Sedan 2003 har andelen barn som smittas med hiv av sina mammor i Thailand sjunkit från drygt tio procent till under två procent 2015. Enligt WHO:s riktlinjer anses överföring av hiv från mamma till barn vara utrotat i ett land när andelen fall sjunker under två procent, och då kan landet certifieras.

När en kvinna som lever med hiv blir gravid är risken för att viruset överförs till barnet 35 procent om inget görs. När kvinnan får medicinsk behandling minskar risken till mindre än två procent.

Ett team av experter från bland annat UNICEF, WHO och UNAIDS bekräftar att Thailand, Armenien, Vitryssland och Moldavien har nått målen för att minska smittan mellan mamma och barn, både när det gäller syfilis och hiv.

UNICEF arbetar mot hiv och aids över hela världen, både förebyggande för att förhindra spridningen och med direkt hjälp till dem som har drabbats allra hårdast av sjukdomen. Alla barn har rätt att skyddas mot farliga sjukdomar.

Tillsammans kämpar vi för att alla barn ska få en frisk och bra start i livet.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter! Vill du vara med och kämpa för fler framsteg för barn världen över? Bli Världsförälder nu.

Ere var en av de första bebisarna i sitt län att få en fullständig behandling för att förhindra att han smittades med hiv av sin mamma. I samband med UNICEF-stödd information till gravida kvinnor fick hans mamma Yanzhe kunskap om varför det är viktigt att berätta för vårdpersonal om hennes hivstatus. Förut kände hon inte till riskerna eller hur man kan förhindra att barn smittas av hiv.

Genom hela graviditeten gick Yanzhe på kontroller, fick bromsmediciner och födde sedan Ere på sjukhus så att också han kunde få behandling och hålla sig frisk.

Ere betyder ”lilla björn” och det var en stor glädje och lättnad för hans föräldrar när hans båda hivtester visade negativt resultat. Tack vare programmet för att förhindra smitta mellan mamma och barn är han nu en frisk och glad liten bebis.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter! Vill du vara med och kämpa för fler framsteg för barnen? Bli Världsförälder idag.

Sydafrika – många barn är föräldralösa   

Hiv och aids har lämnat ett stort avtryck på det sydafrikanska samhället. Nära hälften av alla föräldralösa barn i landet har förlorat sina föräldrar i aids. Behovet av behandling för dem som lever med hiv är stort. Hiv och aids har också bidragit till svaga hushållsstrukturer, 2011 levde bara 46 procent barn under femton år med båda sina biologiska föräldrar, och mer än 11 procent bodde inte med någon av sina biologiska föräldrar.

Utan effektiv behandling riskerar mer än hälften av alla barn som föds med hiv att dö före sin andra födelsedag. I länder som Sydafrika orsakar hiv till mellan 10 och 28 procent av alla dödsfall bland barn under fem års ålder.

Viruset kan överföras från mamma till barn

I kåkstaden Ekangala träffar Carola mamman Gugulethu och hennes tio månader gamla son Sibongakonke. När Gugulethu precis hade fått veta att hon var gravid fick hon beskedet om att hon var hiv-positiv. Hela hennes värld rasade samman och hon var fruktansvärt rädd att hon skulle överföra viruset till sitt barn.

Gugutlethu vände sig till den UNICEF-stödda organisationen Mothers 2 Mothers som har en klinik i staden där hon bor. Dit kan hiv-positiva mödrar komma och få medicin, stöd, bearbetning och utbildning om viruset. Tack vare det stödet har viruset inte överförts till hennes son.

Vad gör UNICEF?

UNICEF kämpar för att alla hiv-positiva mödrar och barn ska få den vård de behöver, och för att viruset inte ska överföras från mamma till barn. Tillsammans med regeringen och lokala organisationer i landet arbetar vi för att hitta kvinnor som har fått viruset och som är i samma situation som Gugulethu.

För att förändra situationen arbetar UNICEF med en kombination av förbyggande åtgärder kallat PMTCT (Preventing mother-to-child transmission), tillsammans med antiretroviral behandling (ART) för mamman och det nyfödda barnet, samt utbildning i hygien och spädbarnsuppfödning. Metoden reducerar risken för att viruset ska överföras från mamma till barn till mindre än fem procent.

Men det finns mycket mer att göra. Utmaningarna för att nå gravida kvinnor i behov av PMTCT är enorma i regionen. Även om många länder har gjort stora ansträngningar för att etablera PMTCT så har inte gravida kvinnor ute på landsbygden alltid möjlighet att få dem. Därför behöver de stöd.

Bli Världsförälder nu och var med och förändra barns liv.

Stora framsteg har gjorts inom nästan alla områden i kampen mot hiv, men inte för barn och unga mellan 10-19 år. Endast vart fjärde barn under 15 år har tillgång till livräddande bromsmediciner. Dödsfallen sjunker inom alla åldersgrupper utom just för de i åldrarna 10-19 år.

