Byn Lehley ligger i norra Kenya, en timmes skakig bilresa rakt ut i öknen från Wajir. Dammet virvlar mellan risbuskar och jordhögar. Marken är glödande het, det måste vara över 40 grader i skuggan. Det är besvärligt att ta sig runt i området, och det beror inte bara på de obefintliga vägarna (till och med de stora, fyrhjulsdrivna jättejeeparna kör fast i ökensanden). Vi har beväpnad eskort hela tiden, fyra stenhårda män med kamouflageuniformer och automatvapen. De kör framför oss, dammet som deras fordon rör upp gör att vi susar framåt i ett moln av guld.

Vi är på väg till ett av UNICEFs utskänkningsställen av näringstillskott. Lådorna med Plumpy Nut, nötkrämen som finns att köpa på unicef.se, står staplade intill funktionärernas bord. Ett hundratal barn, kanske fler, trängs i skuggan under träden intill. Mammornas färggranna klädnader böljar när händer sträcks efter barn som är väg åt fel håll, som rätar till byxor och skjortkragar, som håller fram vattenmuggar eller prasslar med sina medhavda påsar.

Nötkrämen de utmärglade barnen får fyller flera syften. För det första är den oerhört näringsriktig, god och energirik. Barn som inte längre kan äta vanlig föda lyckas oftast få sig krämen. Och själva tempot med vilket barnen får i sig nötmassan är en indikator på hur långt undernäringen har gått.

En gång i veckan kommer funktionärerna hit till Lehley och kontrollerar barnens hälsotillstånd. De mäts och vägs, och på överarmen kontrolleras graden av undernäring med hjälp av ett särskilt måttband. Om den gröna färgen dyker upp i avläsningsfönstret räknas barnet som normalviktigt. Gul betyder undernärd och röd svält. Varje barn har ett eget kort, en sorts journal, där resultaten dokumenteras. Beroende på grad av undernäring ges olika typer av näringstillskott och mediciner.

– När barnen kommer första gången avmaskas de, säger Emiliana Mbelenga, dietist som arbetar med samordningen av hjälpinsatserna.

– De får antibiotika mot sina infektioner och tillsats av vitamin A. Sedan följer vi deras utveckling tills hjälpen inte längre behövs.

Förutom UNICEFs näringstillskott får familjerna också hjälp med mjöl och några andra basvaror. Runt om i distriktet finns det 43 liknande utskänkningsställen.

– Ibland har det varit svårt att få ut leveranser av förnödenheterna till människorna som behöver dem, säger Emilana.

– Det är faktiskt bara UNICEF som aldrig har krånglat, avslutar hon.

/ Liza Marklund, UNICEF-ambassadör

Inte klar med julklapparna? Handla nötkrämen Plumpy Nut i vår gåvoshop och var med och fyll upp våra utskänkningsställen. Du får ett fint digitalt gåvobevis att ge bort i julklapp.

Se ett klipp med Liza på plats i Kenya där nötkrämen delas ut.

God Jul!

Medan den arabiska våren gav oss hopp om framtiden drabbades Afrikas horn av den värsta svältkatastrofen på över 60 år. Det rapporteras om utländska bolag som investerar stort i afrikanska länder och det kan nog bli bra på sikt. Men det är ingen av dessa nyheter jag syftar på nu. Vad som gör mig glad är de statistiska siffrorna. De som visar att det går i rätt riktning. Jag tänker på barnens överlevnad!

Under 2 000-talet minskar dödsfallen bland barn allt snabbare i allt fler Afrikanska länder. Tanzania till exempel är nu nere på en barnadödlighet på 76 döda per 1 000 födda. Vid självständigheten 1961 låg barnadödligheten på 240 per 1 000 födda. Andelen barn som dör är därmed mindre än en tiondel. Det innebär att barnadödligheten i Tanzania nu faller snabbare än den någonsin gjort i Sverige.

