Laddar…

Strategi saknas för att bryta barns utanförskap

Idag publicerades Rädda Barnens tionde årsrapport om barnfattigdom i Sverige. Enligt rapporten är barnfattigdomen i Sverige på fortsatt höga nivåer.

Rapporten från Rädda barnen visar att 242 000 barn levde i ekonomisk utsatthet under 2010. Den uppmärksammar också att skillnaderna är fortsatt stora beroende på var i landet ett barn bor eller vilka föräldrar det har.

UNICEF släppte i våras rapporten Report Card 10 – Measuring child poverty där barnfattigdom har undersökts I 35 rika länder. Rapporten visar att Sverige ligger dåligt till när man mäter barnfattigdomsgapet, det vill säga hur djupt barn faller under fattigdomsgränsen. Barn i Sverige tillåts barn falla 21 procent under fattigdomsgränsen, vilket ger en överraskande dålig placering på 22:a plats bland de jämförda länderna. Följderna för barnen innebär förutom ett ekonomisk och socialt utanförskap, även sämre hälsa, sämre självkänsla, svårigheter att klara av skolarbetet, risk för fortsatt ekonomisk utsatthet etc. Barnen hamnar i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Det fattigdomsgap som framkommer i rapporten visar att dagens insatser inte räcker till för de barn i Sverige som har det allra sämst ställt. Därför behöver regeringen ta fram en ny strategi som upptäcker och fångar upp de barn som halkar efter och hamnar i utanförskap. I en sådan strategi spelar skolan en nyckelroll. Skolan är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller att bryta ett socialt utanförskap och ta sig ur fattigdom. Oavsett bakgrund eller boendekommun måste alla barn i Sverige få den kvalitativa utbildning de har rätt till enligt barnkonventionen.

Barnens egna röster kring ekonomisk utsatthet och socialt utanförskap återges i vår rapport Jag är bara femton år men ibland känns det redan som att det är kört, som var en del av vår kampanj #utanför – om barn i socialt utanförskap. Barnen berättar om känslor av underlägsenhet i förhållande till andra barn, oro över familjens situation, sänkta förväntningar på framtiden, svårigheter att hänga med i skolarbetet på grund av att det saknas datorer eller en lugn plats i hemmet att göra läxor på och om kriminalitet eller destruktiva handlingar som enda vägen ut ur en svår livssituation. Barnen efterlyser bland annat gratis läxhjälp, tillgång till datorer, fler ungdomsgårdar, fler engagerade lärare och vuxna förebilder som visar att det går att bryta det sociala utanförskapet.

UNICEF Sverige ser även att följande förändringar behövs för barn som lever i socialt utanförskap i Sverige:

  • att regeringen tar fram en strategi med åtgärder för att bryta socialt utanförskap bland barn
  • att samverkan blir bättre mellan myndigheter som skola, socialtjänst och BUP
  • att alla barn ska ha rätt till bra utbildning oavsett bakgrund eller boendekommun
  • att barnkonventionen blir svensk lag
  • att barn som lever i socialt utanförskap får komma till tals och vara delaktiga när det handlar om att hitta lösningar i deras

Idag är det barnkonventionens dag!

Idag är det 23 år sedan barnkonventionen antogs av FN. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. I Sverige har vi valt att fokusera på områden där barn är särskilt utsatta och Sverige inte lever upp till barnkonventionens bestämmelser.

UNICEF ingår i ett nätverk som kallas Nätverket för barnkonventionen och som varje år arrangerar en hearing där barn och unga under 18 år bjuds in för att ställa sina viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar. Årets ministerhearing går av stapeln idag på Kulturhuset i Stockholm. Medverkande är bland annat barnminister Maria Larsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

De frågor och förslag som kommer fram under hearingen sammanställs sedan till en rapport som lämnas till FNs barnrättskommitté i Geneve. Kommittén läser igenom alla rapporter som kommer in och pratar sedan med Sveriges regering om vad de kan göra för att följa barnkonventionen bättre. Den här hearingen är alltså ett bra sätt för barn att påverka direkt till dem som har makten.

För en dryg vecka sedan avslutade vi en 3 veckor lång kampanj med samma syfte, att göra barns röster hörda. Den gången gällde det barn i socialt utanförskap. Vi samlade berättelser om socialt utanförskap för att påverka politiskt så frågan uppmärksammas bättre. Kampanjen avslutades med en parad där vi överlämnade 21 575 underskrifter mot utanförskap till barnminister Maria Larsson.

