Gå till innehållet
Laddar…

Säkrare asylbeslut för barn genom landrapporter med barnfokus

När Migrationsverket fattar beslut i asylärenden som rör barn är underlaget alltför tunt. Det saknas många gånger information om barnets situation i ursprungslandet. Det anser UNICEF som nu har tagit fram en metodguide som visar hur en landrapport med barnfokus kan utformas, och som kan användas vid asylprövningen.

Bristen på landinformation med barnfokus är ett allvarligt problem vid asylprövningen. När myndigheter fattar beslut om asyl, uppehållstillstånd, avslag och återvändande har det stor betydelse vilken information som finns tillgänglig om landet som barnet kommer från.

– För barn som till exempel är på flykt eller som är utsatta för människohandel kan det vara helt avgörande om landinformationen tar upp barns särskilda situation och rättigheter, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

Därför har UNICEF i Sverige, Nederländerna och Belgien tillsammans tagit fram en metodguide som visar hur en landrapport kan utformas, samt dessutom producerat fem landrapporter för Afghanistan, Albanien, Marocko, Guinea och Sudan som kan tjäna som exempel för Migrationsverket.

Landrapporterna utgår från FN:s barnkonvention och innehåller juridisk och praktisk information om exempelvis utbildning, hälsovård och skydd av barn. De tar också upp medborgerliga fri- och rättigheter, om det finns särskilt utsatta grupper och diskriminering, familjemiljö eller alternativ omvårdnad och det politiska ansvarstagandet gentemot barn. De redogör också för förekomsten av till exempel väpnade konflikter, människohandel, rekrytering av barnsoldater och barnarbete.

– Barn kan ha egna asylskäl som ser annorlunda ut än vuxnas. Därför krävs särskild information om barns situation för att man ska kunna fatta korrekt beslut i ett asylärende, säger Christina Heilborn.

Metodguiden och landrapporterna kommer att presenteras vid ett internationellt expertmöte i Bryssel under tisdagen, där även representanter från det svenska Migrationsverket kommer att delta. Projektet har delvis finansierats av EU.

Röster om socialt utanförskap

UNICEF accepterar inte att barn tillåts hamna i socialt utanförskap. Därför har vi just nu en kampanj där du kan skriva under på att inga barn får hamna utanför. Vi har fått in flera personliga och väldigt gripande berättelser till vår mail. Vi vill dela med oss av dem för vi tycker det är viktigt att så många som möjligt hör dem. Därför publicerar vi idag några av dem på vår blogg.

”Jag har alltid varit utanför men mitt i allt samtidigt.
Jag har burit en mask för att passa in, för att inte väcka frågor.
Ibland har någon sett ärren på min arm.

Jag missbrukade droger, skar mej och levde ett otroligt kaosigt liv.
Var alltid utanför även om jag hade ’min plats’ i alla olika ’grupper’ i skolan och utanför.
Mina diagnoser har varit en anledning till mitt utanförskap.”

————————————————————————————————————–

”I ett modernt samhälle 2012 faller dessa barn utanför ramarna, Barn med NPF diagnoser såsom asperger, adhd, dyslexi mfl.

Skolor bryter mot skollagen för det finns inga pengar till extra resurser, vissa föräldrar känner till att man kan anmäla till skolinspektionen ANDRA INTE..vad gör då dem? I bästa fall får skolan kritik ,sen händer inte mer…med hur har barnen mått.Här kan jag berätta av egen erfarenhet har en son på 14 år som har asperger diagnos, vi har fått stånga oss blodiga för att han ska få stöd..Hösten 2011 mådde vår son så fruktansvärt dåligt av att tvingas jobba inkluderat, magkatarr, yrsel, ångest insomnings svårigheter. Han bara satt av tiden när han var i skolan, Våren 2012 var han hemmasittare..sjukskriven utbränd av skolsituationen, vi anmälde till skolinspektionen skolan fick kritik juni 2012..alla år han mått dåligt alla förlorade skolår och nu går han i årskurs 9 hur i friden ska han hinna i kapp allt han missat.”