Vad beror då framstegen på? Svaret är att Tanzania har ekonomiskt tillväxt och en regering som ökar sitt anslag till hälsovård och skola samtidigt som biståndet samordnas, är välorganiserat och uthålligt. Inte minst det bistånd som UNICEF förmedlar! Dessutom minskar spridningen av hiv, allt fler barn skyddas mot malaria med hjälp av myggnät, barn vaccineras och fler och fler kvinnor kan nu läsa och räkna. Allt detta sammantaget ger resultat. I en video från Gapminder som Bill Gates publicerat kan man tydligt se hur barnadödligheten sjunkit samtidigt som färre barn också föds.

Man kan tycka att det är svårt att veta hur man ska investera pengar under ett krisår. Men UNICEF är alltid en trygg investering. Utdelningen är säker; en bättre värld för dina barn och barnbarn. Och det är väl vad alla investeringar går ut på?

Julhälsningar från Hans Rosling, professor och folkbildare

Vill du stödja UNICEF? Bli Världsförälder! Eller varför inte handla dina julklappar i vår gåvoshop.

113 plan och 39 fartyg med totalt 9 740 ton förnödenheter skickades till Afrikas horn under augusti och september månad. Förnödenheter som bland annat räckt till att behandla mer än 183 000 barn mot svår undernäring, förse 110 000 familjer med matpaket (för två veckor) och sett till att 883 000 människor fått hjälp med grundläggande hälsovård.

Kolla in denna karta med grafik och var stolt över det du givare är med och åstadkommer.

Nav för sjötransporter i Dubai

Det kostar tio gånger mer att frakta förnödenheter luftvägen i jämförelse med båt. I början av katastrofen, innan rutter för sjötrafik etablerats, var flyg dock det enda sättet att nå fram. Nu i oktober kommer ett nav för sjötransporter att sättas upp i Dubai. Det kommer att effektivisera transportkedjan för de 5000 ton förnödenheter som kommer fortsätta skickas varje månad så länge barnen behöver vår hjälp.

Tre fotbollsplaner katastroflager

En del av förnödenheterna som skickas kommer från vårt 23 000 kvm stora katastroflager i Köpenhamn. Anläggningen är vårt huvudlager för inköp, packning och distribution och varje år skeppas härifrån cirka 8 500 olika hjälpsändningar ut i världen.

– När vi fått en förfrågan ska det ta max 72 timmar innan sändningen är på plats, berättar Joan Howe på kommunikationsavdelningen i en intervju med hd.se.

Läs hela intervjun i artikeln: Lagret som räddar liv, på hd.se

Vill du vara med och stödja vårt arbete i katastrofer kan du ge en gåva här!

I slutet av september reste UNICEF-ambassadören Liza Marklund till Afrikas Horn. Idag publicerar Expressen den första delen i en reportageserie om barnen situation i det katastrofdrabbade området.

I tre reportage med start idag berättar Liza Marklund om familjer som vandrat i dagar, svårt undernärda barn och mammor som inte kunnat ge sina barn mat. Vid den Kenyanska gränsen mötte hon och fotografen Martin von Krogh flyktingar från Somalia som berättade om sin långa resa och om kampen för att överleva. Men i reportagen beskriver Liza också hur svår situationen är för den bofasta befolkningen i Kenya som bor runt omkring de stora flyktinglägren.

I det stora flyktinglägret i Dadaab i Kenya träffade de UNICEFs personal och de fick också se hur förnödenheter och hjälp når fram och hur vi arbetar på plats med att hjälpa alla de barn, kvinnor och familjer som drabbats av den svåra torkan.

Läs mer om vårt arbete på plats på Afrikas horn

Katastrofen i Östafrika är i allra högsta grad pågående, även om media lyfter den allt mer sällan. Vi vill ändå passa på att tacka för alla de gåvor som hittills kommit in. Ett stort tack till alla Världsföräldrar, givare, samarbetspartners – H&M och IKEA, egna insamlare, företag, bloggare och fans som tillsammans samlat in 28 miljoner till vårt katastrofarbete i Östafrika och därmed bidragit till att rädda många barns liv.