Men även om vi gått vår parad så fortsätter vårt opinions- och påverkansarbete när det gäller barn i socialt utanförskap. Vi planerar att visa filmen Mitt liv som barn för politiker och myndigheter, medverka i seminarier och möten med beslutsfattare och vara aktiva i både traditionella och sociala medier.

Det behövs insatser på flera plan för att uppmärksamma konsekvenserna av ett socialt utanförskap och för att hitta lösningar. I barnkonventionen finns inskrivet att det är UNICEFs uppgift att kämpa för att barnkonventionen efterlevs. I Sverige innebär det bland annat att arbeta för att barnkonventionen blir lag och att synliggöra frågor som barn i utanförskap. Det är en uppgift vi tar på största allvar.


Regeringens hemläxa

Idag har barnminister Maria Larsson bjudit in oss och andra barnrättsaktörer till ett möte för att diskutera framsteg och utmaningar för att säkerställa barnets rättigheter.

Initiativet välkomnar vi och det sker med anledning av regeringens rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten ligger till grund för FN-kommitténs granskning och utfrågning av Sverige om hur staten och kommuner lever upp till bestämmelserna i barnkonventionen. Vid mötet idag hoppas vi få möjlighet att fokusera på några av de frågor som har koppling till det FN:s barnrättskommitté tidigare kritiserat Sverige för. Det handlar om områden där det krävs insatser för att stärka barns rättigheter. Här är några exempel på områden där vi anser att insatser behövs för att stärka barn rättigheter:

  • Barnkonventionens svaga juridiska status, dvs. att den inte är svensk lag. Det krävs att den blir lag för att innehållet ska tas på allvar av myndigheter, domstolar och andra beslutsfattare.
  • Barn utsatta för människohandel som faller mellan stolarna på grund av bristande kunskap hos ansvariga myndigheter. Det krävs en handlingsplan mot alla former av människohandel med barn, inte enbart prostitution. Detta blir tydligt i Länsstyrelsens rapport som publicerades häromdagen (uppmärksammas bland annat av Erik Helmerson på ledarplats i DN idag, i Rädda Barnens blogg och i Ekot i tisdags).
  • Barn som lever i socialt utanförskap som inte får tillgång till rättigheter som utbildning, hälsa och en god levnadsstandard. Barn som hamnar utanför på grund av bakgrund, ekonomi eller var de bor. Det krävs en strategi för att förebygga ett sådant utanförskap och för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem.
  • Barn som samhällsvårdas (LVU) och ändå utvisas tillsammans med föräldrar som bedömts olämpliga av socialtjänsten. Det krävs att denna kollision mellan LVU och utlänningslagen löses genom att barns rätt till skydd ges företräde.

Det krävs att samtliga rättigheter i barnkonventionen tas på allvar och genomförs i samhället för varje enskilt barn. Först då lever Sverige upp till sitt löfte att följa barnkonventionen, som avgavs genom att ratificera (ställa sig bakom) konventionen för över tjugo år sedan. Det är höga krav som ställs men både FN-kommittén och vi, anser att Sverige har kapacitet om viljan finns.


Vi tar avstånd från all form av diskriminering

Tack vare alla som engagerar sig för UNICEF och för barns rättigheter, på och utanför nätet, kan vi tillsammans visa på problem och påverka ansvariga politiker och andra att genomföra förändringar. Det är grunden i vår verksamhet – alla barn har samma rättigheter och lika värde och ingen får diskrimineras.

Under de senaste veckorna har vi drivit en kampanj i syfte att lyfta fram barns och ungas röster om socialt utanförskap. I samband med denna kampanj har vi lagt upp bloggmaterial för att få så många som möjligt att uppmärksamma frågan. Att inga barn får hamna utanför.

Som bloggare kan man fritt hämta bloggmaterial på vår hemsida och på så sätt stödja oss i olika frågor och kampanjer. Vi betalar aldrig bloggare för att stödja oss utan bygger vårt arbete på frivilligt engagemang. Vi kan inte styra vem som plockar upp materialet och ställer oss inte bakom innehållet som respektive bloggare publicerar i övrigt.