Antalet nya infektioner minskar också långsammare i denna åldersgrupp jämfört med andra. Unga flickor är värst drabbade, särskilt i länder söder om Sahara. Under 2013 smittades mer än 860 unga flickor med hiv varje vecka i Sydafrika, jämfört med 170 pojkar.

För 10-15 år sedan var det många barn som inte fick sin hivstatus diagnostiserad. Nu växer de upp omedvetna om att de lever med viruset, och med små möjligheter att sjukdomen ska upptäckas och kunna behandlas.

Nytt initiativ mot aids bland unga

Idag möttes ledare från runt om i världen i Nairobi, Kenya, för lanseringen av ett nytt initiativ mot aids bland unga. Mer än 200 unga representanter från olika ungdomsrörelser var på plats, tillsammans med UNICEF, UNAIDS, WHO och flera andra partners. Initiativet kallas ”All In” och har som syfte att involvera och stärka unga i beslutsprocesser och stärka ungdomsrörelser, samt engagera nationella ledare i arbetet att nå barn och unga med livräddande insatser mot hiv.

– Barn och unga borde vara de första som drar nytta av framstegen som görs i kampen mot hiv, inte de sista, säger UNICEFs högste chef Anthony Lake. Vi måste nå de unga som vi missar och engagera alla unga i kampen för att stoppa aids. Målet om en aidsfri generation kan inte uppnås utan dem.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar både förebyggande för att förhindra spridningen av hiv och med direkt hjälp till dem som har drabbats allra hårdast av sjukdomen. Vi arbetar framförallt inom fyra områden:

• Förhindra att barn och ungdomar smittas av hiv, främst genom att sprida information
• Förhindra att hiv-positiva gravida kvinnor överför smittan till sina barn
• Vård och stöd till barn och föräldrar som är hiv-positiva och sjuka i aids
• Extra skydd till barn som har blivit föräldralösa på grund av aids

Här kan du läsa mer om hur UNICEF arbetar för att stoppa hiv och aids.

Du kan vara med oss i kampen mot hiv och aids. Köp hiv-test i vår gåvoshop. Att hiv-testa alla gravida kvinnor är oerhört viktigt då man kan förhindra att barnet smittas genom att ge en blivande mamma bromsmediciner. Tack för din hjälp.

Under ett fältbesök i Uganda besökte jag redaktionen för tidningen Straight Talk. Det är en otroligt cool tidning gjord av ungdomar för ungdomar om kärlek, sexualitet och relationer. Den startades för 20 år sedan och blev på kort tid mycket populär bland landets ungdomar. Äntligen kunde de läsa om sex, relationer och sådant som är tabu att prata öppet om i Uganda och många andra länder. Tidningen gav också dess unga läsare livsviktig information om rättigheter, hiv och hur man skyddar sig.

Idag är the Straight Talk Foundation en stor organisation som ger ut fem tidningar, sänder radioprogram på 17 lokala språk och sprider information om kärlek, rättigheter och sex. Allt riktat mot ungdomar. De driver också fyra ungdomsmottagningar där unga bland annat kan få gratis rådgivning om preventivmedel, sexualupplysning, göra graviditetstest och testa sig för hiv.

Det är precis denna typ av riktade satsningar till ungdomar som behövs för att bryta den negativa trenden att fler unga idag dör av aids än tidigare. För andra grupper är trenden positiv jämfört med för 10 år sen. Betydligt färre små barn smittas idag av hiv av sina mammor. Mångdubbelt fler barn och vuxna har tillgång till livsviktiga bromsmediciner. Färre unga vuxna smittas av hiv och stigmat kring sjukdomen minskar på många håll.

Men till barn och unga mellan 10 och 19 år når man inte ut i tillräcklig grad. Det finns för få ungdomsanpassade ställen att testa sig, få stöd och information. Sexualundervisning saknas i de flesta skolor. Kunskapen om sjukdomen är fortfarande generellt för låg och stigmat starkt. Ungdomar som lever med hiv hoppar ofta av behandlingen för att de får för dåligt stöd.

Men problemet är så klart mer komplext än så. Det är fortfarande förfärande många ungdomar, främst flickor, som blir utsatta för sexuella övergrepp på grund av att många pojkar och män anser sig ha rätt att ha påtvingat sex med dem. Många utsatta flickor har också sex med äldre pojkar och män i utbyte mot mat, kläder, mobiltelefon eller pengar. Det är inte heller ovanligt att elever tvingas ha sex med sin lärare för att få ut sina betyg, vilket har kommit att kallas ”sex for grades”.