Ett av de barnen är treåriga Aden som du får du träffa i filmen här under:

Att sprida information är ett enkelt sätt att hjälpa

Att vi lyckats samla in så mycket pengar är mycket tack vare alla er som på olika sätt varit med och uppmärksammat insamlingen. Ett stort tack för en viktig insats säger vi till:  alla som spridit insamlingen på unicef.se och Facebook genom att dela och ”gilla” den. Tack till alla som retweetat våra tweets, till alla som spridit vårt SMS-nummer, som tipsat vänner per mail, som startat egna insamlingar och som bloggat om insamlingen. Utan er hade vi aldrig nått så många människor som varit med och skänkt pengar till Östafrika.

Att dela/”gilla” information är ett snabbt och enkelt sätt att vara med och rädda liv. Vill du ha mer informtion om hur du går tillväga kolla in sidan: sprid budskapet! Har du en egen blogg kan du även gå med i nätverket: Bloggare för varenda unge

Här kan du läsa om en del av det vi åstadkommit i Östafrika!

Och nedan kan du kolla in några av alla härliga bloggare som varit med i kampen för Östafrikas barn.

Kenza: Hjälp barnen i Östrafrika!

Elin Kling: Everybody can do something

Underbara Clara: I olika baljor

Jsjolin: UNICEF

Jensens tankar: Afrikas Horn

Ninni Södergren: Miljontals barn drabbade av svälten i Östafrika

Skärgårdsmamman: Hjälp UNICEF i Afrikas Horn

TACK!

/ alla vi på UNICEF Sverige

Här är det sista inlägget från vår generalsekreterares resa från Afrikas horn:

Del. 5

Nu är jag på väg hem till Sverige igen. Jag sitter i flygplanet och tittar ut. Moln och sol. Så vackert.

Under min resa till Afrikas horn har jag lärt mig att titta på himlen på ett nytt sätt. Jag letar efter sandtromber, efter vind och moln. Tre tecken som tyder på att regnperioden är på väg. Lite vind har jag fått uppleva, några små moln har stundtals mildrat solens värme och ett par sandtromber har avtecknat sig i fjärran.
Räcker det för att det skall bli regn, och tillräckligt mycket regn? Jag vet inte, men jag lägger nu mina oroligaste förväntningar på det, tillsammans med alla etiopier, kenyaner och somalier som jag har träffat. Tillsammans också med alla hjälparbetare på plats. Vi har nu alla samma oro i ögonen.

Jag tar med mig hem i mitt hjärta många barnansikten och många människoöden. Hur kan man glömma alla barn på sjukhus, alla mammor som trängs vid vattendistributioner, alla pappor som får gå allt längre väg med sina allt färre djur, alla familjer som har lämnat allt efter sig och vandrat långa sträckor för att komma till ett läger, ett hälsohem, en annan by?

Jag tar med mig hem den absoluta övertygelsen att barn har rätt till liv, men också att de vill leva. Hur kan man annars förstå att det går så bra att rädda så många och i sådant bedrövligt tillstånd? Det behövs omsorg, det behövs kunskap, det behövs medicin, det behövs mat och vatten. Men det behövs också vilja till liv.

Jag åkte till Afrikas horn med en enorm oro för det jag skulle få se. Det har på alla sätt och vis varit en mycket tuff resa, men jag har fått se att hjälpen kommer fram och att den gör skillnad, och jag har fått träffa de mest fantastiska människor – barn som vinner den ojämna kampen mot undernäring och sjukdomar, vuxna som delar med sig av sitt sista korn, sitt sista vatten.

Jag har också sett det fantastiska arbete som hjälporganisationerna gör i fält, och de fantastiska hjälparbetare som har kommit från Sverige, Pakistan, Mozambique, Australien… Från världens alla hörn, för att kunna hjälpa här i Afrika. Hjälpen är dömd att inte räcka till i en sådan katastrof, men den räcker långt. Solidariteten och engagemanget räcker ännu längre.

