Gå till innehållet
Laddar…

Gängen lyckas där sam­hället sviker

Under senare tid har den eskalerande gäng­krimi­nali­teten upp­märk­sammats stort i media. I många fall är barn både förövare och brotts­offer. En djupt tragisk utveck­ling, inte minst för ett land med både resurser och för­ut­sätt­ningar att stävja den. Idag äger en sär­skild debatt rum i riks­dagen på temat, och mot den bak­grunden vill UNICEF Sverige ge några konkreta förslag.

Foto: © Frank Aschberg

Det är hög tid att konkreta och riktade insatser sätts in för att vända den utveckling vi ser. Alla barn som växer upp i Sverige ska kunna ha en tro på fram­tiden, till­gång till utbild­ning av god kvalitet, en menings­full fritid och förut­sätt­ningar att vara del­aktiga och bli lyss­nade på.

För de barn som hamnat i ett krimi­nellt bete­ende måste det finnas tydliga alter­nativ och stöd för att bryta en krimi­nell livs­stil. Det krävs både före­byggande åtgärder och insatser här och nu.

Skolan är den viktigaste skydds­faktorn för ett barn

Vi kan inte accep­tera att en hög andel barn i våra utsatta områden inte klarar gymnasie­behörighet. Stöd­insatser från tidiga år är nöd­vändigt för att bryta utveck­lingen. Vi välkomnar de budget­sats­ningar på barn och unga som med­delats i och med höst­bud­geten, särskilt de förslag som handlar om att stärka utbil­dning för barn i utsatta situa­tioner. Det är dags att vi tar ett brett grepp för att ge alla barn en utbil­dning av god kvalitet.

Att många barn inte klarar sin skol­gång är inte ett ansvar som i första hand kan läggas på det enskilda barnet. Det är ett samhälls­ansvar som måste tas, för att för­hindra att fler barn hamnar i krimi­nali­tet och utan­för­skap. 

Utöver att vara en tragedi för de berörda barnen, vet vi att utan­för­skapet också är den perfekta rekry­terings­basen för gängen.

Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört.

Pojke, 15 år

Socialtjänstens befogen­heter innebär ett glapp

En annan mycket viktig fråga är social­tjänstens befogen­heter gällande de barn som dragits in i krimi­nali­tet. Med nuvarande lag­stift­ning bygger social­tjänstens insatser i hög utsträck­ning på fri­vil­lig­het, vilket i sig är bra. Men det finns till­fällen när glappet mellan fri­vil­lig­het och tvång blir allt­för stort. 

När barn eller deras vårdnads­havare säger nej till insatser från social­tjänsten, kan följden bli att barnet ris­kerar att dras djupare in i krimi­nali­tet – utan att sam­hället har befog­en­het att ingripa. 

Det är först när situa­tionen blir så all­varlig att den unge måste tvångs­om­händer­tas som sam­hället kan ingripa och då kan det vara för sent. Det är djupt olyck­ligt för den enskilde såväl som för sam­hället i stort. 

Vad säger barnkonventionen?

I debatten om barn som begår brott och som befinner sig i gäng­krimi­nali­tet har fråge­tecken lyfts kring vad barn­konven­tionen egentligen säger om barn som är förövare. Om barn­konven­tionen som lag kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott, eller inne­bära svårig­heter i situa­tioner där barn blir frihets­berövade. Här behövs ett förtyd­ligande:

Enligt barn­­kon­­ven­tionen har barn rätt att skyddas från utan­för­skap och krimi­nali­tet. Kon­ven­tionen uttrycker också tydligt att barn har sär­skilda rättig­heter och inte ska behand­las som vuxna. Det gäller även barn som begår brott, och i en even­tuell efter­följande rätts­process. 

Däremot säger inte barn­kon­ven­tionen att barn ska kunna begå brott utan att mötas av på­följder. Den utgör heller inget hinder för att för­höra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. 

Barnkonventionen bör i dessa fall användas som väg­ledning och stöd i hur man ska hantera ärenden med barn på ett barn­an­passat sätt och utifrån all­männa rätts­säker­hets­prin­ciper.

Barnrättsperspektivet måste stå i fokus

För att stävja gäng­krimi­nali­teten anser vi att alla insatser och åt­gärder som riktas mot barn ska ta avstamp i ett barn­rätts­per­spek­tiv och att barn ska göras del­aktiga i beslut som rör dem. Föl­jande insatser är exempel på detta:

  • Socialtjänst, skola, förskola, barn­hälso­vård, rätts­vårdande myndig­heter och civil­samhälle måste ges till­räckliga resurser och faktiska möjlig­heter att samverka för att kunna arbeta effektivt med före­byggande åtgärder och aktivt stöd till de barn som lämnar kriminali­teten.
  • Inför ett “mellantvång” i svensk lagstiftning, för att minska glappet mellan frivillig­het och tvång inom social­tjänstens arbete. Skydds­åtgärder för barn måste kunna sättas in även om föräldrar säger nej.
  • Inför tidiga insatser i skolan såsom läxhjälp på skoltid, redan från förskoleklass.

Barnkon­ven­tionen ska inte vara slag­trä i de­batten om frihets­berövade barns rättig­heter

Förra veckan gick personal på SiS ut i media angående problem som ska ha ökat sedan barnkonventionen blev lag. UNICEF Sverige är övertygade om att personalen vill göra ett gott arbete, där respekten för de intagna och anställda är utgångspunkten. Men vi anser inte att barnkonventionen är anledningen till de ökade problemen.

Personalen på Statens institutionsstyrelse (SiS) beskriver en arbets­situation som har blivit alltmer komplex och svårhanterlig. Ett problem som särskilt lyfts är tillgången till mobiltelefoner, som man menar försvårar för de intagna att bryta kontakten med sitt tidigare kriminella liv. Det ska, enligt personalen, ha blivit ett växande problem sedan barnkonventionen blev lag 1 januari 2020. 

Att barnkonventionen har blivit lag innebär visserligen att den har fått en högre status och att det ställs högre krav på myndigheter och domstolar att tillämpa konventionen i praktiken. Men det innebär inte en villkorslös rätt för barn att använda sin mobiltelefon.

