Gå till innehållet
Laddar…

Ny rapport visar att helhetsgrepp krävs för barn i socialt utanförskap

Socialstyrelsens senaste rapport ”Vård och omsorg om placerade barn" pekar på en mångfacetterade problematik – barn i socialt utanförskap missgynnas inom flera områden. Rapporten ger en alarmerande bild av de ca 26 000 barn som varje år lever i samhällsvård samt deras uppväxt, hälsa och utbildning.

Bland Sveriges två miljoner barn ser förutsättningarna att få en bra start i livet väldigt olika ut. De barn som inte får sina mest grundläggande behov och rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda riskerar ett socialt utanförskap. Rättigheter som utbildning, socialt stöd, hälso- och sjukvård, skydd mot våld och omsorgsbrister. Konsekvenserna kan bli en negativ och svårbruten utvecklingskedja, med överrisker för sociala problem, ohälsa, avbruten skolgång och fattigdom.

Enligt Socialstyrelsens rapport ”Vård och omsorg om placerade barn” finns det en mångfacetterad problematik för de ca 26 000 barn som varje år lever i samhällsvård. Överriskerna för dessa barn är många: sämre fysisk och psykisk hälsa, högre dödlighet, fler som använder psykofarmaka och har vårdats för självskadebeteenden, färre som går ut grundskolan med grundläggande gymnasiebehörighet. Samhället måste bli en bättre förälder och det måste till handling på alla nivåer, uppmanar Socialstyrelsen.

Det sociala utanförskapet har många olika ansikten och orsaker. Den gemensamma nämnaren för barn i riskzonen för socialt utanförskap, är att de ofta har en komplex och sammansatt multiproblematik. De olika bakomliggande faktorerna samverkar med varandra och riskerar också att förstärka varandra.

Den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap är en fullföljd skolgång enligt forskning. Samtidigt visar forskning att placerade barn ofta inte får sina behov tillgodosedda när det gäller bland annat utbildning. Skapliga betyg i årskurs 9 minskar risken för tidig död, ohälsa och psykosociala problem som missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och försörjningsproblem. Placerade barn får inte rätt sorts stöd för att klara av skolarbetet, menar Socialstyrelsen. Men det finns goda exempel där placerade barn med rätt sorts stöd har fått rätten till utbildning tillgodosedd, exempelvis projektet SkolFam som arbetar utifrån en helhetssyn på barnet.

Diskussioner, insatser och satsningar på barn och unga fokuserar inte sällan på ett av deras livsområden. Detta har varit tydligt inte minst under den pågående barnfattigdomsdebatten, mycket har handlat om siffror och statistik, kronor och ören. Samtidigt har barn och unga själva pratat om ekonomisk och social utsatthet utifrån hur det påverkar hela deras liv: svårigheter att klara av skolarbetet, negativa effekter på hälsan, svårigheter att upprätthålla kamratrelationer, depression, sämre självbild och självkänsla, känslor som sorg, aggressivitet, ilska och ångest, bristande framtidstro etc. (läs mer i vår rapport ”Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige” samt Rädda Barnens ”På marginalen”)

Barn behöver många saker för att utvecklas bra, och det är tydligt att barn som halkar efter ofta gör det på fler än ett sätt. Det är dags att se och erkänna barn utifrån denna helhetsbild och göra dem mer delaktiga. Regeringen behöver ta fram en helhetsstrategi för de barn som halkar efter mest och lever i socialt utanförskap i Sverige.

Läs mer om vilka förändringar UNICEF Sverige arbetar för kring barn i socialt utanförskap.

Barn utan skydd när LVU och Utlänningslagen krockar

SVT och Aftonbladet lyfter just nu ett fall gällande tre syskon som är placerade i familjehem och ska utvisas tillsammans med sina biologiska föräldrar. Svenska myndigheter har bedömt att barnen utsätts för risker när de är i föräldrarnas vård, barnen har därför varit omhändertagna och placerade i familjehem sedan 2009. Plötsligt gäller inte det skyddet längre. Migrationsverkets beslut att utvisa familjen står enligt lagen över socialtjänstens bedömning att barnen behöver skydd från föräldrarna.

Vi har sedan 2011 lyft fram flera fall som visar på samma problematik till bl.a. barnminister Maria Larsson, migrationsminister Tobias Billström och riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Läs tidigare inlägg ”Vi kräver lagändring för att skydda barn som söker uppehållstillstånd” och ”Utsatta barn drabbas när samverkan brister”. Vår krav är att:
– Lagen om vård av unga (LVU) måste ges företräde framför Utlänningslagen – inget barn ska kunna utvisas under pågående LVU-vård.

– Det måste framgå av lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sina bedömningar av barns ärenden ska ta hänsyn till socialtjänstens underlag, läkarintyg och andra utlåtanden.

– Det måste bli en bättre och tydligare tillämpning av barnets bästa inom migrationsprocessen.

– Barnkonventionen måste bli svensk lag så att barnets rättigheter stärks. För att kunna göra en helhetsbedömning av barnets behov och bästa är det nödvändigt att barnets alla rättigheter enligt barnkonventionen får verkligt utrymme i beslutsprocesser.

De här fallen handlar om barn som inte har föräldrar som kan sörja för deras behov och rättigheter. Då måste samhället och myndigheterna ta ett stort ansvar och agera. De krav på lagändringar vi har ställt måste bli verklighet nu så att de här barnen får det skydd och stöd de har rätt till enligt barnkonventionen.

