Skriv under

Den ökade inter­nationella handeln har medfört stora föränd­­ringar under de senaste decen­nierna i hur företag bedriver sin produk­tion och verk­sam­het. Många svenska och europeiska företag har idag egna verk­sam­heter eller leveran­törer i länder där kränk­ningar av mänsk­liga rättig­heter är vanligt före­kommande och där det arbets­rätts­liga skyddet är svagt. 

Företags verksam­heter påverkar både barn och vuxna

Nästan en tredje­del av världens befolk­ning är idag under 18 år. Det är därför ound­vik­ligt att företag påverkar barn likväl som vuxna. Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barn­arbete. Det är direkt skadligt för barns hälsa och utveck­ling. Även andra faktorer som levnads­standard, miljö­föro­reningar och till­gång till vatten och sanitet kan företag ha en påverkan på i sin verk­sam­het, något som i hög grad påverkar barns hälsa och utveckling.

För att uppfylla barns rättig­heter enligt barn­konven­tionen, som nu är lag i Sverige, har den svenska staten en skyldig­het att för­hindra negativa effekter som företag kan ha för barn. En lag som ställer krav på att företag tar ansvar för mänsk­liga rättig­heter kommer också att stärka skyddet för barns rättig­heter.

Frivilliga initiativ räcker inte

Coronapandemin har kastat ljus på de usla arbets­­för­­hållanden som finns i globala leveran­­törs­­led idag. Det handlar om ökat barn­­arbete, slav­­liknande kontrakt och arbets­­tagare som hindras i sin rätt att orga­ni­­sera sig. Löner som är omöjliga att för­­sörja sig på, tvångs­­för­­flytt­­ningar av lokal­­befolk­­ningen, vatten­­föro­­reningar eller kvinnor och barn som utsätts för sexuella över­grepp och våld. 

Pandemin leder till ökad fattigdom och att fler barn tvingas in i arbete för att hjälpa till att ordna mat på bordet till familjen. 

För att verka etiskt och håll­bart i sådana kon­texter måste företag ta ett stort ansvar för sitt agerande. Flera företag arbetar redan kontinu­erligt med dessa utmaningar, men oftast handlar det om egna, fri­villiga initiativ. Det räcker inte.

Företagen kan idag inte ställas till svars

Utan en lag­stiftning kan svenska företag inte ställas till svars för negativ påverkan på mänsk­liga rättig­heter i länder där våra varor produceras. Med en lag­stift­ning får de drabbade ett rätts­ligt skydd. Det inne­bär också att vi med­borgare och konsu­menter kan känna oss tryggare i att inte bidra till att barn eller vuxna far illa när vi handlar. 

Utan en lag måste företag som tar sitt ansvar och väljer att arbeta etiskt och håll­bart konkurrera på ojäm­lika villkor med företag som tar gen­vägar och väljer det billi­gaste alter­na­tivet. Det tycker vi är orimligt – företag som investerar i håll­bar­het borde få stöd i form av tydliga regel­verk och rätt­vis konkurrens.

Det är hög tid för Sverige att agera

Några europeiska länder, där­ibland Frankrike och Nederländerna, har redan antagit lag­stift­ning på området. Besluts­fattare i flera EU-länder har satt igång utred­ningar och tagit fram lag­för­slag som nu disku­teras. Men Sverige har inte, trots rekommen­dationer från såväl Stats­kontoret som Agenda 2030-delega­tionen, utrett en lag­stift­ning på nationell nivå.  Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till år 2030.

Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lag­stift­ning. Vi som står bakom detta upprop bidrar gärna med vår samlade kunskap i denna process. Vår upp­maning till rege­ringen är tydlig:

Vi vill se en lag­stift­ning som kräver att företag respek­terar mänsk­liga rättig­heter i den egna verk­sam­heten och i sina affärs­rela­tioner. Rege­ringen måste verka aktivt för ett effek­tivt regel­verk på EU-nivå och genast inleda för­bered­elser och konsulta­tioner med företag, civil­sam­hället och fack­föreningar i Sverige.

