Gå till innehållet
Laddar…

Lördag med likes – Schyffert och Yohio ger sig ut på stan för att shoppa med likes

Igår gick vi ut i tidningar och tv med budskapet att vi inte kan rädda barns liv med likes. Vi gillar likes, men vaccin kostar pengar. Vi beslöt oss för att testa om det gäller för allt. Därför skickade vi ut våra vänner Henrik Schyffert och Yohio på stan för att se om det går att köpa något annat för likes. En tröja eller en god lunch kanske?

I klädaffären:

På restaurangen:

Hos barberaren:

Köp vaccin som räddar barns liv på unicef.se/poliovaccin.

Vi gillar likes, men vi behöver pengar också!

Vi gillar verkligen när folk gillar oss, men för att kunna rädda barns liv behöver vi gamla hederliga pengar. Varje dag dör 4000 barn, helt i onödan, av sjukdomar som kan förhindras med vaccin. Nu ber vi dig hjälpa oss vaccinera varenda unge genom att köpa poliovaccin.

Vaccinationer är en av de allra mest effektiva metoderna att rädda barns liv.

Vaccinationer är en av de allra mest effektiva metoderna att rädda barns liv.

Idag drar vi igång vår kampanj – För varenda unge. Under två veckor kraftsamlar vi för att lyfta frågan om barns rätt till överlevnad. Du kommer kunna se oss på TV, i tidningar, höra oss i radio och såklart följa oss på webben.

Så gilla oss gärna, men ta också chansen att förändra världen på riktigt!

Tack vare massiva vaccinationskampanjer under 25 år är den dödliga sjukdomen polio nästan utrotad. Var med i kampen för att utrota polio för gott. Köp vaccin och rädda barns liv.


Vill du veta mer om hur du kan förändra världen? Titta på Humorgalan i TV4 den 1 maj kl 20.00. Det blir en kväll då vi blandar humor med allvar i syfte att ännu fler ska vara med i kampen för varenda unge.

Stjärntätt i årets Humorgala

UNICEF-ambassadörerna Mark Levengood, Eva Röse och David Hellenius står som galavärdar när Humorgalan - för varenda unge direktsänds den 1 maj i TV4. Och med en artistuppställning som är starkare än någonsin kommer kvällen bli något alldeles extra; Gyllene tider, Carola, Zara Larsson och Yohio kommer alla att bjuda på exklusiva liveuppträdanden.

_MG_7943 skissbild progamledare bakgrund beskurenFoto: Magnus Ragnvid

– Ett dream team – kort och gott. Det var exakt de artister vi vill ha för att kunna erbjuda den stora bredd av gamla erkända och unga lovande som vi eftersträvar i våra program, säger Magnus Karlsson Lamm, exekutiv producent på TV4.

Humorgalan – för varenda unge är ett årligt samarbete mellan TV4 och UNICEF vars mål är att få så många tittare som möjligt att bli Världsföräldrar, och hjälpa barn i utsatta situationer runt om i världen. Detta genom att bjuda på högklassig underhållning med kända svenska artister, varvat med reportage om UNICEFs arbete för barn ute i världen.

Stark artistuppställning

Årets artister är en skön blandning av gamla etablerade och nya stjärnskott:

Gyllene tider och Carola behöver förmodligen ingen närmare presentation, de har i årtionden varit en del av det svenska musiklivet och levererat klassiska låtar som är en del av vår kulturskatt.

Zara Larsson och Yohio tillhör det unga gardet som tagit Sverige med storm under de senaste åren. Zara vann TV4:s Talang för fem år sedan och har trots sin ringa ålder etablerat sig som en artist att räkna med på topplistorna. Och vet man inte vem Yohio är har man förmodligen haft både tv:n och radio avstängd det senaste året – 17-åringen från Sundsvall har med sin visual kei-rock gjort succé både i Japan och här hos oss.

Reportage från världen

Förutom humor och musik bjuder galan även på reportage som handlar om barn på olika platser i världen.

Före detta alpina skidåkaren Anja Pärson reser inför programmet till Sierra Leone. Där träffar hon en mormor som ensam tar hand om sina två barnbarn som just har blivit föräldralösa.

Musikproducenten Anders Bagge reser till Vietnam för att möta barn med funktionshinder i provinsen Da Nang. Där föds fortfarande många barn med allvarliga funktionsnedsättningar sedan USA spred miljögifter där under Vietnamkriget.

David Hellenius åker till Georgien för att besöka de barn som lever och arbetar på gatan i Tbilisi.

Arja Ormos från Stockholm är en av UNICEFs alla Världsföräldrar. Hon reser till flyktinglägret Zaatari i Jordanien, där det finns 100 000 människor som har flytt undan inbördeskriget i Syrien. Där träffar hon barn som har fått lämna allt bakom sig i hemlandet.

– UNICEFs Världsföräldrar är med varje dag och bidrar till att barns rättigheter förverkligas. Vi hoppas att så många som möjligt kommer att titta på Humorgalan för varenda unge och ringa in och bli Världsföräldrar, säger Per Westberg, vice generalsekreterare UNICEF Sverige.

Humorgalan – för varenda unge sänds i TV4 den 1 maj med start klockan 20.00.
Vill du bli Världsförälder redan idag? Anmäl dig här.

När kamerorna hade släckts efter ”Humorgalan” i TV4 hade rekordmånga ringt in. Nu är det viktigt att du lägger det blå kuvertet på lådan för att bekräfta att du vill bli Världsförälder. Ju snabbare du gör det desto snabbare är du med i kampen för varenda unge.

30 763 personer ringde in till Humorgalan i TV4 i tisdags och anmälde sig som Världsföräldrar för att  göra någonting åt att så många barn i världen far illa. Som Världsförälder kämpar du för barns rättigheter – varje dag, året runt. Du pratar med presidenter, du är på plats i alla katastrofer, du förhandlar med gerillaledare, du avskaffar skolavgifter, du ändrar lagstiftningen, du utrotar sjukdomar och mycket mer.