Brist på jämställdhet och respekt för varandras rättigheter, fattigdom och maktobalans är grundproblemen som måste bekämpas. Några av de saker UNICEF stödjer är fler ungdomsvänliga ställen för testning, behandling och stöd, arbete med attityder kring jämställdhet och rättigheter, riktade ekonomiska bidrag till utsatta ungdomar, ökad kondomanvändning och fler forum där ungdomar kan få information och prata om sex, kärlek och respekten för varandra. Låt oss alla stödja detta viktiga arbete så att fler ungdomar går säkra genom den riskfyllda tonårstiden.

Mellan 2005 och 2012 ökade antalet dödsfall i aids bland barn och unga i åldrarna 10-19 år med 50 procent – från 71.000 dödsfall per år till 110.000. I den åldersgruppen fanns det 2012 uppskattningsvis 2,1 miljoner hivsmittade barn.

Enligt rapporten krävs det en ökad satsning på förebyggande insatser för att bryta den negativa trenden. Sådana insatser kan till exempel handla om kondomer, bromsmediciner, ökade möjligheter för unga för testning och rådgivning, frivillig manlig omskärelse och upplysning.

Om man under 2014 satsar 36 miljarder kronor på den typen av förebyggande arbete, så kan man rädda två miljoner barn och unga – och då särskilt flickor – från att smittas av hiv innan 2020, visar rapporten i en analys. Det innebär att det är möjligt att halvera antalet barn som smittas under den tidsperioden.

Framstegen är däremot redan nu stora när det gäller att förhindra att hivsmittan överförs till spädbarn från deras mammor. 2012 smittades 260.000 bebisar i samband med förlossningen, jämfört med 540.000 år 2005. Det betyder att man har lyckats förhindra att mer än 850.000 barn hivsmittades under den perioden.

Framgången beror främst på en utbyggd mödravård. På sistone har dessutom en ny förenklad behandling med bromsmediciner gjort det lättare att effektivt behandla kvinnor som lever med hiv, och att förhindra att smittan förs över till barnen under graviditet, förlossning och amning. Behandlingen består av ett piller om dagen som nu kan ges via vanliga vårdcentraler, vilket är en stor förbättring jämfört med tidigare då medicineringen var betydligt mer komplicerad.

Några av de största framstegen har gjorts i länder söder om Sahara i Afrika, som är hårt drabbade av hiv och aids. I Ghana sjönk antalet nysmittade spädbarn med 76 procent mellan 2009 och 2012, i Namibia med 58 procent, i Zimbabwe med 55 procent, i Malawi och Botswana med 52 procent och i Zambia och Etiopien med 50 procent.

Rapporten understryker att om visionen om en aidsfri generation ska bli verklighet så måste fler barn som lever med hiv få bromsmediciner. 2012 var det bara 34 procent av hivsmittade barn i låg- och medelinkomstländer som fick den behandling som de behövde, jämfört med 64 procent av de vuxna. Som en följd var det uppskattningsvis 210.000 barn som dog av aidsrelaterade sjukdomar 2012.

Köp aidstest i gåvoshopen och hjälp till att förhindra att smittan överförs från mamma till barn.

Föräldralösa Lamin hoppas på ett bättre liv

I staden Makeni träffade Anja Pärson elvaåriga Lamin, hans fem veckor gamla lillebror John och mormor Isatu som ensam tar ensam hand om barnen. De två föräldralösa pojkarna har nyligen flyttat till sin mormor i Freetown i utkanten av staden Makeni. De är fattiga och utsatta och bebisen John som även han lever med hiv är mycket svag. Isatu har varken råd med mat eller de mediciner John behöver för att överleva men tack vare den lokala organisationen Happy som UNICEF stödjer får han bromsmediciner och bröstmjölksersättning och blir starkare för varje dag.

Storebror Lamin har klarat sig från smittan men han lever extremt utsatt. Han har inte bara förlorat båda sina föräldrar i aids utan är dessutom tvungen att hjälpa sin mormor hemma istället för att gå i skolan. Anja Pärson följde Lamin i hans vardag – när han hämtar vatten, hjälper till med kolen de säljer för att få in lite pengar och tar hand om sin lillebror. Men Anja fick även följa med Lamin när han registrerades på Happy Center, den lokala organisation som UNICEF stödjer. En plats där han kan få vara barn och leka med andra i liknande situation, men också få mat, hjälp och stöd.

– Det är så lite som krävs här nere för att få ett liv att bli annorlunda. Om man kan ge 100 kronor i månaden genom att bli Världsförälder, vad det skulle göra skillnad här, säger Anja Pärson.

Sierra Leone – ett land härjat av inbördeskrig 

Sierra Leone i Västafrika är ett av världens fattigaste länder och tio år av inbördeskrig har satt sina spår i stora delar av samhället. Sedan freden 2002 pågår en långsam återuppbyggnad men det är lång väg kvar. Hiv och aids är enormt problem i landet och 300 000 barn är antingen hiv-smittade eller har förlorat en eller båda sina föräldrar i sjukdomen.

