Vuxna måste lyssna mer på barn
Budskapet kunde inte bli mer glasklart. När Sveriges barnminister och andra representanter från regeringen igår fick träffa barn och utsända från organisationerna Faco, AIF Barrikaden, Scouterna, Sveriges kvinno- och tjejjourer och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU), var det ett tema som genomsyrade alla problem och sakområden: Vuxna måste lyssna mer på barn.
Det kan tyckas självklart. Att lyssna på, och ta intryck av, barn borde vara punkt nummer ett på dagordningen för beslutsfattare – i synnerhet i samband med beslut som berör barnen själva. Men när Nätverket för barnkonventionen – en sammanslutning av 45 organisationer som arbetar för barnkonventionen, där Unicef för närvarande är ordförande – genomförde sin årliga hearing där barn och unga från olika organisationer ställer sina viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar, återkommer problemet med brist på barns delaktighet och inflytande.
Många av de frågor barnen lyfte i samtalen med barnminister Åsa Regnér, statssekreterare Lars Westbratt och Anna Karin Hildingson Boqvist från Sveriges barnombudsman, speglar kritiken som FN:s barnrättskommitté riktat till Sverige: oförmågan att på ett tillbörligt sätt låta barns egna röster höras och påverka beslut, samt att etablera rutiner och verktyg för att göra barn delaktiga.
- Vi hör om barn i asylprocesser som inte får sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra barn. Att till exempel försöka delta i fritidsverksamheter utan personnummer är ofta en återvändsgränd för asylsökande barn.
- Barn till föräldrar med ursprung i andra länder beskriver skamlig diskriminering, exempelvis genom omotiverade poliskontroller.
- Vi får ta del av historier där barn som placerats i familjehem inte blir lyssnade på, exempelvis hur barn som placerats i familjehem berövas möjligheten att hålla kontakten med sina familjehemsfamiljer när de återförenas med sina biologiska familjer – trots att de ibland tillbringat många år med .
- Andra barn som levt i våldsamma familjesituationer berättar starka historier om hur de tvingas umgås, och ibland till och med bo med, en förälder som varit våldsam.
- När barn blandas in i domstolsärenden blir de sedan inte lyssnade till; det är bara föräldrarnas – och förövarnas – perspektiv som hörsammas.
Vad händer med alla dessa starka berättelser? Går de in i våra öron och ut genom det andra? Nätverket för barnkonventionen har som rutin att dokumentera allt barnen förmedlar till makthavarna, och efter fem år av återkommande hearingar sammanställs allt och skickas till FN:s barnrättskommitté. De använder det i sin tur som underlag när de sedermera granskar och ställer krav på den svenska regeringens agerande för att tillgodose barns rättigheter och delaktighet. Vi på UNICEF Sverige använder precis som andra organisationer även barnens information som grund för vårt eget påverkansarbete för barns rättigheter. Det kan – som sagt – tyckas självklart. Att lyssna på, och ta intryck av, barn måste vara punkt nummer ett på dagordningen om man jobbar för att stärka barns rättigheter.
Barnets bästa måste vara avgörande när beslut fattas kring barn
Konsekvenser av att barns rättsliga ställning är svag i Sverige visar kampanjen "201 dödade kvinnor och barnen som blev kvar" som Aftonbladet för tillfället driver. Idag görs snäva bedömningar av vad ett barn har rätt till. För att barns rättigheter ska ges verkligt utrymme krävs att barnkonventionen blir svensk lag.
En mamma hör av sig till oss angående sin nu femåriga dotter. Flickan har i treårsåldern berättat att pappan utsätter henne för övergrepp. Socialtjänsten har kopplats in och ärendet har utretts. På ett videoinspelat band berättar flickan om övergreppen. Socialtjänsten tar flickans berättelse på allvar och hon får hjälp.
När flickan är fem år beslutar domstolen att pappan ska ha umgängesrätt med henne, med motiveringen att barnet har rätt till sin pappa. Flickan har fått så bra hjälp från socialtjänsten och andra myndigheter, hur kunde det bli så här helt plötsligt? frågar mamman. Att flickans rätt till sin pappa är den enda rättigheten domstolen tar hänsyn till? Det här är ett exempel på samtal vi får där berörda undrar varför barnets rättsliga ställning är så svag.
Aftonbladet driver just nu en kampanj om pappor som får vårdnad om sina barn trots att de mördat barnens mammor, i vissa fall mitt framför ögonen på barnen. I kampanjen lyfts bland annat barnens perspektiv fram. Vi får läsa om och höra barn berätta om rädslan över att tvingas träffa eller ha kontakt med papporna efter mordet.
Berättelserna handlar också om att ingen har frågat barnen vad de vill eller behöver. Det framgår tydligt att de förövande föräldrarna här har rätt till sina barn, men vilket utrymme ges barnets rättigheter – rätten till att barnets bästa ska vara det avgörande vid beslut, rätten till skydd från en förövande förälder, rätten att komma till tals och bli lyssnad på? Flera av fallen visar på behovet av att ta barnets rättigheter på större allvar. Jag rekommenderar att ni läser och hör barnen själva berätta.
Barnombudsmannen har länge drivit frågan kring dessa barns situation och kräver att regeringen ska se över lagstiftningen, bland annat i ett inlägg i förra veckan: http://www.barnombudsmannen.se/nyheter/2013/1/barnets-basta-maste-alltid-ga-fore-mordarens-foraldraratt/
Varje dag fattas beslut som involverar barn, i domstolar och hos andra myndigheter. Barn har en mängd behov och rättigheter enligt barnkonventionen, som alla samspelar med varandra och måste tas hänsyn till. Barnets bästa ska alltid vara avgörande när beslut fattas kring barn. Att göra snäva bedömningar av vad ett barn har rätt till, d.v.s. att inte ta hänsyn till barnets hela situation, är inte att se till barnets bästa. Att fatta beslut kring ett barn där föräldrarnas rättigheter väger tyngst är inte heller att se till barnets bästa. Sådana beslut är långt ifrån förankrade i barnkonventionen och kan få katastrofala följder för barnet. Vi får dagligen exempel som visar på behovet av att stärka barnets rättsliga ställning. En förbättring kommer inte att ske per automatik. Gör barnkonventionen till svensk lag så att barnets rättigheter ges verkligt utrymme i beslutsfattandet kring barn.