Jag är så stolt över UNICEFs arbete, och jag är så stolt över att vi i Sverige, tack vare alla våra givare har kunnat hjälpa till.

Jag tittar ut igen genom fönstret. Inga tromber, ingen vind. Bara några vita moln.
Må det regna.

/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs Véroniques tidigare inlägg.

Ge till gåva till Afrikas horn här.

Här kommer den fjärde delen av vår generalsekreterare Véronique Lönnerblads berättelse från Afrikas Horn.

Del 4.

Somalia, Kenya och nu Etiopien…

Etiopien är ett stort, gammalt, historiskt land där mycket fungerar förhållandesvis bra. Ett land som på sista tiden har sett sin BNP öka med 9-10 procent. Ett land där barnens villkor har förbättrats dramatiskt, i synnerhet när det gäller barnadödlighet och utbildning.

Men också ett land där fortfarande 39 procent av befolkningen lever i yttersta fattigdom och där man räknar med att ungefär 8 miljoner människor årligen är i behov av humanitär hjälp. Nu när torkan också drabbat Etiopien har siffran stigit till 12-13 miljoner.

Etiopien drabbas hårt men här är situationen ändå bättre än i Kenya och Somalia. Regeringen är ekonomiskt och socialt progressiv, och här har UNICEF bidragit till att bygga upp ett decentraliserat hälsosystem som täcker stor del av landet och som nu visar resultat. Ett sjukhus per 100 000 invånare, ett hälsocenter per 25 000 och utöver det mindre hälsoposter samt mobila hälsoteam. Ett system som gör att man på ett ganska tidigt stadium upptäcker barn i behov av hjälp. UNICEF har varit med om att utforma systemet och levererar bland annat mattillskott, vacciner och mediciner. Man utbildar också den lokala personalen.

Jag besökte ett sjukhus i Gode, en stad som ligger ca 600 kilometer från Somalia. I anslutning till sjukhuset ligger ett så kallat ”stabilisation center”, det vill säga en mindre vårdcentral för barn med både akut näringsbrist och andra sjukdomar – de flesta orsakade av undernäringen.

Jag fick se mycket svåra fall av undernäring. Farahs kropp vägrade att ta emot mat. Han var med andra ord alltför svag för att ens få lust till mat trots att han så väl behövde det. Trots sina två år, såg han ut som åtta månader. Han var för svag för att gå. Han var för svag för att stå. Han behandlades med dropp.

Där fanns också en liten flicka med både anemi och tuberkulos. Det enda livstecknet från henne var ljudet från hennes svåra andning.

Där fanns barn med vattenskalle och svullna kroppar. Deras mammor var ändå ganska lugna. De visste att deras barn skulle räddas. För barnen blir faktiskt bra. Får de bara medicin och terapeutisk näring är det ytterst få som dör. De räddas. De blir bra. De lever.

I anslutning till sjukhuset tog man också emot blivande mammor med svåra graviditeter. Även där var orsakerna ofta relaterade till fattigdom. När jag kom dit hade en ung mamma precis fött barn, men barnet hade dött.

Utan tillstånd från pappan hade man inte fått utföra det nödvändiga kejsarsnittet. Familjen bodde långt från sjukhuset och det hade tagit 20 timmar att nå pappan och övertyga honom. När det väl var gjort, var det för sent för barnet.

Tänk att det är så lätt att mista livet… Tänk att det är så lätt att rädda livet. Barnens vilja till att leva ger dem kraften att överleva det värsta tänkbara. Men för att göra det behöver de näring, omsorg och skydd. De har rätt till det. De har rätt till sina liv.

/ Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Igår arrangerades golftävlingen Operakällaren Trophy. Tävlingen, som genomfördes för femte året i rad, samlade i år in pengar till barnen i det katastrofdrabbade området på Afrikas horn. I samband med tävlingen hölls under morgonen ett frukostseminarium där bland andra Hans Blix, f.d. utrikesminister och Jan Eliasson, ordförande Water Aid, delade med sig av sina personliga omvärldsanalyser.

