillflykt till Europa i år är barn. Mer än 106 000 barn har sökt asyl i Europa under årets första sex månader – en ökning med 75 procent jämfört med förra året.

Många barn som är på flykt i Europa lever under svåra omständigheter. De är utmattade, uttorkade och hungriga och riskerar att utsättas för övergrepp. Många sover under bar himmel. När vintern närmar sig hotas barnens hälsa, bland annat av sjukdomar som lunginflammation.

Samordnat agerande av EU:s regeringar krävs nu, och vi hoppas att den svenska regeringen initierar ett barnrättsperspektiv när skyddsåtgärder och lösningar diskuteras.

Den här typen av insatser för barn är förankrade i barnkonventionen, som är till för att skydda alla barn oavsett juridisk status, och oavsett var de befinner sig. En konvention som samtliga länder i EU ratificerat och därmed är skyldiga att följa.

Vänliga hälsningar
UNICEF Sverige

Skolkrisen får inte leda till kompromisser om barns rättigheter

Vi har idag en debattartikel i Svenska Dagbladet som tar avstamp i den pågående debatten om sjunkande skolresultat. UNICEF Sverige varnar för att skolkrisen inte får leda till att barns rättigheter åsidosätts och uppmanar till mer utbildning om barnkonventionen i skolan.

Teorierna bakom de sjunkande skolresultaten har duggat tätt de senaste åren. I veckan presenterade OECD sina rekommendationer till Sverige, och veckan innan publicerades ny forskning från Institutet för näringslivsforskning (IFN) om vad som ligger bakom Finlands framgångsrika resultat. Gemensamt för de senaste analyserna är att de pekar på förlorad lärarauktoritet.

Det är ett allvarligt problem. Men tyvärr blandas begreppen ihop i den efterföljande debatten. Elevinflytande misstas för att vara liktydigt med att eleverna styr undervisningen, och rättmätiga höga förväntningar på elever kopplas samman med en återgång till den gamla auktoritära skolan. Det är inte en rimlig tolkning.

Vi har inte för avsikt att ge en egen analys av hur svenska kunskapsresultat stärks eller vad som ligger bakom den finska skolans framgångar. Vi vet däremot att ökat elevinflytande och ett respektfullt bemötande av elever i linje med barnkonventionens intentioner har en rad positiva effekter.

En ny studie från UNICEF har undersökt hur barns rättigheter genomförs i skolan i höginkomstländer. Där framgår att större fokus och utbildning om barns rättigheter i skolan leder till ökat engagemang i skolan, bättre skolmiljö, färre kränkningar, samt att eleverna utvecklar ett mer etiskt förhållningssätt och stärker sin förmåga att delta i samhället. Även lärarnas arbetsglädje ökar enligt forskningen. Inget tyder på att kunskapsresultaten försämras – det kan till och med vara tvärtom.

Samma effekter ser vi i Sverige, där UNICEF sedan ett par år driver ett projekt där sju svenska skolor utbildats om barnkonventionen och därefter låtit skolorna utveckla sin verksamhet med utgångspunkt i denna. Elevinflytande leder inte automatiskt till förbättrade skolresultat, men har en rad andra positiva effekter.

Det vore olyckligt om det sker en sammanblandning av barnets rätt att bli hörd genom elevinflytande, och en idé om att lärare och andra vuxna ska lämna över ansvaret för undervisningen och en fungerande studiemiljö till eleverna.

Skolan har både ett utbildningsuppdrag och ett uppdrag att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska värderingar. Detta ska både ingå i undervisningen och genomsyra hela skolans verksamhet. Båda dessa uppdrag är viktiga, bland annat eftersom det stärker barnets förmåga att utöva sina rättigheter och delta i samhället. Att tillämpa barnkonventionen är dessutom både vår moraliska och juridiska skyldighet.