Det finns hopp, det finns lösningar. Och ju fler vi blir, desto fler barn kan vi hjälpa. Glöm inte skicka in ditt blå kuvert. Och om du inte blev Världsförälder i tisdags har du fortfarande chansen. Gå in och anmäl dig idag. Tack.

Bilder från Humorgalan 2012

Årets Humorgala bjöd på både skratt och gråt när några av Sveriges främsta artister och komiker samlades på Berns Salonger i Stockholm för att värva nya Världsföräldrar. Det var en fantastisk stämning och galan slog rekord i antalet anmälningar, det blev hela 30 763 nya Världsföräldrar. Här kommer några bilder från kvällen:

Eva Röse, Liza Marklund, Mark Levengood och David Hellenius var årets värdar.

Amelia Adamo satt i telefonpanelen och tog emot anmälningar.

UNICEF-ambassadörerna Lill Lindfors och Kajsa Bergqvist satt också i telefonpanelen.

Laila Bagge Wahlgren och Måns Zelmerlöv fanns på plats.

Ebbot Lundberg och Soundtrack of Our Lives uppträdde.

Sanna Nielsen sjöng "The greatest Love of all".

Loreen avslutade kvällen med ett bejublat framträdande av Euphoria.

Här finns fler bilder.

Humorgalan slog rekord!

När kamerorna släcktes efter Humorgalan – för varenda unge hade 30 763 personer ringt in och anmält sig som nya Världsföräldrar!

Det var en fantastisk stämning på Berns Salonger när Humorgalan firade 10 år. Och det finns flera skäl att fira, under kvällen värvades det flest Världsföräldrar i Humorgalans historia, hela 30 763 nya Världsföräldrar. Unicefambassadörerna Liza Marklund, Mark Levengood, Eva Röse och David Hellenius var våra värdar. Och det bjöds på sketcher med bland annat ”Kungen”, ”Mads Mikkelsen” och Filmsnutarna. Och sång av Loreen, The Soundtrack of Our Lives och Sanna Nielsen.

Men det var också en kväll fylld med allvar. 2005 reste Liza Marklund till Malawi där hon träffade Madalitso. Sju år senare är hon tillbaka och träffar honom igen. Laila Bagge Wahlgren reste till Bangladesh där hon träffade barn som lever och arbetar på gatan. Och Världsföräldern Anne reste till Moçambique för att göra filmreportage om hur UNICEF arbetar för att hjälpa föräldralösa barn.

Ett stort tack säger vi till alla nya Världsföräldrar!

Liza Marklund i Malawi

Inför Humorgalan 2012 reste författaren, journalisten och UNICEF-ambassadören Liza Marklund tillbaka till Malawi för att träffa Madalitso - en pojke hon träffade första gången för sju år sedan. Madalitso och hans två småsyskon hade då förlorat sin mamma och övergivits av sin pappa och Madalitso kämpade för att de skulle överleva dagen. Idag ser deras tillvaro ljusare ut.

Liza Marklund tillsammans med Madalitso och Gifti i Malawi. Foto: Melker Dahlstrand.

Liza Marklund tillsammans med Madalitso och Giftie i Malawi. Foto: Melker Dahlstrand.

Malawi är ett av världens fattigaste länder och har ungefär lika många invånare som Sverige. 550 000  barn i Malawi har förlorat den ena eller båda föräldrarna på grund av aids. I Malawi finns ännu inget nationellt, statligt socialt skyddsnät för de familjer som drabbats av aids utan många av barnen lämnas helt ensamma utan någon som tar hand om dem. Släktingar räcker inte alltid till för att ta hand om alla föräldralösa. Barnen måste själva ta ansvar för det som är kvar av familjen och för att det ska finnas något att äta.

För sju år sedan träffade Liza Marklund några oerhört utsatta barn i Malawi – Madalitso och hans småsyskon Ethel och Gifti. De bodde då i ett fallfärdigt lerhus på landsbygden i Malawi. Deras mamma hade dött i aids fyra år tidigare. Tre dagar efter begravningen försvann deras pappa.

– Vad jag än gör, går, sitter eller står så tänker jag på hur jag ska kunna skaffa mat. Det här är mitt problem: Hur ska jag hantera det här ansvaret? sade Madalitso vid mötet 2005.

Kärt återseende

I februari i år återvände Liza till Malawi för att träffa Madalitso och hans syskon igen.

Tillvaron är bättre för barnen men livet är fortfarande hårt. Madalitso och Ethel går nu i byskolan båda två. Ethel har kommit något år längre med studierna, Madalitso måste fortfarande jobba och odla majs till försörjningen, men båda har nått motsvarande det svenska högstadiet. Giftie bor på en internatskola där han får mat, undervisning och behandling.

– Om vi inte hade fått hjälp hade Giftie varit död, säger Madalitso.

– Jag har tänkt så mycket på de här barnen genom åren. Då och då har jag fått sporadiska uppdateringar om deras situation. Jag har fått veta att de bott kvar i sitt hus och att Giftie, som visade sig vara hivpositiv, fått bromsmediciner, säger Liza Marklund.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar på alla nivåer i landet för att se till att alla de här barnen får den hjälp de behöver och har rätt till. Som FN-organ har vi en unik möjlighet att samarbeta med och påverka regeringen för att den ska göra sitt yttersta för föräldralösa barn.

Samtidigt driver vi projekt på bynivå för att direkt hjälpa barnen till en tryggare vardag. Vi har startat trygga barncenter och förskolor för föräldralösa och barn som har föräldrar som inte kan ta hand om dem.

Vi arbetar hårt för att syskon inte ska splittras och för att barnen ska få leva kvar i sin hemmiljö där de har sina kamrater och kanske också släktingar som kan ta hand om dem. Vi bidrar med ekonomiskt stöd till de allra fattigaste hushållen. Vi ger till exempel bidrag till skoluniformer eller kanske ett litet startkapital för att kunna odla och sälja grönsaker så att familjen klarar sig bättre.

Dessutom delar vi ut matpaket till barnen i skolorna. Det är ett mycket bra sätt att få föräldralösa barn att fortsätta i skolan. Om de får mat i skolan, och matpaket att ta hem till yngre syskon, kan de studera vidare och på så sätt få en chans till en bättre framtid.

