
Vuxna springer mellan julklappsinköp och lussefiranden. Det är svårt att få tiden att räcka till i julstressen. Men tiden är inte den största bristen för 15-åriga Zina och andra barn i hennes situation. Dagarna känns oändliga när man tvingas sitta på knä i ett gatuhörn i regnrusk och kyla för att vädjande be om en slant av de som skyndar förbi.
Zina har rest till Sverige tillsammans med sina föräldrar för att tjäna ihop pengar för att betala av sin brudskuld i hemlandet. Varför pågår detta utnyttjande av barn i Sverige idag? Enligt ett domslut från hovrätten i januari i år föll ansvaret helt och hållet på flickan själv som ansågs vara aktiv, självständig och driftig. Domen är märklig och olycklig eftersom det innebär att människohandel med barn i syfte att utnyttja dem i tiggeri verkar lönlöst att driva straffrättsligt. Poliser och åklagare vittnar om att det knappt är värt att driva dessa fall efter denna dom.
UNICEF anser dock att varje enskilt barn som är i en utsatt situation måste få hjälp och stöd av myndigheter och att de som ligger bakom utnyttjandet måste lagföras. Människohandel med barn kan vara svårt att upptäcka och barnen kan utnyttjas på flera sätt i syfte att tjäna pengar åt förövarna. Barnen ses som handelsvaror och blir reducerade till redskap för att dra in pengar. Barnen är lojala och lätta att hota till tystnad.
Det strider mot både svensk lag och barnkonventionen att diskriminera och särbehandla barn utifrån deras juridiska status. Oavsett om ett barn befinner sig här tillfälligt, som asylsökande, papperslös eller har svenskt medborgarskap, så har han eller hon rätt till skydd. Det krävs mer kunskap hos handläggare och beslutsfattare och bättre samverkan mellan myndigheter för att upptäcka barn som kan vara utsatta för människohandel. Barnen själva identifierar sig inte som offer utan vet inget annat än att lyda förövarna eller helt enkelt leva det liv man alltid gjort. Barnen själva söker inte kontakt med myndigheter eftersom de är rädda för repressalier i form av utfrysning ur den enda gemenskap de känner till, eller utvisning tillbaka till hemlandet. Barnen själva ställer inga krav på rättigheter eftersom de inte känner till dessa eller har blivit övertygade om att de helt saknar rättigheter, att de saknar värde.
14-15/12 arrangerar Länsstyrelsen en nationell konferens om prostitution och människohandel där UNICEF Sverige medverkar med ett seminarium med fokus på barns utsatthet och rättigheter. Vi hoppas bidra till att kunskapen och samverkan mellan olika aktörer ökar så att barn som är utsatta för människohandel upptäcks och får hjälp.
”Jag vill inte att vuxna män ska få göra elaka saker mot mig”, säger ”Sandra”i en intervju i Aftonbladet. Vid 14 års ålder har hon sålts av sin egen familj till tre olika män, enligt henne själv och åklagaren. När hon har vägrat att vara dem till lags har de misshandlat henne och tvingat sig på henne.
Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara. Trots det har vi under de senaste dagarna kunnat läsa i media om flera misstänkta fall av människohandel i Sverige, bland annat i Aftonbladet där en 14-årig flicka enligt artikeln sålts och våldtagits och nu hotas av utvisning. Dagens Nyheter har också rapporterat om ett fall där en annan 14-årig flicka hållits som ”sexslav” i Göteborg under ett år och som befriades av polisen förra i veckan. Samtidigt visar en granskning gjord av Expressen att 722 av Sverige 788 ordinarie domare struntat i regeringens specialutbildning för att höja kompetensen inom prostitution och människohandel Undanflykterna till domarnas frånvaro är bland annat att ”de inte hann”, ”minns inte varför” eller ”kände inte till den”.
UNICEF/Jim Holmes
– När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare, till Expressen. Hon hade hand om några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag.
UNICEF har under flera år krävt ökad kompetens inom rättsväsendet när det gäller brottet människohandel med barn. Denna brottslighet är komplicerad och kan vara svår att upptäcka. Barnet ser sig själv ofta inte som brottsoffer utan snarare som tjuv eller tiggare och är lojal med förövaren och vågar inget annat än att lyda. För förövarna är det en lukrativ verksamhet att köpa och sälja barn och risken att bli upptäckt och dömd är liten. Det krävs tillit för att ett barn ska våga berätta sin historia för myndighetspersoner och släppa känslan av skuld och skam. Tillit tar tid och kräver att de som pratar med barnet, och som har ansvar för att avgöra om det barnet varit utsatt för innebär människohandel och därmed exploatering, har särskild kompetens om barns behov och rättigheter. Att delta i utbildningar som anordnas borde då vara en självklarhet. Här kan du läsa mer om hur UNICEF jobbar för att motverka handel med barn.
Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut) och tipsa dina vänner om att göra detsamma. Gilla denna bloggpost och dela den gärna vidare.