Att leva med hiv och aids är inte bara svårt på grund av sjukdomen i sig utan de drabbade bär även på ett stort stigma. UNICEF kämpar för att bryta det genom att bland annat nå ut med kunskap om sjukdomen till fler, ett exempel projektet Happy.

Vad gör UNICEF?

UNICEF stödjer Happy (the Hiv and Aids Prevention Project for Youth) – en lokal organisation som ser till att barn som John får tillgång till bromsmediciner och mat och att de äldre barnen som Lamin får leka med andra i samma situation. De får också utbildning om hiv och aids och på Happy kämpar man för att fler ska känna till riskerna med hiv/aids och därmed förändra det stigma som fortfarande finns kring sjukdomen.

Happy är verksamma i huvudstaden Freetown och Makeni och hjälper i dagsläget 250 barn. De gör bland annat följande:

• Ser till att föräldrar eller vårdnadshavare vet hur de ska ge barnen bromsmediciner och att de regelbundet tar barnen till sjukhuset
• Informerar vårdnadshavare, föräldrar och lokala samhällen om riskerna och påverkan av hiv och aids på barn
• Utbildar ungdomar om hiv och aids så att de kan föra informationen vidare till fler och se till att fler testar sig (genom ungdomsklubbar)
• Har utbildat fosterfamiljer (15 i Makeni) för de barn som vare sig har föräldrar, mor- eller farföräldrar kvar i livet
• De utför hivtester och ser till att barn som är hivpositiva får bromsmediciner från sjukhuset
• Ger möjligheter för barnen att träffas och leka och bara vara barn

Vi vet att det går att skapa en bättre värld för alla barn och vet hur man gör, men vi behöver bli fler i kampen för varenda unge. Vill du hjälpa till och förändra barns liv – bli Världsförälder!

På söndag, den 22 juli, samlas engagerade och experter från hela världen då årets viktigaste internationella aidskonferens inleds i Washington D.C. Att konferensen hålls i USA, för första gången på två decennier, är i sig en stor framgång. Det beror nämligen på att hivpositiva människor får komma in i landet igen, både som besökare och invandrare, efter en diskriminerande lag slopades år 2009.

I videon ovan diskuterar Craig McClure UNICEFs roll i den globala kampen mot hiv- och aidsepidemin.

Enkla och smarta lösningar

Under konferensen ska UNICEF bland annat leda ett seminarium på temat ”Innovationer för att stoppa hiv-överföring från mamma till barn”. För samlade ledare från hela världen kommer UNICEFs högsta chef Anthony Lake att berätta om nya uppfinningar och smarta lösningar som snabbt kan få ner antalet nya hiv-infektioner bland barn. Det handlar dels om praktiska strategier för att kunna genomföra storskaliga förbättringar. Men även om viktiga tekniska och medicinska uppfinningar som gör att utvecklingen går åt rätt håll. Mötet, som hålls på söndag den 22 juli, kommer att direktsändas via internet på adressen new.livestream.com/unicef

Du som använder Twitter kan följa konferensen via uppdateringar av @unicef_aids

Video om UNICEFs nollvision för epidemin: Let’s get to zero!

 

Läs mer om hur UNICEF kämpar för att stoppa hivepidemin och hjälpa de barn som drabbas.

 

Läs mer om smarta lösningar och innovationer här (på engelska):

”UNICEF and partner awarded for Programme Mwana, programme using SMS messages to deliver HIV test results”

”Angola strengthens services to prevent paediatric HIV infections”

”In Lesotho, colour-coded Mother-Baby Packs save lives”

250 000 kronor blev summan när hundratals löpare i torsdags samlades på Djurgården i Stockholm för att springa till förmån för UNICEF. Sveafastigheter, ett av företagen bakom UNICEFs projekt Företag för Malawi, var initiativtagare till löpeventet Spring för livet som ska hjälpa föräldralösa barn i Malawi. UNICEF-ambassadören Liza Marklund deltog vid starten av loppet, tackade för allas stöd och berättade lite om sina intryck från sina resor till Malawi.

I Malawi bor en miljon föräldralösa barn. 100 000 av dessa lever utan någon vuxen och tvingas klara sig helt på egen hand. De insamlade pengarna går till ett projekt som syftar till att ge barnen, trots avsaknad av föräldrar, tillgång till hälsovård, utbildning samt skydd mot våld och övergrepp.

Det är första året Spring för livet anordnas men planen är att det ska bli en årlig insamlingsaktivitet.

Ett stort tack till Sveafastigheter för initiativ och genomförande!

Malawi är ett av världens fattigaste länder och har ungefär lika många invånare som Sverige. 550 000  barn i Malawi har förlorat den ena eller båda föräldrarna på grund av aids. I Malawi finns ännu inget nationellt, statligt socialt skyddsnät för de familjer som drabbats av aids utan många av barnen lämnas helt ensamma utan någon som tar hand om dem. Släktingar räcker inte alltid till för att ta hand om alla föräldralösa. Barnen måste själva ta ansvar för det som är kvar av familjen och för att det ska finnas något att äta.

