Gå till innehållet
Laddar…

Liza Marklund har varit på Afrikas horn och sett hur nötkrämen från vår gåvoshop räddar liv på undernärda barn. Köp årets viktigaste julklapp: 60 påsar nötkräm för 190 kr i vår gåvoshop.

Och du som har en blogg var med i vår bloggkampanj där varje publicerad bloggpost ger 6 påsar nötkräm som räddar livet på undernärda barn. Det enda du behöver göra är att publicera delar av vårt kampanjmaterial. Det är enkelt och gratis. Det räddar liv.  Hämta bloggmaterial här!

Se filmen med Liza här under:

Kolla in på vår fina karta vart i världen produkterna som såldes gåvoshopen hamnade  år 2010.

Vatten räddar liv i Etiopien

Amelia Adamo i byn ”Ayale Gum Gum” i östra Etiopien

”Water is life – thank you UNICEF” står det på skylten när vi besöker byn ”Ayale Gum Gum” utanför Dire Dawa i östra Etiopien. Av Etiopiens 82 miljoner människor saknar 40 procent tillgång till vatten och sanitet. UNICEF jobbar tillsammans med lokala myndigheter för att förbättra situationen. Det gör man bland annat genom att installera pumpar och att hjälpa till att laga de som går sönder. En annan viktig del är att har du tillgång till vatten kan du också tvätta händerna innan en måltid eller efter ett toalettbesök. Det har visat sig att genom att tvätta händerna med tvål har de som dör i diarréer minskat med 44 procent i Etiopien.  I byn vi (jag, Amelia Adamo, Lena Tallberg och Håkan Elofsson från M-Magasin) besökte hade man för två månader sedan för första gången fått en vattenpump. Istället för att gå fem kilometer två gånger fram och tillbaks varje dag för att hämta vatten, kunde byborna få vatten direkt i byn. Lyckan var total när vi kom på besök och togs emot med sång och glädje över att UNICEF hjälp till med detta. Tyvärr hade pumpen tillfälligt gått sönder dagen innan, vilket kan hända, men UNICEF jobbade aktivt med de lokala myndigheterna för att laga den så fort som möjligt.

Tillgången till vatten hade också haft stor inverkan på närvaron i skolan. Finns det vatten i skolan stannar barnen kvar och de har lättare att koncentrera sig. På sikt påverkas också skolresultaten med andra ord. Vatten är livsavgörande, precis som det stod på skylten.

/Petra Hallebrant,  informationschef, UNICEF Sverige

Läs mer om resan till Etiopien i Amelia Adamos blogg.

Igår sprang UNICEF-ambassadören Mark Levengood Great Ethiopian Run tillsammas med Lena Tallberg, M-Magasin och UNICEF Sveriges informationschef Petra Hallebrant. Vi ska sedan vidare på en reportageresa med M-Magasin för att besöka UNICEFs verksamhet. 1 krona av varje sålt nummer av tidningen M-Magasin går till UNICEFs verksamhet i Etiopien.

Mark Levengood i Etiopien Foto: Amelia Adamo

Great Ethiopian Run firar i år 10 års jubileum. Totalt är det 36 000 människor som springer, varav 300 ”västerlänningar”. FN och bland annat UNICEF har varit en av initiativtagarna. Syftet med loppet är att lyfta FNs millenniemål. I anslutning till loppet ordnas även ”I’m running for a child”-kampanjen, där man som löpare eller organisation/företag kan vara med och bidra med pengar. I år går pengarna till två organisationer som driver barnhem i Addis, som även UNICEF stödjer. Vi var med och besökte ett av dessa hem i fredags. Igår var det ”Children’s race” och pasta-party med storstjärnan Haile Gebrselassie.

Det här är en stor folkfest och en fantastisk möjlighet att samtidigt få se Addis och och ta del av projekt som stödjer barn. Våra förväntningar var inte så stora när det handlade om en bra tid. Addis ligger ju på 2300 m höjd, vilket gör det lite svårare att anstränga sig.

”Det var en otrolig upplevelse. Aldrig har det gått långsammare och aldrig har det varit roligare”, säger Mark Levengood efter loppet.

”Att springa i en nedförsbacke här är som att springa i en uppförsbacke hemma på grund av den höga höjden och den dåliga syretillförseln, men det var det värt. Det var en fest hela vägen”, säger Lena Tallberg, från M Magasin.