Årets tävling med efterföljande bankett och auktion samlade in 2,4 miljoner kronor, ett fantastiskt resultat. Totalt, under de fem år tävlingen nu hållits, har Operakällaren Trohpy samlat in 6 miljoner kronor.

– Operakällaren Trophy har verkligen utvecklats till den välgörande faktor som jag en gång drömde om. Jag har själv varit i Afrika och upplevt människornas lidande på nära håll och kan bara tacka alla de människor som ställt upp med ekonomiska bidrag till Operakällaren Trophy. Nu hoppas jag att årets tävling fått fler att blir uppmärksamma på vad som händer i världen, säger Abbe Ibrahim, vd Operakällaren.

– Katastrofen på Afrikas horn slår hårdast mot barnen. UNICEF arbetar varje dag för att få ut näring,mediciner och rent vatten till de drabbade. Operakällaren Trophys insamlade bidrag är ett viktigt stöd till arbetet för att rädda liv, säger Per Westberg, vice generalsekreterare för UNICEF.

Spännande frukostseminarium

Frukostseminariet som hölls innan golftävlingen samlade nationell och internationell expertis. I år fickdeltagarna förmånen att lyssna till Jan Eliasson, ordförande Water Aid och Hans Blix, f.d. utrikesminister och f.d. chef för FN:s vapeninspektörer i Irak. De delade med sig av personliga erfarenheter och omvärldsanalyser under ledning av moderator Mark Levengood. Kerstin Karlström från UNICEF Kenya informerade hur de insamlade pengarna kommer att användas och Pär Johansson, årets föreläsare 2010 och grundare av Glada Hudik-teatern, gav sin syn på människors lika värde.

Ett stort tack riktar vi till Abbe, Operakällaren och alla de som var på ett eller annat sätt bidrog till en fantastisk dag och kväll till förmån för barnen på Afrikas horn.

Bilder från gårdagen:

Se fler bilder från gårdagen på Picasa!

Del 3

Här kommer den tredje delen av vår generalsekreterare Véronique Lönnerblads berättelse från Afrikas Horn:

Jag lämnade igår lägret i Dabaab och åkte till Wajir-regionen i nordöstra Kenya. En resa genom ett månliknande landskap. Kilometer efter kilometer av sand och döda buskar och träd. Allt är bränt, inte en enda grön fläck någonstans. Enstaka djur här och där som söker sig allt närmare till byar och vägar i hopp om att kunna hitta vatten och mat där. Även vilda djur drabbas hårt och så nära som vid flygplatsen i Wajir kan man se kadavret av en giraff. De är flockdjur, men flocken har försvunnit.

I Wajir-regionen där man lever på djur är situationen akut. Man säger att 60 procent av korna har dött, 50 procent av getterna och nu 40 procent av kamelerna. De få djur man ser är i bedrövligt tillstånd, de kan inte ge mjölk längre och de orkar inte ens ta sig till vattenställena. Det innebär att man inte längre kan livnära sig på dem eller använda dem i arbetet. Kamelerna, som i vanliga fall kan bära 80 liter vatten, orkar nu knappt med hälften.

Regionen har därför drabbats hårt, och människorna har fått lämna sina hem för att komma till de hälsocenter som UNICEF, tillsammans med andra organisationer och lokala myndigheter, har installerat. De flockar sig också omkring de vattenhål som vi har installerat eller förbättrat, och som skall kunna användas av både människor och djur. Det är mest kvinnor och barn som samlas där i improviserade boenden som knappast djur ens skulle vilja bo i. Hur skall det gå för dem den dag det börjar regna? Här måste man också förbereda sig för det regn som en dag skall komma. Det kommer också att föra med sig nya behov och nya sjukdomar. Efter tre uteblivna regnperioder kommer regnet till sist att bli en välsignelse men den kommer också att först innebära nya lidanden.