För sju år sedan träffade Liza Marklund några oerhört utsatta barn i Malawi – Madalitso och hans småsyskon Ethel och Gifti. De bodde då i ett fallfärdigt lerhus på landsbygden i Malawi. Deras mamma hade dött i aids fyra år tidigare. Tre dagar efter begravningen försvann deras pappa.

– Vad jag än gör, går, sitter eller står så tänker jag på hur jag ska kunna skaffa mat. Det här är mitt problem: Hur ska jag hantera det här ansvaret? sade Madalitso vid mötet 2005.

Kärt återseende

I februari i år återvände Liza till Malawi för att träffa Madalitso och hans syskon igen.

Tillvaron är bättre för barnen men livet är fortfarande hårt. Madalitso och Ethel går nu i byskolan båda två. Ethel har kommit något år längre med studierna, Madalitso måste fortfarande jobba och odla majs till försörjningen, men båda har nått motsvarande det svenska högstadiet. Giftie bor på en internatskola där han får mat, undervisning och behandling.

– Om vi inte hade fått hjälp hade Giftie varit död, säger Madalitso.

– Jag har tänkt så mycket på de här barnen genom åren. Då och då har jag fått sporadiska uppdateringar om deras situation. Jag har fått veta att de bott kvar i sitt hus och att Giftie, som visade sig vara hivpositiv, fått bromsmediciner, säger Liza Marklund.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar på alla nivåer i landet för att se till att alla de här barnen får den hjälp de behöver och har rätt till. Som FN-organ har vi en unik möjlighet att samarbeta med och påverka regeringen för att den ska göra sitt yttersta för föräldralösa barn.

Samtidigt driver vi projekt på bynivå för att direkt hjälpa barnen till en tryggare vardag. Vi har startat trygga barncenter och förskolor för föräldralösa och barn som har föräldrar som inte kan ta hand om dem.

Vi arbetar hårt för att syskon inte ska splittras och för att barnen ska få leva kvar i sin hemmiljö där de har sina kamrater och kanske också släktingar som kan ta hand om dem. Vi bidrar med ekonomiskt stöd till de allra fattigaste hushållen. Vi ger till exempel bidrag till skoluniformer eller kanske ett litet startkapital för att kunna odla och sälja grönsaker så att familjen klarar sig bättre.

Dessutom delar vi ut matpaket till barnen i skolorna. Det är ett mycket bra sätt att få föräldralösa barn att fortsätta i skolan. Om de får mat i skolan, och matpaket att ta hem till yngre syskon, kan de studera vidare och på så sätt få en chans till en bättre framtid.

Vi behöver bli fler som kämpar för barnen, bli Världsförälder idag.

En hel generation saknas

Moçambique är ett av världens fattigaste länder där hälften av befolkningen är barn. Nästan två miljoner av barnen är föräldralösa.

Hiv och aids är den huvudsakliga anledningen till att antalet föräldralösa och utsatta barn ökar. Antalet föräldralösa barn och familjer som bara består av barn förväntas öka ännu mer. Dessutom kommer snart en tid när det blir ännu fler familjer utan vuxna – när alla de äldre mormödrar och farmödrar som nu tar hand om sina föräldralösa barnbarn inte lever längre.

Luisa 74 år tar hand om nio barnbarn

Anne Lydén från Årsta utanför Stockholm är Världsförälder och fick i mars i år åka till Mocambique för att träffa några av världens utsatta barn och se hur UNICEF arbetar för att hjälpa barnen.

Hon träffar Luisa Jacinto som är 74 år. Efter att Luisas egna barn dog tar hon helt sjläv hand om nio av sina barnbarn. Barnen är mellan två och 15 år och alla i skolålder går i skolan.

De två äldsta barnen Samuel, 15 år, och Emma ,10 år hjälper till så mycket de kan och Luisa får ett månadsbidrag till mat. Men det räcker inte. Tvillingsyskonen Nando och Lucia är synligt undernärda och de äldre barnen orkar inte alltid att gå till skolan för att de inte har fått tillräckligt med mat.

– Det är lätt att känna hopplöshet då man vet att det är 1000-tals familjer som Luisas, men det finns hopp. UNICEF är med och bygger upp system för att ge utsatta familjer stöd och hjälp. Om det inte finns en vuxen i familjen, får de inget bidrag från myndigheterna. Så när Luisa inte längre finns och det är inte någon vuxen i familjen, kommer de inte att få någonting alls. Detta här arbetar UNICEF för att förändra, säger Anne Lydén, Världsförälder.