Läs även Amelias blogg från resan.

UNICEF-ambassadören Mark Levengood Petra Hallebrant, informationschef UNICEF Sverige Lena Tallberg, redaktör M-Magasin Foto: Amelia Adamo

Mar Levengood besöker ett barnhem i Etiopien. Foto: Håkan Elofsson

Foto: UNICEF/Emma von Corswant

Idag är det 22 år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, antogs. Det firar vi tillsammans med Retoy och Nobelmuseet med en familjedag full av lek och klurighet. Kom och träffa UNICEF-ambassadören Eva Röse & clownen Kraam, lek, labba och ta gärna med dina gamla leksaker till Retoys leksaksbytarbazar. Läs hela schemat på Nobelmuseets hemsida!

Barnkonventionen

Barnkonventionen ger barn universella mänskliga rättigheter. Barn ska respekteras och tillförsäkras särskilt skydd, stöd och inflytande. Alla länder som ansluter sig till konventionen har åtagit sig att följa bestämmelserna. Sverige är skyldig att följa konventionen och folkrättsligt bunden av den men den gäller inte som svensk lag. Sverige har istället valt att föra in några bestämmelser i konventionen i svenska lagar, så kallad transformering. Vi och flera andra anser dock att detta inte är tillräckligt för att genomföra barnkonventionen utan det krävs att den som helhet görs till svensk lag genom så kallad inkorporering. Denna metod har använts när det gäller Europakonventionen om mänskliga rättigheter. För att hitta ett konkret exempel på hur man kan gå till väga i en sådan lagstiftningsprocess när det gäller barnkonventionen kan Norge fungera som modell, där barnkonventionen gällt som norsk lag sedan 2003.

”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”

Under vår realtidskampanj under november månad som handlar om att inte skylla ifrån sig när det gäller kränkningar av barns rättigheter, har vi fått in allvarliga exempel på undanflykter. Människor har delat med sig av berättelser om hur barn kränkts, utsatts för övergrepp och negligerats. Det handlar om misshandel, mobbning och utvisningar. Det är därför synd att regeringens kartläggning, om hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen (Ds 2011:37), inte analyserar problem och lösningar. Kartläggningens slutsats är att i princip inga lagändringar behövs. Vi efterlyser en kompletterande del som beskriver hur svensk praxis förhåller sig till barnkonventionen, och framför allt en granskning och analys av brister och problem i både lagstiftning och praxis. Regeringens kartläggning är ett gediget arbete och en viktig pusselbit för att få en bild av rättsläget men den haltar då både praxis och problem saknas. Vi anser att kritiken och rekommendationerna från FN:s barnrättskommitté utgör en naturlig utgångspunkt för ett sådant kompletterande arbete.

Seminarium om barnkonventionen som lag

Den 22/11 har vi ett seminarium tillsammans med Raoul Wallenberginstitutet för att diskutera varför barnkonventionen inte blir svensk lag. Utgångspunkten för diskussionen är vår gemensamma rapport Barnkonventionens status – en utvärdering av för- och nackdelar med barnkonventionen som svensk lag. Vi hoppas på en livlig diskussion mellan politiker, myndighetsrepresentanter, forskare och barnrättsexperter. Det politiska läget just nu är att majoriteten av riksdagspartierna förespråkar att barnkonventionen görs till svensk lag. De partier som motsätter sig detta är Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Så vad är det då som krävs för att ta frågan vidare? För att leva upp till barnkonventionen, så att varje enskilt barn i vårt land får tillgång till sina rättigheter, krävs både tydligare lagstiftning och bättre tillämpning. Vi anser att ett effektivt sätt att skynda på genomförandet av barnkonventionen är genom att göra den till svensk lag. Vi inser att detta inte löser alla problem men det är ett steg på vägen mot ett självklart barnrättsperspektiv i allt beslutsfattande som rör barn.

/Christina Heilborn, chef opinion och påverkan, UNICEF Sverige

Mark Levengood om ett starkt möte i Etiopien

Under våren 2011 besökte ambassadören Mark Levengood Etiopien för att se hur vi på plats arbetar med mikrolån. Det blev ett minnesvärt möte. Läs Marks krönika om mötet med Aregai som lever med hiv och hennes 13-åriga son Fsoha.