De flesta män har stannat hemma. Ibland med några barn till hjälp, för att kunna passa de djur de fortfarande kan ha.

Vid en vattenreservoar träffade jag en man som hade kommit hit med sina fem kameler. Tio getter och fem kameler var det enda han hade kvar. Han berättade att han inte kunde ge sina djur vatten och mat på samma ställe. Det tog honom ungefär fem dagar att komma till vattenreservoaren med sina kameler. Varje gång var det fara för att någon av dem inte skulle överleva resan. Sedan var han tvungen att stanna där ungefär en vecka för att de skulle hinna både dricka och vila sig. Sedan var det ytterligare fem dagar för att vandra till ett ställe där de skulle få äta. Och sedan var det dags att vandra igen för att kunna ge dem vatten… Och varje gång minskade antalet djur.

Jag träffade också många kvinnor och barn som hade fått lämna sina hem. De berättade om sin sorg, om sin ångest, men de berättade också att de var glada för att de hade kommit. Här fanns det vatten att dricka, även om det är ransonerat, och framför allt kunde deras barn få mattillskott och vård.

Och barnen, vad pratade barnen om? De pratade om att skolan börjar igen på måndag efter lovet, och att de hoppas kunna gå tillbaka till skolan. UNICEF har gjort sitt bästa för att stödja skolorna men skolstarten lär bli svår. De eländiga skolorna hade redan svårt att ta hand om de barn som fanns i området. Nu tillkommer alla dessa nya barn. Dessutom har många lärare lämnat området.
Glädjen och hoppet fanns i alla fall, liksom en del möjligheter. I Kenya finns det skolavgifter och man skall ha skoluniform. UNICEF har förhandlat med myndigheterna så att dessa två tvång inte kommer att tillämpas.

Det jag har sett här är den extraordinära solidariteten mellan människorna. De existerande samhällena var redan mycket fattiga och de har också drabbats mycket hårt av torkan. Ändå är man beredd att dela med sig av sitt sista korn till de nyanlända, av sin sista droppe vatten.

Det är vår plikt att fylla på med egna korn och droppar. Många av de korn och droppar de delar på är de korn och de droppar vi har skickat. De behöver flera och de kommer att behöva det länge. Första skörden blir i bästa fall i januari/februari. Det är långt till dess.

/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Vår generalsekreterare Véronique Lönnerblad befinner sig just nu i Afrikas horn, på väg in i Somalia. Här kan du läsa hennes första blogginlägg.

Del 1

Landade igår i Nairobi. Efter alla skräckreportage om läget i Kenya känns det konstigt att se att staden är sig lik: en stor affärsstad, fylld av bilar, män i kostymer…livet här fortsätter som vanligt. Tillsammans med mina kollegor ägnade vi hela dagen åt så kallade briefings (lägesrapporter), bland annat om säkerhet med fokus på lägren och Somalia. Efter det förstår jag ännu bättre hur svårt det är att arbeta där.
I Somalia har vi 160 anställda i landet (både nationell och internationell personal). Vi är en av få organisationer som finns inne i landet och kommer in med hjälp. Säkerhetsläget ändras dock hela tiden och våra leveranser måste därför ta olika vägar varje dag. Under de två senaste månaderna har vi kommit in i landet med cirka 60 lastbilar, sex fartyg och cirka 60 flygplan, totalt cirka 4000 ton mat. Numera landar tre flygplan om dagen från oss med olika förnödenheter, framförallt näringstillskott.

Idag ska jag åka till Somalia för att få ta del av situationen för de tusentals människor som vandrar till fots till Kenya. Jag ska också till flyktinglägret i Dadaab som i antal motsvarar Kenyas tredje största stad med 500 000 flyktingar. Det kommer 8 500 nyanlända varje dag. 65% är barn och resten framförallt kvinnor. När de anländer är de i mycket dåligt skick. Alltför många barn går inte att rädda.