Barnkonventionen utgör inte heller ett absolut hinder för att göra inskränkningar i barns rätt till ett privatliv, så länge det bedöms vara ett måste för att förhindra att ett barn utsätter sig själv eller andra för fara. Barn har rätt till ett privatliv och rätt att kommunicera med anhöriga, men givetvis måste noga överväganden och riskbedömningar göras i varje enskilt fall i dessa situationer. Föreligger det en stor risk för kriminellt utnyttjande, ska åtgärderna till exempel kombineras med ökade säkerhetsrutiner.

Barnkonsekvensanalys

Barnkonventionen är tydlig med att en prövning av barnets bästa ska genomföras vid alla beslut som rör barn, där man väger in barns rättigheter i förhållande till andra övervägande – såsom riskbedömningar och säkerhetsbeslut. Vi utgår därför från att mål­sättningen är att individuella riskbedömningar och konsekvensanalyser av barn och ungas rättigheter på SiS särskilda ungdomshem görs av berörd personal. Och om personalen bedömer att ett barn måste fråntas sin mobiltelefon för att kunna bryta med sina tidigare kriminella kontakter, så hindrar inte barnkonventionen det. Däremot ska ett beslut som inskränker barns grundläggande rättigheter vara noga utrett, dokumenterat, proportionerligt och tydligt motiverat.

I övrigt anser vi att det är viktigt att vården för de barn som befinner sig på SiS-hem utgår från barnets individuella behov. Verksamheten på SiS har idag stora utmaningar när det gäller att anpassa vården. Men vården ska vara skyddande, så att barnen inte fortsätter sitt negativa beteende. 

Likaså är det angeläget att personalen får kunskap om barnkonventionen och hur den ska tolkas, så att det inte blir onödiga missförstånd kring hur barns rättigheter ska efterlevas i praktiken. Barnkonventionen ska ses som ett verktyg i beslut snarare än som ett hinder i arbetet.

FN:s barnrättskommitté har i en så kallad allmän kommentar gjort en omfattande beskrivning av hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas för barn som är frihetsberövade, vilken kan vara en bra vägledning. 

FN:s barnrätts­kommitté ställer krav på Sverige

Processen med att granska Sveriges åtaganden enligt barn­konven­tionen har nu kommit igång. Under sommaren har FN:s barn­rätts­kommitté offentlig­gjort sin lista på frågor till den svenska rege­ringen kring hur Sverige lever upp till barn­konven­tionen.

Det är ett stort antal frågor som ska besvaras inom många olika teman. UNICEF Sverige skickade till­sammans med 19 andra barn­rätts­orga­nisa­tioner tidigare i våras in förslag till kommittén på de mest brännande frågorna som vi anser att Sveriges regering ska ställas till svars för.

Vi ser nu med glädje att många av våra förslag på frågor har beaktats och finns med på den lista som nu offentlig­gjorts.

Bekämpa ojämlikhet och sätt barnets bästa i främsta rummet

Frågan kring hur Sverige ska bekämpa ojäm­lik­heten mellan barn, och regionala skill­nader, är ett tema som åter­kommer inom många olika områden. Också hur Sverige tillämpar prin­cipen om barnets bästa och möjlig­heter för barn att komma till tals i frågor som berör dem.

Kommittén vill bland annat få svar på hur Sverige ska stärka barns rätt och möjlig­het att komma till tals både i migrations­processen, klimat­frågan och vid vårdnad, boende och umgänge.

Man vill även att rege­ringen ska redo­göra för hur man säker­ställer att prin­cipen om barnets bästa får större genom­slag i beslut som rör barn, genom att den ska väga tungt och komma i främsta rummet, snarare än vara en princip av många.

UNICEF Sverige fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Foto: © Petra Kyllerman

Vilken effekt får barnkonventionen som lag?

En viktig aktuell fråga som kommittén tar upp är vilken effekt barn­konven­tionen som lag har fått i den praktiska tillämp­ningen. De vill att Sverige speci­fikt ska redo­göra för hur det säker­ställs att barn­konven­tionen får företräde framför annan lag­stift­ning vid en eventuell norm­konflikt. Detta är en fråga som vi särskilt har påtalat som brist­fällig när beslutet kom om att göra barn­konven­tionen till lag.

En annan intressant fråga som UNICEF har påtalat under en lång tid är bristen på en nationell klago­mekanism för barn, som kan användas när barn­konven­tionen inte efter­levs. Kommittén har i sin lista specifikt frågat hur arbetet fort­skrider med att ge Barn­ombuds­mannen eller annan lämplig aktör mandat att ta emot, utreda och behandla klago­mål från barn.

De tar även upp brister för barn i olika utsatta situationer när det gäller att få upp­rättelse och göra sin röst hörd, och efter­frågar någon form av klagomåls­förfarande för dem.

Bekämpa psykisk ohälsa och diskriminering

Några exempel på tematiska områden som kommittén vill veta mer om, som vi orga­nisa­tioner också påtalat, är åtgärder för att bekämpa den psykiska ohälsan bland barn och unga, inklusive själv­mord. Sveriges arbete mot hat­brott, rasism och diskrimi­nering av barn från utsatta grupper – såsom placerade barn, barn i migrations­processen, barn med funktions­nedsättning, minoritets­grupper och HBTQ – tas också upp.

Vad gäller barn med funktions­ned­sättning så efter­frågar man särskilt svar kring deras rätt till lik­värdig utbild­ning, personlig assistans och andra nöd­vändiga stöd­insatser.

Aktiva åtgärder för att skydda barn från våld och sexuella över­grepp (inklusive online) tas också upp, samt efter­frågan på en hel­täckande hand­lings­plan på området. Kommittén efter­frågar också att vålds­begreppet bör utvidgas till att omfatta psykiskt våld, inklusive för­summelse och bevitt­nande av våld, något vi länge tryckt på i vår kampanj för att stoppa våld mot barn.

Mer statistik efterfrågas kring barns levnadsvillkor

Kommittén vill också att Sverige besvarar frågor kring situa­tionen för de barn som lever i socio­ekonomisk utsatt­het, och specifikt hur man arbetar mot vräk­ningar och otrygga till­fälliga boenden. Arbetet mot skol­segrega­tionen och ojäm­lik­heten i skolan är en annan aktuell fråga som kommittén vill få svar på.

Slutligen efter­frågar kommittén både hur barns rättig­heter integreras i offent­liga budgetar och efter­frågar mycket statistik kring barns levnads­villkor. Detta för att främja en effektiv upp­följ­ning för efter­levnaden av barns rättig­heter i Sverige.