De ser väldigt lika ut, mor och son. Hon är 32 år gammal, har hiv och är ensamstående. Berättelsen om Aregai skulle kunna vara ännu en av dessa ändlöst sorgliga historier från Etiopien, men ändå är det inte så. Hon ler ofta, ett snabbt lite skyggt leende som ändå vittnar om en livsglädje.

Hon är väldigt stolt över sin son. Fsoha är nu 13 år och har tagit hand om henne under de svåra tiderna. ”Vem är pojkens pappa?” frågar jag okänsligt men får inget direkt svar. Istället får jag höra om hur hon under kriget mot Eritrea sökte sig till ett av motståndsrörelsens läger, där hon städade och lagade mat. Aregai tittar på mig som om jag förväntas dra mina egna slutsatser och det gör jag väl, en fattig kvinna i Etiopien kan ofta inte styra sitt eget öde, och ett militärläger är en våldsam och brutal plats.

Hur som haver, nu är hon ensam med pojken, det förflutna måste få komma till ro för den dagliga kampen är hård nog. ”Men sedan CCC startade har allt blivit bättre, verkligen allt!” Hon ler igen, det där flyktiga leendet, och berättar att hon fått hjälp att ta sig ur den lamslående fattigdomen. ”Jag behöver inte längre tigga, och Fsoha får gå i skola!”

Hela tiden håller hon armen runt sin sons axlar. Han har en t-shirt med ”Pokemon” skrivet tvärs över bröstet. Jag frågar honom om det, men han vet inte riktigt vad Pokemon är för något. ”Jag fick den vid en klädutdelning” säger han blygt. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som haft t-shirten tidigare. Tekniskt sett kunde det vara min son, fast naturligtvis är det inte det. Vem barnet än är får man hoppas och anta att han haft en bättre barndom än Fsoha.

Han har precis samma mörka ögonfärg som sin mamma och berättar att han tänkte bli doktor när han blir stor. ”Du blir säkert en bra doktor” säger jag, hur jag nu skulle kunna veta det. Fast å andra sidan, att ensam ta hand om sin hivsmittade mamma är väl en nog så kvalificerande grund för en blivande läkare.

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Hiv och aids är inte lika utbrett i Etiopien som i södra delarna av Afrika, men naturligtvis är det väldigt stigmatiserande även här. Att smittas av hiv är skamfyllt, skammen över att dra sjukdom över sitt hus, att ligga släkten till last i en tillvaro utan marginaler, att långsamt ligga och tvina i hemmet med dödens skugga vilande över familjen. Men också det håller på att ändras nu. Bromsmedicinerna är gratis och fördelas bland de behövande i Etiopien. Tidigare idag pratade jag med en kvinna som berättade att den av de stora skillnaderna med mikrolånen är att hon inte längre behöver vara utstött. Med lånet får hon en ny identitet, som förvärvsarbetande, och får åter vara en del av den levande världen.

Både Aregai och hennes son står där, hennes arm runt hans axlar. De tittar på mig. Jag känner mig så tafatt. Jag vill ge något till dem, pengar, eller en penna eller något, vad som helst, bara jag på något sätt kunde bidra till att de får fortsätta vara en liten familj som äntligen får lite ordning i tillvaron. Men det går inte att ge något, enligt UNICEFs regler får man aldrig ge till enskilda barn. Vi hjälper alla barn, i hela världen. Medel och gåvor fördelas rättvist av dem som ansvarar för barnen. Genom vår struktur och ordning skapar vi bestående förändringar, för Fsoha och alla hans jämnåriga. Så jag kan hjälpa honom, genom att stödja UNICEF. Mamman ler igen, sådär snabbt, mot mig. Och jag ler tillbaka. Det ska bli bra.

UNICEF ambassadören Liza Marklund har besökt ett svältens och torkans Kenya. Se ett gripande bildspel nedan och hör Liza berätta om katastrofen. Läs även reportaget: Dekha, 5, hålls fastbunden vid ett träd, på expressen.se

Se bildspelet i full storlek på expressen.se

Vill du ge ett bidrag till katastrofen på Afrikas Horn kan du göra det här!