————————————————————————————————————–

”Hej, har själv levt i ett till synes fläckfritt familjeliv utifrån sett. Hade en pappa som söp på semestrar och helger men var en fantastiskt duktig och skötsam människa till vardags. han ville mitt bästa men kunde aldrig vara den närvarande pappan som ett barn behöver. Jag kom till världen för att inte min mamma skulle lämna honom och väldigt tidigt blev min uppgift (att finnas till för andra) att gå i mellan dem och skydda henne från att bli påhoppad och slagen vid de tillfällena han var berusad./…/Utanförskapet blir stort då man inte hänger med på samma nivå som sina jämnåriga kamrater eftersom ens egna behov inte fått utrymme och referenser uteblivit, dvs att få lära sig vad riktig kärlek och vänskap är (att förhålla sig till olika relationer) för att sedan kunna klara sig på egen hand ute i den stora världen. Att hitta på själv vad kärlek och vänskap (relationer till andra) skulle kunna vara på egen hand är en tuff uppgift (de problem som det medför) samtidigt som skola och jobb ska skötas sedan i det vuxna livet.”

————————————————————————————————————–

”Är glad över att någon äntligen gör något för alla barn som hamnar på undantag i detta välfärdens Sverige.

Min son är nu 8,5 år. Sedan 3 års ålder har han problematiserats av dagis fröknar, lärare, socialsekreterare, rektorer, jämnåriga och andra vuxna runtomkring. Jag har varit ensam med honom sedan han var 10 månader, haft ensam vårdnad sedan han var 3 år.

Den 28 juni i år fick han sin ADHD diagnos. Den diagnos som jag hört elevassistent, socialsekreterare och terapeuter säga att han inte har, utan att det är mitt fel att han har den problematik han har. Han har bytt dagis och skola otaliga gånger p.g.a. okunskap och rädsla från vuxen världen. Han har blivit bortstött av både vuxna och barn och fått stämpel på sig att vara bråkig och ouppfostrad.”

————————————————————————————————————–

Jag är lärare. Några av mina elever som sökt asyl i Sverige som ensamkommande barn är utvisade sedan fem dagar. De är eftersökta av en regim då deras pappa engagerat sig politiskt. Föräldrarna är försvunna. Just nu befinner de sig i ett EU-land där de tvingas leva på gatan. Nu försöker vi få dem att överleva dag för dag på gatan i en storstad utan klara svar på vad som händer härnäst… De är utanför i alla aspekter!

 ————————————————————————————————————–

”Jag som skriver är mamma till Simon, 6 år.
min son har ont i magen om kvällarna
han vill inte gå till skolan
’jag HATAR rasterna’ säger han med eftertryck
han vill så gärna vara med andra barn och leka
men han vågar inte längre gå fram och fråga om han får vara med
han har fått höra att han är
för dum för att leka
för ful för att leka
för tjock för att leka
så nu går han mest lessen för sig själv
jag har ett barn med en obestämd diagnos
något är det men svårt att sätta fingret på vad, står det i hans utredning
men är det hos barnen man ska leta efter orsaker och fel?
är det inte vi vuxna som måste öppna ögonen ordentligt och lära oss tolka sådant som vi ser
de vuxna pedagoger som arbetar med och runt min son ser inte detta
de tycker han är sååå duktig och alltid glad
men sen väljer han ju ofta att vara själv
hur många 6-åringar tror ni ”väljer” att vara själv?
som förälder når man inte fram
de ser ju inte det jag som förälder beskriver, och det man inte ser det finns inte
för det finns vuxna som väljer att blunda med både öron och ögon
brist på kunskap
brist på förmåga
brist på pengar
verkar vara de huvudsakliga orsakerna
till att mitt barn ligger likblek, kallsvettig och vettskrämd på kvällen
vid tanken på skolan kommande dag”
(Simon i texten heter i verkligheten någonting annat)

Har du något att berätta? Maila oss på utanfor@unicef.se och dela med dig av din berättelse. Tack.