Regeringen ska lämna in sina svar senast den 30 juni 2021. UNICEF och övriga orga­nisa­tioner som arbetat aktivt med gransknings­processen kommer att följa rege­ringens arbete. Vi kommer även att lämna in en så kallad alternativ­rapport där vi själva kommer att svara på frågorna utifrån vår verk­sam­het och våra erfaren­heter av barn­konven­tionens tillämpning i praktiken. 

Vi kommer också att invol­vera och arbeta till­sammans med olika grupper av barn i Sverige för att få med deras röster och deras aktiva med­verkan i processen, som ju i allra högsta grad berör dem.

Läs hela listan från FN:s barnrätts­kommitté.

Vår samlade lista med förslag på frågor från UNICEF och 19 andra barnrätts­orga­nisa­tioner.

Stärkt barn­rätts­pers­pektiv ett måste inom Fram­tidens social­tjänst

2017 beslutade regeringen att göra en översyn av social­tjänst­lagen. UNICEF Sverige har suttit med i referens­gruppen och i augusti ska utred­ningen äntligen vara klar. Barn­rätts­pers­pek­tivet måste stärkas – det är ett system­fel då vuxen­pers­pek­tivet är styrande, skriver Shanti Ingeström, barn­rätts­råd­givare på UNICEF Sverige.

Foto: © Frank Aschberg

Den 6 april 2017 beslutade regeringen att en särskild utredare, Margareta Winberg, skulle göra en översyn av socialtjänstlagen och vissa av socialtjänstens uppgifter. UNICEFs huvudbudskap till utredningen är att maktförhållandet mellan föräldrar och barn måste jämnas ut och att barn ska ses som rättighetsbärare med egna rättigheter. 

Vi har lyft att vi anser att barn ska ha rätt till enskilda samtal och att man ska säkerställa att barn är delaktiga, dels genom att de får rätt information och dels att de får komma till tals.

Det krävs ett skifte inom social­tjänstens arbete och lag­stiftaren måste hjälpa till

Det finns en okunskap inom socialtjänsten när det gäller barnets rättigheter. Det är ett systemfel då föräldrarätten och vuxenperspektivet är styrande och att barnrättsperspektivet saknas helt i många utredningar och utformningar av insats eller beslut.

Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Ur Socialtjänstlagen (2001:453)

Inte minst behöver barn generellt synliggöras i socialtjänstlagen och inte bara nämnas vid ett enstaka kapitel. När man nämner ordet människor finns en risk att läsaren tänker att det enbart gäller vuxna. För att hjälpa läsaren borde det stå barn och vuxna. 

Lagstiftningen är en spegling av vilken syn vi har i vårt samhälle. Just nu är vi inne i en spännande tid i Sverige när det gäller synen på barn, att barn inte är ett bihang till sina föräldrar utan att de har egna rättigheter. Det måste synliggöras och genomsyra hela lagstiftningen. Detta då barn nästan alltid berörs av socialtjänstens beslut, antingen direkt eller indirekt.

Låt barn vara delaktiga på riktigt

Efter att riksdagen hade röstat igenom 2018 att barnkonventionen skulle bli svensk lag, fick utredningen ett tilläggsdirektiv att förtydliga barnrättsperspektivet i utredningen. I tillägget står det att socialtjänstens insatser ska vara tillgängliga och anpassade utifrån barns behov. 

Utifrån utredningens uppdrag har UNICEF Sverige höga förhoppningar på att utredaren lägger ett förslag på ett tvång kring att barn ska erbjudas vara delaktiga. Både i form av att barnen får information men också att de ska erbjudas att komma till tals vid olika tillfällen under socialtjänstens utredning eller insats.

Våra ord betydde egentligen inte någonting. Hon kunde ha skrivit pappret utan att vi hade varit där. För det var ändå hennes ord… Om hon bara hade lyssnat lite, lite till så hade det gjort en sådan skillnad.

Barn behöver vara med och definiera vad som är “problemet” och få vara med om att utforma lösningar på stöd. Det är först när vi lyssnar på barn på riktigt och låter dem vara delaktiga som vi kan få en anpassad socialtjänst. Det är endast när vi får en socialtjänst som grundar sig i ett barnrättsligt perspektiv som vi kan få till riktiga förändringar och anpassat stöd. 

Socialtjänstlagen är en av de viktigaste lagarna för barn då den är så pass övergripande och ska vara ett skydd för alla medborgare i Sverige. Det är verkligen dags att socialtjänstlagen görs om och blir en lagstiftning utifrån ett rättighetsperspektiv. 

Barns och ungas delaktig­het betonas i pro­posi­tion om Agenda 2030

Regeringen presenterade den 17 juni sin proposition för Sveriges genom­förande av Agenda 2030 och de globala målen för håll­bar utveck­ling. Barns rättig­heter måste få visa vägen i genom­förandet, skriver Karin Strömstedt Johansson, inter­nationell program­hand­läggare på UNICEF Sverige.

När regeringen sommaren 2018 lade fram sin handlings­plan för genom­förandet av Agenda 2030 hade riks­dagen ingen upp­gift att följa upp rege­ringens arbete, men genom propositionen ber nu alltså rege­ringen riks­dagen att göra just detta. 

Sverige ska bedriva en sam­stämmig politik nationellt och inter­nationellt, och Agenda 2030 ersätter nu politiken för global utveck­ling (PGU). Det över­gripande målet är att Sveriges politik alltid ska sträva efter en global håll­bar utveck­ling och att hänsyn ska tas till mål­kon­flikter.

För UNICEF är Agenda 2030 ett viktigt styr­dokument och de flesta målen har bäring på vår verk­samhet. Inte minst den genom­syrande prin­cipen att ingen ska lämnas utanför ”leave no one behind”.  Därför är det gläd­jande att se att den prin­cipen står i centrum för genom­förandet såväl nationellt som inter­nationellt.

Viktigt att sätta barn och ungas del­aktighet i fokus

Corona­pandemin riskerar att omkull­kasta fram­steg som gjorts de senaste decennierna, och visar på behovet av att rusta sam­hället på ett annat sätt än tidigare. Många rapporter visar nu på hur världens utveck­ling kommer att påverkas negativt under en lång tid framöver.

För att undvika att viktiga fram­steg inom barns rättig­heter går till­baka behöver vi accele­rera genom­förandet av Agenda 2030. Därför är det gläd­jande att barns rättig­heter har ett särskilt avsnitt i propo­sitionen. 