– Det var fantastiskt att på plats få möta UNICEFs kunniga personal som varje dag jobbar på att hitta lösningar som kan hjälpa många barn. Jag fick en inblick i att UNICEF inte bara jobbar på att skapa nationella system, utan att det finns länkar hela vägen ut till barnen i byar på landet och i fattiga bostadsområden. Vi kunde se hur lokala organisationer, som stöddes av UNICEF, kunde ge hjälp på gräsrotsnivå, men den här resan har gjort det väldigt tydligt för mig att det behövs så mycket mer. Behoven är enorma. Jag är verkligen stolt över att vara Världsförälder, men vi behöver bli många fler som bryr sig, fortsätter Anne.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar för att se till att de allra fattigaste och utsatta barnen ska få hjälp först. Vi letar upp de barn som behöver hjälp och registerar dem så att de kan få rätt stöd hos de lokala myndigheterna och organisationerna. Vi kämpar för att barnen ska få direkt stöd genom tillgång till mat, skolgång, hälsovård samt skydd mot våld och övergrepp. De får till exempel hjälp med förbättring av hus, matkuponger med mera, men vi ser till samtidigt till att det sker långsiktiga förändringar. Sedan 2006 har UNICEF registrerat åtta miljoner barn i landet, barn som annars hade stått utanför det sociala systemet.

Vi behöver bli fler som kämpar för barnen. Bli Världsförälder idag.

Idag, på internationella aidsdagen, är det ungefär 1000 barn som smittas av hiv från sin mamma under graviditet, förlossning och amning. 370 000 barn om året. Nästan samtliga dessa fall sker i fattiga länder.  Det är så klart helt oacceptabelt. Barn har rätt till liv och att födas friska. Ett av målen för UNICEFs arbete med hiv och aids under de kommande åren är nolltolerans. Inga barn i världen ska smittas av hiv år 2015.

Idag vet vi precis hur man undviker att mödrar överför hiv-smitta till sitt barn. Åtgärderna är enkla, mamman ska testa sig under graviditeten. Om hon bär på hiv-smittan ska hon börja ta anpassade bromsmediciner under graviditeten. Barnet ska helst förlösas med kejsarsnitt eller på vanligt sätt med hjälp av utbildad personal. Barnet ska sedan helammas under max sex månader, alternativt få bröstmjölksersättning om det finns tillgång till rent vatten. Om detta följs är risken liten för att barnet blir smittat av sin mamma.

Det har alltså gjorts stora framsteg på området. Idag får cirka hälften av alla gravida hivpositiva kvinnor bromsmediciner för att förhindra överföring av smittan till sitt ofödda barn. Denna siffra låg 2005 på endast 15 procent. Numera kan man också göra hiv-test på barn som bara är några veckor gamla och det finns väl anpassade bromsmediciner för barn.

Men fortfarande har vi lång väg att gå för att nå UNICEFs mål att inga barn ska smittas av hiv under sin första tid i livet. Systemen för barn- och mödrahälsovård har i många länder brist på resurser och utbildad personal och är inte tillräckligt samordnade. Avståndet till närmaste hälsocenter är ett också ett hinder för många mammor som bor på landsbygden. Många blivande mammor måste också få ökad kunskap om vikten av att hiv-testa sig under graviditeten. Mer resurser måste skjutas till, både genom att länderna lägger mer av de statliga pengarna på barn- och mödrahälsovård och genom internationellt bistånd som till exempel går genom UNICEF.

Låt oss tillsammans bidra till att barn- och mödrahälsovården stärks så att många fler barn kan födas friska.

/Eva Dalekant, programhandläggare internationell utveckling, UNICEF Sverige

UNICEF släpper idag en rapport om hiv och aids tillsammans med WHO och UNAIDS. Rapporten kan läsas i sin helhet på scribd här.

De ser väldigt lika ut, mor och son. Hon är 32 år gammal, har hiv och är ensamstående. Berättelsen om Aregai skulle kunna vara ännu en av dessa ändlöst sorgliga historier från Etiopien, men ändå är det inte så. Hon ler ofta, ett snabbt lite skyggt leende som ändå vittnar om en livsglädje.

Hon är väldigt stolt över sin son. Fsoha är nu 13 år och har tagit hand om henne under de svåra tiderna. ”Vem är pojkens pappa?” frågar jag okänsligt men får inget direkt svar. Istället får jag höra om hur hon under kriget mot Eritrea sökte sig till ett av motståndsrörelsens läger, där hon städade och lagade mat. Aregai tittar på mig som om jag förväntas dra mina egna slutsatser och det gör jag väl, en fattig kvinna i Etiopien kan ofta inte styra sitt eget öde, och ett militärläger är en våldsam och brutal plats.

Hur som haver, nu är hon ensam med pojken, det förflutna måste få komma till ro för den dagliga kampen är hård nog. ”Men sedan CCC startade har allt blivit bättre, verkligen allt!” Hon ler igen, det där flyktiga leendet, och berättar att hon fått hjälp att ta sig ur den lamslående fattigdomen. ”Jag behöver inte längre tigga, och Fsoha får gå i skola!”