Foto: CC/Nick Westwood
Tänk dig en situation där ett barn blir misshandlat, hotat och tvingas till att stjäla, i affärer, i bilar och på gator. Barnets föräldrar finns i ett annat land och sist de sågs var när föräldrarna lämnade över ansvaret för barnet till en vilt främmande vuxen. Under flera år har myndigheter i olika länder förstått det som barnet ännu inte förstått: barnet används i ett nätverk som köper, säljer och utnyttjar människor som handelsvaror. När föräldrarna hittas skickas barnet tillbaka till dem – som i sin tur lämnar det vidare. Så bollas barnet runt – fram och tillbaka mellan föräldrar, människohandlare, myndigheter och olika länder. Alla ser men ingen vill ta ansvar.
Vi har i vårt arbete sett flera romska barn som är offer för människohandel i Sverige och lever under sådana förhållanden som beskrivs. De här barnen har omhändertagits av svenska myndigheter akut – det har handlat om akuta behov av skydd. Samtidigt sker det en bedömning av barnens rätt till uppehållstillstånd. I alltför många fall när det gäller romska barn har bedömningen blivit att nej, det finns inte tillräckliga skäl för att låta dem stanna i Sverige. Eftersom föräldrarna finns i ett annat land skickas barnen tillbaka dit. Skyddet av barnen upphör tvärt och historien får upprepa sig. Vad har de här barnen för rättigheter? Rätt till liv och utveckling, skydd mot övergrepp och våld, skydd mot diskriminering det vill säga samma rättigheter som svenska barn? Svaret är att barnkonventionen ger de här barnen, och alla barn, just de rättigheterna. Det är inte acceptabelt att det är ett så stort glapp mellan vad de här barnen enligt barnkonventionen har rätt till, och vad de i praktiken får rätt till. Att barnkonventionen ska bli svensk lag är ett krav vi på UNICEF Sverige länge har ställt. Det måste ske nu. Annars kommer det även fortsättningsvis att vara ett alternativ att vända de här barnen ryggen.
Lyssna på Ekots reportage: Romska barn får sällan asyl i Sverige

Foto: CC cwastenson
Idag avgör slumpen om barn som är offer för människohandel i Sverige får hjälp eller ej. Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät.
Men barnen finns där fast vi många gånger inte ser dem, eller väljer att inte se dem. Det är barn som tvingas spela dragspel utanför Systembolaget flera timmar varje dag, barn som dagligen tvingas att stjäla kött i matbutiker och barn som tvingas sälja sex. Eller barn till föräldrar som själva kan vara utsatta för människohandel, som till exempel bärplockare.
Dessa barn behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas cyniskt och hänsynslöst. Ingen vet hur många barn det handlar om och det är svårt att få fram sådana uppgifter, eftersom det är en organiserad brottslighet med internationella förgreningar. Barnen kommer från fattiga förhållanden med svåra sociala livsvillkor. De har ofta levt i omgivningar med våld och förtryck. De som utnyttjar barnen tjänar stora pengar, och risken att upptäckas och straffas är liten.
Barnen i människohandeln kan vara svåra att upptäcka. Det handlar om flickor och pojkar som är beroende av den person som för tillfället ger dem mat och husrum, trots att barnet samtidigt tvingas stjäla, tigga eller sälja sin kropp. Barnen ser sig inte själva som offer, och kommer därför inte att söka hjälp eller ens vilja prata med någon som försöker hjälpa till. Inte heller alla svenska myndighetspersoner som möter barnen ser dem som offer. Snarare behandlas de som ungdomsbrottslingar eller barn som vistas här tillfälligt och snart åker vidare till annan plats.
Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät. Men även rena ekonomiska kalkyler gör att myndigheter drar sig för att agera, eftersom utredningar och omhändertaganden av dessa barn både är tids- och resurskrävande.
Vi vet att det finns eldsjälar som verkligen utgår från det enskilda barnets bästa, men vi har också träffat tjänstemän som inte förmår att se och ta sitt ansvar för dessa barn.
Det är oacceptabelt att barn som kan vara utsatta för människohandel får olika stöd och bemötande beroende på i vilken kommun de hamnar eller vilken tjänsteman de möter. Det får inte vara slumpen som avgör om ett barn får sina rättigheter respekterade.
Vi vill uppmana våra politiker och myndighetschefer att fortsätta kampen mot människohandel, och utöka den till att gälla alla former av exploatering, inte enbart sexuella.
UNICEF Sverige kräver omfattande insatser för att förebygga människohandeln med barn och för att upptäcka och hjälpa de barn som drabbats.
- Det krävs en nationell handlingsplan mot människohandel för alla ändamål – inte endast sexuella. Barn under 18 år måste ha ett absolut skydd mot övergrepp, kränkningar och diskriminering.
- Det krävs en nationell aktör som har ett övergripande samordningsansvar för frågan om människohandel med barn i Sverige. Denna aktör skulle samordna information om människohandel i Sverige, kompetenshöjande insatser, och erbjuda resurser för rådgivning i enskilda ärenden.
- Det krävs att FN:s konvention om barnets rättigheter inkorporeras i svensk rätt och görs till svensk lag så att den tas på allvar i varje enskilt fall.