Vi behöver bli fler som kämpar för barnen, bli Världsförälder idag.

Humorgalan firar 10 år!
Idag i TV4 kl 20-22

Unicefambassadörerna Liza Marklund, Mark Levengood, Eva Röse och David Hellenius står som galavärdar när Humorgalan för varenda unge direktsänds i TV4 kl 20.

Det blir resor till barn världen över, uppträdanden av några av Sveriges främsta artister, sketcher, parodier och mycket mer. Liza Marklund är efter sju år tillbaka i Malawi, Laila Bagge Wahlgren besöker Bangladesh och Peter Magnusson återupplivar en kär karaktär ”Kungen” i en nyfilmad sketch. Vi hoppas såklart att det blir en kväll med många nya Världsföräldrar.

Trailern för programmet:

Roliga bloopers från årets inspelningar:

Laila Bagge i Bangladesh

Inför Humorgalan 2012 reste TV-profilen och företagaren Laila Bagge Wahlgren med UNICEF till Bangladesh för att möta barn som lever och arbetar på gatan. Ett av de barn hon träffade var nioåriga Jahanara som levt hela sitt liv på gatan i Dhakas slum. Varje dag tvingas hon arbeta på gatan och hennes enda ägodelar är kläderna hon har på sig.

Jahanara samlar sopor på Dhakas gator

Jahanara är 9 år och ett av alla de barn i Bangladesh som lever med sin familj i Dhakas slum. Hon och hennes familj tillhör den allra fattigaste och mest utsatta gruppen i området har inte ens i ett plåtskjul att bo i, utan sover under en presenning direkt på gatan.

Laila fick följa Jahanara när hon letade bland sopor på gatan i jakt på saker som hon kan sälja på marknaden. Det är ett tufft jobb för en nioåring. Men i ett land där 45 % av befolkningen är barn och hälften av dessa lever i extrem fattigdom är detta verkligheten.

Livet på gatan är extremt utsatt. Jahanara och de andra barnen har inget som helst skydd eller trygghet. Förutom att själv arbeta tar Jahanara även hand om sina 11 månader gamla tvillingsyskon under den tid som hennes mamma och mormor arbetar.

– När jag stoppar om mina egna barn kommer jag att tänka på Jahanara och hennes syskon. Och hoppas att dom har det bra, säger Laila Bagge Wahlgren.

Inför Humorgalan 2012 reste TV-profilen och företagaren Laila Bagge Wahlgren med UNICEF till Bangladesh där hon träffade nioåriga Jahanara som levt hela sitt liv på gatan i Dhakas slum. Foto: UNICEF/Akhond

Inför Humorgalan 2012 reste TV-profilen och företagaren Laila Bagge Wahlgren med UNICEF till Bangladesh där hon träffade nioåriga Jahanara som levt hela sitt liv på gatan i Dhakas slum. Foto: UNICEF/Akhond

Vad gör UNICEF?

UNICEF jobbar på plats med att ge familjer som Jahanaras ekonomiskt bidrag så att de ska kunna ta sig ifrån gatan. Vi ger barnen möjlighet att gå i skolan och arbetar för att minska andelen barn som arbetar. Målet är också att familjen med hjälp av bidraget från oss ska kunna starta upp en egen verksamhet för att bli självförsörjande inom 18 månader.

Men för att kunna förändra och komma åt problemen krävs att man arbetar på bred front och på lång sikt. Därför tar UNICEF alltid ett helhetsgrepp på barnens situation och arbetar med alla problem, behov och rättigheter – från födelseregistrerin, hälsovård och skolgång till lagstiftning mot barnäktenskap. Vi ser också till att mammor får lära sig om sina barns rättigheter.

Lagändringar förändrar på djupet

UNICEF har under flera år arbetat med att ändra lagstiftningen i Bangladesh. Bland annat har vi varit med och drivit igenom en lag som förbjuder barnäktenskap. Trots det är det inte ovanligt att barn fortfarande tvingas gifta sig i alldeles för tidig ålder. Därför är det viktigt att dessutom arbeta för att förändra normer och attityder på olika sätt, till exempel genom att sprida kunskap via skolan.

Vi har också varit med och bidragit till en lag om att alla barn ska registreras vid födseln. Lagen, som antogs 2004, ger inte bara barn en identitet, utan också tillgång till sjukvård, hälsovård, vaccinationer och skolgång – alla de saker som barn har rätt till och som är nödvändiga för att överleva och utvecklas..

Vi vet att det går att skapa en bättre värld för alla barn och vet hur man gör, men behöver mer stöd och engagemang för att kunna åstadkomma ännu mer för barn. Vill du hjälpa till och förändra barns liv – bli Världsförälder!

Världsförälder Anne i Moçambique

Två Världsföräldrar - Anne och Daniel - fick resa med oss till Moçambique för att göra filmreportage om hur UNICEF arbetar för att hjälpa föräldralösa barn. En av de personer Anne träffade var 74-åriga Luisa Jacinto som tar hand om sina nio barnbarn sedan barnens föräldrar dött i aids.

En hel generation saknas

Moçambique är ett av världens fattigaste länder där hälften av befolkningen är barn. Nästan två miljoner av barnen är föräldralösa.

Hiv och aids är den huvudsakliga anledningen till att antalet föräldralösa och utsatta barn ökar. Antalet föräldralösa barn och familjer som bara består av barn förväntas öka ännu mer. Dessutom kommer snart en tid när det blir ännu fler familjer utan vuxna – när alla de äldre mormödrar och farmödrar som nu tar hand om sina föräldralösa barnbarn inte lever längre.

Luisa 74 år tar hand om nio barnbarn

Anne Lydén från Årsta utanför Stockholm är Världsförälder och fick i mars i år åka till Mocambique för att träffa några av världens utsatta barn och se hur UNICEF arbetar för att hjälpa barnen.

Hon träffar Luisa Jacinto som är 74 år. Efter att Luisas egna barn dog tar hon helt sjläv hand om nio av sina barnbarn. Barnen är mellan två och 15 år och alla i skolålder går i skolan.

