Fler former av våld mot barn blir straffbara
Igår kom äntligen propositionen om barnfridsbrottet, en ny straffbestämmelse som innebär att det blir olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Det nya lagförslaget är ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter och göra fler former av våld mot barn straffbara.
Att bevittna våld mellan närstående uppmärksammas av barnkonventionen som en form av psykiskt våld. Men detta har tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag, en fråga som UNICEF Sverige drivit länge. Lagförslaget som presenterades igår synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga, både i statistiken och för samhällets omsorg. De har också saknat möjlighet till upprättelse.
Att kriminalisera handlingen att utsätta ett barn för att bevittna våld mot närstående ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet. Det visar också att handlingen är en rättighetskränkning.
Att barn erkänns som brottsoffer i sammanhanget ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att få rätt stöd och skydd, något som kan vara avgörande för barnets hälsa och utveckling.
Det finns en del utmaningar med det nya lagförslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Något som är förståeligt, men problematiskt utifrån barnets rättigheter.
Förändringar jämfört med utredningens förslag
Vissa förändringar har gjorts sedan utredningens slutbetänkande var ute på remiss. Några är positiva och stärker barnets rätt, medan vissa andra innebär att det nya lagförslaget blir mer begränsande än utredningens förslag – till exempel att färre barn omfattas av bestämmelsen.
- Närståendebegreppet utvidgas nu i jämförelse med utredningens förslag. Fokus flyttas från relationen mellan offer och förövare, till de bådas relation till barnet. Därmed kan fler situationer där barn bevittnar våld innefattas av den nya straffbestämmelsen.
- En annan förändring är att man nu väljer att räkna upp de brott som ska omfattas av förslaget. Det finns en risk att en snävare definition kan innebära att vissa former av våld hamnar utanför straffbestämmelsen. Men en uppräkning kan också leda till ökad tydlighet och högre rättssäkerhet för barnet. Detta då uppräkningen kan medföra att det inte behöver göras ytterligare en prövning av om brottet varit ägnat att skada barnets trygghet eller tillit, då det redan anses konstaterat.
- Lagförslaget i propositionen begränsar nu den särskilda företrädarens roll, i jämförelse med utredningens förslag. Nu har förslaget om informationsskyldighet och ansvaret att hämta till förhör tagits bort. UNICEF Sverige hade snarare önskat att man gått åt andra hållet och utökat ställföreträdarens ansvar, till att även innefatta att barnet återförs på ett tryggt och säkert sätt efter förhör. Dessutom anser vi att det behöver tillsättas en utredning som särskilt tittar på frågan om en ny form av ombud för barn, för att ytterligare värna barnets rätt i rättsprocesser.
Definitionen “bevittna” är problematisk
Något UNICEF tidigare lyft är definitionen av att ”bevittna” våld mot närstående. Enligt förslaget i propositionen, och gällande straffrättsprinciper, måste barnet ha sett eller hört gärningen för att det ska kunna handla om att ett brott begåtts.
Det innebär till exempel att barn som lever i en miljö med ständiga hot om våld, eller upplever våldets konsekvenser i form av sönderslagna saker, skador på närstående med mera, inte omfattas av den nya bestämmelsen. Vi, tillsammans med en rad andra remissinstanser, har tidigare lyft problemet med denna begränsning.
Barns upplevelser av våld sker med alla sinnen och kan därmed vara minst lika traumatiska och skadliga för barnet som att se eller höra våldet pågå.
Trots att regeringen inte tagit fasta på detta i propositionen fortsätter UNICEF arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara, så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.
En av de mest problematiska utmaningarna med den nya lagstiftningen, sett ur ett barnrättsperspektiv, är det faktum att grundbrottet måste vara styrkt innan barnfridsbrottet kan hävdas. Det betyder att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas på rättslig väg, så finns det heller inte möjlighet att fälla förövaren för barnfridsbrottet. Detta är ett exempel på hur barns rättigheter fortfarande är avhängiga vuxnas utsatthet, som ges företräde framför barnets upplevelser.
Behov av barnanpassade processer
Något UNICEF önskat se i lagförslaget om barnfridsbrottet är behovet av barnanpassade rättsprocesser, då fler barn kommer att involveras i processer genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad.