Ändå märker vi en avvaktande inställning hos lärare att prata om barns rättigheter, av rädsla för att det ytterligare ska undergräva deras auktoritet. Kanske beror det på att lärare inte har fått någon utbildning om hur de ska förmedla och förankra respekten för de mänskliga rättigheterna i enlighet med den nya läroplanen. I vår undersökning framkommer att barnkonventionen inte är en obligatorisk del av lärarutbildningen eller fortbildningen i något av de 26 länder som ingår i studien. I Sverige finns det inte heller någon systematisk uppföljning av hur skolorna arbetar med barns rättigheter.

Skolorna måste få vägledning i hur de ska arbeta med barns mänskliga rättigheter. Elevinflytande stärker barnets förmåga att delta i samhället, det förbättrar skolmiljön och leder till en respektfull relation mellan elever och lärare. Större fokus och utbildning om barnkonventionen i skolan leder till ökat engagemang och bättre trivsel för både lärare och elever. Det ska vi förstärka och inte vara rädda för. Skolkrisen får inte leda till att vi börjar kompromissa om barns rättigheter.

Vi uppmanar den nya Skolkommissionen att inkludera ett barnrättsperspektiv i utformningen av sina förslag för hur Sverige ska komma till rätta med skolkrisen. Vi anser även att satsningar på lärarutbildningen borde inkludera mer utbildning om FN:s konvention om barnets rättigheter.

En betydelsefull 25-åring

Den 20 november 1989 var en historisk dag för alla barn i världen. Då antogs FN:s konvention om barnets rättigheter, eller kort och gott barnkonventionen. Sedan dess har barns situation i världen förbättrats avsevärt – men fortfarande saknar många barn grundläggande trygghet och får inte sina rättigheter uppfyllda.

Foto: © UNICEF/Ose

Foto: © UNICEF/Ose

Barnkonventionen ger en universell definition av vilka rättigheter som ska gälla för alla barn i hela världen, och med dess antagande fastslogs att barn är individer med egna rättigheter. Nästan alla länder i världen har idag anslutit sig till barnkonventionen och har därmed åtagit sig att uppfylla barns rättigheter.

Skyldigheten att följa och leva upp till barnkonventionen är något UNICEF ständigt påminner världens beslutsfattare om. Och även om många länder (inklusive Sverige) inte till fullo lever upp till sina åtaganden, står det klart att barnkonventionen varit omistlig. Sedan 1989 har miljontals barn fått bättre levnadsförutsättningar och större tillgång till sina rättigheter, mycket – men inte enbart – tack vare barnkonventionen. Barnkonventionen har direkt eller indirekt bidragit till konkreta och positiva effekter för barn jorden runt, ofta genom att fungera som en blåslampa på beslutsfattare och incitament för utveckling som gynnar barn – även förbättring som inte specifikt riktar sig till barn, men som ändå gynnar dem genom att påverka deras livsmiljöer och familjesituationer.

Ur ett globalt perspektiv har många barn fått det bättre sedan 1989. Ett barn som föds idag har betydligt större chans att uppleva sin femårsdag. Antalet små barn som dör varje år har halverats från 12,7 miljoner till 6,3 miljoner. Runt 80 procent av barnen i världen blir idag vaccinerade mot de vanligaste barnsjukdomarna som mässling och stelkramp. Antalet barn som årligen smittas av HIV har halverats. Antalet barn som hämmas i tillväxten på grund av undernäring har minskat med 40 procent sedan 1990. Sedan 1989 har 2,3 miljarder fler människor, varav många är barn, fått tillgång till rent vatten. Nästan två miljarder människor har också fått tillgång till en toalett eller latrin. Omkring 90 procent av världens barn får gå i grundskola, och av dessa är nästan lika många flickor som pojkar. Antalet barn som inte går i grundskolan överhuvudtaget har sjunkit från 107 till 57 miljoner. Många fler barn blir idag registrerade och får ett födelsebevis, färre barn tvingas gifta sig före sin 18-årsdag och färre utsätts för könsstympning. Antalet barn som tvingas till skadligt barnarbete har sjunkit från 171 till 85 miljoner.

Sverige var 1990 ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen. Som en direkt följd av detta inrättades till exempel Barnombudsmannen, och formuleringen om barnets bästa i svenska lagar har tillkommit för att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen.