Barnets bästa måste vara avgörande när beslut fattas kring barn

Konsekvenser av att barns rättsliga ställning är svag i Sverige visar kampanjen "201 dödade kvinnor och barnen som blev kvar" som Aftonbladet för tillfället driver. Idag görs snäva bedömningar av vad ett barn har rätt till. För att barns rättigheter ska ges verkligt utrymme krävs att barnkonventionen blir svensk lag.

En mamma hör av sig till oss angående sin nu femåriga dotter. Flickan har i treårsåldern berättat att pappan utsätter henne för övergrepp. Socialtjänsten har kopplats in och ärendet har utretts. På ett videoinspelat band berättar flickan om övergreppen. Socialtjänsten tar flickans berättelse på allvar och hon får hjälp.

När flickan är fem år beslutar domstolen att pappan ska ha umgängesrätt med henne, med motiveringen att barnet har rätt till sin pappa. Flickan har fått så bra hjälp från socialtjänsten och andra myndigheter, hur kunde det bli så här helt plötsligt? frågar mamman. Att flickans rätt till sin pappa är den enda rättigheten domstolen tar hänsyn till?  Det här är ett exempel på samtal vi får där berörda undrar varför barnets rättsliga ställning är så svag.

Aftonbladet driver just nu en kampanj om pappor som får vårdnad om sina barn trots att de mördat barnens mammor, i vissa fall mitt framför ögonen på barnen. I kampanjen lyfts bland annat barnens perspektiv fram. Vi får läsa om och höra barn berätta om rädslan över att tvingas träffa eller ha kontakt med papporna efter mordet.

Berättelserna handlar också om att ingen har frågat barnen vad de vill eller behöver. Det framgår tydligt att de förövande föräldrarna här har rätt till sina barn, men vilket utrymme ges barnets rättigheter – rätten till att barnets bästa ska vara det avgörande vid beslut, rätten till skydd från en förövande förälder, rätten att komma till tals och bli lyssnad på? Flera av fallen visar på behovet av att ta barnets rättigheter på större allvar. Jag rekommenderar att ni läser och hör barnen själva berätta.

Barnombudsmannen har länge drivit frågan kring dessa barns situation och kräver att regeringen ska se över lagstiftningen, bland annat i ett inlägg i förra veckan: http://www.barnombudsmannen.se/nyheter/2013/1/barnets-basta-maste-alltid-ga-fore-mordarens-foraldraratt/

Varje dag fattas beslut som involverar barn, i domstolar och hos andra myndigheter. Barn har en mängd behov och rättigheter enligt barnkonventionen, som alla samspelar med varandra och måste tas hänsyn till. Barnets bästa ska alltid vara avgörande när beslut fattas kring barn. Att göra snäva bedömningar av vad ett barn har rätt till, d.v.s. att inte ta hänsyn till barnets hela situation, är inte att se till barnets bästa. Att fatta beslut kring ett barn där föräldrarnas rättigheter väger tyngst är inte heller att se till barnets bästa. Sådana beslut är långt ifrån förankrade i barnkonventionen och kan få katastrofala följder för barnet. Vi får dagligen exempel som visar på behovet av att stärka barnets rättsliga ställning. En förbättring kommer inte att ske per automatik. Gör barnkonventionen till svensk lag så att barnets rättigheter ges verkligt utrymme i beslutsfattandet kring barn.

Dags att diskutera vår tids barnsyn

Varje tid och varje samhälle har sin syn på barn. Hur vi ser på barn får stor betydelse för hur vi agerar mot barn och hur barnet formar sin egen identitet. Därför är det viktigt att varje tid och alla som arbetar med barn, eller själva är föräldrar, reflekterar över vilken barnsyn som formar ens eget beteende.

Synen på barn har skiftat genom historien. Den medeltida kyrkans såg barnet som i grunden ont, född med otyglade drifter och med arvssynden som bara kunde bekämpas genom hård kontroll och aga. Under 1700-talet växte en annan barnsyn fram som framhöll barndomen som en period skiljt från vuxenlivet full av lek och oansvarighet. Barn och barndomen jämställdes ofta med natur, ljus och luft, blommor och växande. Detta syns inte minst i konstens romantiska skildringar av barn från den här tiden.

Under 1900-talet får utvecklingspsykologin stort genomslag som beskriver barndomen som indelad i mer eller mindre förbestämda utvecklingsfaser, från okunnighet till den högsta utvecklingsfasen – den som vuxen.

Detta förhållningssätt ifrågasattes till viss del under 1980-talet då en ny radikal barnsyn växte fram som framhåller barnets förmågor. Från att barn hade setts som okunniga och ofullständiga och barndomen som en förutbestämd utvecklingskedja lyfter man fram barnets kompetens där förutsättningen för barnet att växa ligger i vuxenvärldens förmåga att se och bekräfta barnet.

Det är viktigt att vi diskuterar vilken barnsyn som påverkar vårt beteende och vad får det för konsekvenser för barnen – på förskolan, i domstolar, i hemmet och i samspelet med barn. Finns fortfarande spår av den medeltids kyrkans syn på barnet kvar i TV-serier som Nanny-akuten? Lever föreställningen om det naturliga och romantiska barnet kvar även i vår tid? Innebär de moderna teorierna kring det kompetenta barnet att vi lägger för stort ansvar på barnen?