Det är dags att visa handlings­kraft!
Gör din röst hörd och skriv på för en lag­stift­ning som ser till att företag i Sverige respek­terar mänsk­liga rättig­heter, i Sverige och utom­lands:

Skriv under

Vill ni som företag eller orga­nisa­tion ställa er bakom kampanjen? Hör av er på: hej@visahandlingskraft.nu

Det finns barn som arbetar upp till 14 timmar om dagen och många är inte äldre än fyra år. När människor lever i extrem fattigdom blir många desperata och är beredda att göra vad som helst för att försörja sig. Och barnen måste hjälpa till. De tvingas arbeta och tigga, och förlorar på så sätt rätten till sin barndom. Många av barnen tillbringar långa hårda arbetsdagar i hem, fabriker, på åkrar och på gatan i stället för att gå i skolan.

Abdul Aziz, 13 år, är en av alla de miljontals barn som tvingas arbeta. Han bor i Ghana och arbetar i en guldbehandlingsfabrik där malm från illegala gruvor behandlas.

I de fattigaste länderna i världen är andelen barn som arbetar så stor som cirka 24 procent. Av dessa barn är ungefär hälften i åldrarna fem till elva år. En av de största orsakerna till barnarbete är att många barn saknar den utbildning som krävs för att få ordentliga jobb. Barn som inte går i skolan löper mycket större risk att exploateras. I fattiga länder är det ofta brist på utbildade lärare och skolmaterial, vilket i sin tur leder till brister i undervisningen. Den dåliga kvalitén på undervisningen gör att många föräldrar inte tycker det är lönt att skicka sitt barn till skolan.

Jomaa är 14 år och har flytt från Syrien med sin familj. Nu tvingas han arbeta och kan inte längre gå i skolan.

– Jag arbetar för att stötta min familj. Jag arbetar tolv timmar om dagen och får två dollar i lön. Jag saknar att spela fotboll efter skolan med min kusin Hadya. Nu har jag glömt hur man läser och skriver, säger Jomaa.

Vad gör UNICEF?

UNICEF samarbetar med regeringar och andra FN-organ, som till exempel ILO, i ett stort antal projekt som stödjer arbetande barn och deras familjer. Vi erbjuder utbildning och alternativ försörjning till barn som arbetar.

Eftersom en stor del av barnen i utvecklingsländerna idag inte går i skolan är det viktigt att ge alla barn tillgång till obligatorisk och konstandsfri grundskola. Ett annat viktigt steg är att utveckla lagstiftningen, så att den gäller alla sektorer där barnarbete finns och stämmer överens med internationella konventioner på området.

Var med oss och hjälp barn som Abdul och Jomaa att få tillbaka sin barndom. Ge en gåva idag. 

Rapporten visar bland annat att i tre av fyra undersökta hushåll inom Syrien bidrar barnen nu till familjens uppehälle. I Jordanien är nära hälften av de syriska flyktingbarnen delvis eller själva ansvariga för familjeförsörjningen bland de hushåll som deltagit i undersökningen. Barn så unga som sex år arbetar i vissa delar av Libanon. De allra mest utsatta barnen är de som tvingas strida, utnyttjas sexuellt eller exploateras som tiggare eller av människohandlare.

– Barnarbete hindrar barns utveckling. Ofta tvingas de jobba långa dagar mot mycket liten betalning, och i farliga och ohälsosamma miljöer, säger Dr Peter Salama, UNICEFs regionchef i Mellanöstern och Nordafrika.

– Krisen i Syrien har dramatiskt minskat människors möjlighet att försörja sig, och försatt miljontals hushåll i fattigdom, säger Dr Roger Hearn, regionchef för Rädda Barnen i Mellanöstern och Eurasien. Ju mer desperata familjerna blir, desto större roll kommer barnen att spela ekonomiskt.