Ansvaret för lägret ligger på UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, som i går fick 62 miljoner USD för att utveckla och förbättra situationen i lägret i Dadaab. En ofantligt stor summa pengar som kommer att kunna hjälpa hundratusentals som inte har ett eget hem.

UNICEF arbetar med katastrofens första fas men jobbar samtidigt långsiktigt med vad som händer när katastrofens mest aukta fas är över. Vad kan man göra för att något liknande inte ska hända igen? Hur kan man till exempel ta till vara på allt vatten som kommer med regnet under kanske två till tre månaders tid osv?

Pengarna behövs nu och de kommer att behövas under lång tid framöver. De gör skillnad. I de delar där organisationer som UNICEF har verkat kan man se att situationen blivit bättre. Det gäller bland annat tillgången till vatten.
/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs Veroniques dagbok, del2!

UNICEF-ambassadören och sångerskan Angelique Kidjo kommer under morgondagen att leda en live-chat via ” UNICEF Livestream”. I panelen finns förutom Angelique; Louis-Georges Arsenault, chef för UNICEFs katastrofenhet och Mr. Maulid Aden Warfa, katastrofexpert för UNICEF i centrala och södra Somalia (via Skype från Nairobi).

Live-chatten kommer att starta klockan 16.30 (svensk tid) onsdag 17 augusti och pågå i en timme. Chatten kommer att vara på engelska.

Så klicka in dig på ”UNICEF Livestream”, här (du kan OSA ja till eventet redan nu). Logga sedan under chatten in dig via Twitter eller Facebook (på Livestream-sidan) och ställ dina frågor om svältkatastrofen på Afrikas horn under hashtaggen #askUNICEF.  Alla frågor om Östafrika välkomnas!

Just nu erbjuds H&Ms kunder, i butiker runt om i landet, att runda upp växeln till förmån för barnen i Östafrika.

Vi är jätteglada och väldigt tacksamma för att H&M hjälper till i kampen att rädda livet på undernärda barn. H&M reagerade snabbt på vädjan om bidrag till de humanitära insatserna och har redan tidigare donerat 100 000 USD för att stödja UNICEFs katastrofarbete på Afrikas horn.

Ett stort tack säger vi till H&M och hoppas på att många väljer att runda upp till förmån för barnen.

H&M är ”All For Children”

H&M är en av UNICEFs största internationella samarbetspartners. Företaget har lång erfarenhet av arbete med sociala frågor och samarbetet består bland annat av ett femårigt projekt mot barnarbete i Indien och insatser för att förebygga hiv bland unga kvinnor i Kambodja. Läs mer om UNICEFs och H&Ms samarbete här.

Ps. Du har väl inte missat att H&M släpper en barnkollektion till förmån för UNICEF i oktober. Kolla in delar av kollektionen redan nu.

UNICEF är jätteglada och väldigt tacksamma för att IKEA Foundation och H&M hjälper till i kampen att rädda livet på undernärda barn på Afrikas horn. Båda företagen reagerade snabbt på UNICEFs vädjan om bidrag till de humanitära insatserna.

H&M donerar 100 000 USD för att stödja UNICEFs katastrofarbete på Afrikas horn. IKEA Foundation ger 1 miljon euro till UNICEFs arbete för undernärda barn i Somalia.

Läs mer här: Om IKEA Foundations bidrag, Om H&M:s bidrag

Stöd UNICEFs katastrofinsatser på Afrikas horn.

Varför är det så svårt att få bukt med svälten i Afrika? Hans Rosling, världsberömd professor i global hälsa förklarar varför Afrikas horn åter har drabbats av svält och varför det är så viktigt att vi hjälper de drabbade. Se hela intervjun (ca 5 min lång) nedan.

Vill du hjälpa de drabbade i Östafrika? SMS:a LIV till 72 900 och ge 50 kr.

Vill du läsa mer om vad UNICEF gör i Östafrika kan du göra det här: http://www.unicef.se/stod-oss/aktuella-insamlingar/katastrofhjalp-till-afrikas-horn