UNICEFs arbete utgår från barnkonventionen som genomsyras av en syn på barn som fullvärdiga individer med egna rättigheter och barndomen som en unik period i en människas liv med lika högt värde som vuxenlivet. Barnkonventionen framhåller både barnets speciella behov av skydd och barnets rätt att bli behandlad med samma respekt som alla andra människor

Vi vill gärna öka kunskapen om barnkonventionen och sätta igång diskussioner om vår tids barnsyn – också bland barn själva.  Därför är vi stolta och glada över att vi, med stöd av Svenska Postkodlotteriet, har möjlighet att skicka ut en inspirationsbox om barnkonventionen till alla landets förskolor i början av nästa år.

Det är dags att diskutera vår tids barnsyn. Håll utkik!

Ta ett helhetsgrepp om barnets mänskliga rättigheter!

Idag är det internationella dagen för mänskliga rättigheter. Vad har barns mänskliga rättigheter för status i Sverige?

Varje dag tar vi emot brev, mail och telefonsamtal som handlar om kränkningar av barns rättigheter i Sverige: barn som säljs och köps inom människohandel, barn som har flytt till Sverige och inte får gå i skolan, barn som lever med missbruk och våld i hemmet och inte får hjälp, omhändertagna barn som utsätts för övergrepp etc. Många av de berättelser vi möts av visar tydligt att barnets rättigheter och barnkonventionen avfärdas av domstolar och myndigheter eftersom den inte är svensk lag. Perspektivet kring barnets behov och rättigheter uteblir vilket får svåra konsekvenser för barnen. Tre nyligen avgjorda fall från domstolar och myndigheter utgör tydliga exempel på varför barnkonventionens juridiska status behöver stärkas:

Slag med bälte utgör inte misshandel eller ofredande

En pappa och hans son har hamnat i en diskussion kring läxläsning och begränsande av dataspelande. Sonen har blivit upprörd, varpå pappan har slagit sonens rygg med ett barnskärp. Pojken har berättat om händelsen för skolpersonalen, han har gråtit och uppgett att slaget har gjort mycket ont. Pappan har friats i rätten med motiveringen att det inte är utrett att barnet har tillfogats sådan smärta att det ska utgöra misshandel. Pappan har också friats från ofredande med följande motivering: ”Pappan har visserligen inte handlat i överensstämmelse med förbudet mot aga, men alla former av mindre lämpliga beteenden i det sociala samspelet mellan närstående kan inte betecknas som ofredande. Pappans agerande har framstått mer som ett överilat och olämpligt handlande i en upprörd situation” (Mål nr B 271-12).

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt att skyddas mot våld från föräldrarna. Vi ställer oss kritiska till att domstolen inte gör en tydlig markering kring barnets rätt till skydd mot alla former av våld. Vi ställer oss kritiska till rättens formulering kring pappans agerande och den förskjutning som därmed sker kring vad som är ett acceptabelt beteende i det sociala samspelet mellan närstående.

Fråga om 2-årig omhändertagen flickas rätt till uppehållstillstånd bedöms utifrån föräldrarnas rättigheter

Ett spädbarn har omhändertagits av socialtjänsten och placerats i ett familjehem p.g.a. mamman har övergett barnet och lämnat det hos en man som har misshandlat henne. Barnet har bott i familjehemmet fram till två års ålder, då Migrationsverket har beslutat att flickan ska utvisas för att återförenas med den biologiska mamman. Migrationsverket har motiverat beslutet med att barn inte ska skiljas från sina föräldrar samt att föräldrarnas rättigheter och skyldigheter måste respekteras enligt i barnkonventionen.

Enligt barnkonventionens grundprinciper ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Ett barn har rätt till skydd mot våld och vanvård och barnet ska få kontinuitet i sin uppfostran när det är placerat i familjehem.  Vi ställer oss kritiska till att Migrationsverket har bedömt ärendet av ett omhändertaget barn med skyddsbehov, utifrån de biologiska föräldrarnas rättigheter. Beslutet saknar ett helhetsperspektiv kring barnets situation samt en barnkonsekvensanalys – vad har barnet varit med om och vad riskerar det vid en eventuell utvisning för att återförenas med den biologiska mamman?

Par frias från människohandel efter att ha fört in en 14-årig flicka i landet för giftermål med deras 27-årige handikappade son

Ett gift par har åtalats för att ha rekryterat ett 14-årigt barn till Sverige för att hon ska exploateras sexuellt av deras 27-årige, handikappade son. Flickans pappa har träffat en överenskommelse med en av de åtalade om ett kommande giftermål. Flickan har kommit till Sverige under 2010 för att bli flickvän eller hustru åt 27-åringen. Hon har bott med 27-åringens familj under ett år, under denna tid har hon genomgått två graviditeter. Flickan har inte haft tillgång till sitt pass, hon har inte kunnat någon svenska och har inte gått i skolan. Hon har hjälpt till med disk, matlagning, dukning samt barnpassning av småbarn som har funnits i lägenheten. Rätten har friat paret från människohandel då de inte anser att det går att dra den slutsatsen att 27-åringens personliga särdrag och situation varit sådana att en relation med honom skulle ha inneburit ett nödläge. Även om det är visat att 27-åringen och flickan haft samlag med varandra kan denna omständighet inte betraktas som sexuell exploatering i lagens mening (Mål nr B 1689-12).