Barnets rättigheter utgör en förutsättning för att genomföra agendans mål. Vidare fastslår barnkonventionen att vad som bedöms vara barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barn.

Ur regeringens proposition till riksdagen om Agenda 2030

UNICEF Sveriges för­hopp­ning är att barns rättig­heter sätts i centrum i genom­förandet av agendan såväl nationellt som inter­nationellt. Barns röster måste få höras, unga är de förändrings­agenter vi behöver.

Sverige nuvarande handlings­plan går ut 2020 och behöver ersättas av en ny plan som sträcker sig fram till år 2030. Barn­konven­tionen har blivit svensk lag 2020 och följer man barn­konven­tionen så bidrar man även till målen i agendan. Vi väntar oss nu accele­rerande åtgärder på hemma­plan och inter­nationellt, annars riskerar corona­pandemin att utveck­las till en barn­rätts­kris.

Samarbete krävs för att till­godo­se barns rättig­heter

Vi välkomnar också att partner­skap mellan olika aktörer såsom privata sektorn, akademier och civil­sam­hället lyfts fram i propo­sitionen. Endast om vi jobbar till­sammans så kan vi se till att miljon­tals pojkar och flickor – inklusive de som lever i kon­flikter, barn med funktions­ned­sätt­ningar och barn som riskerar att utsättas för våld – är friska, trygga och får gå i skolan.

Inom FN hålls varje år ett politiskt hög­nivå­forum för håll­bar utveck­ling (HLPF) som är en viktig del i den globala upp­följ­ningen av Agenda 2030. I år ingår UNICEF Sverige i den svenska e-delega­tionen till HLPF, och delegations­ledaren har glädjande nog uttryckt att man vill se ett ökat fokus på barn och unga.

Vi välkomnar särskilt denna möjlig­het att få repre­sen­tera barn och ungas pers­pektiv ytter­ligare. Kanske extra mycket i år med tanke på hur covid-19, krig och kon­flikter påverkar de som faktiskt bidragit minst till de utmaningar som världen nu står inför. Nu gäller det att vi satsar på Build Back Better – att till­sammans åter­upp­bygga en bättre värld för alla barn.

Haltande åtaganden från regeringen gällande FN:s rekommendationer

FN:s råd för mänskliga rättigheter har granskat situationen för mänskliga rättigheter i Sverige. I en rapport som har skickats till FN har regeringen nu tagit ställning till rekommendationerna. UNICEF Sverige tycker att det är beklagligt att regeringen inte accepterat barns rätt att klaga till FN:s barnrättskommitté.

Under granskningsprocessen valde 117 länder att ge sammanlagt 300 rekommendationer till Sverige. Av dem har regeringen valt att acceptera cirka två tredjedelar och lämna kommentarer till en tredjedel.

Sverige fick flera rekommendationer om att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté när deras rättigheter har kränkts. Många länder belyste också behovet av att stärka arbetet med att bekämpa våld mot barn, stärka mandatet för Barnombudsmannen och barns rättigheter i migrationsprocessen. 

Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll

Tyvärr valde regeringen att inte acceptera rekommendationerna om att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. I sin kommentar skriver de att frågan behöver utredas vidare innan de kan ta ställning, vilket har varit regeringens formella svar i många år. Vi anser att det måste ske ett skifte nu, att positionerna måste flyttas fram och att frågan måste utredas skyndsamt.

Att regeringen valde att acceptera rekommendationen om att vidta åtgärder för att ge barn tillgång till klagomekanismer hoppas vi är ett steg mot att på allvar arbeta för att ge barn möjlighet till upprättelse. Det ser vi som en naturlig väg framåt för att ytterligare stärka barns rättigheter i Sverige.

Att barnkonventionen nu är svensk lag är ett steg i rätt riktning, men att samtidigt neka barn möjlighet till upprättelse när deras rättigheter har kränkts innebär att samhället inte fullt ut kan uppfylla barns rättigheter.

Migration, våld och efterlevnad av barnkonventionen

Inom migrationsområdet accepterade regeringen rekommendationen om att ge alla asylsökande och flyktingar möjlighet till familjeåterförening, vilket vi anser är positivt. Däremot gick man inte hela vägen vad gäller förbud mot att hålla barn frihetsberövade i förvar på grund av migrationsstatus.

Inom våldsområdet åtar sig Sverige att skala upp arbetet för att förhindra sexuella övergrepp och andra former av våld mot barn. Tyvärr accepterar man dock inte att göra alla former av våld mot barn straffbara, utan påpekar att bevittnande av våld är på väg att bli straffbart enligt ett lagförslag som ligger för behandling i riksdagen.

Barnombudsmannens mandat och resurser för att stödja efterlevnaden av barnkonventionen accepteras av regeringen, däremot godtas inte att konventionen som svensk lag ska ges företräde för annan nationell lagstiftning.

Ökat arbete för frågan om klagorätt för barn

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen har tagit ställning till några positiva åtaganden, men de bortser fortfarande från vissa avgörande rekommendationer som hindrar Sverige från att fullt ut förverkliga barns rättigheter – framför allt vad gäller barns möjlighet att klaga till FN när deras rättigheter har kränkts.

Vi kommer att analysera svaren vidare, intensifiera vår dialog med regeringen och accelerera arbetet med att utreda frågan om klagorätt för barn. Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad, och det är därmed avgörande att barn ges möjlighet att utkräva sina rättigheter då en kränkning har skett. 

Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen har idag ratificerats av 46 stater, inklusive våra grannländer Finland och Danmark. Det är hög tid för Sverige att gå samma väg. 

Barns oro och brist på trygghet i samband med coronaviruset

Det finns säkert barn som jublar nu när skolor övergår till distans- och fjärrundervisning i samband med utbrottet av det nya coronaviruset. Men det finns också de barn som inte gläds, utan som känner oro. UNICEF Sverige vill påminna beslutsfattare om att alla beslut som fattas ska, i enlighet med barnkonventionen, utgå ifrån barnets bästa.

Vi uppmanar alla vuxna att lyssna på barnen, ge dem trygghet i vardagen och ta deras oro på allvar.

Det är lätt att som vuxen ryckas med och bli överväldigad av all information kring coronaviruset (covid-19). Detsamma gäller barnen. I tider av oro och osäkerhet påverkas barn på olika sätt, beroende på tidigare erfarenheter och hur vuxna runt omkring reagerar.  

