Gå till innehållet
Laddar…

”Det är svårt att sätta sig under Västerbron och göra läxan”

Danne och Bleckan driver tatueringsstudion Salong Betong och är kända från bland annat SVTs serie ”Danne och Bleckan – från ingenting till någonting”. De har båda personliga erfarenheter av att leva i socialt utanförskap och att kämpa för att ta sig till "någonting".

Med start 2012 kraftsamlar vi på UNICEF för att sätta fokus på barn i socialt utanförskap i Sverige. Vi vill ta ett helhetsgrepp om frågan och visa på alla faktorer som gör att barn riskerar att hamna i utanförskap. Något som barnen vi har pratat med själva poängterar som en viktig strategi för att bryta socialt utanförskap är förebilder. Någon som har varit i deras skor men som har lyckats ta sig därifrån. Till vår hjälp har vi därför tagit Danne och Bleckan då vi anser att de på ett trovärdigt sätt kan berätta om hur det är att leva i ett utanförskap.

Tidigare i år reste de också med UNICEF till ett av Latinamerikas fattigaste länder Paraguay och träffade barn som lever och arbetar på gatan. Resan resulterade i en webbserie som sändes på unicef.se.

Maria Larsson är ansvarig politiker. Imorgon, den 8 november kl 17 tågar vi till riksdagen och överlämnar en telefon full av underskrifter och meddelanden till henne. Prata in ett meddelande på 08-555 137 27 eller SMSa UTANFÖR följt av ditt meddelande till 72 401 (kostar som ett vanligt SMS). Tack!

Video: Danne & Bleckan avsnitt 4 av 4

–       Abrazos, ett helt ovärderligt ställe på jorden. Anders Bleckhorns från Salong Betong.

Idag visar vi fjärde och sista avsnittet av Danne & Bleckan i Paraguay. Men även om just den här resan går mot sitt slut så fortsätter kampen för varenda unge. Hjälp oss att förändra barns liv – Bli Världsförälder genom att SMSa BARN till 72 401 eller anmäl dig direkt på webben.

Under fyra avsnitt har vi fått följa Daniel Eriksson och Anders Bleckhorns från Salongbetong på deras resa i ett av latinamerikas fattigaste länder – Paraguay. De har träffat gatubarn, besökt Abrazos (dagcenter som fångar upp barn som lever och arbetar på gatan) och de har sett hur UNICEF arbetar på plats och vilken skillnad man som Världsförälder faktiskt gör för barn runt om i världen. Sedan projektet med Abrazos startade 2005 har UNICEF startat 49 center runt om i landet och lyckats fånga upp 5 600 gatubarn, ett arbete som också fått stöd av svenska Postkodlotteriet. Om du missat tidigare avsnitt hittar du hela serien på vår youtube. 

Video: Danne och Bleckan i Paraguay. Avsnitt 3 av 4

I det här avsnittet besöker Danne och Bleckan ett av de center som UNICEF startat för att hjälpa barn bort från livet på gatan. Centren kallas Abrazo är en typ av fritidshem där barnen får mat, rena kläder läxhjälp och omtanke. Vill du hjälpa gatubarn runt om i världen – bli Världsförälder!

Under en vecka i mars reste Danne och Bleckan från Salongbetong till ett av Latinamerikas fattigaste länder – Paraguay. Resan resulterade i en webbserie där vi får följa Danne och Bleckan och deras möte med några av världens mest utsatta barn – barn som lever och arbetar på gatan. Idag släpps tredje avsnittet.

Video: Danne och Bleckan i Paraguay. Avsnitt 2 av 4

Ungefär 150 familjer bor och arbetar vid soptippen Coronel Oviedo utanför San Lorenzo i Paraguay. UNICEF är på plats och kämpar för att fånga upp barnen omkring tippen och istället ge dem möjlighet att komma till så kallade Abrazos. Abrazo är en typ av fritidshem där barnen får mat, rena kläder läxhjälp och omtanke. Vill du hjälpa gatubarn runt om i världen – bli Världsförälder!

Under en vecka i mars reste Danne och Bleckan från Salongbetong till ett av Latinamerikas fattigaste länder – Paraguay. Resan resulterade i en webbserie där vi får följa Danne och Bleckan och deras möte med några av världens mest utsatta barn – barn som lever och arbetar på gatan. Idag släpps andra avsnittet.

Läs mer om Danne och Bleckans resa till Paraguay här.

Video: Danne och Bleckan – för varenda unge. Premiär!

Under en vecka i mars reste Danne och Bleckan från Salongbetong till ett av Latinamerikas fattigaste länder – Paraguay. Resan resulterade i en webbserie där vi får följa Danne och Bleckan och deras möte med några av världens mest utsatta barn – barn som lever och arbetar på gatan. Idag släpps första avsnittet och Danne gästbloggar hos oss.

Hej!
För er som inte känner mig så heter jag Daniel Eriksson och är vad man kallar ett maskrosbarn.