Enligt barnkonventionen har barn rätt att skyddas mot alla former av utnyttjande. Barn ska skyddas mot att bli bortförda för att exempelvis säljas till en annan familj. Vi ställer oss kritiska till bristen på barnperspektiv och barnrättsperspektiv i domen. Vi ställer oss kritiska till att rätten inte tar ställning till att det här handlar om ett barn som har sålts till Sverige, som har hållits isolerad och saknat möjligheter att påverka eller kunna ta sig ur sin situation.

Vi fortsätter att lyfta fram fall som visar att barnets rättsliga ställning måste stärkas i Sverige. Våra politiker måste se de barn som lever under svåra förhållanden och ge deras situation och rättigheter ett tydligt erkännande. Det är dags att ta ett helhetsgrepp om barnets mänskliga rättigheter genom att göra barnkonventionen till svensk lag.

Strategi saknas för att bryta barns utanförskap

Idag publicerades Rädda Barnens tionde årsrapport om barnfattigdom i Sverige. Enligt rapporten är barnfattigdomen i Sverige på fortsatt höga nivåer.

Rapporten från Rädda barnen visar att 242 000 barn levde i ekonomisk utsatthet under 2010. Den uppmärksammar också att skillnaderna är fortsatt stora beroende på var i landet ett barn bor eller vilka föräldrar det har.

UNICEF släppte i våras rapporten Report Card 10 – Measuring child poverty där barnfattigdom har undersökts I 35 rika länder. Rapporten visar att Sverige ligger dåligt till när man mäter barnfattigdomsgapet, det vill säga hur djupt barn faller under fattigdomsgränsen. Barn i Sverige tillåts barn falla 21 procent under fattigdomsgränsen, vilket ger en överraskande dålig placering på 22:a plats bland de jämförda länderna. Följderna för barnen innebär förutom ett ekonomisk och socialt utanförskap, även sämre hälsa, sämre självkänsla, svårigheter att klara av skolarbetet, risk för fortsatt ekonomisk utsatthet etc. Barnen hamnar i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Det fattigdomsgap som framkommer i rapporten visar att dagens insatser inte räcker till för de barn i Sverige som har det allra sämst ställt. Därför behöver regeringen ta fram en ny strategi som upptäcker och fångar upp de barn som halkar efter och hamnar i utanförskap. I en sådan strategi spelar skolan en nyckelroll. Skolan är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller att bryta ett socialt utanförskap och ta sig ur fattigdom. Oavsett bakgrund eller boendekommun måste alla barn i Sverige få den kvalitativa utbildning de har rätt till enligt barnkonventionen.

Barnens egna röster kring ekonomisk utsatthet och socialt utanförskap återges i vår rapport Jag är bara femton år men ibland känns det redan som att det är kört, som var en del av vår kampanj #utanför – om barn i socialt utanförskap. Barnen berättar om känslor av underlägsenhet i förhållande till andra barn, oro över familjens situation, sänkta förväntningar på framtiden, svårigheter att hänga med i skolarbetet på grund av att det saknas datorer eller en lugn plats i hemmet att göra läxor på och om kriminalitet eller destruktiva handlingar som enda vägen ut ur en svår livssituation. Barnen efterlyser bland annat gratis läxhjälp, tillgång till datorer, fler ungdomsgårdar, fler engagerade lärare och vuxna förebilder som visar att det går att bryta det sociala utanförskapet.

UNICEF Sverige ser även att följande förändringar behövs för barn som lever i socialt utanförskap i Sverige:

  • att regeringen tar fram en strategi med åtgärder för att bryta socialt utanförskap bland barn
  • att samverkan blir bättre mellan myndigheter som skola, socialtjänst och BUP
  • att alla barn ska ha rätt till bra utbildning oavsett bakgrund eller boendekommun
  • att barnkonventionen blir svensk lag
  • att barn som lever i socialt utanförskap får komma till tals och vara delaktiga när det handlar om att hitta lösningar i deras

Idag är det barnkonventionens dag!

Idag är det 23 år sedan barnkonventionen antogs av FN. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. I Sverige har vi valt att fokusera på områden där barn är särskilt utsatta och Sverige inte lever upp till barnkonventionens bestämmelser.

UNICEF ingår i ett nätverk som kallas Nätverket för barnkonventionen och som varje år arrangerar en hearing där barn och unga under 18 år bjuds in för att ställa sina viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar. Årets ministerhearing går av stapeln idag på Kulturhuset i Stockholm. Medverkande är bland annat barnminister Maria Larsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

De frågor och förslag som kommer fram under hearingen sammanställs sedan till en rapport som lämnas till FNs barnrättskommitté i Geneve. Kommittén läser igenom alla rapporter som kommer in och pratar sedan med Sveriges regering om vad de kan göra för att följa barnkonventionen bättre. Den här hearingen är alltså ett bra sätt för barn att påverka direkt till dem som har makten.

För en dryg vecka sedan avslutade vi en 3 veckor lång kampanj med samma syfte, att göra barns röster hörda. Den gången gällde det barn i socialt utanförskap. Vi samlade berättelser om socialt utanförskap för att påverka politiskt så frågan uppmärksammas bättre. Kampanjen avslutades med en parad där vi överlämnade 21 575 underskrifter mot utanförskap till barnminister Maria Larsson.