Det är viktigt att vuxna ger barn trygghet

I krissituationer kan barn vara oroliga för olika saker – att de själva eller familjemedlemmar ska bli sjuka, att någon ska dö, att föräldrar ska bli av med sina jobb, att familjen ska få dålig ekonomi eller att de inte ska få gå till skolan. Erfarenheter från Kina visar också att våld i nära relationer ökat i den pressade situation karantän innebär. De barn som tidigare har flytt från krig kan också känna oro över att det blir otryggt även i Sverige.

Även om vi vuxna inte har alla svar, så måste vi ge barnen trygghet. Vi måste vara ärliga mot barnen men samtidigt ge dem hopp om att allt kommer att lösa sig. Det gäller att vuxna är uppmärksamma och lyhörda för hur mycket barn vill prata om det som just nu sker i vårt samhälle. Alla barn vill kanske inte prata, men vi måste öppna upp för samtal även när ämnet kan kännas obehagligt.

Vi uppmanar alla vuxna att lyssna på barnen, ge dem trygghet i vardagen och ta deras oro på allvar.

Alla barn har rätt till utbildning – även i krissituationer

Idag beslutades att gymnasie- och lärosäten ska bedriva sin verksamhet genom distans- och fjärrundervisning. Det är väl genomförbart, i de fall barnet har ett tryggt hem, stöd från vuxna att upprätthålla sin skolgång, tillgång till dator och internet samt möjlighet att äta lunch hemma. 

Men det finns ungdomar som inte har den tryggheten, till exempel de som bor och studerar på annan ort eller de som har fått tillfälligt uppehållstillstånd tack vare gymnasiestudier. När skolor stängs ner fysiskt anser vi att de ungdomarna, som ofta har skolan som sin trygga plats, ska erbjudas alternativa lösningar.

Det finns många som förespråkar att Sverige ska göra som våra grannländer och stänga även förskola och grundskola. Det låter vi experterna avgöra, då vi inte har den kompetensen. Men för barnens skull ser vi stora risker med att stänga ner skolor. Alla barn har rätt till utbildning, och för många barn är undervisning på distans inte ett alternativ.

UNICEF Sverige vill påminna om att alla beslut som fattas, även om de är tillfälliga, ska utgå ifrån barnets bästa.

Vi föreslår följande:

  • Säkerställ att det finns stödresurser tillgängliga för barn som behöver särskilt stöd i distans- och fjärrundervisning.
  • Säkerställ att barn har tillgång till elevhälsa, kuratorer för stödsamtal.
  • Alla beslut som fattas ska utgå från en prövning av barnets bästa/konsekvensanalys
  • Möjliggör för socialtjänst att ge stöd till barnfamiljer för extra mat och andra merkostnader i samband med att skolor stängs.

Här hittar du tips på hur du kan prata med barn i din närhet om sjukdomen.

Hög tid att agera för placerade barn

Vi är många som har berörts av Lilla hjärtats öde, den treåriga flickan som avled efter att hon flyttats från sitt familjehem till sina biologiska föräldrar. Händelsen väcker många frågor som berör samhällets syn på barn. UNICEF Sverige uppmanar politiker att börja agera för barns bästa.

Det finns mycket att reagera på gällande flickans situation. Hur kunde det hända? Hur ser samhällets syn på barn egentligen ut?

Att föräldrarätten idag är starkare än barnrätten råder det inga tvivel om. Det fattas beslut om barns situation utifrån föräldrars rättigheter, beslut som inte alltid är bäst för barnet.

En förälder är inte nödvändigtvis den som har fött en, utan den som tar hand om en och ger en kärlek och trygghet.

Ett barn som beskriver en förälder.

Jag har träffat många barn som upplever att de behandlas som ägodelar. Jag har också träffat socialsekreterare som känner sig bakbundna när de ser att ett barn mår dåligt i umgänge med föräldrarna. Bakbundna av ett domstolsbeslut om att umgängen ska genomföras, trots att de inser att det inte är för barnets bästa. 

Nu är det hög tid för politiker att börja agera. Lagändringar och en ändring av samhällets syn på barn krävs. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar, de är individer med egna röster och rättigheter.

Lagändringar krävs – använd de förslag som finns

Vi vill påminna politikerna om att det inte behövs ytterligare utredning eller en särskild samordnare för att komma fram till lagändringar. Vi bör använda oss av de förslag som redan finns.

År 2015 överlämnade Håkan Ceder en utredning med förslag på ändringar i LVU-lagstiftningen. Han kom inte bara med ändringar, utan ansåg att hela lagstiftningen behöver göras om. Några av de viktigaste förslagen var att:

  • Synliggöra barns och ungas grundläggande rättigheter i den nya LVU.
  • Vården ska vara av hög kvalitet, ges med omtanke och bygga på respekt för barnets människovärde och integritet samt med aktning för barnets person och egenart.
  • En ny bestämmelse ska föras in: barnets bästa ska vara avgörande vid prövning av huruvida vård enligt nuvarande 2 § LVU i familjehem kan upphöra. Vid bedömningen ska det bland annat fästas särskilt avseende vid barnets inställning och om barnet sedan låg ålder eller under lång tid har vårdats i familjehemmet.
  • Återföreningsprincipen inte ska gälla om det inte är det bästa för barnet.

Alla beslut som berör barn ska fattas utifrån barnets bästa. 

Just nu är utredaren Margareta Winberg i sluttampen av översynen av socialtjänstlagen. En översyn som vi har höga förväntningar på. Vi hoppas att ett tydligt barnrättsperspektiv ska genomsyra hela lagen. 

Vi uppmanar alla socialsekreterare att använda sig av barnkonventionen i sitt dagliga arbete. Var modiga och stå upp för det enskilda barnet. 

Vi uppmanar också politiker att agera för barn i utsatta situationer. Det är inte hållbart att lappa och laga, vi behöver reformera både LVU, SoL och föräldrabalken utifrån ett barnrättsligt perspektiv.  

UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras: 

  • Anta Håkan Ceders förslag gällande LVU i sin helhet.
  • Barn ska ges möjlighet att delta i alla beslut som berör dem. 
  • Införa specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar. 
  • Att LVU-vårdens upphörande ska utgå ifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familjehemmet, inte enbart utifrån barnets anledning till placering.  
  • Att alla former av umgängen ska motiveras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrarätten eller generella utgångspunkter. 