Mängder med hoppfulla resultat således, som på ett eller annat sätt kan härledas till barnkonventionen. Men det ljusa har en mörk baksida. Fortfarande nås alltför många barn aldrig av den positiva utvecklingen.

Detta gäller särskilt barn i fattiga familjer, som tillhör etniska minoriteter, lever i slumområden eller på landsbygden, eller som har en funktionsnedsättning. Fortfarande dör nästan tre miljoner barn under sin första månad i livet, många på grund av enkla komplikationer vid förlossningen eller av behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation, diarré eller malaria. 6 av 10 barn i världen utsätts för aga av en anhörig och många barn lever i otrygghet, både i hemmet och i skolan. Våld mot barn är fortfarande vanligt, trots att 41 länder idag har lagar som förbjuder våld mot barn och 171 länder lagar mot barnaga i skolan.

I Sverige lever 12 % av alla barn i familjer med inkomster under den relativa fattigdomsgränsen. 22 000 barn är omhändertagna via socialtjänsten och placerade i samhällsvård. 12 700 elever lämnade grundskolan i våras utan gymnasiebehörighet och cirka 3 000 barn beräknas leva som gömda eller papperslösa. Står den nya regeringen fast vid sitt löfte att göra barnkonventionen till lag kan dessa barns rättigheter stärkas.

Det handlar om barn långt borta, barn mitt ibland oss. Barn vi känner, barn som är främmande. Barn vi ser men inte märker. Privilegierade barn. Barn med livsvillkor vi inte kan föreställa oss.

Men oavsett förutsättningar har de det gemensamt att de alla är enskilda individer. Unika, kännande människor med integritet, nyfikenhet och behov. De är varken vår egendom eller våra troféer.

Det har FN:s konvention om barnets rättigheter slagit fast.

Respekten för mänskliga rättigheter del av skolans huvuduppdrag

I en tid då ideologier som kränker respekten för människors lika värde är på framfart är det viktigt att öka kunskapen om barnkonventionen i skolan som ett viktigt verktyg för att förankra respekten för de mänskliga rättigheterna och få dem att genomsyra hela skolmiljön. Det skriver UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad och Lisa Ericson, programansvarig för utbildning och delaktighet i en debattartikel som publiceras i Lärarnas tidning idag.

Att förmedla och förankra respekten för mänskliga rättigheter är en del av skolans huvuduppdrag vid sidan av kunskapsmålen. Det känns särskilt angeläget i en tid då ideologier som kränker respekten för människors lika värde är på framfart.

I år fyller barnkonventionen 25 år. På UNICEF märker vi en ökad efterfrågan från skolan på kunskap om barnets mänskliga rättigheter. Det finns ett stort behov att förstå vad barnkonventionen säger och betyder för skolans verksamhet och metoder att använda i allt från förskolan upp till gymnasiet. Det är glädjande att UNICEFs kunskaper är efterfrågade men vi kan samtidigt inte möta det utbredda behov som finns från skolan. Kanske kan den ökade efterfrågan förklaras med att uppdraget att förmedla respekten för de mänskliga rättigheterna har förstärkts i senaste skollagen och att det, enligt läroplanen från 2011, är obligatoriskt att undervisa om barnkonventionen. Men vi tror att det är svårt för skolan att förankra och förmedla respekten för något som det inte finns tillräckliga kunskaper om. Uppdraget faller på alla och ingen. Att kunskapen är låg är kanske inte så konstigt med tanke på att barnkonventionen inte är en obligatorisk del på varken rektors- eller lärarutbildningen.

