Blogga och rädda barns liv i jul

Du behöver inte vara Gandhi, Moder Theresa eller Jesus för att förändra världen. Det räcker med att du köper dina julklappar i gåvoshopen. Hjälp oss att sprida budskapet – publicera en bloggpost, dela våra filmer och lägg upp en bild på instagram.

Sprid gärna våra filmer

För att publicera filmerna på din blogg klicka på länken högst upp i filmfönstret, välj dela under filmen, välj bädda in och kopiera sedan koden i rutan under. Koden klistrar du in på din blogg/sajt. Det går att anpassa filmens storlek genom att skriva in bredd i rutan anpassad.

The Dinner Party

The Greatest Story

Jesus Goes Online

Bloggtext

Exempel på bloggtext:

Köp julklappar som räddar barns liv

Nu är det enklare än någonsin att göra något gott. Genom att handla UNICEFs fältprodukter hjälper du barn över hela världen att överleva och utvecklas. I gåvoshopen på unicef.se hittar du allt från vaccin och medicin till fotbollar och skrivböcker. Produkterna skickas till de barn som behöver dem mest och du får ett fint gåvobevis att ge bort i julklapp. Köp julklappar som räddar barns liv!

Vill du också sprida budskapet? Hämta material här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Bilder

Använd gärna våra kampanjbilder. Glöm ej att ange fotograf UNICEF/Pelle Bergström

unicef_jul

Foto © UNICEF/Pelle Bergström

instagram

Foto © UNICEF/Pelle Bergström

Banners

Lägg gärna upp en av våra banners. Du hittar dem på http://unicef.se/sprid-budskapet/blogga-och-radda-barns-liv-i-jul. Kopiera koden under bannern och klistra in på din sajt/blogg.

Tack!


Hon såg sin son dö – men kunde inte göra något

Rambati med sin man och fem barn

Efter en sömnlös natt med möss springandes kring huvudet och prassel i matförrådet möter jag en sista dag på landsbygden för att sedan återvända till stadsmiljö för att smälta mina intryck.

Vi gör ett sista stopp hos Rambati som bor med sin man och deras fem barn på andra sidan floden. Monsunen har avtagit och floden kan nu korsas. Men när vattnet stiger isoleras de från bland annat sjukvård. Den stora familjen trängs i ett litet hus som kantas av risfälten som är deras största inkomstkälla. Barnen vittnar om att familjen är fattigare än genomsnittet och basala saker som hygien, toalett, hela och rena kläder finns inte.

Rambati  förlorade sin första son då han var 2 ½ år gammal. Han klagade på magsmärtor som tilltog under dagen. Floden hade nått sin ”peak” och var omöjlig att forcera utan båt. Hennes man arbetade i Delhi, Indien och när svärföräldrarna vägrade hjälpa henne till sjukhus på grund av de kostnader och risker det skulle medföra så kunde hon ensam inget annat än att se på när sonen dog i hennes armar.

Det märks på de kvinnor som lyssnar med mig att hennes historia väcker medlidande, men inte förvåning. Historien är tragisk – men inte ovanlig.  Livet är här ingen självklarhet, vare sig för barn eller vuxna. När jag sitter där och lyssnar på hennes historia så känner jag att jag knappt orkar ta in mer. Jag vet inte vart jag ska sortera allt hon säger och jag kan inte annat än skämmas för mina tankar. För det är precis så det är. Jag kan åka härifrån och bearbeta alla tragedier i bekvämlighetens lugn innan jag tar oss an nästa livsutmaning. Rambati och andra i hennes situation har ingenstans att ta vägen, de lever mitt i verkligheten och de har tvingats hantera sorg och problem på ett avundsvärt sätt.