Under den här kampanjen publicerade bloggaren Katrin Zytomierska vårt innehåll. Inlägget om barn i socialt utanförskap publicerades i direkt anslutning till en helt oacceptabel och kränkande bloggpost om en kvinna i en reklam. Att vi sedan uppmärksammade Katrins inlägg på Twitter har lett till frågor om samarbete mellan oss och Zytomierska. Vi vill understryka att vi inte har något samarbete eller överhuvudtaget uppmanat henne att dela vårt innehåll. Olyckligtvis uppmärksammade vi även på Twitter att hon lagt upp bloggmaterial om vår kampanj. Vi beklagar det och att vissa har uppfattat det som ett samarbete och stöd för henne.

Som barnrättsorganisation tar vi avstånd från alla former av kränkningar och diskriminering oavsett om det sker i sociala medier via en bloggare eller i det verkliga livet. Vi vill fokusera på sakfrågan, i det här fallet att inga barn får hamna utanför och att barnkonventionen borde bli svensk lag.


Tack!

Tack till alla er som delat med er och som vågat berätta inom vår kampanj mot att barn hamnar utanför. Underlaget har gett oss ytterligare stöd och argument i vårt arbete med att öka kunskapen om barn i socialt utanförskap och för att öppna ögonen på de som måste se. Vi vill även rikta ett stort tack till de 21 757* som skrivit under mot utanförskapet.

Underskrifterna lämnades igår över till barn- och äldreminister Maria Larsson i samband med den parad som vår VIP-grupp genomförde. Foto: Melker Dahlstrand

Det finns ungefär två miljoner barn i Sverige. Under de senaste veckorna har vi visat hur förutsättningarna att få en bra start i livet ser väldigt olika ut. De barn som inte har tillgång till rättigheter som utbildning, hälsovård, trygghet och skydd har inte möjlighet att delta fullt ut i samhället, utan riskerar att hamna i socialt utanförskap.

De här barnen och deras berättelser har vi synliggjort för att visa att någonting inte stämmer. Det har vi gjort dels genom rapporten ”Jag är bara 15 år, men ibland känns det redan som att det är kört”/ Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige, dels genom vår dokumentärfilm ”Mitt liv som barn”, men också genom de berättelser ni skickat in till oss och som vi tillsammans kommunicerat under de senaste veckorna:

http://blog.unicef.se/2012/10/30/roster-om-socialt-utanforskap/
http://blog.unicef.se/2012/11/05/fler-roster-om-socialt-utanforskap/

Vad är då lösningen på problemet med socialt utanförskap? Barnkonventionen som svensk lag borde ha blivit verklighet för länge sedan. Enligt artikel 2 och 12 i barnkonventionen har alla barn samma rättigheter och lika värde, barn har också rätt att komma till tals och göra sina röster hörda. Det är dags att öppna ögonen och se att vi har ett samhälle som inte inkluderar varenda unge, ett samhälle där många barn känner sig utestängda och har svårt att komma till tals om sina livsvillkor.

Barn som lever i socialt utanförskap känner underläge i förhållande till andra barn, de upplever att det inte satsas på dem och de har en svag tillit till att samhället kan stödja dem. Allt det här avspeglar sig i deras liv här och nu, men också i deras tankar om framtiden. Risken finns att barnen på ett mentalt plan krymper sig själva och sina förväntningar. De barn och unga vi själva mött har flera egna förslag på vad de behöver i sina liv och i samhället, bl.a:

riktad läxhjälp, engagerade lärare, kontaktpersoner, ungdomsgårdar, tjejgrupper, kolloverksamhet, mer uppmärksamhet från lärarna när det är mycket frånvaro, tillhandahållande av datorer på skola och ungdomsgårdar, inte för ingripande insatser från socialtjänsten utan rätt stöd i hemmiljö, bättre stöd från socialtjänsten, mer förståelse från de vuxna om det utanförskap de befinner sig i, möjligheten för alla att delta i fritidsaktiviteter, vuxna som ser och uppmärksammar samt bra förebilder.