Vissa skolor gör insatser i samband med FN-dagen eller någon annan årsdag (barnkonventionens dag firas den 20 november) och mänskliga rättigheter behandlas oftast i samband med en samhällslektion. Men vi anser att det inte räcker på långa vägar för att leva upp till uppdraget att både förmedla och förankra respekten för de mänskliga rättigheterna. För att utveckla en respekt för mänskliga rättigheter behöver eleverna förstå på djupet vilka normer och värderingar som ligger till grund för konventionerna. Vi tror också att det är viktigt att eleverna får en möjlighet att utöva sina rättigheter i praktiken. Att förankra respekten handlar om att låta rättigheterna genomsyra hela skolmiljön och göra eleverna till aktiva utövare av sina och andra barns rättigheter. Exempelvis genom att aktivt motverka kränkningar i skolmiljön samtidigt som rättigheterna kring skydd mot diskriminering diskuteras. Eller att släppa in eleverna i skolans beslutsprocesser och ge dem verktygen för påverkan när rätten till delaktighet förklaras. Det kan också handla om att stimulera elevernas tro på sin egen förmåga att förändra världen genom att låta dem bidra till globala utvecklingsprojekt.

UNICEF Sverige arbetar aktivt för att öka kunskapen barnkonventionen i skolan. Vi tar bland annat fram material, föreläser och svarar på många frågor från lärare och skolelever. Dessa insatser är inte tillräckliga för att möta skolans kunskapsbehov men det är några verktyg för skolor och enskilda lärare som vill arbeta aktivt med uppdraget att införliva grundtankarna i de mänskliga rättigheterna i sin skola eller undervisning.

Skolans uppdrag att förmedla respekten för mänskliga rättigheter är stort och viktigt. Värderingar som vilar på varje människas lika värde och rätt att bli behandlad med värdighet är en stark sköld mot krafter som drar åt andra håll. Låt oss tillsammans kämpa för att uppnå detta.

Politisk samling krävs för barn som far illa

Två uppmärksammade fall den senaste tiden där barn har utsatts för våld visar på okunskap och bristande rutiner inom skola och socialtjänst. Men problemet är mycket större än så, hävdar UNICEF Sverige i en debattartikel som publiceras i Svenska Dagbladet idag. Det krävs nu en blocköverskridande socialpolitisk överenskommelse för att stärka rättigheterna för barn i utsatta situationer.

En förskola i Skara kommun anmälde inte misstankar om barnmisshandel till socialtjänsten, trots att en flicka berättade om pappans våld. I Karlskrona hade omgivningen lagt märke till hur en åttaårig flicka for illa, men hon fick ingen hjälp och nu är vårdnadshavarna häktade misstänkta för mord på flickan.

Det är två uppmärksammade fall den senaste tiden som visar på okunskap och bristande rutiner inom skola och socialtjänst. Men problemet är betydligt större än så. Risken finns att man i jakten på syndabockar fokuserar på enskilda personer och insatser, istället för att se att det handlar om ett systemfel där barn i socialt utanförskap och utsatthet hela tiden kommer i kläm. Det krävs nu en politisk samling över partigränserna i denna fråga för att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda.

Det finns en rad orsaker till varför läget är så allvarligt, och varför händelser som de i Skara och Karlskrona kan inträffa. Barn kommer inte till tals, deras berättelser tas inte på allvar, anmälningsplikten fungerar inte som den ska, myndigheter samarbetar inte och tar i sina beslut större hänsyn till vuxna än till barn.

Sedan länge ser vi i vårt arbete hur samhället gång på gång bortser från barnperspektivet och barns rättigheter. Detta bekräftas av flera kartläggningar och rapporter under senare år, till exempel i en studie från Stockholms universitet från 2010 (Östberg: Bedömningar och beslut – från anmälan till insats i den sociala barnavården). De slutsatser som kom fram där gäller i högsta grad även idag.

Där framkommer att barnen i stort sett är osynliga i socialtjänstens beskrivningar och inte blir huvudpersoner vid bedömningar och beslut. Inom socialtjänsten förklarar man det med att barnen är för unga för att tillfrågas, att de inte är trovärdiga eller att förtroendet mellan socialtjänst och föräldrar kan förstöras. Begränsade resurser och metoder uppges vidare vara orsaker till att inte involvera barn, trots att besluten berör dem.

Socialtjänstens insatser sker många gånger i ett sent och akut skede, när problemen redan har vuxit sig mycket stora. Handläggningen beskrivs som ett lappverk, där få barn utreds, ärenden öppnas och stängs, och få ärenden leder till insatser.