De två äldsta barnen Samuel, 15 år, och Emma ,10 år hjälper till så mycket de kan och Luisa får ett månadsbidrag till mat. Men det räcker inte. Tvillingsyskonen Nando och Lucia är synligt undernärda och de äldre barnen orkar inte alltid att gå till skolan för att de inte har fått tillräckligt med mat.

– Det är lätt att känna hopplöshet då man vet att det är 1000-tals familjer som Luisas, men det finns hopp. UNICEF är med och bygger upp system för att ge utsatta familjer stöd och hjälp. Om det inte finns en vuxen i familjen, får de inget bidrag från myndigheterna. Så när Luisa inte längre finns och det är inte någon vuxen i familjen, kommer de inte att få någonting alls. Detta här arbetar UNICEF för att förändra, säger Anne Lydén, Världsförälder.

– Det var fantastiskt att på plats få möta UNICEFs kunniga personal som varje dag jobbar på att hitta lösningar som kan hjälpa många barn. Jag fick en inblick i att UNICEF inte bara jobbar på att skapa nationella system, utan att det finns länkar hela vägen ut till barnen i byar på landet och i fattiga bostadsområden. Vi kunde se hur lokala organisationer, som stöddes av UNICEF, kunde ge hjälp på gräsrotsnivå, men den här resan har gjort det väldigt tydligt för mig att det behövs så mycket mer. Behoven är enorma. Jag är verkligen stolt över att vara Världsförälder, men vi behöver bli många fler som bryr sig, fortsätter Anne.

Anne träffade Louisa Jacinto som är 74 år och tar hand om sina nio barnbarn. Här med tvillingarna Lucia och Nando, Karolina och Emma. Foto: UNICEF

Anne träffade Louisa Jacinto som är 74 år och tar hand om sina nio barnbarn. Här med tvillingarna Lucia och Nando, Karolina och Emma. Foto: UNICEF

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar för att se till att de allra fattigaste och utsatta barnen ska få hjälp först. Vi letar upp de barn som behöver hjälp och registerar dem så att de kan få rätt stöd hos de lokala myndigheterna och organisationerna. Vi kämpar för att barnen ska få direkt stöd genom tillgång till mat, skolgång, hälsovård samt skydd mot våld och övergrepp. De får till exempel hjälp med förbättring av hus, matkuponger med mera, men vi ser till samtidigt till att det sker långsiktiga förändringar. Sedan 2006 har UNICEF registrerat åtta miljoner barn i landet, barn som annars hade stått utanför det sociala systemet.

Vi behöver bli fler som kämpar för barnen. Bli Världsförälder idag.

Världsförälder Daniel träffar föräldralösa barn i Moçambique

Två Världsföräldrar – Daniel och Anne – fick nyligen resa med oss till ett av världens fattigaste länder, Moçambique, för att göra filmreportage om hur UNICEF arbetar för att hjälpa föräldralösa barn. I Moçambique är hälften av befolkningen barn och närmare två miljoner är föräldralösa på grund av hiv och aids. De lever ofta ensamma utan några vuxna omkring sig och är därför extremt utsatta.

Emma, 13 år, tar ensam hand om syskonen

Daniel besöker en familj i byn Sussdenga på landsbygden i Mocambique. Familjen består av Emma Wilson som är 13 år, hennes lillasyster Nhacuay, elva år, och lillebror Checufa, nio år. Sedan deras mamma och pappa dog för fyra och fem år sedan har Emma själv tagit hand om familjen och hushållet. Strax efter föräldrarnas bortgång brann deras hus ned och barnen bor nu i ett mycket litet lerhus som är i väldigt dåligt skick. Det finns ingen dörr, taket är stoppat med diverse tygbitar och plastpåsar och vid dåligt väder regnar det rakt in på barnen.

De här barnen är oerhört utsatta. De är tvungna att arbeta för att få ihop pengar till mat, går inte i skolan och saknar helt skyddsnät. De har fått stöd från UNICEF, som till exempel hinkar och matlagningskärl, men mycket mer hjälp behövs.

– De här flickorna har svårt att berätta för mig vad de drömmer om. Först svarar de helt självklart ”mat”. Efter att jag formulerat om frågan flera gånger, visar det sig att deras högsta önskan är att få gå i skolan. Men jag vet, att som deras situation ser ut nu, kommer den önskan aldrig att gå i uppfyllelse utan att de får hjälp. Där och då får jag svaret på frågan varför jag är Världsförälder. Jag vill hjälpa dem, jag vill att de ska få äta sig mätta och jag vill att de ska få gå i skolan, säger Daniel som är Världsförälder.

Världsförälder Daniel reste till Mocambique och träffade Emma och Nhacuay som bor själva sedan deras föräldrar gick bort för fyra år sedan. Foto: UNICEF

Världsförälder Daniel reste till Mocambique och träffade Emma och Nhacuay som bor själva sedan deras föräldrar gick bort för fyra år sedan. Foto: UNICEF

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar för att se till att de allra fattigaste och utsatta barnen ska få hjälp först. Vi letar upp de barn som behöver hjälp och registerar dem så att de kan få rätt stöd hos de lokala myndigheterna och organisationerna. Vi kämpar för att barnen ska få direkt stöd genom tillgång till mat, skolgång, hälsovård samt skydd mot våld och övergrepp. De får till exempel hjälp med förbättring av hus, matkuponger med mera, men vi ser till samtidigt till att det sker långsiktiga förändringar. Sedan 2006 har UNICEF registrerat åtta miljoner barn i landet, barn som annars hade stått utanför det sociala systemet.

Emma och hennes syskon har nu registrerats, ska snart börja skolan och har tillgång till hälsovård och det lokala sociala skyddsnätet. Men problemen är stora och antalet föräldralösa barn på grund av hiv och aids väntas öka ytterligare de kommande åren.

Många fler barn i Mocambique och över hela jorden behöver hjälp. Bli Världsförälder nu.

Mark Levengood om ett starkt möte i Etiopien

Under våren 2011 besökte ambassadören Mark Levengood Etiopien för att se hur vi på plats arbetar med mikrolån. Det blev ett minnesvärt möte. Läs Marks krönika om mötet med Aregai som lever med hiv och hennes 13-åriga son Fsoha.