UNICEF Sverige ser att följande förändringar behövs för barn som lever i socialt utanförskap:

  • att regeringen tar fram en strategi med åtgärder för att bryta socialt utanförskap bland barn
  • att samverkan blir bättre mellan myndigheter som skola, socialtjänst och BUP
  • att alla barn ska ha rätt till bra utbildning oavsett bakgrund eller boendekommun
  • att barnkonventionen blir svensk lag
  • att barn som lever i socialt utanförskap får komma till tals och vara delaktiga när det handlar om att hitta lösningar i deras liv

Debatten slutar inte här. Vi avslutar idag kampanjen #utanför, men vi kommer att fortsätta att driva frågan om att synliggöra barn i socialt utanförskap och ställa krav på ansvariga politiker. Vi ger oss inte. För inga barn får hamna utanför. Och är det något som har framkommit genom barnens egna röster, så är det att barnen trots känslor av utanförskap har en tilltro till de egna förmågorna. Det måste samhället ta tillvara.

Bilder från paraden och överlämningen av underskrifterna:

*Siffran bygger på det antal underskrifter som inkommit fram till kl 14.00 igår och som överlämnades till barnminister Maria Larsson. Underskrifter som inkommit efter det kommer kompletteras till Larsson i efterhand. I skrivande stund har 22 169 skrivit under.


Regeringen tillsätter utredning om barnkonventionen som svensk lag

Idag är en glädjens dag på UNICEF eftersom en utredning tillsatts om barnkonventionens status. Det kan tyckas som ett litet ynkligt, och mest byråkratiskt, svar på vårt krav om att göra barnkonventionen till svensk lag för att stärka barns rättigheter. Men det är en mycket viktig åtgärd som regeringen nu vidtagit för att komma vidare i denna fråga.

Ekot lyfte i morse nyheten att regeringen tillsätter en utredning för att titta på hur barns rättigheter ska kunna stärkas. Vi är många organisationer, experter och politiker som länge ifrågasatt barnkonventionens svaga ställning inom juridiken i Sverige. Jämfört med vårt grannland Norge, som gjorde barnkonventionen till norsk lag redan 2003, ligger vi efter när det gäller att se att barn har egna, individuella mänskliga rättigheter, åtskilda från föräldrarnas.

Barn är inte små människor som väntar på att bli vuxna och få bestämma själva, utan barn är människor som har rättigheter här och nu just för att de är under 18 år. Det är det som är unikt med barnkonventionen.

Så länge barnkonventionen inte gäller som svensk lag så kommer den inte att tas på allvar av domstolar och myndigheter. Det finns varken tid eller intresse att använda ett sådant dokument så länge det inte har status som svensk rättskälla.

Om barnkonventionen blev svensk lag skulle det innebära att:

  • barnkonventionen kan användas direkt i enskilda fall
  • utbildning krävs bland beslutsfattare om barns behov och rättigheter
  • barns rättigheter skulle tas på större allvar.

Vi kommer att följa utredningens arbete noga och hoppas självklart att slutsatsen blir att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk rätt och därmed bli svensk lag.

Tidigare i veckan fick jag chansen att framföra en uppmaning till Göran Holmström, politiskt sakkunnig hos barnminister Maria Larsson vid en paneldebatt:

Glädjande nog blev detta verklighet bara dagar efteråt.


Vi får inte glömma de barn som aldrig syns eller hörs i medierna

Fallet med tvååriga Haddile är inte unikt. UNICEF har tidigare lyft fram en rad liknande fall där barn utvisas tillsammans med föräldrar som tidigare har bedömts vara olämpliga. Barnen hamnar i kläm när utlänningslagen går före lagen om vård av unga, LVU.

Det är tyvärr en verklighet att alla barn inte har föräldrar som kan ta hand om dem på ett tillräckligt sätt. Det kan handla om barn som blir slagna, övergivna, negligerade eller utsatta för andra former av övergrepp eller omsorgsbrister i hemmet.

De här barnen är fråntagna sina mest grundläggande rättigheter: rätten till utveckling och omvårdnad, rätten till en trygg förälder. Samhället måste erbjuda de här barnen en alternativ omvårdnad och ett skydd. Skyddet ska finnas där så länge barnen behöver det. Det innebär i praktiken att det finns barn som aldrig kommer att flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna – riskerna för barnet kan vara för stora, barnet kan under en lång tid ha funnit trygghet i en ny miljö.

Det som ska styra ett sådant beslut är alltid vad som är bäst för barnet. Inte vad föräldrarna vill eller har rätt till, utan vad som är bäst för barnet.

Det här gäller alla barn i Sverige, men barn som samtidigt söker uppehållstillstånd får inte den rättigheten respekterad. De kan utvisas tillsammans med en vårdnadshavare som tidigare har bedömts utgöra en fara för barnet.