Under senare år har UNICEF Sverige vid flera tillfällen lyft fram exempel på fall där barn samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd. De drabbade barnen är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd.

Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering. Nu är fallet om 2-åriga Haddile på agendan, som bland annat uppmärksammas av flera medier, organisationer och privatpersoner, se till exempel Aftonbladets ledare, SVT nyheter och Expressen.

Återigen ett fall där ett barn diskrimineras och ingen hänsyn tas till bankonventionen. Vi har tidigare krävt en lagändring för att skydda de barn som söker uppehållstillstånd och samhällsvårdas då vi kräver att:

1) Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård
2) Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor,
vilket måste framgå av lagen.

Med anledning av fallet med Haddile skriver bland andra Stockholms Centerkvinnors ordförande Stina Bengtsson på Newsmill om att barnkonventionen borde inkorporeras med svensk lag, något som också Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson Fredrik Lundh Sammeli påpekar till TT. Detta är ett krav som UNICEF Sverige drivit under flera års tid.

Frågan vi återigen ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda? Om barnkonventionen vore svensk lag skulle barns rättsliga ställning stärkas. En politisk majoritet i riksdagen vill att barnkonventionen ska bli svensk lag, men inget händer. När blir det verklighet?

”I detta ögonblick begår Sverige ett allvarligt brott mot barnkonventionen” – så inleds Christine Bertlins (leg. psykolog) upprop genom vilket hon vill förhindra att två små barn utvisas tillsammans med en psykiskt sjuk mamma till hennes hemland.

Barnen, två och fyra år gamla, var tidigare placerade i familjehem då mamman bland annat hotat med att ta livet av dem. Av läkarintyg och underlag från socialtjänsten framgår att föräldrarna är i mycket dåligt psykiskt skick och att barnen är i behov av stöd och behandling under många år framöver. Enligt beslut från Migrationsverket ska barnen ändå utvisas.

Fall som dessa är inte ovanliga. Under 2011 lyfte vi fram ett flertal fall med samma grundproblematik – barn som söker uppehållstillstånd i Sverige och samtidigt far illa i sin hemmiljö ges inte samma rätt till skydd och stöd som övriga svenska barn, trots att riskerna är uppenbara och konstaterade av svenska myndigheter. Det här förfarandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen: inget barn får diskrimineras. Alla barn i Sverige har lika värde och ska ha tillgång till samma rättigheter.

Vi har lagt fram två krav på lagändringar till regeringen:

  • Inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vården och skyddsbehovet måste i dessa situationer ha företräde framför utlänningslagen
  • Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor. Vad riskerar ett barn som utvisas med en vårdnadshavare som utsätter det för våld, övergrepp eller vanvård?

Regeringens svar har hittills varit att man är nöjd med nuvarande lagstiftning. Idag, den 11 april, ska frågan debatteras i riksdagen. Vi är allt annat än nöjda med nuvarande lagstiftning och välkomnar att frågan tas upp.

/Emma von Corswant
Barnrättsjurist UNICEF Sverige

Idag presenterar regeringen en kartläggning av hur svensk rätt lever upp till barnkonventionen. I samband med detta intervjuades barnminister Maria Larsson, barnrättjusristen Emma von Corswant och Barnombudsmannen Fredrik Malmberg om barnkonventionens status i Sverige i SR:s P1 Morgon. Ett område som bland annat togs upp var barns rättigheter och skydd i asylärenden. Hur barnperspektivet uppmärksammas och tillgodoses i svensk migrationsrätt har varit föremål för ett antal studier och uppmärksammats i olika debatter. Men trots denna uppmärksamhet förekommer det ändå i hög grad att barnets bästa inte beaktas i dessa ärenden eller endast nämns förbigående. Brister förekommer även i hur barns egna asylskäl uppmärksammas. Igår kommenterade Caroline Szyber bristerna i den svenska utlänningslagen och de för höga beviskraven i lagen för just barn. Läs gärna hennes blogginlägg: Inga fler undanflykter – dags för en human migrationspolitik.