De ser väldigt lika ut, mor och son. Hon är 32 år gammal, har hiv och är ensamstående. Berättelsen om Aregai skulle kunna vara ännu en av dessa ändlöst sorgliga historier från Etiopien, men ändå är det inte så. Hon ler ofta, ett snabbt lite skyggt leende som ändå vittnar om en livsglädje.

Hon är väldigt stolt över sin son. Fsoha är nu 13 år och har tagit hand om henne under de svåra tiderna. ”Vem är pojkens pappa?” frågar jag okänsligt men får inget direkt svar. Istället får jag höra om hur hon under kriget mot Eritrea sökte sig till ett av motståndsrörelsens läger, där hon städade och lagade mat. Aregai tittar på mig som om jag förväntas dra mina egna slutsatser och det gör jag väl, en fattig kvinna i Etiopien kan ofta inte styra sitt eget öde, och ett militärläger är en våldsam och brutal plats.

Hur som haver, nu är hon ensam med pojken, det förflutna måste få komma till ro för den dagliga kampen är hård nog. ”Men sedan CCC startade har allt blivit bättre, verkligen allt!” Hon ler igen, det där flyktiga leendet, och berättar att hon fått hjälp att ta sig ur den lamslående fattigdomen. ”Jag behöver inte längre tigga, och Fsoha får gå i skola!”

Hela tiden håller hon armen runt sin sons axlar. Han har en t-shirt med ”Pokemon” skrivet tvärs över bröstet. Jag frågar honom om det, men han vet inte riktigt vad Pokemon är för något. ”Jag fick den vid en klädutdelning” säger han blygt. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som haft t-shirten tidigare. Tekniskt sett kunde det vara min son, fast naturligtvis är det inte det. Vem barnet än är får man hoppas och anta att han haft en bättre barndom än Fsoha.

Han har precis samma mörka ögonfärg som sin mamma och berättar att han tänkte bli doktor när han blir stor. ”Du blir säkert en bra doktor” säger jag, hur jag nu skulle kunna veta det. Fast å andra sidan, att ensam ta hand om sin hivsmittade mamma är väl en nog så kvalificerande grund för en blivande läkare.

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Hiv och aids är inte lika utbrett i Etiopien som i södra delarna av Afrika, men naturligtvis är det väldigt stigmatiserande även här. Att smittas av hiv är skamfyllt, skammen över att dra sjukdom över sitt hus, att ligga släkten till last i en tillvaro utan marginaler, att långsamt ligga och tvina i hemmet med dödens skugga vilande över familjen. Men också det håller på att ändras nu. Bromsmedicinerna är gratis och fördelas bland de behövande i Etiopien. Tidigare idag pratade jag med en kvinna som berättade att den av de stora skillnaderna med mikrolånen är att hon inte längre behöver vara utstött. Med lånet får hon en ny identitet, som förvärvsarbetande, och får åter vara en del av den levande världen.

Både Aregai och hennes son står där, hennes arm runt hans axlar. De tittar på mig. Jag känner mig så tafatt. Jag vill ge något till dem, pengar, eller en penna eller något, vad som helst, bara jag på något sätt kunde bidra till att de får fortsätta vara en liten familj som äntligen får lite ordning i tillvaron. Men det går inte att ge något, enligt UNICEFs regler får man aldrig ge till enskilda barn. Vi hjälper alla barn, i hela världen. Medel och gåvor fördelas rättvist av dem som ansvarar för barnen. Genom vår struktur och ordning skapar vi bestående förändringar, för Fsoha och alla hans jämnåriga. Så jag kan hjälpa honom, genom att stödja UNICEF. Mamman ler igen, sådär snabbt, mot mig. Och jag ler tillbaka. Det ska bli bra.

David Hellenius träffar föräldralösa barn i Kenya

David Hellenius reste som nyutnämnd UNICEF-ambassadör och programledare för Humorgalan för varenda unge, i slutet av februari 2011 med UNICEF till Kenya för att besöka Kibera – ett av Afrikas största slumområden. Här träffade David barn som lever under fruktansvärda förhållanden – många av dem föräldralösa på grund av aids.

UNICEF-ambassadör David Hellenius besöker ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Kenya. Här skojar han med lille Jack. Foto: UNICEF/Karlsson

UNICEF-ambassadör David Hellenius besöker ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Kenya. Här skojar han med lille Jack. Foto: UNICEF/Karlsson

Kibera – ett av Afrikas största slumområden

I Kenya lever idag över 38 miljoner människor, varav 19 miljoner är barn. 2,5 miljoner av barnen är föräldralösa – många av dem på grund av aidsepidemin som är ett stort problem i landet. Vi beräknar att det finns 1,5-2 miljoner hivpositiva människor i Kenya och många dör i aids. Det påverkar en hel generation vuxna kring barnen som förlorar föräldrar, släktingar, grannar, lärare, läkare…

20 procent av befolkningen lever på under 1,25 dollar per dag. 25 procent av barn mellan 5-14 år arbetar i någon form för att hjälpa till med familjens försörjning eller för att klara sig ensamma utan föräldrar. På vissa platser är situationen ännu värre.

Vi reser några mil söder om huvudstaden Nairobi för att besöka ett av Afrikas största slumområden – Kibera. Här bor 300-400 000 människor mycket trångt under usla sanitära förhållanden. 43 procent av dem har inte tillgång till rent vatten och 58 procent saknar fungerande toaletter. Det är svårt att sköta sin hygien och många blir sjuka. Bristen på sjukvård är ett stort problem.

”Flygande toaletter”

Att gå på toaletten kostar cirka fyra kronor och då är det bara en äcklig latrin. För människor utan inkomst (och för flickor och kvinnor på grunden av risken för sexuellt våld) är den enda utvägen att använda en plastpåse som de knyter ihop och svingar iväg så långt det går. Så kallade ”flygande toaletter” kastas ut över hustaken på kvällen och man ser påsarna ligga tätt på alla tak.

Få barn i Kibera går i skolan

På grund av svåra fattiga hemförhållanden och dålig infrastruktur är det svårt att få barn att gå i skolan. I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Vi ser till att ensamma och utsatta barn i området får utbildning, så att de ska få en möjlighet att ta sig ut ur fattigdom och utsatthet.