Hela tiden håller hon armen runt sin sons axlar. Han har en t-shirt med ”Pokemon” skrivet tvärs över bröstet. Jag frågar honom om det, men han vet inte riktigt vad Pokemon är för något. ”Jag fick den vid en klädutdelning” säger han blygt. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som haft t-shirten tidigare. Tekniskt sett kunde det vara min son, fast naturligtvis är det inte det. Vem barnet än är får man hoppas och anta att han haft en bättre barndom än Fsoha.

Han har precis samma mörka ögonfärg som sin mamma och berättar att han tänkte bli doktor när han blir stor. ”Du blir säkert en bra doktor” säger jag, hur jag nu skulle kunna veta det. Fast å andra sidan, att ensam ta hand om sin hivsmittade mamma är väl en nog så kvalificerande grund för en blivande läkare.

Hiv och aids är inte lika utbrett i Etiopien som i södra delarna av Afrika, men naturligtvis är det väldigt stigmatiserande även här. Att smittas av hiv är skamfyllt, skammen över att dra sjukdom över sitt hus, att ligga släkten till last i en tillvaro utan marginaler, att långsamt ligga och tvina i hemmet med dödens skugga vilande över familjen. Men också det håller på att ändras nu. Bromsmedicinerna är gratis och fördelas bland de behövande i Etiopien. Tidigare idag pratade jag med en kvinna som berättade att den av de stora skillnaderna med mikrolånen är att hon inte längre behöver vara utstött. Med lånet får hon en ny identitet, som förvärvsarbetande, och får åter vara en del av den levande världen.

Både Aregai och hennes son står där, hennes arm runt hans axlar. De tittar på mig. Jag känner mig så tafatt. Jag vill ge något till dem, pengar, eller en penna eller något, vad som helst, bara jag på något sätt kunde bidra till att de får fortsätta vara en liten familj som äntligen får lite ordning i tillvaron. Men det går inte att ge något, enligt UNICEFs regler får man aldrig ge till enskilda barn. Vi hjälper alla barn, i hela världen. Medel och gåvor fördelas rättvist av dem som ansvarar för barnen. Genom vår struktur och ordning skapar vi bestående förändringar, för Fsoha och alla hans jämnåriga. Så jag kan hjälpa honom, genom att stödja UNICEF. Mamman ler igen, sådär snabbt, mot mig. Och jag ler tillbaka. Det ska bli bra.

Kibera – ett av Afrikas största slumområden

I Kenya lever idag över 38 miljoner människor, varav 19 miljoner är barn. 2,5 miljoner av barnen är föräldralösa – många av dem på grund av aidsepidemin som är ett stort problem i landet. Vi beräknar att det finns 1,5-2 miljoner hivpositiva människor i Kenya och många dör i aids. Det påverkar en hel generation vuxna kring barnen som förlorar föräldrar, släktingar, grannar, lärare, läkare…

20 procent av befolkningen lever på under 1,25 dollar per dag. 25 procent av barn mellan 5-14 år arbetar i någon form för att hjälpa till med familjens försörjning eller för att klara sig ensamma utan föräldrar. På vissa platser är situationen ännu värre.

Vi reser några mil söder om huvudstaden Nairobi för att besöka ett av Afrikas största slumområden – Kibera. Här bor 300-400 000 människor mycket trångt under usla sanitära förhållanden. 43 procent av dem har inte tillgång till rent vatten och 58 procent saknar fungerande toaletter. Det är svårt att sköta sin hygien och många blir sjuka. Bristen på sjukvård är ett stort problem.

”Flygande toaletter”

Att gå på toaletten kostar cirka fyra kronor och då är det bara en äcklig latrin. För människor utan inkomst (och för flickor och kvinnor på grunden av risken för sexuellt våld) är den enda utvägen att använda en plastpåse som de knyter ihop och svingar iväg så långt det går. Så kallade ”flygande toaletter” kastas ut över hustaken på kvällen och man ser påsarna ligga tätt på alla tak.

Få barn i Kibera går i skolan

På grund av svåra fattiga hemförhållanden och dålig infrastruktur är det svårt att få barn att gå i skolan. I Kenya har man generellt en god tillgång till skola, nästan 93 procent av alla barn i landet börjar skolan. Men i Kibera är det annorlunda. Här går bara 60 procent av barnen i skolan och det arbetar UNICEF för att ändra på. Vi ser till att ensamma och utsatta barn i området får utbildning, så att de ska få en möjlighet att ta sig ut ur fattigdom och utsatthet.