Till skydd för de här barnen har vi krävt att inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vi har också krävt att det ska förtydligas i lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid ska ta hänsyn till barnets hela situation innan de tar beslut i frågan om uppehållstillstånd – vad framgår av utlåtanden, intyg och underlag från psykologer, läkare och socialtjänst?

Fallet Haddile uppmärksammar behovet av att se till helheten kring ett barn vid de beslut som fattas. Barn har enligt barnkonventionen en mängd rättigheter och behov, som man sammantaget måste ta hänsyn till. Det går inte att lyfta ut en princip, exempelvis barnets rätt till återförening med sina föräldrar, och mena att den ska gälla till varje pris. Vad är det bästa för det individuella barnet sett utifrån helheten? Barnets bästa ska alltid vara avgörande.

UNICEF har under många år kämpat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, det är därför glädjande att frågan om barns rättigheter nu uppmärksammas så brett. Men vi får inte glömma alla de barn som aldrig syns eller hörs, de barn vars historier vi aldrig får ta del av i medierna. Därför är barnkonventionen så viktig, för att alla barn ska få tillgång till samma rättigheter i samhället. Barnkonventionen behövs för att ALLA barn ska få sina rättigheter respekterade och tillgodosedda.

/Emma von Corswant,
Barnrättsjurist UNICEF Sverige

Fallet om den 2-åriga flickan Haddile som fått stor uppmärksamhet i media under helgen sätter återigen fokus på att barnkonventionen måste bli svensk lag. Christina Heilborn, chef för opionion & påverkan på UNICEF Sverige, medverkade under måndagen i SR:s P1 Morgon i ett samtal med Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Lördagens blogginlägg av Emma von Corswant citerades i Dagens Nyheter och Anders Lindberg skrev på ledarsidan i Aftonbladet idag ”Barnkonventionen bör bli lag i Sverige”. Även barnombudsmannen Fredrik Malmberg bloggade under söndagen ”Skärpning, Socialstyrelsen och Migrationsverket!”.


Fallet Haddile – visar att barnkonventionen måste bli lag

Under senare år har UNICEF Sverige vid flera tillfällen lyft fram exempel på fall där barn samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd. De drabbade barnen är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd.

Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering. Nu är fallet om 2-åriga Haddile på agendan, som bland annat uppmärksammas av flera medier, organisationer och privatpersoner, se till exempel Aftonbladets ledare, SVT nyheter och Expressen.

Återigen ett fall där ett barn diskrimineras och ingen hänsyn tas till bankonventionen. Vi har tidigare krävt en lagändring för att skydda de barn som söker uppehållstillstånd och samhällsvårdas då vi kräver att:

1) Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård
2) Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor,
vilket måste framgå av lagen.

Med anledning av fallet med Haddile skriver bland andra Stockholms Centerkvinnors ordförande Stina Bengtsson på Newsmill om att barnkonventionen borde inkorporeras med svensk lag, något som också Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson Fredrik Lundh Sammeli påpekar till TT. Detta är ett krav som UNICEF Sverige drivit under flera års tid.

Frågan vi återigen ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda? Om barnkonventionen vore svensk lag skulle barns rättsliga ställning stärkas. En politisk majoritet i riksdagen vill att barnkonventionen ska bli svensk lag, men inget händer. När blir det verklighet?


Städövning eller kommande omprioriteringar?

Ett uppdrag att rensa överflödiga ord eller riktiga omprioriteringar inom det svenska utvecklingssamarbetet? Tankarna går isär om den process som nu pågår inom regeringen i att ta fram en ny övergripande plattform för det svenska biståndet.

Många är överrens om att det är svårt att utläsa vad som verkligen ska prioriteras i den nuvarande djungeln av policyer, strategier, instruktioner, regleringsbrev och tematiska områden som ska styra det svenska biståndet. UNICEF välkomnar därför den process som startade i början av året i att tydliggöra och förenkla denna styrning. Uppdraget genomförs av Utrikesdepartementet, men även organisationer och andra aktörer har nu fått tillfälle att ge sina synpunkter på vad som ska prioriteras. Vi har nyligen skickat in våra synpunkter till biståndsministern och detta tycker vi är viktigast:

1. Det svenska biståndet bör genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket bland annat innebär att:
– Alla barn har lika rättigheter och inget barn ska diskrimineras
– Barns rätt till liv och utveckling ska värnas
– Barnets bästa bör genom barnkonsekvensanalyser tas in i alla insatser och program
– Barn har rätt att delta och komma till tals i beslut som rör dem

2. Sverige ska fortsätta att prioritera millenniemålen, främst de som rör barn mest, d.v.s. det som rör utbildning, barnadödlighet och mödradödlighet.