I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Foto: UNICEF/Karlsson

I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Foto: UNICEF/Karlsson

Lösningen: Cash Transfer Program

Landet saknar ett socialt skyddsnät för utsatta fattiga och föräldrarlösa barn som lever under extremt svåra förhållanden. UNICEF arbetar aktivt på regeringsnivå för att utveckla en policy för socialbidrag och för att få till stånd fri skolgång för grundskolan. I samarbete med regeringen och Världsbanken har UNICEF startat ”Cash Transfer Program”, ett projekt som stöttar föräldralösa och särskilt utsatta barn. Det är ett pilotprojekt som håller på att utvecklas och som visar hur ett socialt system kan skydda barn.

Redan idag hjälper projektet tusentals barn och målet är att 2013 ha nått 125 000 hushåll. Familjerna får cirka 20 dollar i månaden för att kunna se till att barnen får gå till skolan och att de får näring. Prioriterade familjer är så kallade ”child headed households”, barn som bor ensamma utan föräldrar och själva kämpar för att klara sin försörjning. I Kibera är får cirka 800 familjer stöd genom det här programmet. 102 av dem är ”child headed”.

Filigona 13 år bor ensam med sina tonårsbröder

Vi besöker Ayany Priamry School som är en UNICEF-stödd skola med cirka 1 500 elever i årskurserna 1-7. En av eleverna är Filigona som är 13 år och går i sjätte klass. David följer med henne hem till ett litet slitet skjul med ett enda rum där hon bor ensam med sina bröder Job (18 år) och Gerald (16 år). Syskonen tar del av UNICEFs ”Cash Transfer Program”.

Filigonas mamma dog i aids och pappan har övergivit syskonen, som sover tillsammans på golvet på en maläten madrass. Taket är täckt med plastpåsar för att regnet inte ska läcka in. Det finns två stolar och ett rangligt bord.

Filigona äter aldrig frukost eftersom hon inte har någon mat. Hon går hemifrån vid 06:30 för att ta sig till skolan som ligger ungefär en halvtimme bort. Det är svårt att plugga när magen är helt tom, säger hon. Först klockan 13 äter hon dagens första mål mat som serveras i skolan. Där får hon ibland också lite mat som hon kan ta med sig hem. Dessvärre får hon lite eller ingen av den maten eftersom hennes bröder brukar roffa åt sig det mesta.

Filigonas högsta önskan är att bo på en trevligare och säkrare plats. På kvällarna går bröderna ut och lämnar henne ensam, vilket gör henne till ett lätt byte för sexuella övergrepp och våld. Men trots den fruktansvärt svåra situationen har Filigona ändå hopp om framtiden – tack vare att hon går i skolan. Matematik och naturvetenskap är favoritämnena och hon vill bli läkare när hon blir stor.

Tejpade plaströr

De flesta hemmen i Kibera har inget rinnande vatten. Där det finns vatten är det draget i plaströr som går längs med avloppsdiken, som leder avloppsvatten ner till foten av dalen. De här plaströren är väldigt sköra och ofta lagade med tejp, utan tanke på att hålla dem rena. Konsekvensen är att detta blir en exemplarisk utgångspunkt för vattenburna sjukdomar som kolera och tyfoid (elakartad salmonellasjukdom som i regel kräver vård på sjukhus).

Vatten kostar

För att få tillgång till vatten måste de flesta betala, ofta mycket mer än vad man betalar i Nairobi utanför de här informella områdena. De flesta bär vatten i dunkar till sina ”hem”. Det är viktigt att veta att det är begränsad tillgång till vatten, även i Nairobi där det finns ordentliga avlopp. En enkel sak som att ta en dusch kan kosta en familj 3 KsH (vilket är drygt 2 kr).

Lek är livsviktigt – särskilt för utsatta barn. David har fått tag i en boll. Foto: UNICEF/Karlsson

Lek är livsviktigt – särskilt för utsatta barn. David har fått tag i en boll. Foto: UNICEF/Karlsson

Florence 13 år vill bli lärare

David hälsar också på hemma hos trettonåriga Florence Awino som går i årskurs sju. Hennes favoritämne är matematik och naturvetenskap och hon vill bli lärare när hon blir stor. När hennes mamma dog 2010 lämnade hon efter sig fyra barn: Diana (8 år), Florence (13 år), Dennis (19 år) och Robert (21 år). Pappan dog för många år sedan. Dennis jobbar som mekaniker i Dagoretti och är den som i huvudsak försörjer familjen. En moster bor i närheten och ibland tittar hon förbi, men hon har sina egna tre barn att ta hand om.

Skjulet de bor i har ett rum och ett fönster. Rummet är både vardagsrum, kök och sovrum. Jämfört med Filigonas skjul är detta mer ett hem. Det finns en liten TV, några stolar som är okej och en del av rummet används som kök. När det regnar läcker det in genom taket. Den offentliga toaletten är ett provisorium utan någon som helst avskildhet och för att ta sig dit måste man gå genom leriga stigar fulla av skräp.

Dennis köper 20-litersdunkar med vatten för 15 öre och Florence brukar bada innan hon går till skolan. När det är riktigt ont om vatten kostar dunken 1,50 kronor. Till frukost äter Florence fem skivor bröd och dricker svart te. Systern Diana är dövstum. Diana går i en skola för barn med speciella behov och använder teckenspråk för att kommunicera med sina syskon.

Tina Thörner träffar barn i Centralafrikanska republiken

Rallyprofilen och Let's dance-deltagaren Tina Thörner reste i slutet på mars med UNICEF till Centralafrikanska republiken, som räknas som väldens fjärde fattigaste land. Hon besökte bland annat landets enda barnsjukhus.