Men även om vi gått vår parad så fortsätter vårt opinions- och påverkansarbete när det gäller barn i socialt utanförskap. Vi planerar att visa filmen Mitt liv som barn för politiker och myndigheter, medverka i seminarier och möten med beslutsfattare och vara aktiva i både traditionella och sociala medier.

Det behövs insatser på flera plan för att uppmärksamma konsekvenserna av ett socialt utanförskap och för att hitta lösningar. I barnkonventionen finns inskrivet att det är UNICEFs uppgift att kämpa för att barnkonventionen efterlevs. I Sverige innebär det bland annat att arbeta för att barnkonventionen blir lag och att synliggöra frågor som barn i utanförskap. Det är en uppgift vi tar på största allvar.

Regeringens hemläxa

Idag har barnminister Maria Larsson bjudit in oss och andra barnrättsaktörer till ett möte för att diskutera framsteg och utmaningar för att säkerställa barnets rättigheter.

Initiativet välkomnar vi och det sker med anledning av regeringens rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten ligger till grund för FN-kommitténs granskning och utfrågning av Sverige om hur staten och kommuner lever upp till bestämmelserna i barnkonventionen. Vid mötet idag hoppas vi få möjlighet att fokusera på några av de frågor som har koppling till det FN:s barnrättskommitté tidigare kritiserat Sverige för. Det handlar om områden där det krävs insatser för att stärka barns rättigheter. Här är några exempel på områden där vi anser att insatser behövs för att stärka barn rättigheter:

  • Barnkonventionens svaga juridiska status, dvs. att den inte är svensk lag. Det krävs att den blir lag för att innehållet ska tas på allvar av myndigheter, domstolar och andra beslutsfattare.
  • Barn utsatta för människohandel som faller mellan stolarna på grund av bristande kunskap hos ansvariga myndigheter. Det krävs en handlingsplan mot alla former av människohandel med barn, inte enbart prostitution. Detta blir tydligt i Länsstyrelsens rapport som publicerades häromdagen (uppmärksammas bland annat av Erik Helmerson på ledarplats i DN idag, i Rädda Barnens blogg och i Ekot i tisdags).
  • Barn som lever i socialt utanförskap som inte får tillgång till rättigheter som utbildning, hälsa och en god levnadsstandard. Barn som hamnar utanför på grund av bakgrund, ekonomi eller var de bor. Det krävs en strategi för att förebygga ett sådant utanförskap och för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem.
  • Barn som samhällsvårdas (LVU) och ändå utvisas tillsammans med föräldrar som bedömts olämpliga av socialtjänsten. Det krävs att denna kollision mellan LVU och utlänningslagen löses genom att barns rätt till skydd ges företräde.

Det krävs att samtliga rättigheter i barnkonventionen tas på allvar och genomförs i samhället för varje enskilt barn. Först då lever Sverige upp till sitt löfte att följa barnkonventionen, som avgavs genom att ratificera (ställa sig bakom) konventionen för över tjugo år sedan. Det är höga krav som ställs men både FN-kommittén och vi, anser att Sverige har kapacitet om viljan finns.

Vi tar avstånd från all form av diskriminering

Tack vare alla som engagerar sig för UNICEF och för barns rättigheter, på och utanför nätet, kan vi tillsammans visa på problem och påverka ansvariga politiker och andra att genomföra förändringar. Det är grunden i vår verksamhet – alla barn har samma rättigheter och lika värde och ingen får diskrimineras.

Under de senaste veckorna har vi drivit en kampanj i syfte att lyfta fram barns och ungas röster om socialt utanförskap. I samband med denna kampanj har vi lagt upp bloggmaterial för att få så många som möjligt att uppmärksamma frågan. Att inga barn får hamna utanför.

Som bloggare kan man fritt hämta bloggmaterial på vår hemsida och på så sätt stödja oss i olika frågor och kampanjer. Vi betalar aldrig bloggare för att stödja oss utan bygger vårt arbete på frivilligt engagemang. Vi kan inte styra vem som plockar upp materialet och ställer oss inte bakom innehållet som respektive bloggare publicerar i övrigt.

Under den här kampanjen publicerade bloggaren Katrin Zytomierska vårt innehåll. Inlägget om barn i socialt utanförskap publicerades i direkt anslutning till en helt oacceptabel och kränkande bloggpost om en kvinna i en reklam. Att vi sedan uppmärksammade Katrins inlägg på Twitter har lett till frågor om samarbete mellan oss och Zytomierska. Vi vill understryka att vi inte har något samarbete eller överhuvudtaget uppmanat henne att dela vårt innehåll. Olyckligtvis uppmärksammade vi även på Twitter att hon lagt upp bloggmaterial om vår kampanj. Vi beklagar det och att vissa har uppfattat det som ett samarbete och stöd för henne.

Som barnrättsorganisation tar vi avstånd från alla former av kränkningar och diskriminering oavsett om det sker i sociala medier via en bloggare eller i det verkliga livet. Vi vill fokusera på sakfrågan, i det här fallet att inga barn får hamna utanför och att barnkonventionen borde bli svensk lag.

Tack!