Lösningen: Cash Transfer Program

Landet saknar ett socialt skyddsnät för utsatta fattiga och föräldrarlösa barn som lever under extremt svåra förhållanden. UNICEF arbetar aktivt på regeringsnivå för att utveckla en policy för socialbidrag och för att få till stånd fri skolgång för grundskolan. I samarbete med regeringen och Världsbanken har UNICEF startat ”Cash Transfer Program”, ett projekt som stöttar föräldralösa och särskilt utsatta barn. Det är ett pilotprojekt som håller på att utvecklas och som visar hur ett socialt system kan skydda barn.

Redan idag hjälper projektet tusentals barn och målet är att 2013 ha nått 125 000 hushåll. Familjerna får cirka 20 dollar i månaden för att kunna se till att barnen får gå till skolan och att de får näring. Prioriterade familjer är så kallade ”child headed households”, barn som bor ensamma utan föräldrar och själva kämpar för att klara sin försörjning. I Kibera är får cirka 800 familjer stöd genom det här programmet. 102 av dem är ”child headed”.

Filigona 13 år bor ensam med sina tonårsbröder

Vi besöker Ayany Priamry School som är en UNICEF-stödd skola med cirka 1 500 elever i årskurserna 1-7. En av eleverna är Filigona som är 13 år och går i sjätte klass. David följer med henne hem till ett litet slitet skjul med ett enda rum där hon bor ensam med sina bröder Job (18 år) och Gerald (16 år). Syskonen tar del av UNICEFs ”Cash Transfer Program”.

Filigonas mamma dog i aids och pappan har övergivit syskonen, som sover tillsammans på golvet på en maläten madrass. Taket är täckt med plastpåsar för att regnet inte ska läcka in. Det finns två stolar och ett rangligt bord.

Filigona äter aldrig frukost eftersom hon inte har någon mat. Hon går hemifrån vid 06:30 för att ta sig till skolan som ligger ungefär en halvtimme bort. Det är svårt att plugga när magen är helt tom, säger hon. Först klockan 13 äter hon dagens första mål mat som serveras i skolan. Där får hon ibland också lite mat som hon kan ta med sig hem. Dessvärre får hon lite eller ingen av den maten eftersom hennes bröder brukar roffa åt sig det mesta.

Filigonas högsta önskan är att bo på en trevligare och säkrare plats. På kvällarna går bröderna ut och lämnar henne ensam, vilket gör henne till ett lätt byte för sexuella övergrepp och våld. Men trots den fruktansvärt svåra situationen har Filigona ändå hopp om framtiden – tack vare att hon går i skolan. Matematik och naturvetenskap är favoritämnena och hon vill bli läkare när hon blir stor.

Tejpade plaströr

De flesta hemmen i Kibera har inget rinnande vatten. Där det finns vatten är det draget i plaströr som går längs med avloppsdiken, som leder avloppsvatten ner till foten av dalen. De här plaströren är väldigt sköra och ofta lagade med tejp, utan tanke på att hålla dem rena. Konsekvensen är att detta blir en exemplarisk utgångspunkt för vattenburna sjukdomar som kolera och tyfoid (elakartad salmonellasjukdom som i regel kräver vård på sjukhus).

Vatten kostar

För att få tillgång till vatten måste de flesta betala, ofta mycket mer än vad man betalar i Nairobi utanför de här informella områdena. De flesta bär vatten i dunkar till sina ”hem”. Det är viktigt att veta att det är begränsad tillgång till vatten, även i Nairobi där det finns ordentliga avlopp. En enkel sak som att ta en dusch kan kosta en familj 3 KsH (vilket är drygt 2 kr).

Florence 13 år vill bli lärare

David hälsar också på hemma hos trettonåriga Florence Awino som går i årskurs sju. Hennes favoritämne är matematik och naturvetenskap och hon vill bli lärare när hon blir stor. När hennes mamma dog 2010 lämnade hon efter sig fyra barn: Diana (8 år), Florence (13 år), Dennis (19 år) och Robert (21 år). Pappan dog för många år sedan. Dennis jobbar som mekaniker i Dagoretti och är den som i huvudsak försörjer familjen. En moster bor i närheten och ibland tittar hon förbi, men hon har sina egna tre barn att ta hand om.

Skjulet de bor i har ett rum och ett fönster. Rummet är både vardagsrum, kök och sovrum. Jämfört med Filigonas skjul är detta mer ett hem. Det finns en liten TV, några stolar som är okej och en del av rummet används som kök. När det regnar läcker det in genom taket. Den offentliga toaletten är ett provisorium utan någon som helst avskildhet och för att ta sig dit måste man gå genom leriga stigar fulla av skräp.

Dennis köper 20-litersdunkar med vatten för 15 öre och Florence brukar bada innan hon går till skolan. När det är riktigt ont om vatten kostar dunken 1,50 kronor. Till frukost äter Florence fem skivor bröd och dricker svart te. Systern Diana är dövstum. Diana går i en skola för barn med speciella behov och använder teckenspråk för att kommunicera med sina syskon.