Ps. Hjälp oss gärna att sprida bildspelet genom att ”gilla”, dela eller twittra.

Mark Levengood undervisar i barns rättigheter

Mark Levengood undervisar i barns rättigheter Foto: Lisa Ericson/UNICEF

Idag fick eleverna i åk 6 på Hagalidskolan i Staffanstorp en lektion av en speciell vikarie – UNICEFs ambassadör Mark Levengood. Mark pratade med eleverna om barns rättigheter och det var många som ställde frågor.

Det var elevernas lärare Marie Olsson som hade fixat att Mark kom till skolan genom sin vinnande motivering kring varför det är viktigt att undervisa om barns rättigheter i UNICEFs skoltävling ”för varenda unge”. Syftet med tävlingen var att uppmärksamma alla Sveriges lärare på att det från och med  nu är obligatoriskt att undervisa om barnkonventionen i grundskolan. För att inspirera till att komma igång med arbetet kan alla nu också ladda ner 10 lektioner om barnkonventionen gratis.

– Vi fick in massvis av bra motiveringar till varför det är viktigt att tala med barn om deras rättigheter och det är fortfarande flera lärare i veckan som registrear sig för att få ta del av vårt lektionsmaterial, säger Lisa Ericson från UNICEF. Vi valde Marie som vinnare för att hon påpekade hur viktigt det är att skolan inte bara undervisar om barns rättigheter utan också lever i enlighet med konventionens principer om icke-diskriminering och ger alla barn samma tillgång till kunskap och stöd inom skolan.

Efter lektionen bjöds alla eleverna på tårta och Mark fick ge autografer och svara på fler frågor.

/ Lisa Ericsson, ansvarig opinionsbildning barn och unga

Elever på skolan i Staffanstorp

Eleverna i åk 6 på Hagalidskolan i Staffanstorp har samlats för att lyssna på Mark. Foto: Lisa Ericson/UNICEF

Julia undrade hur gammal Mark var

Julia Jansson ville veta hur gammal Mark är? När han svarade 47 gick ett sus genom publiken och någon utropade -shit! Foto: Lisa Ericson/UNICEF

Efteråt var det många som ville ha Marks autograf och ställa fler frågor. Foto: Lisa Ericson/UNICEF

Mark och Marie som vann ett besök av Mark med sin motivering

Mark och Marie som vann ett besök av Mark med sin motivering. Foto: Lisa Ericson/UNICEF

Ladda ner tio lektioner om barns rättigheter här!

David Hellenius träffar föräldralösa barn i Kenya

David Hellenius reste som nyutnämnd UNICEF-ambassadör och programledare för Humorgalan för varenda unge, i slutet av februari 2011 med UNICEF till Kenya för att besöka Kibera – ett av Afrikas största slumområden. Här träffade David barn som lever under fruktansvärda förhållanden – många av dem föräldralösa på grund av aids.

UNICEF-ambassadör David Hellenius besöker ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Kenya. Här skojar han med lille Jack. Foto: UNICEF/Karlsson

UNICEF-ambassadör David Hellenius besöker ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Kenya. Här skojar han med lille Jack. Foto: UNICEF/Karlsson

Kibera – ett av Afrikas största slumområden

I Kenya lever idag över 38 miljoner människor, varav 19 miljoner är barn. 2,5 miljoner av barnen är föräldralösa – många av dem på grund av aidsepidemin som är ett stort problem i landet. Vi beräknar att det finns 1,5-2 miljoner hivpositiva människor i Kenya och många dör i aids. Det påverkar en hel generation vuxna kring barnen som förlorar föräldrar, släktingar, grannar, lärare, läkare…

20 procent av befolkningen lever på under 1,25 dollar per dag. 25 procent av barn mellan 5-14 år arbetar i någon form för att hjälpa till med familjens försörjning eller för att klara sig ensamma utan föräldrar. På vissa platser är situationen ännu värre.

Vi reser några mil söder om huvudstaden Nairobi för att besöka ett av Afrikas största slumområden – Kibera. Här bor 300-400 000 människor mycket trångt under usla sanitära förhållanden. 43 procent av dem har inte tillgång till rent vatten och 58 procent saknar fungerande toaletter. Det är svårt att sköta sin hygien och många blir sjuka. Bristen på sjukvård är ett stort problem.