Unicefs rapport från 2013 om barn i samhällsvård visar att den viktiga samverkan mellan myndigheter som socialtjänst, polis och migrationsmyndigheter inte fungerar. För det enskilda barnet kan det få tragiska konsekvenser. Barnet hamnar i kläm mellan olika bedömningar, ärendet drar ut på tiden och kan bollas mellan olika beslutsfattare. Barnets bästa får stå tillbaka.

I vårt arbete ser vi även problem när det gäller anmälningsplikten. Den gäller för alla yrkesverksamma inom en myndighet som berör barn, till exempel skola och sjukvård. Men många gånger råder en okunskap om vad som gäller. Det finns en osäkerhet kring när man är skyldig att anmäla, och en rädsla för vad en anmälan kan leda till. Återigen är det det enskilda barnet som blir lidande och inte får den hjälp som det har rätt till.

Ytterligare ett grundläggande problem är att barns egna rättigheter inte har tillräckligt hög status. Vid en avvägning mot andra intressen, som till exempel föräldrarnas rättigheter, får barnets rättigheter ge vika.

De brister som har beskrivits ovan är så allvarliga och djupgående att Unicef Sverige nu efterlyser ett samlat grepp från de politiska partierna för att åstadkomma en långsiktig och hållbar förändring. Vi uppmanar regeringen att ta initiativ till en blocköverskridande socialpolitisk överenskommelse för att stärka rättigheterna för barn i utsatta situationer.

Unicef Sverige ser att följande förändringar behövs:

  • En nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap. Idag är insatserna ofta splittrade och saknar barnperspektiv, vilket leder till att barn riskerar att inte få något skydd. Nu krävs en helhetssyn och ett samlat grepp för alla insatser som rör dessa barn.
  • Säkerställa samverkan mellan olika myndigheter, till exempel socialtjänst, skola och polis, för att fånga upp barn i utsatthet.
  • Barnkonventionen måste bli svensk lag. Det skulle få flera nödvändiga effekter. Till exempel skulle högre krav kunna ställas på beslutsfattare när det gäller kompetens om barns behov och rättigheter.

Länk till debattartikeln.

 

Tack och gott nytt år!

Idag vill vi önska alla ett riktigt gott nytt år och passa på att tacka alla som är med och kämpar för barn världen över!

UNICEF tillhandahåller tält, skolmaterial och annat som behövs för att barnen i FIlippinerna ska kunna fortsätta sin utbildning.

UNICEF tillhandahåller tält, skolmaterial och annat som behövs för att barnen i FIlippinerna ska kunna fortsätta sin utbildning.

Utan alla fantastiska Världsföräldrar, alla som handlar produkter i gåvoshopen, engagerar sig i våra opinionsfrågor, våra samarbetspartners och alla som stödjer oss på annat sätt skulle vi inte kunna finnas. UNICEF är helt beroende av frivilliga bidrag.

I år har vi varit på plats i flera konflikter och katastrofer och kämpat för att hjälpa de drabbade barnen. Vi har vaccinerat barn i Syrien och skapat trygga platser för barn i Cetralafrikanska republiken. Vi har befriat barnsoldater i Burma och bidragit till gratis sjukvård för alla barn under fem år i Sengal. Vi har sett till att barnen i Filippierna kan börja skolan igen, när jag nyligen besökte landet såg jag med egna ögon hur all hjälp ni bidragit med kommit till nytta för de drabbade barnen.

2013-12-19 09-40-51

Efter upprepade samtal med regeringen i Senegal har landets president, Macky Sall, infört en ny hälsovårdspolicy som kommer att ge 2,5 miljoner barn under fem år gratis hälsovård.

Tack igen och gott nytt år!

Världens barn bör få skydd av de nya millenniemålen

Sverige bör under det nu pågående ministermötet i New York kräva att barns skydd mot våld och övergrepp inkluderas i de nya mål som ska ersätta millenniemålen efter 2015, skriver UNICEF och representanter för ytterligare fyra svenska barnrättsorganisationer idag på biståndsdebatten.se.