Barnen lyssnar intensivt när Tina berättar om sitt jobb som kartläsare. Foto: Melker Dahlstrand

Barnen lyssnar intensivt när Tina berättar om sitt jobb som kartläsare. Foto: Melker Dahlstrand

Drygt 11 av 100 barn dör vid födseln

Centralafrikanska Republiken ligger inträngt mellan Tchad, Södra Sudan, Kongo Kinshasa, Kongo Brazzaville och Kamerun. Landet är ungefär en och en halv gång så stort som Sverige och här bor drygt 4,4 miljoner människor, varav drygt 700 000 i huvudstaden Bangui. Hälften av befolkningen är barn och ungdomar.

Landet är hårt präglat av årtionden av våld och vanstyre. Mer än var fjärde invånare är på flykt inom landet eller påverkas på annat sätt av våld. Grundläggande samhällsfunktioner saknas, vilket bland annat lett till att sjukvården är otillräcklig. Drygt 11 av 100 barn dör vid födseln och nästan en av 100 mödrar dör i barnsäng. En femtedel av alla barn får aldrig uppleva sin femte födelsedag.

– För mig är svält, misär och döende barn något som jag lärt mig försöka förstå under alla åren i Afrika. Men det är så svårt och man vill bara hjälpa hjälpa hjälpa, säger Tina Thörner.

Dieu Fera 2 månader riskerar att dö i malaria

På en av de endast nio befintliga vårdcentralerna i distriktet Pètèvo i huvudstaden Bangui träffar Tina 17-åriga Guilande Gbafon som är sjuk i malaria. För ett är sedan dog hennes första barn i sjukdomen och nu har hon kommit hit för att hon är orolig för att hennes två månader gamla son Dieu Fera också har smittats.

Läkaren kan efter en undersökning konstatera att även lille Dieu Fera har malaria, som är en av de främsta dödsorsakerna i landet . 22 procent av dödsfallen bland barn under fem år orsakas av malaria. Chanserna att överleva ökar med medicinering, men det mest effektiva sättet att skydda sig mot malaria är att sova under UNICEFs impregnerade myggnät. Hittills har vi delat ut en miljon nät i landet men ytterligare två miljoner nät behövs för att alla barn ska kunna sova tryggt om natten.

Tina blir skådis i kampen mot malaria

UNICEFs lokala samarbetspartner i arbetet mot malaria heter The Mentor Initiative. De har engagerat ett antal arbetslösa för att spela teater som handlar just om malaria. På lokalspråket Sango ger de en föreställning om hur mygg sprider malaria och hur man skyddar sig genom att sova under behandlade myggnät.

Tina Thörner engageras som skådespelare och blir stucken av en malariamygga i en teaterföreställning som handlar om vikten av att sova under UNICEFs impregnerade myggnät. Foto: Melker Dahlstrand

Tina Thörner engageras som skådespelare och blir stucken av en malariamygga i en teaterföreställning som handlar om vikten av att sova under UNICEFs impregnerade myggnät. Foto: Melker Dahlstrand

Tina spelar med i föreställningen denna förmiddag med över 100 åskådare på den trånga gårdsplanen. Hon sover utanför nätet och när mannen utklädd till mygga kommer och sticker henne skrattar många, men lyssnar också noggrant när andra medspelare skriker ut sin sorg över att hon blivit sjuk. Här förklarar Tinas ”anhöriga” för en doktor att hon blivit sjuk och att det inte är trolldomen som orsakat det utan en mygga. På det här sättet sprids kunskapen och myterna avlivas: det är inte bananer och mango man blir sjuk av – det är myggorna som sticks när man samlar in dem som bär på viruset.

– Jag har besökt olika länder i Afrika sedan 1986, och jag kan intyga om att det skett en helt beundransvärd förändring för barnen tack vare den hjälp och stöd som sätts in här, om jag jämför med mina första resor – men det är fortfarande långt kvar, säger Tina.

Landets enda barnläkare

Den sista dagen innan avfärd åker Tina till Bangui General Hospital Pediatric Centre, som är det enda barnsjukhus i Centralafrikanska republiken. Där träffar hon landets enda utbildade barnläkaren, Dr. Jean-Chrysostome Gody. Han berättar att akutmottagningen varje år tar emot ca 17 000 barn – från för tidigt födda upp till 15 år. Av dessa kan endast ett fåtal läggas in och behandlas på sjukhuset. Många av fallen är allvarlig undernäring som följd av infektioner orsakade av orent vatten och sanitära förhållanden och malaria.

Sjukhuset som byggdes 1986 av den italienska regeringen har bra dränering och är därför torrt året runt, men i övrigt är det slitet och luftkonditioneringen har sedan länge slutat fungera. När luften står stilla i rummen på vårdavdelningarna söker sig familjerna med barnen utomhus. På gårdsplanen av jord och under stekande sol söker de svalka under schalar, och lagar även sin mat om man inte kan ta del av det som sjukhuset delar ut.

I Centralafrikanska republiken finns endast ett enda barnsjukhus och en enda barnläkare. Dr. Jean-Chrysostome Gody gör ett fantastiskt jobb med de små resurser som finns. Foto: Melker Dahlstrand

I Centralafrikanska republiken finns endast ett enda barnsjukhus och en enda barnläkare. Dr. Jean-Chrysostome Gody gör ett fantastiskt jobb med de små resurser som finns. Foto: Melker Dahlstrand

UNICEF bygger en ny vårdavdelning

Den nya avdelningen ska kunna ta emot fler barn under bättre förhållanden. UNICEFs chef i Centralafrikanska republiken, Tanya Chapusiat berättar:

– Vi har lyckats budgetera 600 000 USD för vårdavdelningen, men jag hoppas få fram ytterligare 60 000 USD så jag kan cementera gårdsplanen mellan husen, bygga bänkar och bord och sätta ett soltak över, så att de som kommer hit kan få det lite bättre.

Det är det här som det handlar om. Att steg för steg hitta var de begränsade pengarna kan göra största möjliga nytta för det största möjliga antalet barn. En cementerad gårdsplan under tak kan man hålla ren, vilket gör att risken för nya eller förvärrade infektioner minskar.

– Det syns ju tydligt vilken förändring – förbättring – det görs när organisationer som UNICEF samlar ihop pengar och kan hjälpa på bredare och strukturerad front, säger Tina Thörner.