”Flygande toaletter”

Att gå på toaletten kostar cirka fyra kronor och då är det bara en äcklig latrin. För människor utan inkomst (och för flickor och kvinnor på grunden av risken för sexuellt våld) är den enda utvägen att använda en plastpåse som de knyter ihop och svingar iväg så långt det går. Så kallade ”flygande toaletter” kastas ut över hustaken på kvällen och man ser påsarna ligga tätt på alla tak.

Få barn i Kibera går i skolan

På grund av svåra fattiga hemförhållanden och dålig infrastruktur är det svårt att få barn att gå i skolan. I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Vi ser till att ensamma och utsatta barn i området får utbildning, så att de ska få en möjlighet att ta sig ut ur fattigdom och utsatthet.

I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Foto: UNICEF/Karlsson

I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Foto: UNICEF/Karlsson

Lösningen: Cash Transfer Program

Landet saknar ett socialt skyddsnät för utsatta fattiga och föräldrarlösa barn som lever under extremt svåra förhållanden. UNICEF arbetar aktivt på regeringsnivå för att utveckla en policy för socialbidrag och för att få till stånd fri skolgång för grundskolan. I samarbete med regeringen och Världsbanken har UNICEF startat ”Cash Transfer Program”, ett projekt som stöttar föräldralösa och särskilt utsatta barn. Det är ett pilotprojekt som håller på att utvecklas och som visar hur ett socialt system kan skydda barn.

Redan idag hjälper projektet tusentals barn och målet är att 2013 ha nått 125 000 hushåll. Familjerna får cirka 20 dollar i månaden för att kunna se till att barnen får gå till skolan och att de får näring. Prioriterade familjer är så kallade ”child headed households”, barn som bor ensamma utan föräldrar och själva kämpar för att klara sin försörjning. I Kibera är får cirka 800 familjer stöd genom det här programmet. 102 av dem är ”child headed”.

Filigona 13 år bor ensam med sina tonårsbröder

Vi besöker Ayany Priamry School som är en UNICEF-stödd skola med cirka 1 500 elever i årskurserna 1-7. En av eleverna är Filigona som är 13 år och går i sjätte klass. David följer med henne hem till ett litet slitet skjul med ett enda rum där hon bor ensam med sina bröder Job (18 år) och Gerald (16 år). Syskonen tar del av UNICEFs ”Cash Transfer Program”.

Filigonas mamma dog i aids och pappan har övergivit syskonen, som sover tillsammans på golvet på en maläten madrass. Taket är täckt med plastpåsar för att regnet inte ska läcka in. Det finns två stolar och ett rangligt bord.

Filigona äter aldrig frukost eftersom hon inte har någon mat. Hon går hemifrån vid 06:30 för att ta sig till skolan som ligger ungefär en halvtimme bort. Det är svårt att plugga när magen är helt tom, säger hon. Först klockan 13 äter hon dagens första mål mat som serveras i skolan. Där får hon ibland också lite mat som hon kan ta med sig hem. Dessvärre får hon lite eller ingen av den maten eftersom hennes bröder brukar roffa åt sig det mesta.

Filigonas högsta önskan är att bo på en trevligare och säkrare plats. På kvällarna går bröderna ut och lämnar henne ensam, vilket gör henne till ett lätt byte för sexuella övergrepp och våld. Men trots den fruktansvärt svåra situationen har Filigona ändå hopp om framtiden – tack vare att hon går i skolan. Matematik och naturvetenskap är favoritämnena och hon vill bli läkare när hon blir stor.

Tejpade plaströr

De flesta hemmen i Kibera har inget rinnande vatten. Där det finns vatten är det draget i plaströr som går längs med avloppsdiken, som leder avloppsvatten ner till foten av dalen. De här plaströren är väldigt sköra och ofta lagade med tejp, utan tanke på att hålla dem rena. Konsekvensen är att detta blir en exemplarisk utgångspunkt för vattenburna sjukdomar som kolera och tyfoid (elakartad salmonellasjukdom som i regel kräver vård på sjukhus).