När barns rättigheter stärks i lagstiftning krävs också att de system där barnen ingår är anpassade för barns deltagande. Barn har rätt att skyddas och få rätt stöd för att möjligheten till upprättelse ska bli verklighet. Tyvärr saknas det konkreta åtgärder i propositionen för hur detta ska göras.
Ett steg i rätt riktning
Propositionen är ett positivt steg i rätt riktning för att på juridisk väg ge barn möjlighet till upprättelse vid upplevelser av våld i hemmet. De förändringar som föreslås har en viktig normgivande funktion, genom att erkänna att det är ett brott att utsätta barn för att bevittna våld mot en närstående.
Förhoppningsvis är det nya barnfridsbrottet ett första steg mot att synliggöra det “osynliga” våldet och skapa verkliga förändringar för de barn som tvingats leva med våld i hemmet, utan att tidigare varken synas eller räknas.
Fler former av våld mot barn ska bli straffbart
Ett viktigt steg framåt tas nu för att göra fler former av våld mot barn straffbart. En statlig utredning som presenterats föreslår att en ny straffbestämmelse, barnfridsbrottet, ska införas som gör det olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Idag skickar vi in vårt remissvar på förslaget. Vi är över lag mycket positiva men belyser också en del rättsliga dilemman där barnets rättigheter får ge vika för rättsliga grundprinciper.
Bevittnande av våld mellan närstående är en del av de psykiska våldet som barnkonventionen uppmärksammar, men som tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag. Detta är en fråga som UNICEF Sverige har drivit länge. Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn i samhället som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg och rätt till upprättelse.
Enligt artikel 19 i barnkonventionen har barn rätt att skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld. Att kriminalisera bevittnande av våld ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet, utan visar även på en rättighetskränkning. Att göra barn till målsägande och fullt ut erkännas som brottsoffer, ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att ta del av sociala stödinsatser (som är avgörande för barnet).
Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg.
Utmaningar med lagförslaget
Det finns dock en del utmaningar med förslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Detta är förståeligt men problematiskt utifrån barnets rättigheter. Det gäller till exempel definition av ”bevittna”, då barnets upplevelser inte kan vara utgångspunkten utan begränsas av situationer där barnet sett eller hört gärningen för att straffansvar ska kunna klargöras.
Barn upplever våld med många sinnen och genom att utesluta situationer som ur barnets perspektiv är traumatiska är olyckligt. Det kan till exempel handla om situationer som att barn påträffar en utav sina föräldrar misshandlad eller påträffar sitt hem totalförstört utan att själv ha bevittnat brottet. Detta vara lika traumatiserande som att bevittna själva brottet, men barnet kan med den nya bestämmelsen inte få upprättelse för den upplevda situationen.
Det är även problematiskt att grundbrottet måste vara styrkt för att barnfridsbrottet kan aktualiseras. Detta innebär att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas så finns det heller inte möjlighet att fällas för barnfridsbrott. Detta är ett exempel på när barns rättigheter fortfarande är beroende av vuxnas utsatthet som får företräde för barnets upplevelser.
Utredningen innehåller många bra kompletterande förslag till själva straffbestämmelsen. De handlar bland annat om att den särskilda företräden, (juridiska biträdet), som stödjer barnet under rättsprocessen ska få ett utökat mandat för att bättre kunna ge det stöd som barnet behöver. Insatser för att till exempel socialtjänst ska samverka mer strukturerat finns också med, vilket är nödvändigt. Juridiken kan inte ensam skydda barn som utsätts för våld, utan sociala skydd och stödinsatser måste förstärkas.
Barnanpassade rättsprocesser måste också prioriteras då fler barn kommer att bli delaktiga genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad. Konkreta åtgärder för hur detta ska göras saknas tyvärr i utredningen.
En majoritet i riksdagen säger sig vara positiva till förslaget och är beredda att ändra i brottsbalken. Vi gläds år detta då vi ser att lagen kommer göra stor skillnad för en del våldsutsatta barn. Vi fortsätter dock arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.
Läs hela remissvaret här.