Rapporten visar att ett snabbt ökande antal barn nu arbetar under farliga och svåra förhållanden, med ökad risk för deras välmående och hälsa. Tre av fyra arbetande barn som deltagit i undersökningen i det stora flyktinglägret Za’atari i Jordanien har rapporterat hälsoproblem kopplade till arbetet. 22 procent av de barn som arbetar inom jordbruket i Mafraq och Jordandalen har skadats under arbetet.

Barn som arbetar löper också mycket högre risk att hoppa av skolan, vilket ytterligare ökar risken för att barnen i Syrien blir en ”förlorad generation”.

UNICEF och Rädda Barnen uppmanar nu partners, det internationella samfundet, civilsamhället och regeringarna i de länder som tagit emot syriska flyktingar att vidta åtgärder, för att ta itu med barnarbetet i Syrien och i alla länder som påverkas av krisen.

• Möjligheterna till försörjning måste förbättras, bland annat genom att göra mer medel tillgängliga för verksamheter som kan ge inkomst.
• Säker utbildning av god kvalitet måste ges till alla barn som drabbas av krisen.
• Sätt fokus på att stoppa de värsta formerna av barnarbete.
• Investera i att stärka de nationella system och tjänster som redan finns för att skydda barn.

Rapporten finns att läsa i sin helhet här.

De syriska barnen betalar ett högt pris för världens oförmåga att stoppa konflikten. Var med och kämpa för barnen. Ge en gåva idag. Tack.

Det gäller att hitta och skydda alla utsatta barn som inte går i skolan. När vi först träffade 13-åriga Arumugam slet han långa dagar på en murarfirma för att försörja sin familj. Pappan kunde inte jobba på grund av en svår funktionsnedsättning och mammans inkomst räckte inte till.

Vi övertygade föräldrarna om att sonens utbildning var livsviktig för hela familjen. Och så såg vi till att pappan fick ett bidrag från staten som han hade rätt till, men som föräldrarna inte kände till. Höstterminen 2013 var Arumugam tillbaka i skolbänken.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter. Vill du vara med och kämpa vid barnens sida? Bli Världsförälder!

Bara på ett år hinner vi göra massor. Bebisar vaccineras mot dödliga sjukdomar. Allt fler barn får möjlighet att gå i skolan. Barnsoldater befrias. Familjer återförenas efter katastrofer. Den här veckan publicerar vi några exempel på vad vi lyckats åstadkomma under 2013 tack vare alla människor som bidrar med pengar och engagemang. Läs och bli glad!

Det är inom jordbruket, servicenäringen och industrin som flest barn arbetar. Barn arbetar i den egna familjens eller andras jordbruk och de används som hemhjälp. Flickor som arbetar som hemhjälp i privata hem tillhör de allra mest utsatta i miljöer utan insyn. Risken för att dessa flickor också upplever våld och sexuellt utnyttjande är stor.

Många barn som jobbar upplever en arbetsdag full av faror. Arbetet är ofta fysiskt och psykiskt ansträngande och erbjuder ingen eller en mycket låg lön. Av alla dem som tvingas arbeta under slavliknande förhållanden i dag är närmare hälften barn.

Lösningen är inte alltid att förhindra barnet från att arbeta helt och hållet. Det är viktigt att se till orsaken till att barnet arbetar och finna lösningar till de bakomliggande orsakerna. Ett sätt är att ge ekonomiskt stöd till fattiga familjer och se till att barnen får gå i skolan. Att satsa på utbildning är avgörande och särskilt viktigt är att satsa på att flickor får gå i skolan.

Flera innovativa sätt för att få slut på barnarbete har gett goda resultat. Ett exempel är staten Gujarat i Indien där UNICEF i samarbete med IKEA Foundation startat ett nätverk för tonårstjejer där de får kunskap om sina rättigheter och där man tar upp frågor som barnarbete och barnäktenskap.