Vatten kostar

För att få tillgång till vatten måste de flesta betala, ofta mycket mer än vad man betalar i Nairobi utanför de här informella områdena. De flesta bär vatten i dunkar till sina ”hem”. Det är viktigt att veta att det är begränsad tillgång till vatten, även i Nairobi där det finns ordentliga avlopp. En enkel sak som att ta en dusch kan kosta en familj 3 KsH (vilket är drygt 2 kr).

Lek är livsviktigt – särskilt för utsatta barn. David har fått tag i en boll. Foto: UNICEF/Karlsson

Lek är livsviktigt – särskilt för utsatta barn. David har fått tag i en boll. Foto: UNICEF/Karlsson

Florence 13 år vill bli lärare

David hälsar också på hemma hos trettonåriga Florence Awino som går i årskurs sju. Hennes favoritämne är matematik och naturvetenskap och hon vill bli lärare när hon blir stor. När hennes mamma dog 2010 lämnade hon efter sig fyra barn: Diana (8 år), Florence (13 år), Dennis (19 år) och Robert (21 år). Pappan dog för många år sedan. Dennis jobbar som mekaniker i Dagoretti och är den som i huvudsak försörjer familjen. En moster bor i närheten och ibland tittar hon förbi, men hon har sina egna tre barn att ta hand om.

Skjulet de bor i har ett rum och ett fönster. Rummet är både vardagsrum, kök och sovrum. Jämfört med Filigonas skjul är detta mer ett hem. Det finns en liten TV, några stolar som är okej och en del av rummet används som kök. När det regnar läcker det in genom taket. Den offentliga toaletten är ett provisorium utan någon som helst avskildhet och för att ta sig dit måste man gå genom leriga stigar fulla av skräp.

Dennis köper 20-litersdunkar med vatten för 15 öre och Florence brukar bada innan hon går till skolan. När det är riktigt ont om vatten kostar dunken 1,50 kronor. Till frukost äter Florence fem skivor bröd och dricker svart te. Systern Diana är dövstum. Diana går i en skola för barn med speciella behov och använder teckenspråk för att kommunicera med sina syskon.

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika. Miljontals barn och kvinnor riskerar att dö. Värst är situationen i Somalia. UNICEF uppmanar regeringar och givare att snabbt ge humanitärt stöd.

I videon uppmanar UNICEFs ambassadör Ewan McGregor engelsmännen att SMS:a och på så sätt ge hjälpa till. I Sverige kan du ge 50 kronor till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika genom att SMS:a Liv till 72900. Du kan också ge en större gåva här. Din gåva behövs nu.

Humorgalans värd David Hellenius reste till Kenya och besökte ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Nairobi. Där träffade han barn som lever under oerhört svåra förhållanden, varav många är föräldralösa på grund av aids.

Kartläsaren och Let’s dance-deltagaren Tina Thörner reste till Centralafrikanska republiken, ett av världens fattigaste länder. Hon besökte bland annat landets enda barnsjukhus och följde kampen mot malaria.

Dessutom reste två av UNICEFs Världsföräldrar, Charlotte Arndt från Gustavsberg och Peter Flygare från Åkersberga, till Guatemala där nästan hälften av alla barn under fem år är kroniskt undernärda.

Ovan kan du se alla reportageresor samlade i ett och samma fönster. Efter årets gala hade 16 600 personer ringt in och anmält sig som nya Världsföräldrar. Vill du också bli Världsförälder? Anmäl dig här!

Engagera dig också i kampen för varenda unge genom att hjälpa oss att sprida denna bloggpost via Twitter och Facebook nedan. Tillsammans kan vi förändra utsikterna för miljontals barn!

Under Humorgalan 2011 ringde 16 600 nya Världsföräldrar in. Det är vi mycket glada över. Vi välkomnar er alla med i kampen för varenda unge! Nedan kommer en videouppmaning till er från David Hellenius:

Vi väntar med glädje på era kuvert!

Och ni som också önskar bli Världsföräldrar, anmäl er här!

Se Nils Kastberg och Eva Röse i ett samtal om barns situation i världen, sitt engagemang, UNICEFs arbete och Humorgalan 2011.

S%C3%A5%20hj%C3%A4lper%20Humorgalan%20utsatta%20barn

I veckan utnämndes Oscarsnominerade skådespelaren Liam Neeson till internationell UNICEF-ambassadör. Den 59-årige skådespelaren, känd ifrån filmer som bland annat Schindler´s List, Taken och nyutkomna Unknown, har länge haft ett engagemang för barns rättigheter och UNICEF.