Barnhem för de allra mest utsatta

Teamet anländer till ett barnhem som UNICEF stödjer. Här finns barn som förlorat en eller båda föräldrarna. Det drivs av organisationen Action Chrétienne pour la Compassion (ACC). Här bor regelbundet ett 30-tal barn och ytterligare 270 barn finns placerade i familjer i området. Barnen på ACC får delta i skolundervisning och får viss hälsovård. Framförallt får de en möjlighet att få vara barn i en annars otrygg stad. I landet finns cirka 415 000 barn som lever utan en eller båda föräldrarna eller under extremt utsatta förhållanden.

Lek och arbete

När vi anländer pågår en febril aktivitet där pojkar och flickor är uppdelade i grupper och sjunger, dansar och spelar fotboll. Tina hakar på i dansen men har svårt att hänga med flickorna. Solen kommer över molnen och värmen blir intensiv, men barnen fortsätter.

Leken är en avkoppling från de dagliga sysslorna där de lär sig sy på gamla handvevade maskiner. Det som tillverkas när det finns tyg och tråd, säljs för att ge inkomster till barnhemmet. Man odlar också mycket av det som äts på barnhemmet. På fält som ligger upp till tre kilometer från barnhemmet får ett antal av de lite äldre barnen några timmar om dagen hjälpa till i det primitiva jordbruket och även med att köra hem grödorna på kärror.

Så här års är Mangon mogen och överallt ser man frukten till försäljning. UNICEF-kollegorna i Bangui berättar att barnen får massor med vitaminer i sig så här års eftersom det finns mangoträd överallt – ingen blir utan. Ett viktigt tillskott.

– När jag frågade barnen vad de ville bli, så var det lärare, doktor, ambassadör, sjuksköterska, nunna och lite allt möjligt, säger Tina.

Föräldrar som lärare

Man bryter leken för skolundervisning. Under plåttak mellan tegelväggar står gammaldags bänkar uppsatta. Tre vid varje bänk lyssnar barnen intensivt när läraren går igenom grundläggande matematik.

Utbildningssystemet i landet är i det närmaste obefintlig. I de flesta fall är det föräldrar som är lärare och eftersom hälften av dessa inte själva gått ut grundskolan, håller nivån på skolorna en alltför låg nivå. Idag kan hälften av befolkningen inte läsa och skriva. Brist på lärare och resurser gör att endast vartannat barn får någon form av regelbunden skolundervisning.

Precis som i andra länder i världen kämpar UNICEF för att alla barn i landet ska få gå i skolan. Vi försöker bland annat påverka och övertala regeringen att satsa mer på utbildning än de 1,5 procenten av BNP som man gör idag. Tillsammans med lokala samarbetspartners stödjer vi de mest utsatta områdena i landet med resurser för att bedriva skolor.

– Jag är helt imponerad av dessa hjältar och hjältinnor som knappt äger någonting, men som ändå försöker att göra det bästa av situationen, säger Tina.

Barnen frågar ut Tina

Barnen på ACC får en chans att ställa frågor till Tina. De blir oerhört förvånade när hon berättar att hon inte är gift eller har barn, och att hon kör rally. De känner till Paris-Dakar-rallyt och smälter informationen med häpna ansikten.

På ACC träffade Tina också en flicka som tre månader tidigare flytt från gerillagruppen LRA (Lord’s Resistance Army). Hon kidnappades när hon var 16 år och tvingades under två är arbeta som slav åt gerillan, och utsattes för regelbundna övergrepp. På ACC får flickan terapi och får även lära sig sömnad för att kunna skapa sig en ny framtid.

Centralafrikanska Republiken är ett land som sedan länge är härjat av interna konflikter. Över en miljon kvinnor och barn lever under hot och det är så mycket som en fjärdedel av landets befolkning. I landets östra och norra delar finns fortfarande tiotusentals barnsoldater trots stora insatser för förhandlingar.

– En självständig arbetande kvinna utan barn har ingen hög status i det här landet. Men när jag berättade om mitt jobb som kartläsare så ville hälften av alla i klassen (både flickor och pojkar) också bli det, säger Tina.

Vad gör UNICEF?

UNICEFs arbete i Centralafrikanska republikan går ut på att försöka möta de behov som uppstår i de områden som är mest utsatta och drabbade av de interna konflikterna i norra delarna. Attacker bland annat från Ugandan Lord’s resistance Army (LRA)gör framför allt de östra delarna närmast otillgängliga.

Över 600 000 människor är i direkt behov av skydd, tillgång till vård och näring, rent vatten och sanitet i de här områdena och 240 000 av dessa är barn! Fokus ligger även på att få de här barnen till skolan eller åtminstone till så kallade ”child friendly spaces”, fredade barnvänliga platser där barn kan få leka och vara barn. UNICEF arbetar även med förebyggande katastrofarbete i de här delarna av landet, bland annat genom att ha katastroflager redo med bland annat filtar, hinkar samt tillbehör för att kunna hämta vatten och tillaga mat för 25 000 personer.

Över hela landet arbetar UNICEF med vård och näring, vatten och sanitet, utbildning, stoppa hiv och aids och skydda barn mot våld och övergrepp.

Humorgalans värd David Hellenius reste till Kenya och besökte ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Nairobi. Där träffade han barn som lever under oerhört svåra förhållanden, varav många är föräldralösa på grund av aids.

Kartläsaren och Let’s dance-deltagaren Tina Thörner reste till Centralafrikanska republiken, ett av världens fattigaste länder. Hon besökte bland annat landets enda barnsjukhus och följde kampen mot malaria.

Dessutom reste två av UNICEFs Världsföräldrar, Charlotte Arndt från Gustavsberg och Peter Flygare från Åkersberga, till Guatemala där nästan hälften av alla barn under fem år är kroniskt undernärda.

Ovan kan du se alla reportageresor samlade i ett och samma fönster. Efter årets gala hade 16 600 personer ringt in och anmält sig som nya Världsföräldrar. Vill du också bli Världsförälder? Anmäl dig här!

Engagera dig också i kampen för varenda unge genom att hjälpa oss att sprida denna bloggpost via Twitter och Facebook nedan. Tillsammans kan vi förändra utsikterna för miljontals barn!