Vart är barnrätten på väg?

Barnkonventionen är nu svensk lag och vi befinner oss i en ny era inom barnrätten. Förändringen kommer att påverka synen på barn och stärka deras rättigheter, men UNICEF Sverige befarar att lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt kommer att begränsa konventionens genomslag.

Nu när barnkonventionen har inkorporerats och blivit svensk lag befinner vi oss i en ny era inom barnrätten. Det är en förändring som kommer att påverka synen på barn och deras rättigheter, och därmed stärka deras rättsliga ställning – både i enskilda fall och i samhällsdebatten.

Ända sedan Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 har vi varit bundna av den. Men vi som följer rättspraxis, rättstillämpning och olika myndighetsbeslut har sett att konventionen inte har fått det genomslag som det var tänkt – just på grund av att den inte har varit lag. Det har Sverige fått kritik för, inte bara av barnrättsorganisationer, forskare och experter, utan även av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som har till uppgift att granska efterlevnaden av konventionen och ge vägledning när det gäller tolkningen.

Det finns dock några orosmoln när det gäller genomslaget av in­korporeringen sett utifrån aspekten att den i så stor utsträckning som möjligt ska stärka enskilda barns rättigheter, skydd och delaktighet. Det handlar om lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt.

UNICEF Sverige hade velat se att barnkonventionen skulle ha företräde framför annan lagstiftning vid en eventuell konflikt, det vill säga om två bestämmelser strider mot varandra. Så blev det inte, och det kommer sannolikt att leda till att barnkonventionen får stå tillbaka i vissa fall. 

Vi har kunnat se ett omfattande kunskapslyft hos myndigheter och kommuner, men osäkerheten verkar fortfarande vara stor när det gäller innebörden av bestämmelser och en önskan hos vissa om att kunna begränsa tillämpningsområdet. Det behövs kontinuerlig kompetens­utveckling, dialog och samarbete för att förtydliga och stärka barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen.

Det tredje tilläggsprotokollet

Nästa steg för att utveckla barnrättsområdet är att ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt för barn. Syftet med det är att möjliggöra för barn att få upprättelse när deras rättigheter har kränkts, och att inrätta barnanpassade system i varje land. När de inhemska processerna uttömts eller saknas, har ett barn möjlighet att få sin sak prövad av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som en sista instans. 

Flera länder har anslutit sig till protokollet, men inte Sverige. Det innebär en begränsning av barns rätt att få sin sak prövad och håller tillbaka rättsutvecklingen när det gäller barnrätten. Här finns en potential för Sverige att fortsätta vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter och inspirera andra länder genom att starta en ratificeringsprocess. Men det förutsätter att viljan att förändra finns, och att vi ser värdet i att alla människor – oavsett ålder, bakgrund och förutsättningar – har rättigheter som respekteras och kan utkrävas.

Stärk barn- och ungdoms­vården med barn­rätts­pers­pektiv

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lyfter i sin slut­rapport fram bristerna i sociala barn- och ungdoms­vården. För att vården ska stärkas anser UNICEF Sverige att social­tjänsten måste genom­syras av ett barn­rätts­pers­pektiv i alla beslut som berör barn.

Förra veckan publicerade IVO en rapport om den sociala barn- och ungdomsvården 2017-2018. I rapporten står det att de största bristerna i kommunernas handläggning framför allt gäller kvalitet, dokumentation, barns delaktighet och för långa handläggningstider vid orosanmälningar, förhandsbedömningar och utredningar.

Rapporten innehåller även en granskning av 2018 års tillsynsbeslut gällande boende för barn som är placerade utanför hemmet. Här nämns brister i genomförande och uppföljning av vård och behandling, brister som är dubbelt så stora på kommunala boenden än i boenden med privata huvudmän. Enligt IVO kan det bero på otillräcklig kompetens bland de som arbetar med placerade barn, samt att många är nyexaminerade.

Socialtjänsten har ett stort ansvar och en viktig roll för barn och vårdnads­havare. Låt IVO:s rapport bli den sista som skyller den otillräckliga barn- och ungdomsvården på kunskapsbrist hos personalen. Kanske krävs en specialistutbildning för att arbeta med att utreda barn? Kanske måste staten ge mer pengar till socialt arbete? Kanske är det dags för “Operation framtidens socialtjänst”?

Hur ger vi barn inflytande och delaktighet? Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.

Barn som rättighetsbärare

Socialtjänsten arbetar oftast efter Barnets Behov i Centrum (BBiC) – ett arbetssätt med en struktur för handläggning, genomförande och upp­följning av myndighetsutövning. Modellen tar hänsyn till det enskilda barnets behov, men nu när barnkonventionen är svensk lag kanske vi är redo att byta ut ordet mot rättigheter?

Det är nämligen inte bara barnets behov som ska tillgodoses, utan även barnets rätt till sina behov. Samhället måste börja uppfatta barn som rättighetsbärare. Därför kanske socialtjänsten istället ska arbeta utifrån Barnets Rättigheter i Centrum (BRiC)?

Barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn

IVO:s rapport konstaterar att kommuner brister i att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Enligt Sveriges nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, tillbringar en socialsekreterare endast två procent av sin arbetstid med att prata med barn.

I och med att barnkonventionen nu är svensk lag blir det förhoppningsvis tydligare för kommuner att barn ska ha rätt att komma till tals. Samtidigt måste arbetet med att transformera barnkonventionen i andra lagar fortsätta, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. 

Framtidens socialtjänst måste genomsyras av ett barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn, både direkt och indirekt, för att barn- och ungdoms­vården ska stärkas.

Vi har tagit fram en rad handböcker, som underlättar arbetet med barnkonventionen i praktiken:

Föräldrarätten ska inte väga tyngre än barns rätt till trygghet

Förra veckan rapporterades att en treårig flicka i Norrköping, som sedan födseln har varit placerad i ett familjehem, avled efter att hon flyttat hem till sina biologiska föräldrar. UNICEF Sverige kommen­terar beslutet att överlämna vårdnaden till föräldrarna utifrån Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Socialtjänsten hade bedömt att flickan inte skulle återvända hem till sina biologiska föräldrar. Ändå tar domstolen det beslutet. Det är fortfarande inte klargjort vad som orsakade dödsfallet, men vi vill kommentera beslutet att överlämna vården till föräldrarna utifrån gällande lagstiftning.