3. Sverige fortsätter att lägga stor vikt vid staternas eget ansvar att garantera barns rättigheter. Detta måste visas i praktiken genom prioriteringar, utvecklingsplaner och programbudgetar.

4. De nya resultatstrategierna bör innehålla resultat som tydligt fokuserar på barn.

Det ska bli spännande att följa den vidare processen kring biståndsplattformen och vilka förändringar det kommer att bidra till i det svenska biståndet.


Dagens undanflykt: Domarna ”hann inte” till utbildning om människohandel

”Jag vill inte att vuxna män ska få göra elaka saker mot mig”, säger ”Sandra”i en intervju i Aftonbladet. Vid 14 års ålder har hon sålts av sin egen familj till tre olika män, enligt henne själv och åklagaren. När hon har vägrat att vara dem till lags har de misshandlat henne och tvingat sig på henne.

Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara. Trots det har vi under de senaste dagarna kunnat läsa i media om flera misstänkta fall av människohandel i Sverige, bland annat i Aftonbladet där en 14-årig flicka enligt artikeln sålts och våldtagits och nu hotas av utvisning.  Dagens Nyheter har också rapporterat om ett fall där en annan 14-årig flicka hållits som ”sexslav” i Göteborg under ett år och som befriades av polisen förra i veckan. Samtidigt visar en granskning gjord av Expressen att 722 av Sverige 788 ordinarie domare struntat i regeringens specialutbildning för att höja kompetensen inom prostitution och människohandel  Undanflykterna till domarnas frånvaro är bland annat att ”de inte hann”, ”minns inte varför” eller ”kände inte till den”.

UNICEF/Jim Holmes UNICEF/Jim Holmes

– När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare, till Expressen. Hon hade hand om några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag.

UNICEF har under flera år krävt ökad kompetens inom rättsväsendet när det gäller brottet människohandel med barn. Denna brottslighet är komplicerad och kan vara svår att upptäcka. Barnet ser sig själv ofta inte som brottsoffer utan snarare som tjuv eller tiggare och är lojal med förövaren och vågar inget annat än att lyda. För förövarna är det en lukrativ verksamhet att köpa och sälja barn och risken att bli upptäckt och dömd är liten. Det krävs tillit för att ett barn ska våga berätta sin historia för myndighetspersoner och släppa känslan av skuld och skam. Tillit tar tid och kräver att de som pratar med barnet, och som har ansvar för att avgöra om det barnet varit utsatt för innebär människohandel och därmed exploatering, har särskild kompetens om barns behov och rättigheter. Att delta i utbildningar som anordnas borde då vara en självklarhet. Här kan du läsa mer om hur UNICEF jobbar för att motverka handel med barn.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut) och tipsa dina vänner om att göra detsamma. Gilla denna bloggpost och dela den gärna vidare.


14-åriga Anna utvisas trots depression

CC/Nick Westwood Obs. tjejen på bilden har inget med fallet att göra.

Anna är 14 år när hon kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Hon flyr från sitt hemland där hon och hennes familj är förföljda. Annas farfar var chef i en provins i landet och dödades 1999. Ett år senare dödas även hennes farbror som ärver ämbetet av sin far. De män som mördade släktingarna fängslades efter morden. När männen senare släpps ur fängelset vill de hämnas Annas far som har vittnat emot dem. Detta gör att familjen är utsatta för upprepade hotangrepp och förföljelse och bland annat misshandlas Annas syster.

Under väntan på uppehållstillstånd lär Anna sig svenska och går i skolan. Hon har trots upprepade försök att nå sin familj i hemlandet inte fått kontakt. Situationen vid ett eventuellt återvändande är därför högst osäker. I ett läkarutlåtande bedöms Anna lida av depression, hon har självmordstankar,  grava sömnstörningsproblem och behandlas med antidepressiv medicin.

Anna utvisas från Sverige.

Enligt barnkonventionen har ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö rätt att få särskilt skydd och hjälp från statens sida.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.