Jag kommer från ett missbrukarhem med våldsamma inslag under min uppväxt. Jag har gjort en klassresa, från att inte ha några betyg eller några som helst positiva tankar kring min framtid har jag rest mig och jobbat hårt för att nå mina mål på egen hand. Idag har jag kommit så långt att jag är en av de som fått äran att jobba med Unicef. Det är så enormt stort för mig och jag är evigt tacksam för att jag fått den här chansen att åka till Paraguay. Att uppleva den orättvisa som finns i världen är svår att föreställa sig om man inte får uppleva den på egen hand.

Det första jag sa till Unicef när resan kom på tal var att jag vill göra det för egoistiska skäl, för jag visste att jag skulle förändras. Det betyder inte att jag inte ville göra det för barnen, för det ville jag.

Men jag visste att man måste komma nära den verkligheten för att förstå den. Jag hade rätt. Jag har alltid varit semimedveten om tredje världen och dess orättvisor, saker man ser på nyheterna, läser i tidningarna osv. Det är så lätt att borsta bort sådana hemskheter för att det är så overkligt och så långt borta.

Nu är jag inte där längre, i mitt tankesätt, jag är här!

Jag sitter med en dyr laptop i mitt knä och skriver ett inlägg till Unicefs blogg i hopp om att fler ska vakna och komma närmare den verkligheten utan att behöva åka dit.

För någon månad sedan var min dyra laptop väldigt viktig för mig, på ett annat sätt. Idag är den endast viktig för att jag ska kunna jobba för Unicef och för alla barnen som behöver det. Och det är en stor skillnad för mig, jag värdesätter allt på ett nytt sätt nu. Jag uppskattar mitt liv, vänner, familj och jobb på en helt ny nivå!

När jag var på soptippen i Paraguay var det nästan som att jag trodde att det var iscensatt, så overkligt.

Jag var inte så berörd där på plats men så fort jag kom hem så började tankarna att sakta men säkert komma till mig. Panikångesten kom krypandes och jag började äcklas av mänskligheten. Jag kände ett starkt förakt mot människor inklusive mig själv som inte gjorde nått för att förändra utsikterna för barnen i dessa länder. Men insåg att det var ett ohälsosamt tankesätt och efter många timmars brottning i min hjärna och mitt hjärta blev jag tillfreds med det här resonemanget att ”så länge du bidrar med 100 kronor i månaden så är det helt okej att åka fin bil och leva efter din standard”. För vi kan inte sluta leva för att det finns orättvisor där ute, men 100 kronor från dig gör ingen skillnad för dig, men det gör en enorm skillnad för barnen!

Sen om du är en fattig i svenska mått mätta, så är du ändå 100 gånger rikare än dessa barn på soptippen, för jag vet och jag har sett vilken skillnad 100 kronor kan göra för dessa barn.

Jag behöver er hjälp att hjälpa dem.

För att bli Världsförälder finns två alternativ:
1. Skicka ett SMS med ordet BARN till 72 401
2. Anmäl dig här på webben

Mvh Daniel Eriksson stolt världsförälder

Danne och Bleckan i Paraguay: Barn ska inte arbeta

Dag 5: Paraguay är kontrasternas land. Gator med tjusiga hotell och rader av butiker med välkända varumärken blandas med barn i trasiga kläder som klänger fast vid en buss för att i bästa fall sälja några kakor till passagerarna.

Carlos vill som många andra 11-åringar bli fotbollsproffs. En bra dag tjänar han 60 kronor på att tvätta bilrutor.

Carlos  är 11 år och står vid en gatukorsning i timmar i hopp om få att tvätta bilrutor för ett par kronor. Det är så smärtsamt att se honom gå fram till de pråliga bilarna med tonade rutor och gång på gång bli avvisad. Luften är tjock av avgaser och ljudnivån är fruktansvärd.

Luz tar med sin dotter Sol när hon jobbar på gatan. Oron för att dottern ska rövas bort är alltid närvarande.

Faran med att stå i en trefilig gatukorsning hela dagen är uppenbar. Men utöver det finns en annan utsatthet. Våld, tvång och fullständig brist på sociala skyddsnät gör Carlos och alla andra barn på gatan extremt utsatta.

Att ett barn sitter i sin mammas famn vid ett marknadsstånd kanske inte alltid ser så farligt ut vid första anblicken. Men de underliggande problemen som att barnen aldrig registrerats, inte går i skolan, att de tvingas tigga eller arbeta måste synliggöras för att kunna lösas.

Imorgon lämnar vi Paraguay. Om tre veckor visas första avsnittet i den film vi spelat in med Danne och Bleckan. Hoppas ni tittar då.

/Karolina Westerlund, UNICEF Sverige

I söndags åkte Danne och Bleckan från Salongbetong tillsammans med Emma och Karolina från UNICEFs kontor i Stockholm till Paraguay. Under en vecka kommer de att träffa barn som lever under svåra förhållanden men också se hur UNICEF arbetar på plats. Följ resan här på bloggen och via Dannes inlägg på salongbetongs blogg. Ni kan också följa Danne på twitter under resan.