Sedan 1997 har han varit engagerad som ambassadör för UNICEF Irland. I den rollen har han bland annat rest till Mocambique och mött barn som drabbats av hiv och aids.

Nu senast stödde han ”Believe in Zero” på Irland och i USA, en kampanj som uppmärksammar det faktum att åtta miljoner barn dör varje år innan de når fem års ålder samt visar på behovet av ökad insamling till UNICEFs program för barns överlevnad.

Liam Neeson är både glad och stolt över uppdraget och säger

– Jag är mycket hedrad över att UNICEF utnämnt mig till internationell ambassadör och jag vill engagera mig för att rädda barn över hela världen från fattigdom, våld, sjukdomar och diskriminering.

Totalt finns ca 30 internationella UNICEF-ambassadörer, däribland Roger Moore och David Beckham. Därutöver finns det en rad nationella ambassadörer.
En del av dem, bland annat Lucy Liu, Orlando Bloom, och Angelique Kidjo,  kan du bekanta dig med här på bloggen!

Ruilly provinsen, Kina: Maggie omfamnar en åtta år gammal hiv-positiv flicka. Foto: UNICEF/Liu Jerry

Maggie Cheung (張曼玉, Cheung Man-Yuk, pinyin: Zhang Manyu) är en hyllade internationell skådespelare född den 20 september 1964 i Hongkong men uppväxt i Storbritannien. Hon återvände som 19-åring till Hongkong där hon slog igenom som skönhetsdrottning, något som öppnade dörrarna till filmindustrin. Hon har haft ett mångårigt filmsamarbete med Wong Kar-wai och har idag medverkat i närmare 80 spelfilmer och ett antal TV-serier, däribland Hero och In the Mood for Love. Maggie var under åren 1988 och 2001 gift med den franske regissören Olivier Assayas. / Källa: Wikipedia

I april 2010 utsågs Cheung till kinesisk UNICEF-ambassadör för att uppmärksamma och tala för utsatta barn, däribland funktionshindrade barn och barn som drabbats av hiv/aids. Hennes första officiella uppdrag som ambassadör var ett besök i Yunnan i syfte att öka medvetenheten om hiv/aids och på så sätt minska stigmatiseringen av sjukdomen.

Kina. I april 2010 besökte Maggie Cheung hiv-smittade barn och kvinnor i Ruili City, i provinsen Yunnan. Trots att Kina har relativt låga nivåer av hiv-smitta i landet är utbredningen betydligt högre i vissa delar av Yunnan-provinsen, som gränsar till stora opiumproducerande områden i grannländerna. Andelen smittade är 0,1 procent nationellt sett men stiger till 20 procent bland sprutnarkomaner i Yunnan. Sjukdomen är fortfarande mycket stigmatiserad och stora delar av befolkningen har mycket lite kunskap om hiv. Detta är faktorer som förvärrar spridningen av epidemin, särskilt bland invandrare, prostituerade, injektionsmissbrukare och  fattiga på landsbygden. I slutet av 2007 var uppskattningsvis 700.000 kineser hiv-positiva.

Maggie ger ett block och en nalle till flickan. Foto: UNICEF/Liu Jerry

Foto: UNICEF/Liu Jerry

Foto: UNICEF/Liu Jerry

Maggie samtalar men en hiv-positiv kvinna i Yunnan. När kvinnans make dog i aids fick hon på grund av den skam som aids omges av ingen hjälp med hans begravning. Hon får nu mikrokrediter, utbildning och stöd från UNICEF. Foto: UNICEF/Liu Jerry

En läkare, Maggie och Yin Yin Nwe, kinesisk UNICEF-representant, besöker en hiv-smittad kvinna i Ruili City. Foto: UNICEF/Liu Jerry

Maggie droppar vatten på ungdomar vid en ceremoni i Ruili City. Ungdomarna är ambassadörer för UNICEF:s "Unite for Children, Unite against aids"-kampanj, de informerar om hiv/aids och stöder de barn som drabbats av sjukdomen. Att spruta vatten är en lokal tradition som uttrycker lyckönskningar. Foto: UNICEF/Liu Jerry

Vi gillar Maggie Cheung, gör du?