Nätverkets medlemmar söker upp barn som jobbar, till exempel på bomullsplantagerna, och försöker övertala föräldrarna att skicka barnen till skolan. Nätverket, som finns i 3450 byar, har hittat 60 000 barn som borde vara i skolan i stället för på bomullsfälten. Ungefär 20 000 barn är nu tillbaka i skolan.

– Han sa elaka saker till oss och brukade slå oss på benen, ryggen och axlarna, säger Mani.

Men hon var maktlös. Bonden hade lånat ut 20 000 rupier, ca 2 600 svenska kronor, till Manis föräldrar i utbyte mot att hon och hennes systrar jobbade för honom varje dag i fyra år.

Utnyttjar de mest sårbara

Mani tvingades lämna skolan vid 12 års ålder. Hon arbetade tyst bredvid 15 andra flickor och pojkar på en gård i den indiska staten Karnataka, fångad i en obeveklig odlingscykel: Bomull på sommaren, tobak på hösten, chilifrukt på vintern och insamling av neemfrön på våren.

Men för bara en kort tid sedan kom några besökare till Manis lilla by Yeragera som övertygade hennes föräldrar och arbetsgivare att låta henne återvända till skolan efter två års arbete istället för de fyra år hon skulle ha arbetat.
– Äntligen var jag fri och kunde prata med mina vänner igen, säger Mani.

Hennes historia liknar många andras i det område som sträcker sig genom den fattiga regionen Raichur. Det uppskattas att hundratusentals barn, framförallt flickor, arbetar i Indiens bomullsindustri. Den stora majoriteten av dessa barnarbetare går inte i skolan.
I många fall blir barn anställda för att det är billigare arbetskraft. Ungefär sju svenska kronor om dagen kostar det att anställa ett barn. Ett barn kan dessutom jobba fler timmar och kan inte klaga hursomhelst.

Samarbetet ska öka medvetenheten

Bomullsproduktion är ett mödosamt arbete som kräver att man ägnar många timmar åt att städa, så och leda vatten till fälten. Därefter korspollineras varje blomma för hand innan bomullen så småningom plockas. Det är vanligt att barnarbetare lider av andningsproblem och andra hälsoproblem eftersom de exponeras för bekämpningsmedel, extrem hetta och psykisk stress. Många blir också slagna eller sexuellt utnyttjade av sina arbetsledare.

UNICEF och IKEA Social Initiative har samarbetat sedan 2006 för att stoppa barnarbete i Indien, bland annat genom att skapa medvetenhet om existerande lagar som förbjuder den skadliga sedvänjan. Indiens lag mot barnarbete förbjuder anställning av barn under 14, men den har hittills visat sig svår att efterleva, bland annat eftersom få barn förstår vilka rättigheter de har.

Drivs av fattigdom

I Raichur-regionen bor många socialt utsatta människor, t.ex. uteslutna stamfolk och människor som tillhör lägre kaster. De flesta lever under fattigdomsgränsen och många skickar sina barn i arbete för att de inte klarar sig annars.
– Vi är mycket fattiga. Det var därför vi skickade iväg henne, säger Manis mamma Sundamma. Jag vill inte att hon ska arbeta. Hon kommer hem från fälten med röda ögon, hennes händer värker och ibland blir hon yr och kräks av solen. Jag vill att min dotter går i skolan. Hon är lycklig där.

På Yeragera Higher Primary School, där Mani nu studerar, har ungefär 50 barn återvänt till sina lektioner efter att den senaste upplysningskampanjen startade.
– Vi är jätteglada över att människor kommer hit och hjälper oss få tillbaka barnen till skolan, säger Janhavi

Muralidnar, skolans rektor. Tidigare försökte vi prata med familjerna själva men med kampanjerna, festivalerna och föreställningarna som illustrerar barnarbete, har folket här börjat förstå vad barns rättigheter innebär.
Manis lärare Archana Srikantamurty, erbjuder extraundervisning till dem som måste läsa in ämnen som de missat.
– Det är underbart att se att så många nya, duktiga, ivriga ansikten är tillbaka i klassrummet, säger hon.