Yngre barns behov av familjehemsföräldrar – annorlunda än de äldres

I Sverige har vi en lagstiftning som syftar till att barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den grundar sig dels i en stark föräldrarätt, dels i uppfattningen om att barn har det bäst hos sina föräldrar. Lagstiftningen tar inte hänsyn till det enskilda barnets bästa, inte heller till vilken ålder barnet är i när placeringen sker.

Enligt en kunskapsöversikt av Risholm Mothander och Broberg, skapar sig barn som blir placerade i yngre ålder lättare en trygghet i familjehemmet. Vi bör därför vara öppna för att det inte alltid är bäst för barnet att åter­förenas med sina biologiska föräldrar. Vid placering av barn är det viktigt att planera långsiktigt för att frambringa trygghet och stabilitet.

Vi kan inte riskera barns liv genom att låta föräldrarätten väga tyngre än barnens rätt till trygghet och skydd.

Samhällets syn på barn måste ändras

Kanske hade domstolsbeslutet i det här fallet blivit annorlunda om barnkonventionen hade varit lag när beslutet togs? Domstolen hade i alla fall varit tvungen att inta ett tydligare barnrättsperspektiv, framför allt utifrån bedömningen vad som är barnets bästa i varje enskilt fall.

Men barnkonventionen som lag kommer inte per automatik att lösa de här svåra frågorna. Samhällets syn på barn måste ändras, de kan inte längre ses som bihang till sina föräldrar. Vi måste låta lagstiftningen och vårt agerande spegla synen på barn som rättighetsbärare. Inte minst politiker har ett stort ansvar för att det ska ske.

Sedan 2015 finns ett förslag på en reform av LVU-lagstiftningen. Utredningen bedömde att nuvarande lagstiftning måste göras om för att vi ska få en lag som utgår från ett barnrättsperspektiv. Vad händer med förslagen i den utredningen?

För att synen på barn och deras rättigheter ska förändras krävs ökad kunskap i hur man arbetar med barnkonventionen rent praktiskt. Vi har tagit fram en handbok för socialsekreterare, i vilken de får hjälp att använda sig av konventionen i praktiken, men det är även dags för domstolen och politiker att öka sina kunskaper i barnkonventionen.

Föräldrarätten kan inte fortsätta gå ut över barns rätt till trygghet och stabilitet. Lagändringar måste ske, och det är nu.

För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår vi bland annat följande åtgärder:

  • Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
  • Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
  • Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU

Nya förslag från FN för att stärka barns rättigheter

Idag har Sverige granskats inom ramen för FN:s Universal Periodic Review (UPR) och mottagit förslag på hur mänskliga rättigheter ska stärkas. UPR-granskningen är bred och omfattar alla konventions­åtaganden om mänskliga rättigheter, inklusive barnkonventionen. UNICEF Sverige har följt processen för att säkra att barns rättig­heter kommer högt upp på agendan.

Det är tredje gången Sverige granskas inom UPR. Syftet är att se hur landet lever upp till sina åtaganden för mänskliga rättigheter och få konkreta rekommendationer på hur arbetet kan förbättras. Granskningen innebär att FN:s medlemsländer noggrant undersöker respektive lands arbete med mänskliga rättigheter och sedan ger varandra rekommenda­tioner till förbättringar, som sedan ska följas upp de kommande fem åren.

UNICEF Sverige har deltagit i processen. Vi har bland annat skrivit en alternativrapport som belyser brister i hur barnkonventionen efterlevs samt gett förslag på rekommenda­tioner kring hur rättigheterna bättre kan följas i praktiken. Vi har fokuserat på att lyfta barn i utsatta situationer och deras bristande möjligheter att få upprättelse när deras rättigheter har kränkts (klagorätt för barn).

Under dagens granskning fick Sverige rekommendationer från 123 länder, och glädjande nog valde många av dem att ge rekommendationer om barns rättigheter i linje med våra förslag. Sverige fick flera rekommenda­tioner om att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté. Många länder belyste också behovet av att stärka arbetet med att bekämpa våld mot barn, stärka mandatet för Barnombudsmannen och barns rättigheter i migrationsprocessen.

Regeringens delegationsledare, jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, valde att i sitt inledningstal lyfta barns rättigheter – framför allt barns rätt att bli hörda och vara delaktiga i beslut som rör dem. Stärkt skydd för särskilt utsatta barn, till exempel barn som utsätts för våld, trafficking, och hedersvåld, var också ämnen som belystes. 

Nu har regeringen sex månader på sig att formellt besluta vilka rekommendationer de ska anta, för att sedan göra verklighet av dem.

UNICEF Sverige kommer genom dialog med regeringen att se till att rekommendationerna om barns rättigheter antas. Rekommendationerna är ett viktigt påtryckningsmedel för oss och andra organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter att utkräva ansvar mot regeringen.

Vi måste säkerställa att alla barn i praktiken får sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med barnkonventionen.

Norden ska bli världens bästa plats att växa upp på

Nordiska ministerrådet har bestämt att regionen ska vara den bästa platsen för barn att växa upp på. Tillsammans med UNICEF bjöd de därför in barn och unga till ett toppmöte, under vilket barnen fick framföra sina rekommendationer kring hur barns rättigheter i Norden ska stärkas.

Barnkonventionen slår fast barns rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet, och det Nordiska ministerrådet vill att barn och vuxna ska bli bättre på att tillsammans förverkliga det i Norden. I torsdags bjöd de därför UNICEF till FN-huset i Köpenhamn, för att gemensamt genomföra det första nordiska toppmötet som inkluderar barn och unga från alla nordiska länder, Färöarna, Grönland och Åland.

Inför mötet hade barnen tagit fram en gemensam resolution med rekommendationer till beslutsfattare i Norden. Resolutionen innehåller tre teman: medvetenhet om barns rättigheter, barns och ungas delaktighet och barns inkludering i samhället. Inom dessa teman fokuserar barnen på följande områden: familj, skola, fritid och samhälle. Den svenska delegationen har valt att fördjupa arbetet med barns och ungas delaktighet i skolan. 

We find this important because we children are the experts, while adults and decision makers don’t know how it is to be a child today. When our voices are heard, we feel that we are able to influence our own affairs and it empowers us to make a difference in our own and other children’s lives.