Tack till alla er som delat med er och som vågat berätta inom vår kampanj mot att barn hamnar utanför. Underlaget har gett oss ytterligare stöd och argument i vårt arbete med att öka kunskapen om barn i socialt utanförskap och för att öppna ögonen på de som måste se. Vi vill även rikta ett stort tack till de 21 757* som skrivit under mot utanförskapet.

Underskrifterna lämnades igår över till barn- och äldreminister Maria Larsson i samband med den parad som vår VIP-grupp genomförde. Foto: Melker Dahlstrand

Det finns ungefär två miljoner barn i Sverige. Under de senaste veckorna har vi visat hur förutsättningarna att få en bra start i livet ser väldigt olika ut. De barn som inte har tillgång till rättigheter som utbildning, hälsovård, trygghet och skydd har inte möjlighet att delta fullt ut i samhället, utan riskerar att hamna i socialt utanförskap.

De här barnen och deras berättelser har vi synliggjort för att visa att någonting inte stämmer. Det har vi gjort dels genom rapporten ”Jag är bara 15 år, men ibland känns det redan som att det är kört”/ Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige, dels genom vår dokumentärfilm ”Mitt liv som barn”, men också genom de berättelser ni skickat in till oss och som vi tillsammans kommunicerat under de senaste veckorna:

http://blog.unicef.se/2012/10/30/roster-om-socialt-utanforskap/
http://blog.unicef.se/2012/11/05/fler-roster-om-socialt-utanforskap/

Vad är då lösningen på problemet med socialt utanförskap? Barnkonventionen som svensk lag borde ha blivit verklighet för länge sedan. Enligt artikel 2 och 12 i barnkonventionen har alla barn samma rättigheter och lika värde, barn har också rätt att komma till tals och göra sina röster hörda. Det är dags att öppna ögonen och se att vi har ett samhälle som inte inkluderar varenda unge, ett samhälle där många barn känner sig utestängda och har svårt att komma till tals om sina livsvillkor.

Barn som lever i socialt utanförskap känner underläge i förhållande till andra barn, de upplever att det inte satsas på dem och de har en svag tillit till att samhället kan stödja dem. Allt det här avspeglar sig i deras liv här och nu, men också i deras tankar om framtiden. Risken finns att barnen på ett mentalt plan krymper sig själva och sina förväntningar. De barn och unga vi själva mött har flera egna förslag på vad de behöver i sina liv och i samhället, bl.a:

riktad läxhjälp, engagerade lärare, kontaktpersoner, ungdomsgårdar, tjejgrupper, kolloverksamhet, mer uppmärksamhet från lärarna när det är mycket frånvaro, tillhandahållande av datorer på skola och ungdomsgårdar, inte för ingripande insatser från socialtjänsten utan rätt stöd i hemmiljö, bättre stöd från socialtjänsten, mer förståelse från de vuxna om det utanförskap de befinner sig i, möjligheten för alla att delta i fritidsaktiviteter, vuxna som ser och uppmärksammar samt bra förebilder.

UNICEF Sverige ser att följande förändringar behövs för barn som lever i socialt utanförskap:

  • att regeringen tar fram en strategi med åtgärder för att bryta socialt utanförskap bland barn
  • att samverkan blir bättre mellan myndigheter som skola, socialtjänst och BUP
  • att alla barn ska ha rätt till bra utbildning oavsett bakgrund eller boendekommun
  • att barnkonventionen blir svensk lag
  • att barn som lever i socialt utanförskap får komma till tals och vara delaktiga när det handlar om att hitta lösningar i deras liv

Debatten slutar inte här. Vi avslutar idag kampanjen #utanför, men vi kommer att fortsätta att driva frågan om att synliggöra barn i socialt utanförskap och ställa krav på ansvariga politiker. Vi ger oss inte. För inga barn får hamna utanför. Och är det något som har framkommit genom barnens egna röster, så är det att barnen trots känslor av utanförskap har en tilltro till de egna förmågorna. Det måste samhället ta tillvara.

Bilder från paraden och överlämningen av underskrifterna:

Foto: Melker Dahlstrand Paraden avslutades vid Mynttorget där VIP-gruppen överlämnade en telefon med alla underskrifter till barnminister Maria Larsson

Foto: Melker Dahlstrand Som avslutning på kampanjen #utanför ordnades en parad från Södermalmstorg i Stockholm till Mynttorget vid riksdagen. Paraden ordnades av UNICEFs VIP-grupp av barn och ungdomar.

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand David från VIP-gruppen intervjuas av Radio Stockholm

Foto: Melker Dahlstrand Paraden avslutades vid Mynttorget där VIP-gruppen överlämnade en telefon med alla meddelanden till barnminister Maria Larsson.

Foto: Melker Dahlstrand

Foto: Melker Dahlstrand

*Siffran bygger på det antal underskrifter som inkommit fram till kl 14.00 igår och som överlämnades till barnminister Maria Larsson. Underskrifter som inkommit efter det kommer kompletteras till Larsson i efterhand. I skrivande stund har 22 169 skrivit under.

Regeringen tillsätter utredning om barnkonventionen som svensk lag

Idag är en glädjens dag på UNICEF eftersom en utredning tillsatts om barnkonventionens status. Det kan tyckas som ett litet ynkligt, och mest byråkratiskt, svar på vårt krav om att göra barnkonventionen till svensk lag för att stärka barns rättigheter. Men det är en mycket viktig åtgärd som regeringen nu vidtagit för att komma vidare i denna fråga.