Sverige har genom historien gått i bräschen för att skydda barn från våld och Sveriges röst väger tungt internationellt. På FN:s ministermöte i New York som pågår just nu ska man besluta om ramarna för de nya millenniemålen som ska gälla från 2016. Vi barnrättsorganisationer vill att Sverige återigen ställer sig på barnens sida och ställer krav på att skydd av barn mot våld och övergrepp antas som ett av de nya millenniemålen.

Flera av de 15-årsmål som antogs i FN vid millennieskiftet har varit framgångsrika. Att rikta världens ansträngningar och resurser mot åtta mål för att förbättra levnadssituationen för fattiga människor har gett ett mycket stort genomslag. Tyvärr omfattade målen inte skydd av barn mot våld och övergrepp och än idag saknas den gemensamma viljan och resurserna att ge barn en trygg uppväxt. I låg- och medelinkomstländer utsätts fortfarande tre av fyra barn världen över för våld i hemmet och uppskattningsvis 115 miljoner barn tvingas arbeta under direkt farliga eller hälsovådliga förhållanden.

Sverige har lång erfarenhet av, och gedigna metoder för, att arbeta för barns rättigheter. Vi var 1979 först i världen med att förbjuda all form av barnaga både i hem och skola. Sedan dess har 33 länder följt efter. Även i internationellt samarbete är Sverige ett föredöme genom att verka för ett totalförbud mot barnaga inom EU och med sitt stora ekonomiska bidrag till barnrättsorganisationers viktiga arbete i världen.

Sverige prioriterar skydd av barn högt. Tyvärr har frågan betydlig lägre status på många andra håll i världen, även i flera grannländer i Europa. En del av problemet är att det inte finns ett globalt åtagande för att förhindra våld och övergrepp mot barn. Detta trots att våld är ett avgörande hinder för hållbar utveckling.

Forskning visar att det finns tydliga kopplingar mellan barns brist på trygghet och skydd och länders jämställdhet och ekonomiska tillväxt. De negativa effekterna av misshandel och de kostnader som uppstår vid arbetet med att stoppa övergrepp och vanvård resulterar i att den ekonomiska tillväxten dämpas. Genom otrygga uppväxtförhållanden skapas otrygga individer, och det är dessa individer som ska bära utvecklingen framåt.

Våld och övergrepp är också tätt kopplat till hur väl barn kan koncentrera sig i skolan. En fjärdedel av alla barn i de afrikanska länderna söder om Sahara arbetar samtidigt som de försöker hinna med skolan. Likaså är det vanligt att barn blir slagna av lärare och skolpersonal, vilket resulterar i sämre prestation, eller att de väljer att hoppa av skolan.

Varje dag ingår 39 000 flickor under 18 år barnäktenskap. För de flesta innebär detta avbruten skolgång och tidigt barnafödande. Tidiga graviditeter är fortfarande en av de främsta orsakerna till att flickor mellan 15-19 år i utvecklingsländer dör. Dessa och andra övergrepp fortgår för att våld fortfarande accepteras och för att det inte är en internationell prioritet att skydda barn.

I vårt arbete med barn framkommer det ofta att barnen själva framförallt prioriterar att få leva med sin familj i ett samhälle fritt från våld, övergrepp och exploatering. Vi måste lyssna på barnen och lyfta deras röster. Sverige har möjligheten att fortsätta vara ett gott föredöme i arbetet med att skydda barn mot våld genom att få upp frågan om barns rättigheter på den internationella dagordningen. Vi barnrättsorganisationer vill att alla barn ska leva ett liv fritt från alla former av våld, vara skyddade i konflikter och utvecklas i en trygg och omvårdande familjemiljö. Vi vill att Sverige återigen ställer sig på barnens sida och i FN kräver att skyddet av barn omfattas av ett eget mål inom ramen för de nya millenniemålen.

Véronique Lönnerblad
Generalsekreterare, Unicef Sverige

Roland Håkansson
Ordförande, MyRight

Elisabet Stahlenius
Tf. generalsekreterare, SOS Barnbyar

Carolina Ehrnrooth
Generalsekreterare, Barnfonden

Anna Hägg-Sjöquist
Generalsekreterare, Plan Sverige