Rambati fortsätter sin berättelse om hur hon ett flertal år senare greps av panik då yngre sonen fick lunginflammation. Den gången vägrade hon lyssna på någon annan än sig själv och tog honom till sjukhus. Hon är glad över det stöd hon får och den styrka det medför.
– Vi får barn i ung ålder, då man inte hunnit få erfarenhet eller styrka att stå emot. Vi följer de traditioner vi blivit lärda och även om det känns fel, så har vi inte vetat annat, säger hon och kvinnorna som samlats kring henne nickar instämmande.

Det stora flertalet lever här fortfarande i en allvarlig verklighet. Fattigdom, traditionsbundna familjer och geografiska svårigheter gör att många fastnar i en ond cirkel som är svår att bryta och det är dessa kvinnoföreningen och sjukvårdscentret jobbar mest med. Med värme i kroppen och en stor dos vemod tar kvinnoföreningen farväl med röd tika i min panna och blomsterprydnader. Innan vi skiljs åt vill de höra hur vi har det i Sverige… och vad ska man säga? I skrivande stund finns det inte mycket att klaga på…


Från fjäll till Afrika – Afrika? Zebror, giraffer, tigrar och elefanter. Folkmord, korruption, AIDS och undernärd befolkning.

Emma Arnesson bloggar om sin resa till Zambia med UNICEF.

Del 2.  ”Afrika?”

I december flydde jag till fjällvärlden för att få en gnutta ro. Efter ett år med omtumlande resor behövde jag tid till reflektion, men samtidigt tjäna lite pengar för framtida drömmar.  Hela vintern har jag varit insnöad på servicemind och att balansera tallrikar på darrande armar, idag inser jag att jag snart är i Afrika.

Jag har aldrig varit i Afrika.

..Afrika? Zebror, giraffer, tigrar och elefanter. Folkmord, korruption, AIDS och undernärd befolkning. Afrika.

Den 14 maj kommer jag att lämna Östersund för att påbörja mitt äventyr i Zambia. Där riskerar nästan hälften av alla barn att få bestående men, eller i värsta fall dö, på grund av undernäring. Hälften av de små liv som faktiskt får sjukvård dör ändå av brist på näring.

Av Zambias 11 miljoner invånare är 6 miljoner under 18 år. Varje år dör 100 000 barn innan de ens fyllt fem. Ändå är undernäring endast ett av landets svåra problem.

Liksom i många afrikanska länder härjar aidsepidemin vilt och skördar årligen stora mängder liv. Varje år föds 40 000 barn smittade. I Zambia saknar 1,1 miljoner under 18 år sina föräldrar tack vare epidemin och idag finns drygt 20 000 hushåll i landet som enbart består av barn.

HIV är ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet. Viruset lagras i kroppens arvsmassa och läker inte ut spontant, utan en smittad person får leva med det i resten av livet. Viruset förs vidare via blod och andra kroppsvätskor, då också ofta vid oskyddade sexuella kontakter. En hiv-smittad kvinna för lätt över viruset till sitt barn under graviditeten som gör att barnet för alltid får leva med sjukdomen.

Idag finns det effektiva bromsmediciner för viruset, men att de finns hjälper inte så länge de inte når ut till de drabbade. Och det är svårt att nå ut, det krävs resurser. Virusspridningen är som allra störst i utvecklingsländer där kunskap om sjukdomen är otillräcklig.

När jag tänker på allt detta så smyger sig resfebern på. Ska lilla obetydliga jag ut i världen? Vad kan jag göra åt de stora världsproblemen? Är det någon mening att bry sig över huvud taget? Många tankar försöker få mig att balla ur. Men jag har bestämt mig! Jag ska göra vad jag kan. Om alla bara gör någonting så borde väl världen se annorlunda ut? Jag ska sprida budskapet om fred och kärlek.

Läs om hur UNICEF arbetar med barn och undernäring i Zambia!


1847

Ge pengar varje månad

Hjälp barn överallt, varje dag, året runt. Från 100 kr per månad.

Bli Världsförälder

48870

Ge bort något meningsfullt

Köp produkter som räddar barns liv. Få ett gåvobevis att ge bort.

Handla i gåvoshopen