Ur barnens gemensamma resolution

Barnen fick under dagen tillfälle att träffa en delegation av beslutsfattare från varje land. De presenterade sin resolution och gav de vuxna sina rekommendationer gällande vad som krävs för att göra Norden till den bästa möjliga plats att växa upp på. Då barn ofta upplever att de inte blir lyssnade på eller tagna på allvar har den vuxna delegationen blivit utbildad i att lyssna på, och samtala med, barn.

Efter presentationen träffade barnen från Sverige den svenska delegationen av beslutsfattare, för att diskutera hur resolutionen ska genomföras och uppnås i just vårt land. En av rekommendationerna som den svenska delegationen belyser är att barns röster måste stärkas

Den svenska delegationen bestod av Olivia Neander, Saga Carlsson, Tuva Berg, Joline Södergren, Emma Backsten och Louise Johansson.

Barnkonventionen har blivit svensk lag!

Så har då barnkonventionen äntligen blivit svensk lag – ett otroligt viktigt steg för att stärka barns rättigheter. Vi har nu fått ett mycket viktigt verktyg som innebär både större skyldighet och ökad möjlighet för domstolar och myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus. Barnkonventionen gör klart att alla barn är rättighetsbärare – individer med egna rättigheter och beslutet att göra den till lag innebär att barns rättigheter får högre status och kommer behövas tas på större allvar i samhället.

Vad innebär det att barnkonventionen blivit lag?

Beslutet innebär inga nya rättigheter för barn, men barns rättigheter får högre status och gäller på samma sätt som övriga lagar i Sverige, såsom socialtjänstlagen, skollagen och föräldrabalken. Till exempel, en socialsekreterare som fattar beslut som rör barn behöver nu använda sig både av socialtjänstlagen och barnkonventionen. Och beslut gällande skolan, omfattas på samma sätt både av skollagen och barnkonventionen. Barnkonventionen kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar  – något som tidigare inte varit möjligt. 

Vad är den största skillnaden? 

Det kommer nu att ställas högre  krav på myndigheter och domstolar att tillämpa barnkonventionen i praktiken. Att göra barn delaktiga i beslut som berör dem och att sätta ett större fokus på att utreda och i varje enskilt fall, bedöma vad som är det bästa för barnet.

Barnkonventionen som lag kommer troligtvis ha störst effekt för barn i utsatta situationer som barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen. De kommer att få ett starkare rättsligt skydd, större möjlighet att komma till tals och vara delaktiga i beslut som fattas om dem.

Förändringarna kommer inte att ske över en natt, utan det är ett långsiktigt arbete och ett synsätt på barn som vi hoppas ska få genomslag i samhället. Det krävs fortfarande stora utbildningsinsatser och politiska prioriteringar, både lokalt i kommuner och nationellt. 

Vad är UNICEFs roll?

UNICEF har länge arbetat med att sprida kunskap om barnkonventionen och genom opinionsbildning påvisat för politiker betydelsen av att göra barnkonventionen till svensk lag.

Nu går vi in i ett nytt skede där vi kan bistå med kunskap om barnkonventionen, hur den kan tolkas i olika situationer och hur den kan användas i det dagliga praktiska arbetet med barn. Vi kommer att sprida de metoder och modeller som vi tidigare har tagit fram, för att göra barnkonventionen till verklighet i praktiken. Några konkreta exempel på detta är vår metodhandbok om barnrättskommun och rättighetsbaserad skola samt vår handbok till socialsekreterare i deras dagliga arbete. Vi kommer även se över behovet av att utveckla fler handböcker och stödmaterial. 

UNICEF kommer alltid att vara med och arbeta för att barnkonventionen ska få genomslag i samhället så att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda.

Ökad kompetens och tydliga prioriteringar avgörande när barnkonventionen blir lag

I dag är en historisk dag! Vi träder inte bara in i ett nytt decennium – i dag blir barnkonventionen svensk lag.

Barnkonventionen har funnits i 30 år och 1990 anslöt sig Sverige till konventionen. Trots att den då blev juridiskt bindande, har det visat sig inte vara tillräckligt för att göra verklighet av alla barns rättigheter. UNICEF Sverige har därför arbetat i över tio år för att göra barnkonventionen till lag. 

Att barnkonventionen blir lag innebär inte att barn får nya rättigheter. Att den blir lag innebär att den får större genomslag, och blir likställd andra svenska lagar, såsom socialtjänstlagen, föräldrabalken och utlännings­lagen. Barnkonventionen kommer nu att kunna åberopas i svenska domstolar som vilken annan lag som helst. Detta var tidigare inte möjligt, eftersom den inte hade en formell status som lag. 

UNICEF Sverige arbetar såväl internationellt som nationellt, med fokus på de mest utsatta barnen. Att barnkonventionen blir svensk lag kommer särskilt att gagna barn i utsatta situationer. Det handlar om barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten, och barn som utsätts för våld eller befinner sig i migrationsprocessen. För dem innebär lagen att de får ett starkare rättsligt skydd. Större hänsyn måste nu tas till det berörda barnets bästa vid beslut och bedömningar som rör barnet. 

Klimatförändringarna har lett till ett enormt engagemang världen över. Barn och unga driver på för att nå förändring, och de kräver delaktighet i frågor som i allra högsta grad rör deras framtid. Vi behöver lyssna på barnens röster, och involvera dem i beslut som rör dem.   

Ansvaret för att säkerställa att barnkonventionen efterlevs i praktiken vilar på regeringar, kommuner och myndigheter. Även civilsamhället och näringslivet spelar en mycket viktig roll i att påverka barns situation, och i arbetet med att säkra att barns rättigheter efterlevs.

Vi ser tre krav som särskilt viktiga:

  • Barns rättigheter måste integreras i centrala politiska besluts­processer. Detta inte minst för att ojämlikheten mellan barn ökar och för att vi ska kunna nå en socialt hållbar utveckling, samt leva upp till målen i Agenda 2030.
  • Kompetensen måste stärkas hos vuxna som arbetar med barn, för att de ska kunna upptäcka och möta barn som far illa. 
  • För att barns rättigheter ska stärkas och bli tillämpliga i praktiken måste barn få ökade kunskaper om sina rättigheter. Vi måste också i större utsträckning möjliggöra för barn och unga att vara delaktiga och involveras i beslut som rör dem.

UNICEF Sverige ser fram emot att fortsätta göra verklighet av barns rättigheter – tillsammans med alla berörda parter – både lokalt, nationellt och globalt.