Ekot lyfte i morse nyheten att regeringen tillsätter en utredning för att titta på hur barns rättigheter ska kunna stärkas. Vi är många organisationer, experter och politiker som länge ifrågasatt barnkonventionens svaga ställning inom juridiken i Sverige. Jämfört med vårt grannland Norge, som gjorde barnkonventionen till norsk lag redan 2003, ligger vi efter när det gäller att se att barn har egna, individuella mänskliga rättigheter, åtskilda från föräldrarnas.

Barn är inte små människor som väntar på att bli vuxna och få bestämma själva, utan barn är människor som har rättigheter här och nu just för att de är under 18 år. Det är det som är unikt med barnkonventionen.

Så länge barnkonventionen inte gäller som svensk lag så kommer den inte att tas på allvar av domstolar och myndigheter. Det finns varken tid eller intresse att använda ett sådant dokument så länge det inte har status som svensk rättskälla.

Om barnkonventionen blev svensk lag skulle det innebära att:

  • barnkonventionen kan användas direkt i enskilda fall
  • utbildning krävs bland beslutsfattare om barns behov och rättigheter
  • barns rättigheter skulle tas på större allvar.

Vi kommer att följa utredningens arbete noga och hoppas självklart att slutsatsen blir att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk rätt och därmed bli svensk lag.

Tidigare i veckan fick jag chansen att framföra en uppmaning till Göran Holmström, politiskt sakkunnig hos barnminister Maria Larsson vid en paneldebatt:

Glädjande nog blev detta verklighet bara dagar efteråt.

Vi får inte glömma de barn som aldrig syns eller hörs i medierna

Fallet med tvååriga Haddile är inte unikt. UNICEF har tidigare lyft fram en rad liknande fall där barn utvisas tillsammans med föräldrar som tidigare har bedömts vara olämpliga. Barnen hamnar i kläm när utlänningslagen går före lagen om vård av unga, LVU.

Det är tyvärr en verklighet att alla barn inte har föräldrar som kan ta hand om dem på ett tillräckligt sätt. Det kan handla om barn som blir slagna, övergivna, negligerade eller utsatta för andra former av övergrepp eller omsorgsbrister i hemmet.

De här barnen är fråntagna sina mest grundläggande rättigheter: rätten till utveckling och omvårdnad, rätten till en trygg förälder. Samhället måste erbjuda de här barnen en alternativ omvårdnad och ett skydd. Skyddet ska finnas där så länge barnen behöver det. Det innebär i praktiken att det finns barn som aldrig kommer att flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna – riskerna för barnet kan vara för stora, barnet kan under en lång tid ha funnit trygghet i en ny miljö.

Det som ska styra ett sådant beslut är alltid vad som är bäst för barnet. Inte vad föräldrarna vill eller har rätt till, utan vad som är bäst för barnet.

Det här gäller alla barn i Sverige, men barn som samtidigt söker uppehållstillstånd får inte den rättigheten respekterad. De kan utvisas tillsammans med en vårdnadshavare som tidigare har bedömts utgöra en fara för barnet.

Till skydd för de här barnen har vi krävt att inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vi har också krävt att det ska förtydligas i lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid ska ta hänsyn till barnets hela situation innan de tar beslut i frågan om uppehållstillstånd – vad framgår av utlåtanden, intyg och underlag från psykologer, läkare och socialtjänst?

Fallet Haddile uppmärksammar behovet av att se till helheten kring ett barn vid de beslut som fattas. Barn har enligt barnkonventionen en mängd rättigheter och behov, som man sammantaget måste ta hänsyn till. Det går inte att lyfta ut en princip, exempelvis barnets rätt till återförening med sina föräldrar, och mena att den ska gälla till varje pris. Vad är det bästa för det individuella barnet sett utifrån helheten? Barnets bästa ska alltid vara avgörande.

UNICEF har under många år kämpat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, det är därför glädjande att frågan om barns rättigheter nu uppmärksammas så brett. Men vi får inte glömma alla de barn som aldrig syns eller hörs, de barn vars historier vi aldrig får ta del av i medierna. Därför är barnkonventionen så viktig, för att alla barn ska få tillgång till samma rättigheter i samhället. Barnkonventionen behövs för att ALLA barn ska få sina rättigheter respekterade och tillgodosedda.

/Emma von Corswant,
Barnrättsjurist UNICEF Sverige

Fallet om den 2-åriga flickan Haddile som fått stor uppmärksamhet i media under helgen sätter återigen fokus på att barnkonventionen måste bli svensk lag. Christina Heilborn, chef för opionion & påverkan på UNICEF Sverige, medverkade under måndagen i SR:s P1 Morgon i ett samtal med Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Lördagens blogginlägg av Emma von Corswant citerades i Dagens Nyheter och Anders Lindberg skrev på ledarsidan i Aftonbladet idag ”Barnkonventionen bör bli lag i Sverige”. Även barnombudsmannen Fredrik Malmberg bloggade under söndagen ”Skärpning, Socialstyrelsen och Migrationsverket!”.

Fallet Haddile – visar att barnkonventionen måste bli lag

Under senare år har UNICEF Sverige vid flera tillfällen lyft fram exempel på fall där barn samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd. De drabbade barnen är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd.

Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering. Nu är fallet om 2-åriga Haddile på agendan, som bland annat uppmärksammas av flera medier, organisationer och privatpersoner, se till exempel Aftonbladets ledare, SVT nyheter och Expressen.

Återigen ett fall där ett barn diskrimineras och ingen hänsyn tas till bankonventionen. Vi har tidigare krävt en lagändring för att skydda de barn som söker uppehållstillstånd och samhällsvårdas då vi kräver att:

1) Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård
2) Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor,
vilket måste framgå av lagen.

Med anledning av fallet med Haddile skriver bland andra Stockholms Centerkvinnors ordförande Stina Bengtsson på Newsmill om att barnkonventionen borde inkorporeras med svensk lag, något som också Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson Fredrik Lundh Sammeli påpekar till TT. Detta är ett krav som UNICEF Sverige drivit under flera års tid.

Frågan vi återigen ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda? Om barnkonventionen vore svensk lag skulle barns rättsliga ställning stärkas. En politisk majoritet i riksdagen vill att barnkonventionen ska bli svensk lag, men inget händer. När blir det verklighet?

Städövning eller kommande omprioriteringar?

Ett uppdrag att rensa överflödiga ord eller riktiga omprioriteringar inom det svenska utvecklingssamarbetet? Tankarna går isär om den process som nu pågår inom regeringen i att ta fram en ny övergripande plattform för det svenska biståndet.

Många är överrens om att det är svårt att utläsa vad som verkligen ska prioriteras i den nuvarande djungeln av policyer, strategier, instruktioner, regleringsbrev och tematiska områden som ska styra det svenska biståndet. UNICEF välkomnar därför den process som startade i början av året i att tydliggöra och förenkla denna styrning. Uppdraget genomförs av Utrikesdepartementet, men även organisationer och andra aktörer har nu fått tillfälle att ge sina synpunkter på vad som ska prioriteras. Vi har nyligen skickat in våra synpunkter till biståndsministern och detta tycker vi är viktigast:

1. Det svenska biståndet bör genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket bland annat innebär att:
– Alla barn har lika rättigheter och inget barn ska diskrimineras
– Barns rätt till liv och utveckling ska värnas
– Barnets bästa bör genom barnkonsekvensanalyser tas in i alla insatser och program
– Barn har rätt att delta och komma till tals i beslut som rör dem

2. Sverige ska fortsätta att prioritera millenniemålen, främst de som rör barn mest, d.v.s. det som rör utbildning, barnadödlighet och mödradödlighet.

3. Sverige fortsätter att lägga stor vikt vid staternas eget ansvar att garantera barns rättigheter. Detta måste visas i praktiken genom prioriteringar, utvecklingsplaner och programbudgetar.

4. De nya resultatstrategierna bör innehålla resultat som tydligt fokuserar på barn.

Det ska bli spännande att följa den vidare processen kring biståndsplattformen och vilka förändringar det kommer att bidra till i det svenska biståndet.

Dagens undanflykt: Domarna ”hann inte” till utbildning om människohandel

”Jag vill inte att vuxna män ska få göra elaka saker mot mig”, säger ”Sandra”i en intervju i Aftonbladet. Vid 14 års ålder har hon sålts av sin egen familj till tre olika män, enligt henne själv och åklagaren. När hon har vägrat att vara dem till lags har de misshandlat henne och tvingat sig på henne.

Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara. Trots det har vi under de senaste dagarna kunnat läsa i media om flera misstänkta fall av människohandel i Sverige, bland annat i Aftonbladet där en 14-årig flicka enligt artikeln sålts och våldtagits och nu hotas av utvisning.  Dagens Nyheter har också rapporterat om ett fall där en annan 14-årig flicka hållits som ”sexslav” i Göteborg under ett år och som befriades av polisen förra i veckan. Samtidigt visar en granskning gjord av Expressen att 722 av Sverige 788 ordinarie domare struntat i regeringens specialutbildning för att höja kompetensen inom prostitution och människohandel  Undanflykterna till domarnas frånvaro är bland annat att ”de inte hann”, ”minns inte varför” eller ”kände inte till den”.

UNICEF/Jim Holmes UNICEF/Jim Holmes

– När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare, till Expressen. Hon hade hand om några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag.

UNICEF har under flera år krävt ökad kompetens inom rättsväsendet när det gäller brottet människohandel med barn. Denna brottslighet är komplicerad och kan vara svår att upptäcka. Barnet ser sig själv ofta inte som brottsoffer utan snarare som tjuv eller tiggare och är lojal med förövaren och vågar inget annat än att lyda. För förövarna är det en lukrativ verksamhet att köpa och sälja barn och risken att bli upptäckt och dömd är liten. Det krävs tillit för att ett barn ska våga berätta sin historia för myndighetspersoner och släppa känslan av skuld och skam. Tillit tar tid och kräver att de som pratar med barnet, och som har ansvar för att avgöra om det barnet varit utsatt för innebär människohandel och därmed exploatering, har särskild kompetens om barns behov och rättigheter. Att delta i utbildningar som anordnas borde då vara en självklarhet. Här kan du läsa mer om hur UNICEF jobbar för att motverka handel med barn.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut) och tipsa dina vänner om att göra detsamma. Gilla denna bloggpost och dela den gärna vidare.