Danne & Bleckan i Paraguay: Abrazo betyder kram

Dag 3: Efter en dag på soptippen är det skönt att komma till ett av de center som UNICEF startat för att hjälpa barn som arbetar på gatan. Centren heter Abrazo, som betyder kram, och är platser dit barn kan komma och leka, få läxhjälp, äta ett mål mat, duscha och bara vara barn.

När Bleckan och Danne kliver in med sina tatuerade kroppar vill alla barnen titta. Att Bleckan tatuerat in Abrazo på vänster arm gör det ännu roligare. Barnen sliter i tröjorna och snart står de i bar överkropp med 20 nyfikna ungar omkring sig.

Men alla barn på Abrazo-centret är inte kaxiga och framåt. Några är nya och blyga och avvaktande och man vet inte vad de bär på för berättelser. Andrea Cid, som är barnrättsjurist på UNICEF här i Paraguay berättar att många barn som kommer hit har utsatts för våld och utnyttjats sexuellt.

Det finns även små barn på centret, de minsta bara några månader. Mammorna lämnar barnen tidigt på morgnarna för att de inte ska behöva vara med ute på gatorna hela dagen. De ser så små ut i kropparna där dom sitter i sina spjälsängar. Vi gissar på sex, sju månader men inser snart att de flesta måste vara minst ett år.

När vi kommer ut från småbarnsavdelningen har fotbollar tagits fram och matchen är i full gång. Barnen kämpar hårt och Danne och Bleckan får snart se sig besegrade.

Genom Abrazo-centren kan UNICEF erbjuda barnen på gatan en barnvänlig och trygg plats. Nästa steg är att lära barnen om deras rättigheter. Rätten att behandlas med respekt, att inte utnyttjas eller tvingas arbeta, rätt till liv, utveckling och utbildning och rätten att få leka. Kort sagt – rätten att vara barn.

/Karolina Westerlund, UNICEF Sverige

I söndags åkte Danne och Bleckan från Salongbetong tillsammans med Emma och Karolina från UNICEFs kontor i Stockholm till Paraguay. Under en vecka kommer de att träffa barn som lever under svåra förhållanden men också se hur UNICEF arbetar på plats. Följ resan här på bloggen och via Dannes inlägg på salongbetongs blogg. Ni kan också följa Danne på twitter under resan.

Danne och Bleckan besöker UNICEF i Paraguay

I söndags åkte Danne och Bleckan från Salongbetong tillsammans med Emma och Karolina från UNICEFs kontor i Stockholm till Paraguay. Under en vecka kommer dom att träffa barn som lever under svåra förhållanden men också se hur UNICEF arbetar på plats i Paraguay med att ge barnen trygghet och en chans till utbildning. Paraguay är ett av Latinamerikas fattigaste länder och ett av de länder i världen där klyftorna mellan fattiga och rika är som störst. 20 % av befolkningen äger 80 % av alla tillgångar och många barn och familjer lever under oerhört svåra förhållanden. Följ resan här på bloggen och via Dannes inlägg på salongbetongs blogg. Ni kan också följa Danne på twitter under resan.

Dag 2: Vant springer barnen barfota bland kanyler och glasskärvor

Klockan är 06.20 när vi lämnar Asuncion för att åka mot Oviedo, en stad där en av dom stora soptipparna i Paraguay ligger. Efter tre timmars bilfärd är vi framme.

Det är svårt att få en uppfattning om hur stort området är. Vart man än vänder sig ligger högar av sopor. Hushållsavfall blandat med kanyler, glasskärvor och plast. Solen gassar och det är drygt 30 grader. Det är inte mycket folk på tippen. Ryktet att vi är på väg har spridit sig och de få barn som är där blir snabbt undanschasade.

Snart kommer lastbilarna en efter en för att dumpa avfall. Efter en stund strömmar fler människor till, mest kvinnor och flickor, och snart är aktiviteten i full gång. Man sorterar ut hård plast, aluminium och papper. Sånt som kan säljas vidare. De mindre barnen springer barfota bland skräpet och hjälper till så gott de kan.

En av dem som jobbar på tippen är 16-åriga Emilia som för tre år sedan tvingades sluta skolan för att istället hjälpa sin mamma och pappa på tippen.

– Jag vill börja skolan igen, säger hon.
– Jag vill jobba med datorer. Men jag vet inte när det blir. Det är svårt nu, tillägger hon och tittar ner i marken.


Emilia jobbar från sju på morgonen till sex på kvällen alla dagar utom söndagarna. Då är hon ledig. Men hon tjänar inga egna pengar, allt går till familjens försörjning. Och det är inte mycket pengar det handlar om. En bra dag får de ihop 50 kronor.

När vi lämnar soptippen är dagen långt ifrån över för Emilia och de andra barnen. Vi säger hejdå och hon går sedan sakta mot nästa lastbil och ännu ett lass med sopor.

/Karolina Westerlund, UNICEF Sverige