Barnkonventionen har varierande genomslag inom olika rättsområden. Det är framförallt artikel 3 och 12, om barnets bästa och respekt för barnets åsikter, som förts in i svensk lag. Däremot har barnkonventionen som sådan, eller de delar av barnkonventionen som inte tagits in i den svenska lagstiftningen, begränsat genomslag. Trots att Sverige har anpassat befintliga lagar menar UNICEF Sverige att detta inte är tillräckligt för att tillgodose barns rättigheter. Domstolarna anser exempelvis inte att de måste beakta barnkonventionen som en rättskälla just eftersom den inte är en del av den svenska lagen. I ett avgörande från Migrationsöverdomstolen (UM 1042-08) som rörde en kvinna och hennes två söner som tillsammans flytt från Albanien och en misshandlande ex-make, lyser resonemang om barnets bästa med sin frånvaro i domskälen trots att barnperspektivet lyfts fram av de sökandes ombud, liksom av domstolen själv vid uppräkningen av tillämpliga bestämmelser. Fallet är ett exempel där resonemangen i domskälen hade kunnat se annorlunda ut om barnkonventionen hade inkorporerats i svensk lagstiftning och därmed varit gällande och bindande rätt. UNICEF Sverige tar inte ställning i sak i de fall vi lyfter fram. Däremot pekar vi på tillkortakommanden när det gäller att ge barns rättigheter tillräckligt utrymme.

Asylsökande barn är en särskilt utsatt grupp där barnet ofta bär med sig traumatiska upplevelser. Barnets bästa och barnets rätt att bli hörd och få sina åsikter respekterade måste alltid beaktas i ärenden som direkt eller indirekt rör barn. Allt annat är bara undanflykter!

Håller du med? Gilla bloggposten. Och glöm inte att att skriva under mot undanflykter på Facebook, det tar bara en minut men är en mycket viktig handling.

Obs. Bilden har inget med fallet att göra Foto: CC/Double Image Photography

Det krävs en lagändring för att skydda barn som söker uppehållstillstånd och samtidigt riskerar att fara illa i sina familjer.

Två små barn, födda och uppväxta i Sverige, ska utvisas med sin psykiskt sjuka mamma till Uzbekistan. Barnen ska samtidigt skiljas från sin pappa som ska utvisas till Azerbajdzjan. Barnen har tidigare varit omhändertagna för samhällsvård för att föräldrarna bland annat har bedömts vara otillräckliga i sin omsorg om barnen.

Det här är ett av många fall i Sverige där barn som söker uppehållstillstånd utsätts för en tydlig diskriminering. Svenska barn som riskerar att fara illa i sina familjer, får samhällets skydd enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Samhället tar över ansvaret för barnet och tanken är att barnet får flytta hem igen först när situationen är säker.

Barn som söker uppehållstillstånd har samma rätt till skydd och stöd enligt LVU, med det mycket viktiga undantaget att skyddet upphör om Migrationsverket beslutar att barnet ska utvisas. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att denna redan så utsatta grupp barn inte ska ha samma rätt till skydd som övriga barn i Sverige. Det är också helt uppenbart att en sådan diskriminering strider mot barnkonventionen.

Alla barn i Sverige ska vid behov ha samma rätt till vård enligt LVU utan avbrott.

Hör vår barnrättsjurist Christina Heilborn uttala sig om fallet i Ekot, P1. Och läs vårt brev, med krav på lagändring, till Tobias Billström och Maria Larsson.

/ Emma von Corswant, UNICEF

Brev till regeringen om lagändring